Pigg morgonlöping

Pigg i benen i morse, efter vila från fredag-söndag. Av bara farten sprang jag grusåttan i Skatås i morgondimman. Uppförsbackarna gick i trivsamt tempo. Kanske för att de ödsliga sträckorna gav mig extra adrenalin? I mål på bättre tid än på länge: Kanske kan jag trots allt locka kroppen att ta sig runt varvet på under två timmar, som är min dröm??
Har läst Are Waerlands bok I sjukdomars Häxkittel under helgresan till Kirkegaards Köpenhamn.
Där skriver han om det faktum att vi varje dag blir utsatt för en massa virus och bakterier, men att vi oftast fixar dem galant. Vi blir inte förkylda, trots att människor nyser och hostar omkring oss.
Förklaringen är att vi tack vare vår livstil har ett immunförvar i bra balans.
I andra perioder verkar det som om varje minsta lilla virus letar sig fram till oss och får oss att däcka. Först i förkylning, sedan i hosta och feber, med lång trötthet som följd.
Viktigast enligt Are är att se till att magen fungerar. Alla som inte går på toa lika många gånger om dagen som man äter en större måltid är förstoppade. Förstoppning är grunden till de flesta sjukdomar, inklusive förkylning.
Själv gör jag som han säger; äter troget min kruska (som är full av kli) och massor av grönsaker och frukt.
Mår magen bra, mår jag bra. Även i humöret. Då går löpningen som en dans.
Förkylningar som tidigare var min vinterkompanjon har jag inte träffat på månader.

Hur ska man hinna allt?

Förstår inte hur jag ska hinna allt jag vill. Morgonen räcker inte till för både löpning, minst fem kilometer, yoga minst en timma, lugn frukost innan det är dags för cykelfärd till jobbet. Å var ska meditationen komma in?
Måste organisera min tillvaro litegrann. Och dra ner på mina ambitioner. Jag vill ha alla delarna, men måste korta ner passen eller välja bort något. Annars blir det som idag: Jag skippar allt. Tar bara min torrborstning innan duschen och frukosten.

Som morgonmänniska gillar jag morgonlöpningar och yogapassen innan frukost. Tycker det blir en underbar start på dagen, som gör mig pigg och glad hela dagen.
Men eftersom jag också gillar att ta det lugnt och läsa tidningarna till frukost, blir det magert producerat på jobbet innan lunch.
Ge mig en kvart om dagen, sa Arne Tammer för länge sedan. Det skulle räcka för att bygga upp en sund kropp. Nu vet vi att det behövs åtminstone trettio minuters rörelse, gärna utomhus varje dag. Och styrketräning.
Hur ska jag få denna matematik att gå ihop?
Under tiden tröstar jag mig med att mathållningen är en enkel del nuförtiden. Med Ares råd om en lätt frukost (fil och frukt), kruska till lunch och ett grönsaksmål med potatis till middag räcker det att jag låter min kreativitet flöda kring maten, annat än på helgerna. Det frigör tid.

Rena rama kolhydrat-skräcken

Såg ett inslag på teve igår om att det råder rena rama kolhydratskräcken i Sverige nu. Tidigare rådde fettskräcken. Nu har det slagit om.
Nu är det kolhydrater alla vill undvika för att inte bli tjocka. Kolhydrater finns i vegetabiliska livsmedel som frukt, potatis, bönor, grönsaker, mjöl och frukt. Kolhydrater som omvandlas till glykos och ger vår hjärna sitt bränsle.
Hur många av er känner någon som blivit tjock av denna kost? Förmodligen ingen.
I teveinslaget gick en kille med röda rosor på kinderna och berättade hur bra han mådde numer, sedan han blivit LCHF:are (Low Carb High Fat). Han gick i en affär och packade kundkorgen med bland annat smör. I en bisats sa han att han numer inte åt godis längre heller! Klart han mår bättre om han inte längre äter sötsaker!
De verkliga faran är inte bönor, potatis och grönsaker, utan söta drickor, godis, bullar, kakor och vitt bröd. Skippa de sockrade kolhydraterna och förlora i vikt.
--------

En löptur med nya skor, lätta vita varianter piggar upp. Till den behöver kroppen kolhydrater till bränsle.

Lång löpning i medvind över rötter

Härlig utsikt över isfritt vatten fick jag efter att ha tagit mig upp för trapporna mellan Ängön och Rapön.
Efter en kopp te tog jag morgonen till en långlöpning. Kan inte bara ägna mig åt 5 eller 8:a kilometersturer om jag ska klara Göteborgs-Varvet i maj.Började med fem kilometers löpning på asfalt. En tuff medvind sköt mig framåt i god takt och jag fick nattens sömn ur benen. Därefter vek turen in på Kuststigen.



