Vila allt jag vill

Vissa dagar vaknar jag och saknar utåtriktad energi.
Som idag.
Trots att vårljuset lyser mellan träden i trädgården, vill jag inte:
Gå upp.
Göra något.
Vill bara blunda. Vända inåt igen, till fantasiriket, trots att jag sovit 10 timmar.
Gör som mina tonårsbarn: slumrar vidare.
Först som ett kaleidoskop innanför ögonlocken.
Fragment, bilder, färger som bryts i varandra, runt runt.
Vackert, men för snabbt. Obehagligt. Driver vidare.
Längtar efter musik som kan leda mig rätt, pussla ihop många utåtriktade veckors upplevelser.
Så avtar kaleidoskopets snurrande. Gröna fält, tyger i guldgrönt som fladdrar i vinden, rogivande syner av gräs, dovt grön skog mot himlens blå
Grönt som böljar i stora stycken och smekande vänligt lägger allt på plats inombords; så var det, så är det.
Yin måste följas av yang. Yang av yin.
Nu är det tystnad och vila som råder.

Förkylning

Kollegan Nicke gick förbi och såg när jag tog min Kan Jang-hutt.
- Vet du en sak, Pia?
- Nä.
- Förkylning botas med medicin på en vecka.
Och förkylning går över på sju dagar - av sig självt!
- Ett norrländskt talesätt?
- Jo.
Nästa gång ska jag pröva metoden "gå över av sig självt".
Bara för att.

Är Omega 3 från alger räddningen för vegetarianer?

Våra celler behöver rätt balans mellan Omega 3 och Omega 6 fettsyror för att fungera optimalt. Betydligt mer Omega 3 än Omega 6. Men proportionerna är oftast omvänt.
Kollar på Livsmedelsverkets hemsida. Läser: "Omega-3 och omega-6 har många olika uppgifter i kroppen. De behövs bland annat för att hjärnan och ögonen ska kunna utvecklas och fungera som de ska och för att kroppen ska kunna bygga och reparera celler. De påverkar också regleringen av blodtrycket, hur njurarna fungerar och vårt immunförsvar."
Immunförsvar!
Har min förkylning något med brist på dessa livsnödvändiga fettsyror att göra? Utan fisk och ägg i kosten får jag inte i mig de långkedjiga Omega 3 fettsyrorna, som finns i fisk och skaldjur.
Konsulterar Karin Haby, dietisten som analyserat min vegetariska råkostbaserade Are-kost.
Hon lugnar mig lite: "Kroppen kan omvandla omega-3-fett i livsmedel från växtriket till EPA och DHA, men kapaciteten varierar. Kvinnor har en något högre omvandlingskapacitet och förmågan att omvandla omega-3 förbättras av en allmänt bra kost."
Ja en allmänt bra kost har jag. Och vegetarianer har ju överlevt förr. Hur farligt ute är jag egentligen? Hittar en diskussionstråd på en blogg om träningslära som djupdyker i frågan vad man som riskerar att få för lite av som vegetarian.
Där tycks lösningen vara att äta ett algpreparat, som går att beställa via nätet.
Frågan är om det verkligen är nödvändigt?

Inga kramar i förkylningstider?

Kramade förkylda damer på kalas häromdagen.
Borde kanske inte gjort det. Borde vänt bort när kramarna erbjöds, tagit antibakteriell kräm och suttit på avstånd under kvällen?
Nu är halsen skrovlig. Huvudet tungt. Näsan droppande. Kroppen trött.
Känns gnällvisan igen?
Jag är en svag typ.
Trots alla mina åtgärder. Och jag tycker om att kramas.
Och just för att jag är en som förkylningar gillar är jag förtjust nästintill besatthet i allt som håller oss friska. Kan Jang, vitlök, gurkmeja - you name it. Jag prövar allt.
För tillfället tror jag vilan är det jag behöver i störst dos.
Våren tar musten ur oss.
Tog en tupplur i solstolen på altanen efter lunchkruskan.
Hörde det vilsamma droppandet från snön som smalt i solskenet.
Skatorna som tjafsade.
Vårligt brum från snöröjarna.
Tänkte att en sak är bra, detta år jämfört med andra vårar. Förkylningen är i alla fall mild (ta i trä). Ingen feber.
Och kanske lär jag mig en sak nu: Stress är en farlig faktor.
Övar mig i tillit till att tiden räcker till.
Tiden räcker för allt jag vill göra och uppleva och alla kramar livet har i beredskap till mig.

Mage och immunförsvar hör ihop, sa Are

Fascinerad läser jag om att vi har ett par kilo bakterier i våra tarmar, av mer än hundra olika arter. Berättat i söndagstidningen av DN. Karin Bojs har intervjuat Bengt Björkstén, professor emeritus i allergiprevention, Karolinska institutet. ”Han är en av pionjärerna bakom tesen att allergier, diabetes, fetma och andra sjukdomar har samband med en alltför torftig tarmflora i barndomen.”
Bra för oss som lider av torftig tarmflora är att gynna tarmfloran med grönsaker och mjölksyrade grönsaker. Då får de nyttiga bakterierna ny växtkraft.
Are Waerland skrev i sin bok Den stora kraftcentralen, utgiven 1937, en hyllning till tarmen och nödvändigheten att hålla den frisk, med just färska grönsaker och bakterier från mjölksyrade grönsaker.
Han skrev, ”…att om något fel uppstår på själva ångpannan eller kraftcentralen så stannar ens alla maskiner, allt förfaller till overksamhet, ljuset slocknar och tystnaden faller över det hela. Så är det och med människokroppens olika organ i förhållande till den mänskliga ångpannan eller stora kraftcentral; matsmältningsapparaten.”
Kroppens sjukdomar och förfall är orsakade av ”konstgjorda eller artificiella livsfaktorer”, menar Are. De får vi genom att äta ”maskinbehandlade näringsmedel, konstgjorda drycker och dekokter och sist med inte minst i det mesta av den eldbehandlade eller kokta födan.”
Idag tyder allt mer på ett samband mellan just immunförsvar och tarmflorans hälsa.
Med en enkel näringsrik föda försvinner minst nittio procent av alla sjukdomar och krämpor, hävdar Are.
Har han rätt?
Kanske. Jag använder min kropp till att utforska saken.

Mitt namn är Vingros, Pia Vingros

(Bild på vingros, hämtad från Wikipedia,latinskt namn Rosa sericea omeiensis)
Om jag var ett djur skulle jag vilja ha haft vingar.
Att åka på uppåtvindarna utmed ett klippstup hade varit läckert, eller varför inte i Göteborgs hamn eller över fjällvidder?
Om jag varit en växt skulle jag tänka mig vara en ros. Enkel, doftande, men inte utan udd.
Tillsammans blir det Ving-ros. Mitt nya namn.
Vingros.
Min farfar kallades sig det när han var trädgårdsmästare i Göteborg förra seklet.
Han tog namnet efter denna vita fyrtalsros, vingrosen, känd för sina röda vingformade taggar.
Efter 54 år som Pia Carlson är jag nu Pia Vingros.
Spännande. Läskigt.
Varför byta namn?
Vet inte riktigt varifrån jag fick idén i höstas.
Kan inte skylla allt på att jag försöker leva som Are (1876-1955) antar jag.
Han bytte också sitt namn. Från familjenamnet Paul Henrik Fager till Are Waerland när han var 34 år, 1912.
Kanske är det mina hormonerna som spökar?
Enklare svar är:
Jag tycker Pia Vingros är vackrare.
Livet är kort. Nu vill jag leva resten med ett namn jag själv valt.