Nypontid

Dax att plocka nypon! Nu är de purfina, fasta i köttet och rosenröda om kinden. Började min morgon med en promenad vid stranden på Bokenäset, nära Kärlingesunds fina vandrarhem. Där vid stranden, duschade av morgondaggen väntade massor av nypon i stickiga snår. De lossnade lätt och åkte ner i mitt kärl. I vinter är de rena rama c-vitaminkicken att dricka som morgonte. Nu gör jag som Are tyckte: jag använder dem outkärnade. Jag delar dem bara och torkar dem på en plåt i ugnen på lägsta graderna.
När vintermörkret erövrat oss kan jag plocka fram mina nypon. På kvällen lägger jag en näve i blöt i 5 dl vatten. På morgonen kokas allt i tio minuter, hälls upp i en kopp och blir en dunderfin morgondryck att stärka kroppen med.

Motivationen tryter

Snart ett år sedan, morgonyoga en höstdag i Aten.



Vad gör man när motivationen tryter? Lösningen brukar stavas variation.
Att man helt enkelt provar något annat än det man inte längre har lust till.
Men med yoga är det inte riktigt så enkelt.
Har tappat motivationen att yoga.
Jag vet att den gör bra och jag vet att jag mår bra när jag gör den. Men jag gör den inte. Jag ligger hellre kvar i sängen än kliver upp i ottan.
Under den ettåriga fördjupningskursen i Iyengar-yoga jag gick för några år sedan är brist på motivation att ta på största allvar. Det handlar inte bara om att göra något annat. Kanske har man nått ett steg i sin utveckling och räds att ta nästa steg?
Då gäller det att borra in i sig själv och fråga: Vad är du rädd för?
Är du rädd för att möta dig själv? Vad hos dig skrämmer dig?
Med de tankarna blir bristen på motivation mer spännande.
Och jag gör som min yogalärare Leela G Hansen säger:
När motivationen tryter: Tveka inte. Gör det bara:
Rulla ut mattan var morgon.
Åtminstone en liten stund.

Skräpmat eller supermat?

Enligt en studie gjord i Sverige, av professor Fredrik Nyström fick 18 kvinnor och män äta dubbelt så mycket som annars under fyra veckor och inte röra på sig. (Se en föreläsning här) Det kallas snabbmatsstudien och är en svensk variant av Supersize me, Spurlocks experiment där han bara åt McDonalds mat.
De svenska försökspersonerna (friska och vältränade läkarstudenter) gick i genomsnitt upp 6,4 kilo i vikt. Rekord-ätaren gick upp från 80 kilo till 92 kilo på två veckor. Efter ett år vägde de fortfarande 1,5 kilo jämfört med utgångsläget.
Efter 2,5 år vägde försökspersonerna fortfarande drygt tre kilo mer i vikt, medan ingen förändring syntes hos kontrollpersonerna.

Några generella slutsatser går inte att dra, eftersom studien är så liten, reserverar sig forskarna. Men den bekräftar faran med att äta skräpmat - även en kort tid. Typ semestern då man kanske också unnar sig att inte röra sig så mycket.
Inget oförargligt att äta skräpmat alltså, framförallt inte i kombination med vila.
Vad är då motsatsens leverne?
Det är sådan som Andrew Weil skissar i sin pyramid i kombination med motion.

