10 augusti 2010

Intervaller med Solvikingarna

Mitt i skogen igår blev jag fnissigt glad.
Löpskorna satt fint och jag sprang efter en tjej som var knappt trettio år på Solvikingarnas intervallpass.
Hennes gula tröja var det jag fokuserade på och så den kommande backen: Ville bara klara att hänga på henne. Härmade henne, tog kortare steg ju brantare backen blev.
Vi låg sist av gänget på sextio personer. Men vad gör det?
Glad blev jag när det slog mig: Det är aldrig för sent att hitta en ny sida av sig själv.
Jag som inte var mer än medelmåttig i skolans gymnastik och aldrig vare sig tränat i något lag eller tävlat, springer här en måndagskväll på pigga ben och kör INTERVALLER!
Intervaller är något märkvärdigt. Något som de som satsar stort tränar.
Åsså jag.
Blir så förvånad över att jag efter att ha fått tillbaka andan vid rundningen, faktiskt orkade ett varv till, och ett till - sammanlagt fem en kilometers varv.
Inte hade jag trott det om mig själv.
Men jag behövde Lenas pigga coaching hela vägen: Ja, ta i nu, kör på hela vägen nu, öka farten på raksträckan.
Ensam hade jag smålunkat.

Inga kommentarer: