Tvättvikning och kärleksfullt stöd

När jag blir orolig, trött eller får ett anfall av självkritik hämtar jag tröst i att göra enkla praktiska saker.
Eller berättar för någon kärleksfull person om hur jag känner det.
Enkla, rogivande göromål är att vika tvätt. Långsamt, noga och fint. Högen som växer fram ur oordningen ger mig en lugnande bekräftelse: Du kan i alla fall något.
Annat bra tips är att röja på skrivbordet. Bort med alla högar av papper, böcker, muggar. Pappren slängs eller läggs in i plastfickor, som placeras ur synhåll. Böckerna åker in i bokhyllan. En våt trasa över bordet och vips: ordningen är återställd. Lugnet kan komma, eller åtminstone en illusion av att jag har kontroll över tillvaron.
Ordning på skrivbordet har jag i alla fall.
Om oron ändå inte givit sig av, utan borrar vasst i kroppen med en tandläkarborrs intensitet, brukar det hjälpa att berätta för en kärleksfull nära.
Häller ut allt obehagligt i en hög: ”Jag är oduglig, kommer att misslyckas, andra är mycket bättre”.
Svaret kan bli som idag:
Livet är för kort för slösas bort på oro. Visst finns det andra som är duktigare än du. Det finns det alltid. Men nu är det du som fått uppdraget.
Tänk på vad du har.
Du har din familj.
Ett flöde av lavalik värme fick tandläkarborrens drill att omedelbart upphöra. Lugnet tar över i kroppen. Spänningen ger vika.
Minns Meryl Streeps ord när hon fick frågan efter hennes roll i Mamma Mia. Men var du verkligen den bästa för rollen? Det finns väl andra som sjunger bättre än du.
- Visst finns det andra som sjunger bättre, sa hon och log. Men det var jag som fick rollen.
Och nog gjorde hon det bra! På sitt vis.
Jag ska försöka hämta kraft ur den tanken:
Gör ditt bästa.
Be good enough!
Du duger som du är!
Begrundar detta medan doften av broder Maximilians surdegsbröd sprider sig från ugnen.
Snart är det klart och jag kan ta cykeln till jobbet.
Cykla kan jag också!

Are-kosten inte för alla, invänder Ragnhild

Är waerland-kosten för alla?
Ragnhild uppmanar mig ofta: Du måste skriva att denna kost inte passar alla.
Så skriver jag här: Denna kost passar troligen inte alla.
Ragnhild blir vrålhungrig några timmar efter en grötmåltid, säger hon. Fast då menar hon havregrynsgröt, inte riktig kruska.
Om kosten passar dig?
Bästa svaret ges om du prövar själv.
För någon är kanske kruskagröten är toppen som lunch. Av hälsoskäl, för att den är god, enkel och billig. Och för att den mättar hela eftermiddagen.
Någon kanske fastnar för middagsmålets enkelhet, med några enkla basingredienser: kokt potatis och årstidens utbud av rotsaker och grönsaker, plus grovt surdegsbakat bröd och fin getost.
För en tredje kanske idén att bara dricka mellan måltiderna gör susen för matsmältningen. Och att då välja c-vitaminrikt nyponte framför kaffe eller te.
För en fjärde blir det betoningen på utomhusliv och motion, som lockar in på andra goda livsval.
Men visst finns det de som inte gillar något i konceptet. Eller mår bra av så mycket ceralier och råkost. Vi är alla olika.
I USA växer sedan några år nutrigenomics, en forskningsgren som tittar på näringslära och genetik: Alltså vilken typ av näring som passar den enskilda individen beroende på dennes gener. Rätt mat ger hälsa. Fel mat, övervikt och sjukdom.
Det låter självklart att maten ska anpassas till vem vi är, precis som vi numer vet att vi mår bäst om vi får mediciner som är skräddarsydda efter vilka vi är: Kvinna eller man, gammal eller ung osv.
Jag hade aldrig hoppat på detta projekt, om jag inte redan på förhand vetat att jag gillar och trivs med denna typ av mat (vegetarisk).
Att jag på köpet gått ner i vikt och känner mig piggare och friskare än förr är bonusen jag var ute efter.

Tungt i kroppen på 2-milatur

Ibland är enough, enough.
Skulle sprungit 2,1 mil enligt S:t Eriks metod (ur Jonas Gustrins bok Pulsträning) för fin form på Göteborgsvarvet 22 maj.
Det blev knappt detta. Fyra träningstillfällen i veckan kräver sin kvinna. Åttahundra meter fattades när jag tyckte att det räckte.

Våldsamt hungrig hemma tog jag en lefsa med ost, en rågmacka och varmt nyponte. Slocknade nöjd jag i soffan invirad i en filt, med träningskläderna på.
Efter en tupplur blev det ett bubbelbad. Ljuvligt.
Fortsatte läsa i Ares bok Livsåskådning och personlighet.
Har waerlandismen någon livsåskådning?
Are Waerland fick frågan många gånger och värjde sig varje gång.
Han är uppbragd:
”En sådan fråga är absurd! En sekulär rörelse kan aldrig ställa upp en för alla anhängare allmängiltig världsåskådning. En för alla anhängare obligatorisk livs- och världsåskådning skulle utgöra ett grovt våldförande på hela världsutvecklingens grundläggande tendens, vars högsta mål är den särpräglade individen, personligheten och engångsföreteelsen. Det finns här på jorden ej två träd, eller två blad som är helt lika. Skulle man verkligen lyckas finna två, som vore till det yttre likadana, skilja de sig ändå från varandra genom sitt olika läge, sitt förhållande till omgivningen, fördelningen av atomer, molekyler och celler i vävnaderna, i uppbyggnaden och strukturen.”

Han skriver att det enda vi kan göra är att tala om hur vi ser på världen och hur vi kommit fram till detta åskådningssätt. Vi måste sedan överlåta åt de andra att själva finna vägen till sin egen livsåskådning.
Vad gäller waerlandanhängarna intresserar de sig i första hand för kostfrågor, livsåskådningen i övrigt är deras egna personliga.
Däremot kan man enas i ett motto, tyckte han:
För livets storhet och skönhet.
Jag kan hålla med om det mottot,nu när jag ligger i soffan med fötterna uppallade på kuddar.
Stort och skönt är det att kunna springa.
Lite mat i magen på det och något att dricka.
Så är allt gott.

Ares livsfilosofi

Are skriver: Sedan min barndom har jag alltid levt i två olika världar: den yttre med dess larm och oro och den inre med dess lugn och harmoni, där fantasin har fritt spelrum.”
Känner igen detta i mitt liv. Men med Jakten på den fulländade hälsan har dessa två världar fogats ihop för mig.
Även om jag inte uttryckt så mycket filosofiska funderingar, eller reflektioner, i skrift har jag tänkt. Men räknas det förresten? Är verkligen inte framme än. Men genom detta projekt, gör jag en undersökning av min egen livsfilosofi.
Vad tror jag är viktigt och riktigt när det gäller hur vi ska leva livet?
Att vi lyssnar på vår egen inre röst. Risk för att det låter egoistiskt och självupptaget, men tror det är en förutsättning för att kunna fungera tillsammans med andra.Kan du inte lyssna in dig själv, kanske du har svårt att lyssna in andra?
Jag har lätt för att anpassa mig till andra och andras behov. Till en viss gräns.
Sedan tar det bom stopp. Som en lek, där reglerna plötsligt känns trånga och lusten att vandra ut i fantasins rike växer sig allt starkare. Lyssnar jag då inte på min egen inre röst, som kräver färre av andras regler, mer av mina egna och mer fantasi, är risken att det blir ett drastiskt uppbrott.
Kanske är denna längtan en av anledningarna till att frilanslivet och nu blogglivet tilltalar mig. Det skapas i en ständig omprövningens vind. Bara litet är givet, säkert och tryggt. Det är som vattnet i en vårbäck, rinner snabbt, omprövas, omskapas på vägen av andra omständigheter: stenar, jord, löv, vindar, solglans och ibland flöde uppifrån i form av snö eller regn beroende på årstid. Allt detta skapar, i bästa fall, en stark känsla av att vara levande. Och ger en chans att ompröva och nyorientera sig hela tiden: Var är jag? Vart vill jag? Vad är viktigt? Är jag verkligen på väg dit?
Solglitter på upprört hav utanför stugfönstret på ön. Torra stänglar av fjolårets två meter höga vass vinkar glatt vårvindarna välkomna. Himlen gråvit. En föraning av askmolnet från Island som lamslår Europas flygtrafik? Ljudet från bilarna på vägen påminner mig om att andra transportmetoder finns. Ska gå en promenad ut på klipporna med mina dagars upphov. Min 78-åriga mor.

Fler kruskaätare

Inget att äta till lunch? Hinner/orkar du inte springa ut och köpa något?
Ät gröt. Gärna kruska. Det mättar, är nyttigt och billigt. Visa mig den lunch du kan få ute för under tio kronor, där alla ingredienserna är ekologiska.
Igår var vi fyra som åt gröt till lunch på jobbet.
Jag hade som vanligt lagt mina russin i blöt när jag kom på morgonen och skulle just koka upp russinvattnet med havregrynen, när en efter en kom vankande ut i lunchrummet - lunchlösa. Hungriga.
Du kan få flingor och lingon av mig, erbjöd jag, som numer alltid har ett förråd av flingor i skåpet.
Nicke har gjort som jag. Han föredrar rågflingor, eftersom de mättar bäst tycker han.
Snart satt vi där runt bordet och mumsade på vår gröt. Min var godast såklart, eftersom russinen ger en härlig sötma. Dessutom är russinen basiska vilket ger en fin balans åt cerealiernas syra. Vikten att ha syra-bas balans i maten poängterar Waerland gång på gång. Inte bara basiskt, absolut inte för syrligt på grund av risken för ledbesvär, utan just en balans.
Som i kruskan.

Nypon - mer c-vitamin än i apelsin

Börjar dagen med nyponte.
Köpte skal på hälsokosten, en halvkilospåse för 60 kronor.
Kollade var de kom ifrån: Chile.
I Sverige finns ingen som plockar nypon till försäljning, sa kvinnan i butiken lakoniskt.
I höst ska jag minsann plocka mina egna, sa jag. Javisst, tyckte hon de finns ju massor utmed kusten och helt gratis. Själv plockade hon och gjorde nyponsoppa.

Are skriver i boken Övergångskost utgiven 1945, några månader efter andra världskrigets slut:
En dryck, som slår ut alla andra örttéer och konstiga apotekarmixturer på dyra flaskor /../ är vår nordiska nypondryck /../
Han hänvisar till dr Bernhard Fischer, kemist och vitaminforskare, som själv efter sina studier inte dricker annat än nypon till sällskapsdryck.
”De nordiska svenska nyponen, säger dr Fischer, äro i hela sin form med kärnor de vitaminrikaste nypon som finnas och vida vitaminrikare än t ex de ungerska. De innehålla 16-20 gånger mer C-vitamin än citroner och apelsiner. Men det gäller att använda dem på rätt sätt. Vitaminrikast äro nyponen som färska och nyss plockade hela med kärnorna i behåll.”
Jag är verkligen ingen protektionist som tycker Sverige ska stänga sina gränser för handel, men självklart ska vi ta vara på det vår natur bjuder. Dessutom är många av de mest fantastiska bären helt gratis, tack vare vår allemenasrätt. Allt som behövs är vår egen arbetsinsats.
Kollar på Livsmedelsverkets hemsida för att se om uppgifterna stämmer. Jodå! Utan tvekan. 100 gram nypon utan frön torkade innehåller 270 mg askorbinsyra. En apelsin 100 gram 53 mg askorbinsyra. Citron och 53 mg.
Nypondryck får det bli.

Läser vidare i Övergångskost:
Ta femtio gram färska hela nypon med kärnorna i behåll (eller motsvarande torkade) lägg i blöt i ungefär fem deciliter vatten över natten. Värm upp alltsammans till 70-80 grader och låt teet stå och dra tio minuter. Häll av teet och en halvliter vatten hälls på nytt över nyponskalen.
”På detta sätt kan man förfara ända upp till 20 gånger, eller så länge, som téet ännu har kvar sin syrliga smak, vilket är ett tecken på att där ännu finnes askorbinsyra./../ denna metod överträffar därför alla andra i effektivitet. Den ger en utomordentligt fin, aromrik och C-vitamin dryck, som skänker den högsta njutning och stimulans som man överhuvudtaget kan begära av en hälso- och sällskapsdryck.” skriver Are Waerland.
Jag dricker och njuter. Och ger mig ut på morgonens återhämtningstur på 8:an. Kör St Eriksprogrammet enligt Jonas Gustrins bok Pulsträna. Ligger på vecka 8 inför Göteborgs-varvet.
Ljuvlig morgon efter stjärnklar natt. Tre plusgrader, så det blir t-shirt och överdragströja och pannband för öronen. Pulsklocka. Ute saknar jag handskar. Det är småkyligt och händerna blir snabbt stela och iskalla.
Vid Delsjöarna speglar sig granarna rakryggat i det morgonstilla vattnet och jag försöker springa med ryggen lika sträckt som deras stammar med lyckopunkten på bröstkorgen upp i skyn. (Lyckopunkten har körledaren Monika lärt oss för att få oss att sträcka på oss och sjunga bättre.) Tänker på lyckopunkten och inser att jag springer fortare än den lugna fart ett återhämtningspass ska hålla.
Dämpar mig och njuter av morgonen som ännu inte ens är åtta.

Rensad efter tio månader som kruskanörd

En skugga av mitt forna jag. Med vätskebältet runt midjan på milspåret i Delsjön.
Att bara leva livet räcker (oftast) inte för mig.
Det måste finnas mål och mening med vår färd.
Därför lever jag som en kruskanörd idag.
Med rutiner skapade av Waerland på 30-talet.
Rutinerna hämtades inte ur tomma luften eller den personliga lusten, utan baserades på dåtidens forskning.
Grundidén var att våra sjukdomsproblem börjar i magen, med förstoppning som värsta faran.
Åker inte födan ut, snabbt efter att den givit oss näringen, orsakar den förgiftning. Som leder till sjukdom, enkelt förklarat.
Snabbt ut betyder lika många tömningar som mål mat per dag. Det mesta tack vare kruskan som ger fart på mage och tarmar.
Tre mål mat, med sex timmars mellanrum, är rutinen som råder i Waerlands rutiner för hälsa.
Efter tio månader som kruskanörd känner jag mig ny inifrån och ut.
Rensad, renad och – lättad.
Behöver jag mer bevis för att det är mening med året som kruskanörd?