Ät antiinflammatoriskt

För några av oss gör det ondare när löven faller än när knopparna brister.
Visst kan hösten vara mysig. Men den kan också vara, kall blåsig och regnig och mörk. Så jag bävar redan, särskilt idag när hällregnet regerar och stormarna piskar.
Dysterhet påverkar immunförsvaret, därför är det viktigt att äta rätt.
Piggar upp mig med Dr Andrew Weils fina matpyramid för antiinflammatorisk kost.
I den har han sammanfattat de senaste vetenskapliga rönen om hur man ska äta för att slippa de inflammationer som leder till många av de sjukdomar vi annars drabbas av som hjärtsjukdom, Alzheimer och Parkinson, andra sjukdomar vi får av åldrande och autoimmuna sjukdomar som reumatism.
Pyramiden har 12 våningar. I botten finns färska grönsaker och frukter. På våning två, fullkorn, pasta och bönor. På plan tre nyttiga fetter från nötter och växtoljor. På plan fyra havets frukter i form av fisk och skaldjur. På plan fem sojamat som tofu, sojamjölk. På plan sex kokad asiatisk svamp. På plan sju andra källor av protein som ost och ägg. På plan åtta nyttiga örter som vitlök, gurkmeja, ingefära och kanel. På plan nio te grönt te, oolong och vitt. Plan tio kosttillskott. På plan elva rött vin och på tolfte plan nyttiga sötsaker som torkad frukt och mörk choklad.
Fastnar på hans fördjupade kommentar om vinet: Innehåller nyttiga antioxodanter, men drick inte mer än 1-2 glas per dag. Om du inte dricker alkohol: börja inte.
NU väntar kick off och 50-årskalas med frestelser i form av drinkar och vin. Samtidigt lurar Lidingöloppet inom några veckor. Avhållsamhet vore det bästa. Men vill jag?

Måste ha omväxling

Att springa samma runda, varv efter varv lockar inte mig. Jag blir sååå uttråkad och får svårt att motivera mig för en löprunda om jag inte får något nytt för ögat och själen att upptäcka. Valde därför en ny runda igår. Början var den vanliga milen på Skatås, men efter fem kilometer vek jag av in under träskylten 18-kilometersstigen. Dendär skylten har jag spanat in många gånger och tänkt att en dag minsann, ska jag ge mig av in i det okända. Igår var det dags.
Färden bar uppför på smala stigar randiga av seniga rötter, sedan kom blöta partier där cyklister cyklat (trots förbud), som ersattes av spångar och stenar att balansera på.
Det var vackert och väldigt roligt och tyst att springa, men det krävdes superkoncentration då varje steg förutsatte snabb eftertanke: var ska jag sätta nästa steg i leran? uppe på spången? eller på stenarna?
Belöningen blev blåbär stora som druvor (små druvor) långt inne i skogen.
I midjebältet hade jag fyra små flaskor vatten och tre tabletter, Dextropur druvsocker, men jag saknade mina hemgjorda energybars.
När jag kom tillbaka ner igen, då stigen går i en vid cirkel, väntade resten av milens fem kilometer innan jag kom i mål.
Hemma åt jag med glupsk aptit min kruska och somnade i soffan, nöjd med mig själv efter 18 kilometers löpning.

Hur mycket ska jag springa?

Fyra veckor kvar till Lidingöloppet och jag undrar: Hur mycket ska jag löpträna?
Mitt mål är att springa hela loppet och ha en fin upplevelse.
Du springer för mycket, sa en vän, som är erfaren löpare. Hon springer snabbare än jag och har ett fint lätt löpsteg, som imponerar. Fem mil som jag sprang den veckan bara slet ut mig, argumenterade hon.
Skrämd av hennes expertkunskap har det blivit en vilovecka, med bara två löpturer, en på 8 km en på 5 km.
"Fyra-fem mil är nog inte för mycket", menar min PT. Klart du ska springa så mycket så länge du inte drar på dig skador.
Han tränar cykling och de brukar kunna ta längre pass än löpare.
Så vem ska jag lyssna på?
Söndagar brukar bara mina långspringardagar, men nu tvekar jag. Rådfrågar min bok Pulsträning av Jonas Gustrin. Bläddrar på måfå och hittar några bra rader:
”Inför ett maratonlopp rekommenderas vanligtvis träningsrundor på 5-10 kilometer tre till fem gånger ni veckan och en genomsnittlig träningsmängd på 24-40 kilometer per vecka”.
Nu är Lidingöloppet inga 42 kilometer, utan 30, men i kuperad terräng.
Så jag kompromissar och tänker mig en runda på 15 kilometer sådär.
Solen lyser, det är varmt, jag är ledig och frukosten har smält i magen, så vad hindrar mig?


-