Tack för mig!

Efter tre år med bloggen Jakten på den fulländade hälsan har jag beslutat mig för att inte blogga mer.
Varför slutar du?
– Tre års bloggande är fullt tillräckligt. Jag vill ha tid för annat, även om jag fortfarande är intresserad av ämnet.
Kommer du att sluta vara vegetarian?
– Nej, jag fortsätter att leva nära Are Waerlands idéer, med vegetarisk kost, nej tack till socker, salt och kaffe, ja till motion och mycket frisk luft.
Har du uppnått den fulländade hälsan?
– Jag är mycket piggare, starkare och framförallt gladare än när jag började mitt projekt. Men eftersom hälsan påverkas av vårt vardagsliv kommer jag att fortsätta utforska hur den fulländade hälsan ska uppnås.
Vilken del av livsstilsförändringen har haft störst betydelse?
– Om det är den gröna maten, att jag slopat kaffe och motionerar mer och prioriterar att vara utomhus som varit avgörande för att hälsan är bättre (ex vis fri från förkylningar) vet jag inte. Jag tror att helheten är det viktigaste. Alla delar har betydelse.
Hur ser din hälsodag ut?
Vaknar omkring 6.00. Dricker ett stort glas vatten.
Börjar med dusch som avslutas med kallt vatten och torrborstning.
Gärna en kort löptur, promenad eller yoga innan frukost.
Frukost på ekologisk fil eller yoghurt, ett äpple i bitar, kokos flingor, linfrön, katrinplommon eller annan torkad frukt som blötlagts.
Cyklar till jobbet. Dricker grönt te under dagen och tar någon frukt till mellanmål.
Äter kruska till lunch, 1 dl russin som lagts i blöt i 2,5 dl vatten, 1 dl havregryn (eller hirs eller bovete) 1 dl vetekli som kokas upp och får svalna något. Ätes med hemlagad svartvinbärssylt och rivet citronskal (eko). Mjölk och surdegsknäckebröd med getmesost.
Efter jobbet – cykling hem igen.
Till middag helst fin ekologisk potatis, stor grönsallad med oliver, morötter, lök. Som proteintillskott marinerade bönor och en rågsmörgås.
Kvällen avslutas gärna med en stor kopp örtte.
Somnar helst före 22.00.
Vilka är dina avslutande ord?
– Tack alla ni som följt mig och uppmuntrat mig. Du har hälsan i din hand. Hur du ska finna hälsan vet bara du, ingen annan. Sätt igång – prova vilken din väg är.
-----------
Fortsätter träna. Närmast i planen finns Lidingöloppet sista helgen i september. Sedan väntar Venedig Marathon sista helgen i oktober.

Förkylning på gång?

Laddar inför långlöpning på en och en halv timma. Försöker övertyga mig om att jag kan.
Tvekar, då kroppen känns trög trots fantastiskt nästan grekiskt solsken på denna bohuslänska ö.
Sov länge idag, en lediga måndag, men somnade om ändå. Drömde fantastiska drömmar. Som tjusande filmer.
Kanske är det en förkylning på gång.
Något spökar i kroppen.
Går ut försiktigt, så får vi se var jag hamnar här på öarnas stigar.
Imorgon till Hållö. Spännande!

Träning sker på egen risk!

Hade ingen större lust att ge mig ut. Men enligt mitt träningsschema inför Lidingöloppet i september skulle jag springa minst 100 minuter denna söndag, alltså en timma och fyrtio minuter. Gillade tanken, utan krav på avstånd kunde jag springa i min egen takt. Så jag kravlade mig upp ur soffan, tog på mig mina lätta nästan platta löparskor och gav mig ut. Växlande molnighet så solglasögonen satt bra. Först kändes kroppen tung och trög, men efter fem kilometer kom kicken, kroppen var varm och lyckokänslan vällde genom mig. Då ser jag denna fina vy. Löparens belöning!

Turen gick på 18 kilometersbanan i Delsjöterrängen. Efter att ha varit en sväng i Partille kom denna skylt.All träning är på egen risk. Vad är det jag riskerar? Att få en stock i huvudet vid denna utomhusträningsanläggning? För säkerhets skulle tog jag bara en bild och sprang vidare.
Om sex veckor är det dags för min andra Lidingörunda. Funderar på min klädsel. Ska jag göra som några kändislöpare och springa i klänning?

