Inspirerad av Kierkegaard

- Du och dina gubbar, skrattade Marianne när jag berättade att jag hälsat på Sören Kirkegaard i Köpenhamn i helgen. Först Are Waerland och nu Sören Kirkegaard.
Ja, får jag erkänna. Jag har en dragning åt äldre män. Men bara vissa av dem. Och det är kärlek som håller, även om passionen går i vågor. Blev förtjust i dem båda i min ungdom och har hållit viss kontakt genom åren.
Inspirerad av boken Konsten att leva livet innerligt, kände jag att det var dags för lite ny kontakt med Sören Kirkegaard, existensialismens skapare.
Trodde jag skulle hitta honom spankulerande i folkvimlet. Men han satt ensam i Kungliga bibliotekets park och läste. Ett bra val denna vårdag. En stillsam plats som gjord för eftertanke.
Både Are och Sören är gubbar som inte nöjt sig med teori. Har de fått en idé har de velat omsätta den i praktiken. De har gjort ett aktivt val, även om det varit på tvärs emot omgivningens föreställningar.
Med Are i ena handen och Sören i andra vandrar jag ett steg i taget åt det håll jag valt, inspirerad av dem.

Kontrast till prestationer

En vilsam kontrast till livets övriga krav på prestationer är meditationskursen på måndagarna.
Den är helt befriad från krav.
Själva målet är att ställa sig utanför den jakt och de begär som vanligtvis styr oss. Särskilt vilsamt är det nu när vi kommit in på buddistisk meditation, där målet är att befria oss från det lidande som präglar livet, enligt buddistisk filosofi.

När vi kommer sitter vår ledare Per tyst i sin meditationstol. Hans ben är korslagda och de levande ljus som omger honom sprider ett vilsamt ljus i lokalen. Tyst smyger vi in och sätter oss på de mjuka mattorna. Han hälsar oss var och en med ett Namaste, handflatorna ihop och blicken i vår. När alla kommit berättar han om den meditation vi ska lära oss idag, det sammanhang den skapats och vad vi ska göra.
Igår var det Vipassana, som skapat av Buddha för 2 500 år sedan.
Tysta följer vi hans instruktioner och sätter igång. Jag väljer att fokusera på luften som far ut och in vid nästippen. Tankarna flaxar vildsint i början, men efter en stund återvänder jag allt oftare till luften där vid nästippen och känner lugnet breda ut sig i kroppen.
Pling i mässingsklockan.
Dags för vandring, med ena foten framför den andra med koncentration på fotsulorna. Tysta, koncentrerade vandrar vi åtta runt runt till nästa pling. Dags för ytterligare tjugo minuter med fokus på magtrakten eller nästippen.
Efteråt tyst meditation och avslappning, innan lite te tillsammans.
När jag cyklar hem i natten är jag i min kropp, men samtidigt ett med universum och allt.
Ett vet jag:
Allt ordnar sig.

Pigg morgonlöping

Pigg i benen i morse, efter vila från fredag-söndag. Av bara farten sprang jag grusåttan i Skatås i morgondimman. Uppförsbackarna gick i trivsamt tempo. Kanske för att de ödsliga sträckorna gav mig extra adrenalin? I mål på bättre tid än på länge: Kanske kan jag trots allt locka kroppen att ta sig runt varvet på under två timmar, som är min dröm??
Har läst Are Waerlands bok I sjukdomars Häxkittel under helgresan till Kirkegaards Köpenhamn.
Där skriver han om det faktum att vi varje dag blir utsatt för en massa virus och bakterier, men att vi oftast fixar dem galant. Vi blir inte förkylda, trots att människor nyser och hostar omkring oss.
Förklaringen är att vi tack vare vår livstil har ett immunförvar i bra balans.
I andra perioder verkar det som om varje minsta lilla virus letar sig fram till oss och får oss att däcka. Först i förkylning, sedan i hosta och feber, med lång trötthet som följd.
Viktigast enligt Are är att se till att magen fungerar. Alla som inte går på toa lika många gånger om dagen som man äter en större måltid är förstoppade. Förstoppning är grunden till de flesta sjukdomar, inklusive förkylning.
Själv gör jag som han säger; äter troget min kruska (som är full av kli) och massor av grönsaker och frukt.
Mår magen bra, mår jag bra. Även i humöret. Då går löpningen som en dans.
Förkylningar som tidigare var min vinterkompanjon har jag inte träffat på månader.

Hur ska man hinna allt?

