Bästa träningen

Bästa träningen är i tidiga morgontimman. Särskilt läckert är det att springa ut i mörkret och under löpturen vara med om förvandlingen av landskapet, från mörker till ljus och färger och glädjas åt de egna stegen som ackompanjeras av talgoxarnas glada hälsningar.
Idag är det tredje dagen på raken som jag börjar dagen med ett träningspass. Inspireras av min omläsning av James Fixx boken Löpning. Han sprang varje dag. Ibland kort ibland längre, men framförallt varje dag.
Gör man det till en daglig vana behöver man inte tveka: Var det idag jag skulle träna eller imorgon?
Idag var det Maria som ringde och föreslog sällskap på turen. Nu är hon, liksom jag på gång med träningen inför Göteborgsvarvet. Härligt.

Sunda veckan

Har inlett en träningsvecka med mig själv.
Planen har funnits länge, men tillfället har givits först nu.
Började måndagsmorgonen med en löptur. Det gick trögt. Andningen var inte med mig. Att det var åtta minus påverkade inte, tror jag. Däremot att träningen varit på sparlåga i två veckor.
Hemma igen blev det yoga en timma. På strålande humör cyklade jag sedan till jobbet!
Läser i James Fixx kultbok Löpning och blir så inspirerad. Varken årstid, underlag eller ålder spelar någon roll för löparen. Det är bara att ge sig ut varje dag, tycker han. Vinsten är den rentav andliga upplevelsen efteråt. En känsla som ger effekt hela dagen, minst.
Idag gick löpturen bättre och det blev över fem kilometer i mörkret på morgonen. Sedan yoga.
Svåraste utmaningen för mig är att lägga in ett kort meditationspass på eftermiddagen.
Kanske lyckas jag med det idag?
Små små steg, som kinesen sa, leder en också till målet.

Kärlek till fötterna

Blev upplivad av några rader i tidningen, om modeskaparen Lanvin. Han hade bytt ut hög klackar i titan mot platta gladiator sandaler på sina modeller. Motivet var:
Det som inte känns bra ser inte bra ut.
Modellerna hade stapplat fram, så att ingen uppmärksammade kläderna, utan bara fylldes av rädsla för att damerna skulle falla.
Slutsatsen är klok: Det som inte känns bra ser inte bra ut.
Jag som planerar att bli barfotalöpare har lagt planerna på is (he he) på grund av isiga löparbanor. Men när jag hittade en bok om zonterapi blev jag inspirerad att bry mig om fötterna igen. Det var en amerikansk läkare som återupptäckte den tusenåriga traditionen att massera och stimulera fötterna. Han menade att vi mår bäst av att gå barfota utomhus. När vi började använda skor samlades kristaller på nervändarna i fötterna. Dessa kristaller hindrar blodflödet och ger upphov till sjukdomar i de organ som punkterna på fötterna motsvarar.
Visserligen finns det ännu inga vetenskapliga bevis för att zonterapi fungerar, men vem gillar inte fotmassage? Mysigt och rogivande är det i alla fall.
Och Are Waerland tyckte som den den amerikanske öron-, näs- och halsspecialisten William H Fitzgerald (1872–1942) som ökade intresset för zonterapin att det var viktigt att ge fotsulorna stimulans av naturligt underlag. Hellre platta gladiatorsulor än decimeterhöga titanklackar. Särskilt när man springer.

Tar du hand om dig?

Tar du hand om dig själv?
Ger du dig tid för en stund i ensamhet varje dag?
Sätter du sprätt på kroppen åtminstone en halvtimme varje dag?
Om du svarar ja, på alla frågorna kan du vara stolt över dig själv.
De flesta svarar nej.
De tar inte hand om sig själva, de lyssnar inte inåt en stund i ensamhet varje dag och framförallt rör de sig inte.
Då ska de veta: Den som inte tar sig tid för att vårda sin hälsa, förr eller senare måste avsätta tid för sjukdom!

Några av oss har kanske lätt för att köpa något som belöning: en scarfes, en fin kräm eller ett vitaminpiller.
Andra har lätt för att unna sig en stilla stund i vardagen, då de låter dagdrömmarna ta över och andas djupt.
Några tycker det lättaste är att röra på sig, eftersom rastlösheten bränner i kroppen.
Trixet är att vi behöver alla tre delarna för att må bra. Och dessutom äta bra.
Lättast är det om man inför alla pusselbitarna till en vana.
Då behöver man inte ens tänka; Ska jag verkligen ge mig ut i mörkret?
Då gör man det bara.

