Odrägligt pigg?

Vaknar före 6.00. Odrägligt pigg.
Pigg med massor av lust.
Har varit grymt aktiv senaste dagarna. Röjt på vinden - 3 vändor till sopstation och återbruket. Nu kommer man in. Och fixat garaget.
Sprungit 8:an två gånger. Samma fart som alltid, 47-48 minuter, men så är den platt och lättsprungen.
Yogat. Bakat kladdkaka. Handlat. Kört några maskiner tvätt, vikt tvätt. Packat för ny avresa.
Ändå är jag pigg på kvällen. Såg på film till 24.00.
(Hur vet jag att röjarlusten är sund och inte manisk?)
Huvudet märkligt lätt, liksom luftigt. Inser att jag ofta har huvudvärk annars. Visserligen har jag huvudvärk fortfarande om jag känner efter, men den har annan karaktär. Nu ligger den i bakhuvudet , svart skvalpande oljetrög sörja, på väg ut. Som om den varit i skallens alla hålrum och nu lossnat. Vinterstressens avkomma.
Som tarmen renas av kruskan, renas skallen, hjärnan.
Vad händer när det svarta, onda helt löses upp och försvinner? Tanken väcker olust. Konstigt.
Kan man skrämmas av sitt eget, tänkta välmående?

17 dagar på Waerlandkost

Sjutton dagar på Are Waerlandkost.
Hur känns det?
Bra tack.
Behöver ingen väckarklocka. Väcks av magen varje morgon.
Känner mig lätt i kroppen, som när jag var tonåring.
Då var magen nära mig, inte som under senare år på stressigt, uppsvällt avstånd.
Yogar i trädgården, med morgonsolen som strilar genom bladverket på tallar och björkar. Aspens blad dallrar stillsamt, avslöjar att det bara blåser en aning. Trastar och småfåglar i intensiva drillvariationer ackompanjerade av skogsduvans dova ho. Kanske vill de som jag lovsjunga den regnfriska doften från kaprifol och nyklippt sommargräs?
Faller långt bort, inåt i drömmarna, när jag avslutar med Savasana, att ligga stilla på rygg och låta kroppen komma till ro efter övningarna.
Ljuvligt.
Tror inte allt är matens förtjänst. En del är också att jag helt skippat speedaren kaffe. En annan – att det är sommar.

Tvivel och oväntat fynd

Ibland tvivlar jag på min misson: att äta enligt Are Waerland för att bli fulländad frisk..
Det blir tungt socialt att lassa i sig sin kruskagröt… när andra semesterlediga börjar dagen med hembakade ljusa frallor och latte. För att inte tala om lunch eller middag. Visserligen är typ grekisk sallad med min egenodlade basilika och timjan, god, men ändå… Tvivel…
Så kom jag till Ellös årliga PRO-loppis med auktion och gjorde ett oväntat fynd: tre böcker av Matts Bergmark, medicinhistoriker och läkemedelskemist.
Kolla in titlarna: Lust och lidande, Vallört och vitlök, Tistron och tränjon. De handlar om läkeväxter, folkmedicin och smakliga frukter. Deras nytta för vårt välmående.
En njutning att läsa denna kunnige mans vurm för egenvård.
Fynden ser jag som ett tecken.
Håll ut. Fortsätt.
Sätter mig i solstolen med hatten på och öppnar första boken. Bredvid en fylld tekanna (också ett loppis fynd från Ellös). Lär mig att tistron är ett gammalt namn för den c-vitaminrika svarta vinbärsbusken
Fnissar för mig själv. Blad från vinbär är precis vad jag gjort mitt te på.