Förstår inte hur jag ska hinna allt jag vill. Morgonen räcker inte till för både löpning, minst fem kilometer, yoga minst en timma, lugn frukost innan det är dags för cykelfärd till jobbet. Å var ska meditationen komma in?
Måste organisera min tillvaro litegrann. Och dra ner på mina ambitioner. Jag vill ha alla delarna, men måste korta ner passen eller välja bort något. Annars blir det som idag: Jag skippar allt. Tar bara min torrborstning innan duschen och frukosten.

Som morgonmänniska gillar jag morgonlöpningar och yogapassen innan frukost. Tycker det blir en underbar start på dagen, som gör mig pigg och glad hela dagen.
Men eftersom jag också gillar att ta det lugnt och läsa tidningarna till frukost, blir det magert producerat på jobbet innan lunch.
Ge mig en kvart om dagen, sa Arne Tammer för länge sedan. Det skulle räcka för att bygga upp en sund kropp. Nu vet vi att det behövs åtminstone trettio minuters rörelse, gärna utomhus varje dag. Och styrketräning.
Hur ska jag få denna matematik att gå ihop?
Under tiden tröstar jag mig med att mathållningen är en enkel del nuförtiden. Med Ares råd om en lätt frukost (fil och frukt), kruska till lunch och ett grönsaksmål med potatis till middag räcker det att jag låter min kreativitet flöda kring maten, annat än på helgerna. Det frigör tid.

Rena rama kolhydrat-skräcken

Såg ett inslag på teve igår om att det råder rena rama kolhydratskräcken i Sverige nu. Tidigare rådde fettskräcken. Nu har det slagit om.
Nu är det kolhydrater alla vill undvika för att inte bli tjocka. Kolhydrater finns i vegetabiliska livsmedel som frukt, potatis, bönor, grönsaker, mjöl och frukt. Kolhydrater som omvandlas till glykos och ger vår hjärna sitt bränsle.
Hur många av er känner någon som blivit tjock av denna kost? Förmodligen ingen.
I teveinslaget gick en kille med röda rosor på kinderna och berättade hur bra han mådde numer, sedan han blivit LCHF:are (Low Carb High Fat). Han gick i en affär och packade kundkorgen med bland annat smör. I en bisats sa han att han numer inte åt godis längre heller! Klart han mår bättre om han inte längre äter sötsaker!
De verkliga faran är inte bönor, potatis och grönsaker, utan söta drickor, godis, bullar, kakor och vitt bröd. Skippa de sockrade kolhydraterna och förlora i vikt.
--------

En löptur med nya skor, lätta vita varianter piggar upp. Till den behöver kroppen kolhydrater till bränsle.

Lång löpning i medvind över rötter

Härlig utsikt över isfritt vatten fick jag efter att ha tagit mig upp för trapporna mellan Ängön och Rapön.
Efter en kopp te tog jag morgonen till en långlöpning. Kan inte bara ägna mig åt 5 eller 8:a kilometersturer om jag ska klara Göteborgs-Varvet i maj.Började med fem kilometers löpning på asfalt. En tuff medvind sköt mig framåt i god takt och jag fick nattens sömn ur benen. Därefter vek turen in på Kuststigen.



Från asfaltlöpningen där det bara var att lunka på fick jag öva mig att springa avspänt och helskärpt för att parera mellan rötter, stenar, vattenpölar, istäcken och nedfallna eller nedsågade träd. Underbart start på dagen.
När jag duschade efter 11 kilometer började snön falla.
Så många gånger har det varit likadant: Morgonlöpningen görs i finfint väder, sedan kommer det väder som skulle fått mig att ställa in dagens löptur. Tur att jag är en morgonpigg typ.

Gör det du gör medvetet

Vad du än gör gör det medvetet, lärde jag mig av en buddistisk munk, på min långresa till Asien för länge sedan. Han sopade golvet på templet varje morgon, noga och sakta, fylld av glädje över att han gjorde något meningsfullt som många hade glädje av.
Tänkte på hans ord när jag sprang i morse. Hur medveten och uppmärksam är jag under löpningen om mornarna? Försöker vara uppmärksam.
I morse blev jag förvånad över att jag inte märkt att snön försvunnit.
Njöt av det pigga porlandet i bäckarna där smältvattnet forsar fram. Men vips fick jag dämpa farten när envis is låg kvar på löparstigen och tvingade mig att ta storstegen in bland rötter och stenar i skogen. På tinade, torra stigen kikade jag mot solen, där den försiktigt sträckte sig över skogstopparna och gav landskapet vitt morgonljus vid Härlanda tjärn.
Uppmärksamheten lockar mig att skapa en bubbla av nu, mitt i det förbisvischande livet.