Är inte gud

Stönade inför yngsta dottern, Stina 13 år om hur orättvist det är att jag, som lever så sunt är förkyld... dessutom så många dagar. Aldrig tycks det ta slut....Snörvel, snörvel...
Hon stirrade argt, uppfordrande på mig:
- Men mamma, du är inte gud.

Har tänkt på det. Jag är inte allsmäktig. Allt rår jag inte på. Har inte kontroll över.
Jag är bara människa. En som försöker så gott hon kan. Som ibland, trots försiktighetsåtgärder som grön mat, sova mycket, tvätta händer ofta, blir förkyld. No big deal.
Man kan bara göra så gott man kan. Man är inte mer än människa.

Orättvist bli förkyld

Orättvist är det. Att jag så lätt blir förkyld. Nu har jag dessutom fått ont i örat. Jag som sköter mig. Äter mycket grönt. Vegetariskt, ekologiskt. Som rör på mig, cyklar till jobbet, löptränar (när jag är frisk), yogar. Sover gott. Tar hand om mig.
Nu laddar jag med gurkmeja, som är dunder för immunförsvaret. Ny forskning bekräftar den indiska auyrvedisk läkekonstens kunskap om hur bra gurkmejan är.
Kan jang såklart. Och en lunchtallrik full med nyttigheter. Bulgur, ruccola, mjölksyrad gurka, rotsaker från ugnen.
Vill bli frisk nu.

Om att bli den man är

Känner en växande lust att bli den jag är.
Frisyrmässigt sett.
Detta är allvar.
Vilken frisyr är mitt sanna jag? Vilken färg är jag?
Målet är:
Naturlig. Enkel. Passande min stolta ålder.
När kamraterna beskrev mig som instrument enades de: Akustisk gitarr.
Ja. Okey. Det kan stämma.
Jag vill bli likadan i håret. Som en akustisk gitarr.
De långa vitblonda testarna rök i fredags.
Kanske ryker resten nästa klippning.
Då finns utrymme för den egna färgen i blandat randigt.
Lite brunt, lite vitblont, beige och grått.
Kanske inget vidare snyggt.
Men det är hur jag ser ut.
Jag vill att det ska duga.
Jag vill att jag ska duga. Som jag är.

När motorn inte går framåt – segla

Lärde mig en läxa i helgen.
Var ute till havs med kompisen Marie. Första morgonsolen på Vinga. Seglade söderut i härliga vindar. Vid tilläggning i blåsig vik behövdes motorn för att lägga draggen i bättre läge.
Motorn gick snällt på friläge. Och på back.
Men vägrade gå framåt.
Jag kunde fått panik men blev underligt lugn och mest intresserad. Vad händer? Vilken är lösningen?
Kollade lilla spärren som ska vara intryckt när motorn är avstängd och ute vid gång.
Den var intryck och vägrade trots att jag flyttade spaken framåt att studsa ut.
Drev med vindarna, mot andra båtar och mot klipporna. Slog på backen, men då gick färden rätt in mot grunt vatten. Illa. Bergen var fulla av picknickande familjer som kollade skådespeleriet.
Slängde draggen.
Låg där och guppade. På svaj.
Ny väderprognos varnade för hårda vindar, från norr. Helt fel läge att stanna över natt som vi tänkt. Guppade stilla.
Gjorde sallad till grovt rågbröd och finfin getost. Åt. Diskuterade läget.
Vinden som ännu var västlig tjöt allt mer i riggen.
Marie sa: Vi kan inte bli kvar med kass motor när vädret nu blir värre. Ifall vi måste flytta oss mitt i natten behövs motorn.
Rätt.
Rädd var jag inte, men upptagen i tanken av att motorn inte vill gå framåt. När jag vill.
En man i båt kom och sa: Ring Sjöassistans.
Inte assistans, sa vi. När vi har segel. Vi seglar. Till hemmahamn.
Så jag drog upp draggen. Marie satte revad flisa på focken och vi fräste norrut på fin vind från sidan.
Oroade såklart över hur tilläggningen i hamnen skulle bli med 5,5 ton tung båt med bara segelflisa och roder som stöd. En manöver jag aldrig gjort.
Vilken var läxan jag lärde i helgen?
Om motorn inte går framåt, kan man kanske segla. Åka med vindarna, överlämna sig. Bildligt och bokstavligt.
Hur det gick? Bra, efter mer äventyr och landning på fel kajplats, kom vi rätt. Med hjälp. Tack.

