Surdegsbak och fiberfrossa

Annica räddade mig.
Hon fixade fram en burk surdeg från sin egen moderdeg till mig under dagen.
Jippee. Hemma satte jag Broder Maximilians bröd.
Det syntes att hennes surdeg var en pigg variant. Och den luktade finfint, syrligt.
Idag har brödbaket spridit en ljuvlig råglukt genom hela hemmet.
Nu är påsken räddad.
Eftersom jag inte vill äta ägg eller sill som de andra under påsklunchen har jag gjort min egen ”sill” i år. Basen är naturell tofu i fyrkantiga små bitar, resten fint hackad ekologisk purjolök, olivolja, citron, saffran. Den andra varianten är laddad med grönpeppar och rödlök. Nu får de stå och gotta till sig i kylskåpet till avfärden i morgon.


--------
Angående varningarna om att äta för mycket fibrer, så blir jag rädd när jag hör råden för dem som lider av gaser på grund av för mycket fibrer:
Ät mer vitt bröd och kokta grönsaker, säger experterna. Vitt bröd? Har inget hänt sedan Ares varningar om det vitaminbefriade vita brödet, som hamnar som en degklump i magen?
Här finns flera problem.
Det ena är livsmedelstillverkarnas välmenta (?) vurm, som lockat dem att ge oss fibrer vilket lett till att fibrer ibland hamnar där vi minst anar det, som i yoghurt och drycker. Klart det kan bli för mycket om vi inte ens vet att vi får i oss fibrer.
Det andra är att man drar fibrer över en kam.
Och hur kan man veta att det är fibrerna som ger ballongmage och att den inte beror på något annat? Som kombinationen socker och (konstgjorda) fibrer.
Själv känner jag ingen rädsla eller fiberfrossa.
Kanske för att jag föredrar enkel matlagning, med råvaror vars ingredienser jag känner väl och som är fullt synliga.

Surdegs-kris

Nu har jag gjort det igen.
Försummat relation till min surdeg.
När den möglar i sin burk i skåpet ovanför kylskåpet är det ett tydligt tecken på att jag inte anser mig ha tid att baka.
Nu sörjer jag det.
Påsken närmar sig och Familjen ska samlas på ön. Klart jag ska ha Broder Maximilians fina surdegsbröd på bordet. Så hur ska jag göra?
Ringde fina surdegsbageriet Panetterian och frågade om de hade surdeg att sälja. Nix.
Har förstås redan kollat med kompisar, men i alla fall förutsätter det massa fix och cykling och jox som ingen av oss har tid för nu.
Skickar ut frågan på nätet. Snabb surdeg?
Och hamnar på Lotta Brinks blogg. Där använder hon avrunnen vassla och rågmjöl som bas för en snabb surdeg. Det ska jag pröva.
Snart ska jag bli en ordentlig människa som tar av surdegen när den är i fin form och torkar eller lägger i frysen så att jag har en klick när jag behöver få fart.
Under tiden bäddar jag min säng för utesovande. Det går snabbt att bädda en utesäng, jämfört med att skapa en fin surdegsgrund.
Sov djupt och tryggt i den vårkalla, friska luften i trädgården i natt.
Det är Vår!

Are - en yogafantast

Läser det jag hittar på nätet om Are Waerland, till ett kapitel i den kommande boken Jakten på den fulländade hälsan.
Gläds åt denna bild som jag hittade på honom där han gör halasana i italienska Alessi där han bodde i flera år. Bilden är hämtad ur tidningen Hälsa.
Idag råder vurm för yoga, eftersom den är så hälsobringande för kropp och själ. Det visste Are redan för över sextio år sedan, då han införlivade den i sin vardagsmotion.
Läser att när han var som mest i ropet fanns kruska och waerlandtallrik på restaurangerna. Så lycklig jag vore om det var likadant idag.

Vårtecken: Groddägg och maskrosor

Grodägg i trädgårdens damm är ett säkert vårtecken. Ett annat är att maskrosbladen sticker upp. Självklart nyper jag några blad för att toppa middagens sallad med.
- Har ni skaffat kaniner, frågar granne när hon ser min skörd.
- Nej, vi är själva kaniner, svarar jag.
Nu tar jag nya tag när det gäller maten. Har tappat raw-fokus ett tag. Det är som de säger i ett inslag på Raw radio att den tillagade (kokta) maten är beroendeframkallande. Det är så mycket lättare att äta den och tillaga den, eftersom den är mer socialt accepterad. Även av kroppen.

Gör din egen Omega 3-6 laddning

Fick ett tips från Torbjörn om att vi alla kan göra vår egen Omega 3-6 blandning. När han var i hälsokosten senast hittade han en tillskottsolja, som var populär bland kroppsbyggare på 80,talet. UDOs Choice, med Omega 3,6 och 9 i balans, men den kostar närmare 400 kr flaskan.
Ett alternativ är att blanda en egen variant för 50 kronor. Läs hur du gör på hans hemsida.
Såhär skriver Torbjörn:
"Jag har kört med denna blandning ringlad över mina rostade grönsaker sen ca nyår och idag när jag kolla trycket, så var det 116 / 63, inte så dåligt för en medelålders man.
Inga blodtrycksreglerande mediciner. Omega 3 fettsyrorna har en direkt blodtrycksreglerande effekt, men sen sänker de också på lång sikt."

Löparlust och Raw food

Jag tror knappt det är sant när jag tittar ut genom fönstret från min plats på skrivarstolen på jobbet. Ute öser regnet ner. Det är en gråmulen dag, som knappt är värd att öppna ögonen för.
Men jag har redan varit ute och sprungit!
Hela åtta grusiga kilometer i ösregnet. Hela tiden under prat med Maria, min löparkompis. Hon är tillbaka med full träningslust och laddar för Varvet. Härligt.
Det är kul med sällskap. Det är inspirerande att vara två.
------------


Den som vill inspireras att äta mer grönt kan gå in på Raw Vegan radio, som Klas Nilsson tipsat mig om. Där finns massor av videoinslag och föredrag om varför det är så nyttigt att äta raw food. Det finns en vurm för raw food i landet.

15 kilometer

Knöt skorna med dubbla knutar innan jag stack ut.
Och laddade de fyra flaskorna i midjebältet. En med grönt te, en med vatten och två med hemma gjord flädersaft. Två druvsockertabletter i fickan. Ambitionen var att springa längre än jag gjort hittills i år. I min fantasi minst femton kilometer.
De nya skorna är bländande vita och så lätta att jag knappt tänker på dem.
Den kuperade milen i Skatåsterrängen sög i benen, men jag höll lugnt tempo och segade envist på i uppförsbackarna. Efter en mil drack jag, tog en tablett och fortsatte på milen igen, men denna gång vek jag av genom skogen så att jag kom ut vid trapporna upp mot Västra långvattnet. Fin raksträcka att lubba hemåt på, sedan nerför och på slingriga stigar genom skogen se sista hundra metrarna innan hemmet. Knappt 15 kilometer. Och jag mådde prima.
Hemma blev det situps och armhävningar.
Såg på teve att Evy Palm alltid avslutade sina träningspass med sådant.
Det gör jag med.
Göteborgs-varvet! Here I come!