Vad har du på fötterna?

Vad du har på fötterna påverkar dig. Och din närvaro.
Jämför hur det är att gå i högklackat med att gå i sandaler. Eller byt ut stövlarna mot barfotavandring i gräset. Du blir personlighetsförändrad.
I lördags sprang jag på asfalt med mina vanliga löpardojor. Det blev de sexton kilometer jag borde ha avverkat för länge sedan om jag ska följa Marathon-schemat jag tränar efter. Slogs av att jag slänger ner fötterna med en klumpig dun, särskilt i slutet när jag blivit trött. Men ajg blev nöjd över tiden, 1 timma och trettiofem minuter i lugnt tempo.
Igår tog jag en skogsrunda i mina fivefingers för att jag kände för det. Med fivefingers lockar inte de vanliga grus eller asfaltvägarna, utan det är skogsstigen som viskar åt mig:
Kom, trampa in här.
Så då gör jag det. Jag tar småvägar, smala skogsstigar nötta av djurklövar, där grenarna lekfullt viftar mig i ansiktet när jag springer fram. Fötternas ivriga anpassning till underlaget av rötter, stenar och kottar tvingar hela kroppen att lystra. Känner hur jag tydligare än annars använder mina höfter när jag springer. Hur de liksom breder ut sig och sjunker ner, hur jag jordas, förankras i underlaget. Landar.
Barfotasteget är tyst. Så tyst att jag överraskar svampplockare, där jag kommer svischande förbi dem. Känner mig som en indian på upptäcksfärd. Farten är inte så viktig, inte heller sträckan.
Kicken är känslan av att vara sannare, närmare naturen och mig själv.
Tänker inte sluta med vanliga löpardojor.
Njuter bara intensivt av omväxlingen barfotalöpningen ger.

Anmäld till Göteborgs Maraton

Nu. Har. Jag. Gjort. Det.
Anmält mig till ett MARATHON.
Betalade in anmälningavgiften igår.
Det känns stort. Minst lika stort som när jag anmälde mig till Göteborgsvarvet första gången.
Valde Solvikingarnas Göteborgs Marathon, som är den 8 oktober.
- Åh den tråkiga banan, stönade min kusin Tobbe när jag berättade om mina planer för honom. Den är så platt och fy för att springa två varv på samma bana.
Själv skulle han till Berlin Marathon den 24 september.
Men jag står fast vid mitt beslut.
Det är perfekt att välja hemmaplan för ett första försök.
Dessutom är det klimatsmart: inga flygresor eller dyra övernattningar krävs.
OM jag skulle tröttna (för att banan är för trist?) får jag väl se det som ett bra träningspass, hur långt jag än sprang.

----------
Kom gärna till Bok & Bibliotek den 24 september klockan 15.00 och lyssna när jag berättar om kommande boken Jakten på den fulländade hälsan.

Vågar man träna för hjärtat?

Lugn löpning på en strand vid St Malo i Bretagne.

Ny studie visar att hård träning är farlig - för män. Det kan skada hjärtat och ge hjärtflimmer. Hur hård träning påverkar kvinnor vet man inte eftersom inga sådana studier gjorts.
Pratar med Tomas på jobbet om rönen. Han har just börjat springa igen enligt ett schema på Jogg.se. Målet är att ta milen på femtio minuter inom åtta veckor. Låter inspirerande. Båda tycker att forskningen väcker frågor. Vi tänker inte sluta springa på grund av den. Vilken slags träning handlar det om? Vad är hård träning? Vilade de emellan sina pass? Hur levde de sitt övriga liv?

Själv tränade jag intervaller med Solvikingarna igår. Blev genomvåt av hällregn redan på vägen dit. Skulle det bli träning av, undrade jag. Självklart, sa Emma som ledde träningen i lugna gruppen.
Intervaller är verkligen hård träning. Pulsen taggar snabbt upp. Men vi börjar och avslutar med två lugna kilometer. Efteråt sprider lycksaligheten ut sig i kroppen och soffan hemma med sen middag i knäet är ljuvligt.
Tror inte att hård träning är så farlig om man lyssnar på kroppen. Och tar vilodagar. Men ska för säkerhetsskull läsa på om Maffetons metod. Denne man menar att lågintensiv träning är bästa metoden.
Träna efter pulsen. Utgå från 180, dra bort din ålder och du har den puls du ska springa efter.För min del skulle det bli 180-55=125. Det låter som gång, men ska försöka. Bara för skoj skull.