Använda kraften till - omtanke

Ny kraft med vegetarisk kost. Javisst så känns det efter 10 dagar på kruska och råkost. Löpningen i morse gick fint, med spänst i benen. Kunde hoppa över bäckarna som skapats av de senaste dagarnas skyfall här på ön.
Vegismat är bra för miljön också. Bäst är närproducerad, ekologisk mat, som väljs efter årstid.
Men kraften ska användas till nåt bra såklart:
Läser om en av mina favoriter i DN på webben, idrottsläraren Igor från Klass9A:
"Vi är så vana att tänka negativt, på saker vi inte vill ha. I stället bör vi tänka på vad det är vi vill ha. Då blir det mycket lättare att se de möjligheter som faktiskt finns. Inte går vi till affären med en lista med saker som vi inte vill köpa? Tänk om alla antimobbningskampanjer i skolorna i stället vore kampanjer för omtanke. Det skulle ge bättre resultat."
Hans tankar om omtanke tycker jag är kloka. Det börjar med omtanke om sig själv. OM att satsa en stund per dag på att må bra. Då orkar jag bry mig om andra också. Då skapas kraft till omtanke.
Omtanke om de närmaste, men också om dem som inte har det lika bra som vi: de som lever i krig, som blir förföljda, som inte får uttrycka sig fritt eller välja liv fritt.

Ät som en vild apa - lev längre

Hör på morgonekot om ny studie på apor, som följts under 20 år.
Ena gruppen fick äta vad de ville och hur mycket de ville.
Den andra sattes på diet och gavs 30 procent mindre mat. Det är ungefär vad aporna skulle få i det vilda.
De apor som fick nöja sig med något mindre mat levde längre än kontrollgruppen och slapp diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. De såg yngre ut och hade bättre fungerande hjärna.
Eftersom vi är lika apor, går det att dra slutsatser:
Lite mat är bättre.
Det stämmer så väl vad professor Charlotte Erlansson Albertson i Lund sagt:
Med all den goda mat vi har tillgång till måste vi själva sätta gränser.
Det är den tuffa utmaningen.
Det finns ingen genväg till bra vikt och god hälsa.
Vet inte om kor överäter. Tror knappast det går med gräs. Volymen i sig sätter stopp.
Dagens slutsats:
Ät lite mindre än du tänkt och förbli frisk.



Källa. R.J. Colman et al. Caloric Restriction Delays Disease Onset and Mortality in Rhesus Monkeys. 16 March 2009; accepted 1 June 2009. DOI: 10.1126/science.1173635

Livet är NU

Inser under cykeltur till jobbet att livet är nu. Har såklart läst massor om medveten närvaro och mindfulness, men just då KÄNNER jag Livets nu.
Livet är bara just nu, i detta ögonblick. Inte imorgon, sedan eller igår. NU.
Svindlande.
Njuter av den friska doften från nyduschad sommarstad.
Njuter av de glesa gatorna denna tidiga morgon vid 7.10.
Njuter av den gråmulna dagen.
Alla möjligheter, förväntningar som finns i nuet.
På jobbet tomt.
Drar ett av Emma Wistrands Inspirationskort.
Slumpen (?) ger mig "Jag är fri" med texten.
"Jag kan i varje ögonblick välja ett nytt liv.
De enda begränsningar som finns är de jag själv väljer att tro på".
Enkelt. Vackert. Nu.

Alltmer ko-lik

Har ätit enligt Are Waerland många dagar nu. Magen är snabb och glad. Humöret lättsamt. Men hur länge till jag äter som han föreslår har jag inte bestämt än. Läser i tidningen om en kvinna som haft plastfri månad, andra en köpfri månad, ytterligare en som levt på socialbidragsnormen en månad.
Är en månad gränsen för hur länge man orkar vara konsekvent? Men en månad är en baggis, tycker jag. Are snackar om tre års inkörningsperiod.
På trettiotalet tog man i rejält tydligen.
Tre år.
Sitter på jobbet och tuggar. Framför mig en enorm grön råkostportion och råris. (Var busig och skippade potatisen idag) Gott, javisst. Men med allt detta tuggande lunch och middag förvandlas jag väl till slut till en ko.
Kanske är jag redan på väg dit?
Har i alla fall svårt att få ihop artikeln jag ska skriva om rätt eller fel med lågkolhydratkost.
Kor bryr sig inte om ord i rätt ordning.
De vill ligga stilla i hagen och idissla om livets mening i solens sken.


¨