Från asfaltlöpningen där det bara var att lunka på fick jag öva mig att springa avspänt och helskärpt för att parera mellan rötter, stenar, vattenpölar, istäcken och nedfallna eller nedsågade träd. Underbart start på dagen.
När jag duschade efter 11 kilometer började snön falla.
Så många gånger har det varit likadant: Morgonlöpningen görs i finfint väder, sedan kommer det väder som skulle fått mig att ställa in dagens löptur. Tur att jag är en morgonpigg typ.

Gör det du gör medvetet

Vad du än gör gör det medvetet, lärde jag mig av en buddistisk munk, på min långresa till Asien för länge sedan. Han sopade golvet på templet varje morgon, noga och sakta, fylld av glädje över att han gjorde något meningsfullt som många hade glädje av.
Tänkte på hans ord när jag sprang i morse. Hur medveten och uppmärksam är jag under löpningen om mornarna? Försöker vara uppmärksam.
I morse blev jag förvånad över att jag inte märkt att snön försvunnit.
Njöt av det pigga porlandet i bäckarna där smältvattnet forsar fram. Men vips fick jag dämpa farten när envis is låg kvar på löparstigen och tvingade mig att ta storstegen in bland rötter och stenar i skogen. På tinade, torra stigen kikade jag mot solen, där den försiktigt sträckte sig över skogstopparna och gav landskapet vitt morgonljus vid Härlanda tjärn.
Uppmärksamheten lockar mig att skapa en bubbla av nu, mitt i det förbisvischande livet.

Strunta i tiden - då går det snabbt

När man är trött är det lätt att fokusera på fel saker.
Igår var jag trött.
Kände mig oduglig för att jag inte är tillräckligt snabb. Vilade som tröst.
Träffade min snabbspringande lillebror på kvällen. Han som numer också utövar Ashtanga-yoga säger att han ofta lämnar pulsklockan hemma. Han tänker hellre som en yogi och är här och nu under löpningen.
Klokt.
I morse, när jag stack ut fanns hans ord kvar i mig. Tog klockan på ändå, men beslöt mig för att springa med lusten. Tog det lugnt, njöt. Det är ju för morgonnjutningen, då världen är min, som jag älskar de tidiga turerna. Ett gäng rödklädda herrar sprang förbi. Jag, som tänkt mig en femkilometare, hakade på dem på 8:an. Hade hela tiden fokus på här och nu. Vad spelar en bättre tid på Göteborgsvarvet om flera veckor för roll? Det viktiga är att leva här och nu. Efter 8.45 i min egen takt, kom jag hem igen efter 51.21. Jättenöjd och förvånad över mig själv.
-----------

Vårda det du har - då får du mer över
(Såg denna slogan på skyltfönstret till en skomakare i Stockholm. Tänkvärt)

Lustlöpning eller snabbhetsjagande?

Hur vet jag om jag blir en snabbare, starkare och mer uthållig löpare?
Logikerns svar är: Spring samma bana och ta tid med några veckors mellanrum. Är tiden bättre andra gången, är det ett tecken på att du är på väg mot målet: att bli snabbare.
Men det är inte riktigt så enkelt.
För mig, liksom för många andra spelar också dagsformen in. Kanske inte enormt mycket, men ändå tillräckligt för att så tvivel i mig: är jag på rätt väg eller inte?
Inför förra Göteborgsvarvet höll jag mig till ett träningschema i Jonas Gustrins bok Pulsträna. I år har jag prövat en modell från James Fix bok: Löpning, från jogging till maraton. Och sneglande på Born to run av Christopher McDougall. Jag springer varje dag i veckan, i den takt jag har lust med sedan tre veckor tillbaka. 5-8 kilometer per gång.
Nu är jag lite trött.
Ändå har jag vilat från löpning minst en dag i veckan.
Hade planerat att springa långpass (12 kilometer minst) i helgen, men här sitter jag på söndagsmorgonen och har inte ett dugg lust. Självförtroendet är i botten efter gårdagens åtta kilometer. De var tunga, trots att istäcket var ersatt av vattenplask. Trots ackompanjemang av gladlynta vårfåglar.
Kanske är det dumt att låta sig inspireras av gamla gurus, när nu forskning säger att intervallträning är vägen till snabbhet?
Blir ibland trött på alla experter och råd. Min ambition att springa Göteborgsvarvet snabbare, går stick i stäv med lusten att ha löpningen som en frizon, utan krav.
Funderar en stund till på om jag ska göra en ren lustspringning, efter att jag vårklippt busken vid altanen. Lustspringning – det är vad jag behöver. Inte intervaller.

Läs förresten gärna om medarbetare på Sveriges radio, som har gemensam blogg inför Göteborgsvarvet.