Livets goda sidor i Allas

Kul att bli omnämnd som författare till ett bra lästips i senaste numret av Allas. Där skriver Eleanor Martinsdotter om min bok Jakten på den fulländade hälsan:
"Aldrig hade Pia Vingros väl kunna ana, då för 38 år sedan när hon satt och grät vid köksbordet att hon vid 56 års ålder skulle ha avverkat tävlingar som Lidingöloppet. Tjejvasan eller kronan på verkat - maraton. Inte efter att redan som tonåring ha fått diagnosen rematoid artrit. Men just där startar hennes beslutsamhet att själv se till att må bra. Hon börjar med att bli vegetarian efter Are Waerlands lära. När människor frågar: Saknar du inte kött?" var det samma sk för henne som att fråga" saknar du inte dina värkande leder?". Så nej, det gör hon inte, men utökar sitt sökande efter den optimala livsstilen med att testa fler metoder som fasta, ayurveda, meditation, yoga, skidåkning och slutligen som 50-plussare löpträning."

Alkohol mot reumatism

Ny svensk studie om att alkohol kan skydda mot reumatism. De kvinnor som drack måttliga mängder alkohol (ex vis några glas vin i veckan i veckan) hade mindre risk att utveckla kronisk ledgångsreumatism. Spännande. Förklaringen skulle vara att alkohol minskar kroppens produktion av inflammatoriska ämnen.
Men än har forskarna för lite kunskap för att rekommendera alkohol i förebyggande syfte.
Färgglada grönsaker innehåller också antiinflammatoriska ämnen.

Frossa i bär

Nu är det perfekt tid att njuta av bär. Hittade jordgubbar från Röds gubben för 10 kr lådan utanför Ikea. Köpte flera lådor såklart. Några av dem njöt jag av genast, istället för en lunch där. De hade bara pasta för vegetarianer, precis som förra gången jag var där. Var det bara otur, eller är menyn densamma för vegetarianer varje vecka? Struntade i hungern såg fram emot min kruska med jordgubbar när jag kom hem. Tänk att efter tre års kruskaätande tycker jag fortfarande att det är en fantastisk lunch. God och mättande.
Med jordgubbar på blev det en bra tillsats av antioxidanter.
Jordgubbar innehåller folat, precis som nypon. Folat är ett B-vitamin som vi behöver mer av enligt årliga undersökningen Riksmaten. Det leverar byggstenar till arvsmassan och är nödvändigt vil all typ av celldelning.
Men för att vi ska ha nytta av jordgubbarnas folat gäller det att ha de små röda sötnosarna kallt. I rumstemperatur sjunker halten snabbt, enligt SLU undersökningen.

Jag gjorde det!

Lyckliga i Karlsborg, min coach och jag. Nu är 20 mil avverkade. Kanske går det trots allt!
Regn, blåst och kyla de första tio milen, sedan en dipp i humöret och orken och mörka tvivelsmoln tornade upp sig: Aldrig mer. Hur ska jag klara mig imål? Varför har jag gett mig in i detta?
Kroppen var i god form, men min hjärna spökade när långa backar sög musten ur mig. Vad är det jag vill bevisa?
När mannen påpekade att det är klart du blir trött! var det som att något klickade till i mig! Jag insåg: Jag är trött.
Trots rödbetsjos, idog träning (120 mil) sedan i april är det klart att jag blir trött av att cykla längre i ett svep än jag någonsin gjort. Tröttheten är naturlig. Det skulle säkert Are tyckt också. I fortsättningen tog jag min kropps signaler på annat vis: okey att nacken värker, att knäna inte vill ta några backar i stående ställning, att händerna var stela av kyla, att huvudet ibland blev snurrigt av energibrist. Det hör ihop med trötthet så klart.
Dämpade farten, gladde mig åt att bli välsignad i Tiveden, av det vackra landskapet, av doften från ramslöken i skogarna, bondgårdarnas gödsel. Lärde mig att hålla åt sidan när svärmarna av snabbcyklande subgrupper svichade förbi i livsfarliga hastigheter.
I Medevi, sista stoppet tog jag ytterligare en bulle, nu en medevivariant med honung.
Sockerstinn av enervitdryck i vattenflaskorna, mina egna energikakor och bullar i varje depå, hög på kaffe kämpade jag de sista kilometerarna in mot Motala. Så gruvligt sega de sista milen var.
- OM du brassar på nu klarar du det under 14 timmar, sa mannen och jag lyssnade. Trampade i full fart in i målområdets applåderande skaror och började nästan lipa!
Jag överlevde. Jag klarade och fixade turen på 13 timmar och 57 minuter."




