Gayatrimantrat

Underbart att komma till en meditativ avslutning på en hektiskt arbetsdag igår.
Landade på Göteborgs Kundalinicentrum för att prova nya former av meditation. Lugne ledaren Per lärde oss Gayatrimantrat, som ska öppna hjärtchakrat.

Tyvärr hade jag satt på larmet på min telefon för att inte missa tiden, så mitt i sångstunden av mantrat hörde jag klocktonerna klinga från mitt larm.
Telefonen var såklart avstängd, men larm går ju igenom. Generat fick jag ta mig upp från meditationsstolen och galoppera iväg för att stänga av klocktonerna. Visserligen harmonierade de väl med musiken vi sjöng efter, men sedan fortsatte mitt hjärta dunka. Stängde jag av mobilens ljud i all hast, eller satte jag på den igen. Tänk om någon ringer?
Nästa gång ska jag komma larmlös.
--------------
För övrigt springer jag en kort sväng varje morgon, avrundar med armhävningar i vardagsrummet och yoga. Ljuvlig start på dagen att pumpa lungorna fulla med frisk luft.

Kaffe det nya köttet?

Nässeljakt med saxen i högsta hugg.

Kaffe har blivit det nya köttet för mig.
Det luktar gott. Mycket gott och väcker trevliga minnen.
Men där är det stopp.
Kött äter jag inte längre.
Och inte dricker jag kaffe.
Beskan lockar mig inte.
Är så glad över att jag plockade blad i somras. Älggräs, svartavinbärsblad, citronmeliss nässlor och ängsmynta. Nu finns de i påsar och kan blandas efter behag.

Meditera mera

Tänker varje dag att jag ska meditera, åtminstone på eftermiddagen. Men varje dag tycks glida mig ur händerna. En som lyckats införa meditation i sitt liv är Caroline, som hållit på i tio år.
Jag vill så gärna dela med mig av hennes inspirerande berättelse. Såhär skriver hon:
"Jag skulle behöva flera sidor om jag skulle beskriva vad det ger mig men om jag ska uttrycka mig kortfattat så reagerar jag inte reflexmässigt vilket är bra om man råkar i en konflikt, är mer balanserad och kan snabbt se saker ur flera synvinklar, njuter mer av vardagliga saker och har en annan känsla i kroppen när jag mediterar regelbundet ungefär som en endorfinkick efter ett motionspass, jag är i min mitt, centrerad och samlad. Det är svårt att hålla fast vid en daglig meditationsrutin så det är nästan nödvändigt att då och då meditera i grupp och gärna få inspiration av någon som mediterat kanske dubbelt så länge som en själv för att inse att det är värt besväret. Jag älskar att meditera i grupp och har svårare att hålla fast vid den dagliga rutinen hemma men det går och hellre 10 minuter eller t.o.m. 5 minuter än inget alls. /.../ Har använt många tekniker förutom att använda mantra. Mest har jag utövat raja yoga men även en del buddistiska tekniker. Inom raja yoga mediterar man med öppna ögon och en fördel med det är att det ska bli lättare och lättare att ha ett meditativt förhållningssätt i vardagen utanför "meditationsrummet". Bra meditationsmusik gör det väldigt mycket enklare och det kan vara bra att varva musik med perioder av tystnad. Jag lyssnar helst på Brahma Kumaris meditationscd. De är utövande yogis och skriver väldigt behaglig musik tycker jag."
Samma dag som Carolines kommentar kom fick jag ett mail med en inbjudan till en meditationskurs på Göteborgs Kundalinicenter. Vilken sammanträffande. Kanske en vink om att det är dags?
Kursen är upplagd som ett "smörgåsbord" av meditationstekniker där du bland annat får pröva buddhistiska, sufiska, chakra och Self-Inquiry-meditationer. Låter spännande!