Hyllning till magens bakterier

Läser vidare i Are Waerlands bok Den stora kraftcentralen, (alltså magen).
Hans slogan för sin livshållning är:
För friska, som ej vill bli sjuka.
Hittar hans hyllning till magens "jäsningsbaciller".
Bacillerna är särskilt intressanta då jag just skrivit om de probiotiska bakterier vi behöver i magen för att stötta vårt immunförsvar. Artikeln handlar om den senaste forskningen inom funktional foods. Studierna har ännu inte lyckats klarlägga exakt hur dedär jäsningsbakterierna i mjölksyrade grönsaker och surdeg fungerar, men de visar att de fungerar och att de stöttar vårt immunförsvar.

Såhär skrev Are 1937:
"De (jäsningsbacillerna) är människans bästa vänner och största medhjälpare i hennes strävan att ur växternas rika mineralgruva hämta organiskt järn och stål för att därmed smycka hennes andes tempel."
Visserligen högtravande, men ändå säger han det forskningen på Chalmers just konstaterat:
Mjölksyrejästa grönsaker underlättar upptaget av järn ur maten.
På vilka grunder hävdade Waerland detta på 30-talet?

Glad att kroppen fungerar

Är förkyld.
Ingen fara, men är i stadiet där ögonen plötsligt tåras och halsen kittlas.
Är så glad att resten av kroppen fungerar.
Hjärtat. Magen. Armarna. Huvudet och benen till exempel.
Att knäna håller för promenader, löpning och cykling, trots över femtio år i farten.
Vaknade i Mälarhöjden, Stockholm. Promenerade med Irene från Slussen till T-Centralen. Efter tågresa till Göteborg promenerade jag från centralen hem till Björkekärr, närmare 6 kilometer. Båda promenaderna med ryggsäck med dator på ryggen.
Tung efter några kilometer.
Vägde den på vågen hemma. 7 kilo.
Lika mycket mer vägde jag för drygt ett år sedan när jag började löpträna igen.
Ikväll får benen ligga högt på kuddar, medan jag sörplar honungsvatten och fantiserar
om att jag är frisk.
Kanske blir det lite musik i örat som extra tröst och lindring.

Kloka förmödrar mjölksyrade

Mjölksyrade grönsaker ska definitivt ha en självklar plats på mitt matbord i fortsättningen. Har redan bunkrat upp och ska testa mjölksyrade morötter, syrad vitkål, syrade rödbetor.
Sedan väntar mors mjölksyrade egenodlade gurka och så är det dags för höstens stora äventyr: jag ska också mjölksyra.
Våra förmödrar gjorde det redan på stenåldern. Mjölksyrade alltså. I lerkärl, visar fynd från då. Och de fortsatte ända in på femtiotalet. Sedan kom industrin med modern mat och gamla traditioner försvann.
Så synd. Ny forskning på Chalmers visar att syrningen inte bara gör grönsakerna hållbara. De förädlar dem också. De blir mer näringsrika (vitaminer, mineraler), proppfulla av antioxidanter och probiotika som stärker mage och tarm.
Gör som mormor: Mjölksyra. Och sätt de färdiga, syrade, finsmakande dunderladdade antioxidantrika grönsakerna på matbordet. Varje dag.
Kanske slipper du på köpet höstens förkylningar? (Vågar inte skriva influensor även om jag såklart hoppas att mjölksyran, som stärker immunförsvaret, också kan ge Nya influensan lite motstånd.)