"Pia Vingros från Göteborg har gått i mål sa speakern när en fotograf tog mitt målfoto. Då singlade en tår ur ögonvrån och läpparna darrade av rörelse.
Stort, mycket stort. Nu ska jag fira!

Kan man ångra sig?

Läste väderprognosen för den kommande Vätternrundan på 30 mil.
Regn och motvind.
Då slog mig tanken: Kan man ångra sig?
När jag fick idén att cykla rundan föreställde jag mig den i behaglig sommarvärme med lagom sol. Barärmat såklart och nakna ben.
Nu verkar det bli regnkläder och varmt underställ. Kanske mössa till och med.
Motvind hela vägen till Jönköping, sedan sidvind på andra sidan sjön. Hela tiden regn.
Tja, då får jag väl ta fram vikingakrafterna. Och tänka att jag är ättling till några förfäder som gick fel en gång och hamnade här uppe i norr.
Jag är uthållig och stark, lyder mitt inre mantra.
Tränat en del har jag i alla fall gjort. 120 mil sedan april.
Har laddat med god mat ikväll: ugnsbakad potatis, sallad, grillad grön sparris och bönor.
Väskan är packad.
Nu väntar en filmkväll med popcorn.
Imorgon bilfärd mot upplevelsen: Vätternrundan.
Start lördagmorgon 4.14. I mål? Sent lördag kväll om allt går bra.

Vättern närmar sig

Hittade Vätternrundands tidning i brevlådan. Läste den till frukosten bestående av hembakat surdegsbröd gjort på råg och vetemjöl, ekologiskt såklart. Getmesost som pålägg. På toppen en näve mungbönsgroddar. De är så lättodlade och härligt krunchiga de små gynnarna.
Insåg under läsningen att det är mindre än tre veckor kvar tills jag står där på starten klockan 4.15 på morgonen i Motala.
Det som lockar mig är naturupplevelsen. Tänk att få njuta av sommarsveriges ljus, dofter och grönska under några intensiva timmar på cykel!
Tiden jag cyklar runt på är inte väsentlig. Upplevelsen är nummer ett.
Utan mitt Are-projekt tror jag aldrig jag ens skulle tänkt tanken att cykla 30 mil i ett streck.
Nu har jag kraften. Lusten. Och hoppas jag - orken.
När jag kommer i mål vill jag höra Euphoria på högsta volym.
Gärna sjungen live av min nya idol, alkoholfria och läckert mystiska Loreen.

Fortsätter blogga!

Inte visste jag att ni fanns därute och fortfarande läste min blogg.
Så glad jag är över reaktionerna jag fått, både per mail, kommentarer och i verkliga livet.
Kände att jag inte hade mer att komma med, men nu har jag tänkt om! Jag fortsätter. Drar bara ner på ambitionerna lite.

Nu väntar Vätternrundan.
Du måste ha 100 mil i benen innan sa mannen, som är min coach. 100 mil lät överdrivet och omöjligt mycket i slutet av mars.
Nu har jag cyklat 81 mil. Då räknas bara träningsrundorna, inte den dagliga cyklingen till jobbet. Fantastiskt att det bara återstår 19 mil. Det ska jag nog klara.

Sprang min första löptur efter Göteborgsvarvet idag. Valde prattempo med Maria. Perfekt njutning i vårsolens eftermiddagsglans. Benen kändes pigga, trots söndagens cykling från Malö till Göteborg, 87 kilometer.

När ljuset och värmen kommit är det mer lockande att träna. Funderar till och med på att leta upp ett lopp att springa i sommar. Behöver lite tävlingsträning innan Venedig maraton den 28 oktober.

Mitt enda "problem" är skorna. Har inte hittat rätt än. Har köpt två par skor. Men är inte riktigt nöjd med någon av dem. Det ena paret är ett par nakenskor, alltså nära barfotalöpning. Men dem kan jag inte springa långt med än på grund av min pronation. Köpte därför ett par till. Där slog jag till för snabbt. De är en hel till en halvstorlek för stora. Känner mig som Kalle Anka i skogen de första kilometrarna. Sedan växer fötterna och fyller ut dem under löpningen. Vad ska man göra?
Förr tänkte jag inte ens på vad jag sprang med. Satt de bara på fint var jag nöjd. Har jag blivit mer kräsen?

Fortsättning följer.

Allt gick bra!

Mina döttrar stod vid Kungsportsplatsen och knäppte en bild på sin löpande galna mamma. Nästa år springer den äldsta med, har hon sagt.