Satsa på zink - slipp förkylning

Zink är bra för immunförsvaret. Faktiskt mer effektivt än både c-vitamin och den älskade vitlöken, visar en kritisk genomgång som Cochrane (ett ickevinstdrivande forskarnätverk) gjort. 15 olika studier med sammanlagt 1360 personer visar att zink har effekt på både kort och lång sikt, skriver SvD idag. Den som får i sig en extra dos av zink stärker sitt immunförsvar och slipper förkylningar. De som ändå drabbas av snuvan blir kvitt den snabbare än dem som äter mindre mängd zink.
Vilken dos som är mest effektiv är däremot inte känt. Inte heller vet forskarna hur länge man ska äta ökad dos zink eller om tillskott eller matvägen är bäst.
Zinkbrist är ovanligt i Sverige enligt Livsmedelsverket, men upptaget kan hämmas av fytinsyran som finns i spannmål. (Det är ett argument att äta surdegsbakat bröd, eftersom mjölksyrebakterierna bryter ner fytinsyrorna.)
Zink är ett livsviktigt mineral som behövs för upptaget av järn.
Det mesta zinken finns i kött, fisk och ägg, men också i mjölk, fil och ost.
Vi som helst äter vegetariskt kan trösta oss med att det också finns i havregryn, nötter, ris, ärter, morötter, rödbetor, solrosfrö och pumpakärnor.
Rekommenderat intag är 7 mg per dag dag för kvinnor och 9 mg för män.
Brist på zink kan ge sänkt infektionsförsvar, sämre sårläkning (eksem, acne, mm) dålig aptit, sämre tillväxt hos barn och förändrat smaksinne.

Vasst grepp i tillvaron

Med nya vassa broddar på träningsskorna tog jag en löparrunda igår. Har hoppas på barmark, men det går inte att vänta på våren och avstå från träning på grund av utslitna broddar. Grepp är nödvändigt i ishalkan.
Sprang ensam. Ibland är det skönast så. Då får den egna kroppen bestämma. Efter förra veckans sjukläge har jag inte ork att köra backträning med tuffingarna i Solvikingarna. Saknar en försiktigare grupp att springa med. En som gärna drar ut i mörkret på kvällen, men inte håller så högt tempo.
Tills jag hittar det gänget, rullar jag gärna själv.
Hemma i vardagsrummet avslutar jag med situps och armhävningar. Läste om ett experiment där man på sex veckor kan lära sig hundra armhävningar.
Kul!
Kan jag det tro? Jag som aldrig gjort med än 25.
Funderar på att utmana mig själv och mota mina egna tvivel.
100 armhävningar på sex veckor. Yes. Kommer jag att få lika snygga armar som Malena Ernman då?
Jag börjar imorgon.

Var inget offer

"Den dag du känner dig som ett offer har du förlorat."
Orden är fredspristagaren Aung San Suu Kyi:s i en intervju i Dagens Nyheter idag. Hon släpptes efter sju års husarrest i sitt hem i Burma i november.
För att överleva mentalt skapade hon en sfär som hennes fångvaktare inte kom åt, ett rum där hon själv hade kontrollen.
Under åren höll hon av samma skäl en strikt disciplin. "Hon har gått upp vid fem, mediterat, läst böcker och promenerat i trädgården. Alltid vid samma tid varje dag."
- Jag har blivit något mindre strikt i mitt schema på senare år, men det gör mig starkare och ökar mitt lugn att leva disciplinerat, berättar hon.
Dalai Lama lever också efter en strikt disciplin, liksom nobelpristagaren i litteratur Vargas Losa och många fler. De har samma argument: strikta rutiner ger lugn och ökar kreativiteten, ja är en förutsättning för den.
Under flera år yogade jag fem dagar i veckan, 1,5 timmar per gång.
Mådde jag bra av det? Självfallet. Lugnet, koncentrationsförmågan och självtilliten var härlig. Varför slutade jag?
Jag tog upplevelsen för given. Jag trodde inte den måste erövras, varje dag.
Tänker att det är likadant med friheten: vi slutar värna den, för vi är så säkra på att ha den.
Men den måste erövras, hela tiden. Aung San Suu Kyi vet det, liksom Desmund Toto och hela det nordafrikanska folket med Egypten i spetsen.