Jag är här nu!

Franska druvor.
Känn underlaget du sitter på! Upplev Hur din kropp möter golvet.
Jag blev arg, när en av ledarna på yogakursen i Ängsbacka sa så. Det var vid samlingen då vi skulle hedra och sörja offren vid Utöya, dagen efter den 22 juli.
Jag tyckte det var onödigt att fundera över oss själva, och underlaget vi satt på när vi bara ville gråta.
Sedan dess har jag ofta tänkt på hennes ord.
Och då, sedan jag lugnat ner mig tyckte jag det var skönt i vår förtvivlan att landa i något så enkelt som att fokusera på hur underlaget kändes. Att förankra sig.
Nu, tillbaka från en turbulent vecka som cykelcoach i Paris återkommer hennes ord till mig.
Känn underlaget! Behöver uppleva i hela mig att jag landat igen. Hemma. Här.
Nu.
När hemmalivet, vardagsbestyren, allt som ska göras faller över mig igen, försöker jag finna ro in detta enkla: Känn underlaget.
Så jag tog på mig mina fivefingers och stack ut i skogen och kände.
Steg för steg erövrade jag mitt nu. Jag är här nu.

Packning till Paris

Vad behöver man ha med sig på en femdagarstripp till Paris?
Sin yogautrustning såklart.
I Iyengar yoga blir det en del. Matta såklart. De två klossarna, ett band. Instruktioner och min mjuka underbara yogatröja, som börjar bli ålderstigen. Men de två filtarna lämnar jag hemma. Substitut borde finnas på hotellet.
Vad jag ska göra i Paris?
Vara coach åt cyklande man, som ska ta sig 120 mil från Paris till Brest vid kusten och tillbaka. Klart man kan behöva stöd på en sådan tur. Bygger upp mitt inre jag med - yoga.

Akut tandvård och filosofiska funderingar

Började morgonen på akuttandvården.
Jourtandläkaren fyllde igen tanden, vars fyllning lossnade igår eftermiddag.
Hans handlag var snabbt, sättet att tala lika raskt. Kände mig jagad av hans tempo.
Frågade efteråt:
- Måste du jobba lika effektivt hela dagen?
- Vad menar du? frågade han med en ton som om han anade kritik i min fråga.
- Inget, bara om du måste ha bråttom hela tiden, du som jobbar på jouren.
- Ja, svarade han bara kort.
Vill själv inte komma upp i tempo så snabbt, nu när hösten nalkas.
Vill vara kvar i en lugn semesterkänsla, där morgonritualerna får ta tid, där trampet till jobbet går i filosofisk takt, där samtalet med arbetskamraterna kan handla om: Meningen med livet och lyckan över att få ägna sin tid åt just
filosofiska funderingar, ännu ett tag.
------------
Kom gärna till Bok&Bibliotek den 24 september klockan 15.00 och lyssna när jag berättar om boken Jakten på den fulländade hälsan, en jakt in i hälsans hemligheter, kärlekens mysterier och meningen med livet. En berättelse som börjar på 1970-talet och landar i nutidens blogg.

Blöt morgonlöpning

I morse var det ösregn, så jag tvekade en aning inför min plan att ta en morgonrunda på åtta kilometersbanan. Men termometern var på 20 grader, så jag stack ut. Väl ute i den tysta stilla skogen ångrade jag mig inte.
Efter några kilometer var kroppen varm och jag njöt. Då kände jag plötsligt att ett par ögonen riktades mot mig. Lyfte blicken och såg att mitt på löparstigen stod en elegant rådjurshane och blinkade mot mig. Jag blinkade tillbaka och dämpade farten något. En dyrbar sekund var allting magiskt stilla mellan oss. Så tog han ett elegant hopp försvann in i grönskan.
Försökte han meddela mig något med sitt blink?
Funderade på det resten av turen runt Delsjöarna.
Kanske att allt vi kan är att njuta av livet och vara här och nu?
Tror det.
Övar mig att leva så. Springandet hjälper mig.