Vilodag med ansiktsmask och sång

Den som är väldigt aktiv måste också vila sig mycket.
Efter en intensiv träningsvecka, som avslutades med körevent från fredag till lördag eftermiddag behövs vila.
Söndagsmorgonen inleddes med sova-ut-sömn frampå förmiddagen. Efter tidningsläsning länge, en kort promenad (istället för löpning) väntade en tupplur med ansiktsmask.
Ansiktsmasken bestod av två matskedar kokosmjölk och två matskedar honung, som smälte samman i ett vattenbad. Rena rama antirynkmasken. Den skulle vara på minst 15 minuter. Men eftersom jag somnade så gott med den varma masken blev det närmare en timma. Sedan bad.
Klockan 16 var det dags för körövning inför kvällens konsert!
Latmasken pallrade sig iväg och levererade. Hemma väntade rostade rotsaker i ugn med tillbehör, lagade av tonåringarna.
Vilken vilodag!

Bästa träningen

Bästa träningen är i tidiga morgontimman. Särskilt läckert är det att springa ut i mörkret och under löpturen vara med om förvandlingen av landskapet, från mörker till ljus och färger och glädjas åt de egna stegen som ackompanjeras av talgoxarnas glada hälsningar.
Idag är det tredje dagen på raken som jag börjar dagen med ett träningspass. Inspireras av min omläsning av James Fixx boken Löpning. Han sprang varje dag. Ibland kort ibland längre, men framförallt varje dag.
Gör man det till en daglig vana behöver man inte tveka: Var det idag jag skulle träna eller imorgon?
Idag var det Maria som ringde och föreslog sällskap på turen. Nu är hon, liksom jag på gång med träningen inför Göteborgsvarvet. Härligt.

Sunda veckan

Har inlett en träningsvecka med mig själv.
Planen har funnits länge, men tillfället har givits först nu.
Började måndagsmorgonen med en löptur. Det gick trögt. Andningen var inte med mig. Att det var åtta minus påverkade inte, tror jag. Däremot att träningen varit på sparlåga i två veckor.
Hemma igen blev det yoga en timma. På strålande humör cyklade jag sedan till jobbet!
Läser i James Fixx kultbok Löpning och blir så inspirerad. Varken årstid, underlag eller ålder spelar någon roll för löparen. Det är bara att ge sig ut varje dag, tycker han. Vinsten är den rentav andliga upplevelsen efteråt. En känsla som ger effekt hela dagen, minst.
Idag gick löpturen bättre och det blev över fem kilometer i mörkret på morgonen. Sedan yoga.
Svåraste utmaningen för mig är att lägga in ett kort meditationspass på eftermiddagen.
Kanske lyckas jag med det idag?
Små små steg, som kinesen sa, leder en också till målet.

Kärlek till fötterna

Blev upplivad av några rader i tidningen, om modeskaparen Lanvin. Han hade bytt ut hög klackar i titan mot platta gladiator sandaler på sina modeller. Motivet var:
Det som inte känns bra ser inte bra ut.
Modellerna hade stapplat fram, så att ingen uppmärksammade kläderna, utan bara fylldes av rädsla för att damerna skulle falla.
Slutsatsen är klok: Det som inte känns bra ser inte bra ut.
Jag som planerar att bli barfotalöpare har lagt planerna på is (he he) på grund av isiga löparbanor. Men när jag hittade en bok om zonterapi blev jag inspirerad att bry mig om fötterna igen. Det var en amerikansk läkare som återupptäckte den tusenåriga traditionen att massera och stimulera fötterna. Han menade att vi mår bäst av att gå barfota utomhus. När vi började använda skor samlades kristaller på nervändarna i fötterna. Dessa kristaller hindrar blodflödet och ger upphov till sjukdomar i de organ som punkterna på fötterna motsvarar.
Visserligen finns det ännu inga vetenskapliga bevis för att zonterapi fungerar, men vem gillar inte fotmassage? Mysigt och rogivande är det i alla fall.
Och Are Waerland tyckte som den den amerikanske öron-, näs- och halsspecialisten William H Fitzgerald (1872–1942) som ökade intresset för zonterapin att det var viktigt att ge fotsulorna stimulans av naturligt underlag. Hellre platta gladiatorsulor än decimeterhöga titanklackar. Särskilt när man springer.