Mitt fjärde Göteborgs-varv gick bra. men jag startade för varmt klädd, med underställströja och linne. Fick göra som Stålmannen, sticka in i en box och byta. Dock finns det inga telefonboxar längre, utan jag fick ta en blå toabox i Färjenäs istället. Passade på att lätta på trycket också. Hade överdrivit min vätskeladdning en aning. Efter några minuter i boxen var jag omklädd i linne, med tröjan knuten om höften. Härligt sval sprang jag vidare och klarade de 21 kilometrarna på 2,08. Kändes fint, eftersom jag var så osäker in i det sista.
Nu väntar Vätternrundan och i oktober Venedig Maraton.

Har i alla fall bestämt mig för att lägga ner bloggen.
Jag har svårt att hinna med den.
Tack alla ni som följt mig och varit intresserade av mitt snart treåriga Are-projekt och mina hälsosträvande.
Jag önskar er alla lycka till i er egen jakt efter hälsan.
Håll ut - så kommer ni att nå dit ni vill.

Laddad inför varvet

Gröten är kokt. Ska ätas klockan 12.00.
Löparklockan är laddad.
Tävlingslinnet och nummerlappen är på.
Nu återstår bara ett val: de gamla skorna eller de nya?
Tyvärr är de nya en halv storlek för stora, så det blir nog de gamla väl insprungna.
Inga risker i detta läge.

Taggad för motvind

Faktiskt har de senaste dagarnas satsning på att bli friskare gjort att jag känner mig lite bättre.
Gjorde en slags fasta i onsdags, med grönsaksjos och råris och mungbönor. Avslutade med lite utrensning nästa dag. Sprang ett kort intervallpass igår, med nya skor. namnet på dem förpliktigar: fast witch, snabb häxa. Är det det jag ska satsa på att vara imorgon på Göteborgs-varvet. Även om jag tar mina gamla insprungna löparskor?
Nu en drink med fantastiskt god rödbetsjos, som sägs höja prestationsförmågan.
Snart en middag med pasta och sallad.
Sedan vila.
Imorgon 14.59 bär det av. Ser det som ett träningspass med en massa andra människor. Den tanken dämpar nervpirret.

Vätskebrist

Igår kom jag på vad min trötthet beror på.
Vätskebrist.
Har slarvat med maten en tid. Smygdruckit kaffe. Varit på fest med mycket salta snacks.
Och alkohol.
Men inte kompenserat med vätska.
Klart det blir trögt i kroppen.
Så stress och press på det.
Läste i Are Waerlands bok Förkylningssjukdomar igår och allt blev klart.

I vätskebristens spår följer just - förkylningssjukdomar och trötthet och infektioner. Förstoppning. Elände kort sagt.
Så nu är det vätskeintag som prioriteras. Örtte, nyponte, ingefära och citron, grönsaksjoser och vatten.
Fyra dagar kvar.
Ännu är planen att springa på lördag.
Blev lite inspirerad av att den blå linjen nu är målad.
Blir det löpa av på lördag. Eller ej?
Dagsformen avgör.

Tung i steget

- Du låter likadan varje år, sa dottern smått kyligt, när jag gnällde över mina tunga steg på den korta löprundan.
- Gör jag?
-Ja innan Göteborgsvarvet.
Har hon rätt?
Kanske. Tunga steg är inte allt, bristande ork, svårt att få luft och lite ont i nacken och... och...
Är det rena rama psykologin, som också min bror antydde i fredags?
För-löpar-noja?

Ändå borde jag vara tacksam: över att jag alls kan gå.
Kände det i morse under min tidiga morgon promenad.
Tacksamhet, när jag tittade ut över blankt morgonvackert vatten.

Hör andra i min ålder berätta om knäoperationer, om sjukliga magar som de måste medicinera för resten av livet eller andra kroniska sjukdomar.
Så gnäller jag för att jag eventuellt inte orkar eller kan springa en löpartävling.
Det gäller att ha perspektiv.
Promenaden och sedan yogan hjälpte mig att landa i mig själv lite.
Jag får ta det som det kommer.
Dagformen får avgöra.

Springa varvet eller inte?

