Svårt att sova?

Trots att jag tränar och är ute nästan varje dag har jag svåra problem med sömnen i perioder.
Nu har det varit så i några dagar.
Kanske för att det är fullmåne? Kanske beror det inte alls på månens status.
Jobbigt är det i alla fall.
Jag somnar snällt vid 22-22.30.
Sedan vaknar jag vid två, eller fyra.
Ofta mitt i en dröm. Och vips är tankar från dagen där. Saker jag ska göra, eller borde gjort.
Ibland är det smarta lösningar som dyker upp.
Ibland bara stresstankar.
I natt sov jag gott igen. Kanske för att jag yogat flera dagar i rad? Kanske för att jag också unnat mig en tupplur vid fyra på eftermiddagarna?
Jag har inte fått in meditationen som jag tänkt i mitt liv.
Kanske är det där jag måste börja för att få sovro?

Yoga varje dag?

Läste en intervju med Blossom, som är chef för tidningen med hennes namn, att hon aldrig lämnar hemmet utan att ha gjort 40 minuters yoga.
Imponerande och inspirerande.
Har hämtat energi ur det några dagar och har tagit yogan på allvar igen.
Men några 40 minuter blir det sällan. Mest för att jag inte orkar gå upp som en spik klockan 6.00, alltså i god tid innan resten av familjen rullar igång.
Tröstar mig med att de minutrar jag tar mig är bra.
Ibland blir det 30 minuter, ibland en kvart, men oftast någonting.
Allt jag gör är bättre än ingenting.
Det viktigaste är att jag inte tvekar: Ska jag göra något eller strunta i det?
Det gäller att göra som min lärare i Iyengaryoga Leela G Hansen lärde mig:
Rulla ut mattan varje dag.
Efteråt ångrar jag mig inte, även om stunden blev kort.

--------------
"Regelbundet utövande av yoga kan hjälpa dig att möta livets villervalla med jämnmod och stabilitet."
B.K.S. Iyengar

Feklädd i vårvärme

Väderskifte.
Ena dagen åkte jag skidor med mössa och tjocka vantar. Dagen efter hade jag behövt våtdräkt. Då hade mycket av snön smält till stora vattenpölar.
Tyvärr glömde jag att kolla temperaturen innan jag stack ut på en löparrunda.
Av bara farten tog jag det nytvättade kitet med långt underställ och överdragsbyxor och jacka. Och broddar för att hantera isgatan.
Efter bara någon kilometer var jag varm! Av åkte mössan.
Jag som var inställd på vinter fick vårvärme.
Kollade temperaturen när jag kom hem igen - åtta grader varmt.
Rena rama skolavslutnings-nivån.
Imorgon blir det löpartajts och kort tröja under om temperaturen pendlar kring nollan.
Kanske vågar jag snart cykla igen. Jipeeee. Ut ska jag i alla fall. Varje dag.

Fruktfika istället för bullar

Varje torsdag har vi gemensam fika på jobbet. Oftast bjuds det på goda hembakade bullar eller finfina köpta underverk. Men jag kände inte alls för sådana sötsaker när det var min tur. Jag gjorde en kupp och bjöd på frukt.
För de som ville fanns smaskiga havrekakor till kaffet och teet.
Gissa om det blev uppskattat.
Wow vad fint, sa Marit, Åsa, Johan och de andra.

Glad över att finnas till!

Jag är så väldigt glad över att jag finns, att jag lever.
Å andra sidan om jag inte funnits, eller varit i livet, skulle jag knappast filosoferat över förlusten av livet antar jag.
Med broddarna på tar jag mig varsamt fram på vägar där isbumlingar ligger på lur efter nästa rov.
Jag är glad över att jag tagit mig ut. Glad över att jag har ben att gå på. Glad över att jag har pengar att köpa broddar för. Glad över att jag har någonstans att gå. Ett hem att lämna och komma tillbaka till. Ett jobb att gå till och lämna.
Glad över att jag har människor att älska och att lära mig av.
Jag är glad hela tiden, varje dag, varje stund.
Vilka spännande vägar ska mitt liv ta sig detta år?
---------
(Varning: Har det helt slagit över nu? Har jag nått den högsta nivån i jakten på den fulländade hälsan? Glad en januaridag?)

Ett år utan koffein

- Men saknar du inte kaffe? frågar kamraterna?
Inte alls faktiskt, svarar jag ärligt.
Jag som verkligen varit en kaffenörd är nu en avvand koffein-fri-person.
Ett år utan kaffe och jag slipper den huvudvärk som ofta plågade mig förr när abstinensen slog till.
Jag slipper den galopperande hjärtklappningen på eftermiddagarna då jag druckit för många koppar.
Jag slipper dendär trista kaffelukten i munnen och jag slipper beläggningen på tänderna.
Gemenskapen kan jag få i alla fall.
Numer över en kopp te. Grönt te eller örtte eller rött te. Inget starkare än så.

Omge dig med inspiratörer

Dragan har inget problem med motivationen innan en löptur sa han igår.
OM han tvekar ifall han ska ge sig ut brukar han påminna sig om att han aldrig ångrat sig
efter en springrunda.
Jag tänkte på hans ord i morse när jag låg i sängvärmen.
Och på Åsa.
Igår var det nysnö över hela Göteborg, liksom idag. Trots nysnön stack hon ut och sprang. Visserligen tog det mycket längre tid än vanligt, men när hon kom till jobbet var hon en inspiration för oss alla. Tänk att hon sprungit i mörkret, i nysnön och i kylan redan på morgonkvisten!
Idag gjorde jag som de.
Jag peppade mig med tankar på hur nöjd jag skulle vara efteråt och att det faktiskt går att springa i nysnö och stack ut. Lugnt och fint i den tysta morgonen där stadslandskapet var vackert vitpudrat piggade jag upp mig med alla tankar jag kom på om hur bra det är med träning: Mest fixerad är jag vid att det tränar hjärtat. Med hjärtproblematik i familjen är jag såklart mån att göra vad jag kan för att hålla det i form.
Då är det toppen att omge sig av inspiratörer som Dragan och Åsa, för att orka. En gång till och en gång till.