Dagsformen är inget vidare.
När jag tog en tur igår fick jag gå flera gånger. Luften räckte inte till.
Vet inte vad det handlar om. Känns som en en infektion ligger och muttrar dovt i kroppen, men vägrar ryta.
Alltså bryta ut.
Allt den gör är att dämpa mig. Ge mig huvudvärk och usel ork.
Ska jag verkligen springa Göteborgs-varvet i detta skick?
Har inte alls tränat löpning, som tidigare år. Hur kul är det att ge upp halvvägs. Eller pressa sig hela vägen och må dåligt sedan av överansträngning?
Vet i dagsläget inte hur jag ska göra.
Ska ta det lugnt några dagar.
Ägna mig åt båtjobb.
Får se om ondan i kroppen ger sig och lusten att springa och luften återkommer.
Tycker om att springa. Men jag behöver ju inte tävla. Inte ens mot mig själv och mina tidigare prestationer.
----------

Har anmält mig till Vätternrundan, men med tanke på hur jag mår är jag tveksam till om jag orkar.
Är det vårtrötthet?
Pollenallergi?
Överträning?
Ynk.

13 mil i vårrusigt västsverige

Ligger med benen högt på en kudde.
Efter tretton mil på cykel kan de behöva omväxling.
Laddar inför Vätternrundan. 100 mil ska köras innan dess. Hittills har jag gjort 42 mil.
Idag Svartedalen runt. En tur med vitsippor prunkande under gråkala bokträd, brusande bäckar i tyst granskog, lyckliga lärkor i skyn ovanför vårbrukade åkrar, landsvägskörning i kurvor där det var härligt att ligga på rulle i motvinden.
Väl hemma obegripligt tänka sig att jag ska cykla dubbelt så långt och mer därtill i juni.
Och innan dess Göteborgsvarvet.
Prestationer.
Hade två dagars vila innan cyklingen. Ville inte annat än att vara stilla, kravlöst och tyst. Sprang ifrån mig själv under några arbetsintensiva veckor. Efter två dagars vila fick jag fatt mig själv igen. Någorlunda.

Cancer älskar socker

Are Waerland har fått rätt igen. Socker är livsfarligt. Det är ett gift.
Cancer älskar socker.
I veckans vetenskapens värld berättar professor Kerstin Brismar, Karolinska om sambandet mellan högt blodsocker och cancer.
När du sett programmet kommer du få svårt att äta lösgodis. Eller sockerhaltiga saker överhuvudtaget.
Reportern och forskaren ska äta varsin tallrik lösgodis, för att se om kroppens tillväxtsystem påverkas av sockret. Det gör det. Särskilt för diabetesforskaren. Hon blir riktigt förskräckt över sina värden på insulin och tillväxthormon. De ligger skyhögt över den vältränade reporterns värden.
- Åldern har betydelse, förklarar forskaren som kanske är dubbelt så gammal som reportern, men också det faktum att reportern har mer muskler och är vältränad.
Tillväxthormonet IGF-1 är ett nödvändigt hormon för att vi ska växa, men också för att reparera de dagliga förlusterna i kroppen. Men det är också en bov i tillväxten av cancer.
En grupp personer med den ovanliga sjukdomen Laron syndrom saknar tillväxtfaktorn IGF-1. De förblir kortväxta. Men de drabbas inte av cancer.

Är glad att jag planerat att sticka ut på en löptur med Solvikingarna idag. Även om cykelturen på 3,6 mil i tisdags ännu känns i kroppen.
Vet såväl att rörelse är liv.
Vi är gjorda för att röra på oss. Inte att sitta still på en stol hela dagarna.

Tidsbrist - hinner inte träna

Stress inför brist på tid för träning.
Ägnar mig knappt åt löpning, trots att det är mindre än en månad till Göteborgs-varvet. Hur ska det gå? Köpte ett par nya skor igår. Valde mellan ett par lätta men traditionelle med proneringsstöd och ett par lätta, mer barfotalika. Blev kär i de barfotalika. Kanske inte så klokt med tanke på att jag pronerar rejält med högerfoten. Men föll för de gröna Saucony lätta platta. Vill bejaka min inre indian.

Knappast särskilt mycket cykling heller, trots att jag behöver 100 mil i benen innan Vätternrundan.
Hittills har det blivit 20 mil. 80 kvar. Det är en del.
Mitt vanliga vårproblem: hur ska jag få ihop mina löpmil och mina cykelmil? För att inte tala om min yoga.
I-landproblem, liksom.

Som en hind i skogen

Himla stolt är jag. Skrytsam också.
Odräglig? Säkert.
Sprang ensam två varv på grusåttan idag. Alltså 16 kilometer.
Gick vid två tillfällen för att ta av mig tröjan och äta lite på min hemgjorda energybar. Och dricka lite vatten.
Ändå sprang jag i mål på 1.28,40.
Så otroligt glad. Förvånad också.
Kanske betyder detta att jag kan klara Göteborgs-varvet under två timmar? Det är mitt drömmål.
Jag tränar på så får vi se...