Ansiktsmassage ger avslappning?

Are Waerland, vars visdom jag inte kan släppa trots att mitt projektår är över, sa att det var viktigt att börja dagen med torrborstning, alltså massage av huvudet, ansiktet och kroppen.
Huvudmassagen och hårborstningen och ansiktsmassagen piggar upp och torrborstningen av kroppen får energin att strömma genom kroppen. Massagen förbättrar blodcirkulationen när spända muskler slappnar av, från spända käkmuskler till värkande nack- och ryggmuskler. På köpet blir man varm och förväntansfull inför dagen.
Påminns om hans råd när jag läser om ayurvedisk ansiktsmassage i SvD. Ansiktsmassagen liknas vid en snabbkur för att piggas upp och föryngras.
Minns hur jag och syster Britt fick ayurvedisk ”rejuvenation”-behandling i Kerala för några år sedan och vilka positiva kommentarer vi fick av omgivningen efter vår dagliga massage och välgörande ansiktsmasker. Efter tre dagar kände vi oss, och såg yngre ut, sa de. (Kanske också för att ansiktsmasken krävde stilla sängläge en timme per dag, något som gav välbehövlig vila åt oss vintertrötta, nyanlända resenärer?)
Lyxigast vore förstås att unna sig behandling hos en expert, men idag finns ingen tid leta rätt på någon. Cykelfest ska fixas. Jag får ge mig en egen ansiktsbehandling efter matlagningen, innan cykelfesten. Men vad ska jag använda till mask? Vill minnas att vi fick en mask av malda bönor. Får botanisera i skafferiet.

Sakta farten in i hösten

Älskar formuleringar som handlar om att sakta ner farten. Fastnade för en bakpå tepaketet till halvtio fikat:
Sänk farten – njut en kopp gott och rent te.
Försöker göra som texten säger. Sakta ner farten.
Andas djupt och inser hur högt upp axlarna är hissade. Sänker dem och drar ner tempot på min inre motor.
Ägnar mig åt att älska teet. Det är Brunkullans gröna te smaksatt med citron.
Ljuvligt. Passar fint efter min och Marias långsamma morgonpromenad runt en spegelblank solblekt, grönkantad Härlanda Tjärn.
Vill inte rusa med full fart in i hösten. Kroppen och själen säger stopp, stopp:
Jäkta ej.
Låt ron råda.
Sätter min inre fartmätare på 30 kilometer, där jag är van att ”köra på” i 70.
Stress är farligare än vi tror, av för mycket stress, för ofta blir vi trötta, trångsynta och rädda.
Bestämmer mig med ens för att köra i snigelfart in i hösten.
Ayurveda-läkarna brukar säga att årstidsväxlingar (som nu) sliter på oss mer än vi anar. Det gäller att vara varsam om oss själva nu innan hösten fått oss i sitt grepp.

Nöjd, nöjdare, mest nöjd

Scenen är i Bokenäset, en torsdag vid ett konferensbord i Kärlingesunds vandrarhem. Runt bordet sitter fjorton frilansare som delar arbetsplats.Det är gemensam kickoff och vi har just haft utvecklingssamtal med varandra, två och två. Nu är det dags för redovisning av vad den andre sa.
- N är nöjd med sitt jobb, han gör roliga utvecklande jobb, han trivs med sina arbetskamrater och han trivs verkligen på sin arbetsplats, berättar jag för de andra.
Så berättar N, om mig:
- Pia är nöjd med sitt arbete, trivs med sina arbetskamrater och på sin arbetsplats.
De andra skrattar, för alla berättar samma story om den de samtalat med.
Alla är nöjda.
Visserligen skulle alla önska mer pengar in, men grundkänslan är nöjdhet. Vi trivs, vi utvecklas, vi har det bra. Vi rår oss själva, men tillsammans.
Är det nåt att skryta med att man är nöjd?

Enkelhet och nunneliv

I morse gick jag och lade mig när buddistiska munkar och nunnor går upp.
Alltså vid tre-fyratiden, efter att ha dansat flera timmar på roligt kalas.
I morgontidningen några timmar senare(SVD)läser jag om Björn Lindeblad, som kommit tillbaka till Sverige efter 17 år som buddistisk munk i Thailand.
En jag pratar med om artikeln, säger att uppbrott, som att lämna allt för ett liv i kloster är att likna vid självmord. Kanske ett mord av ett liv för att finna ett sannare, tänker jag.
Björn Lindeblad berättar:
De som enbart uppskattade buddismen som filosofi blev inte långvariga i klostret, medan de som tyckte om den dagliga rutinen hade lättare att trivas.
På samma sätt var enkelheten i livet en källa till glädje.
Rutinerna och enkelheten var alltså hans glädje i livet som munk.
Tänker på det när jag funderar över vilka regler och rutiner jag ska behålla efter Are-året.
Att de är enkla att leva efter är en förutsättning för att de ska finnas kvar. Att de gör det lättare för mig att uppleva kärlek, tillit, glädje, kraft och kreativitet är en annan förutsättning.
För jag vill fortsätta vara frisk så att jag orkar dansa natten lång, så länge jag orkar stå upp. Precis som i natt, utan en gnutta alkohol.

Nypontid

Dax att plocka nypon! Nu är de purfina, fasta i köttet och rosenröda om kinden. Började min morgon med en promenad vid stranden på Bokenäset, nära Kärlingesunds fina vandrarhem. Där vid stranden, duschade av morgondaggen väntade massor av nypon i stickiga snår. De lossnade lätt och åkte ner i mitt kärl. I vinter är de rena rama c-vitaminkicken att dricka som morgonte. Nu gör jag som Are tyckte: jag använder dem outkärnade. Jag delar dem bara och torkar dem på en plåt i ugnen på lägsta graderna.
När vintermörkret erövrat oss kan jag plocka fram mina nypon. På kvällen lägger jag en näve i blöt i 5 dl vatten. På morgonen kokas allt i tio minuter, hälls upp i en kopp och blir en dunderfin morgondryck att stärka kroppen med.

Motivationen tryter

Snart ett år sedan, morgonyoga en höstdag i Aten.



Vad gör man när motivationen tryter? Lösningen brukar stavas variation.
Att man helt enkelt provar något annat än det man inte längre har lust till.
Men med yoga är det inte riktigt så enkelt.
Har tappat motivationen att yoga.
Jag vet att den gör bra och jag vet att jag mår bra när jag gör den. Men jag gör den inte. Jag ligger hellre kvar i sängen än kliver upp i ottan.
Under den ettåriga fördjupningskursen i Iyengar-yoga jag gick för några år sedan är brist på motivation att ta på största allvar. Det handlar inte bara om att göra något annat. Kanske har man nått ett steg i sin utveckling och räds att ta nästa steg?
Då gäller det att borra in i sig själv och fråga: Vad är du rädd för?
Är du rädd för att möta dig själv? Vad hos dig skrämmer dig?
Med de tankarna blir bristen på motivation mer spännande.
Och jag gör som min yogalärare Leela G Hansen säger:
När motivationen tryter: Tveka inte. Gör det bara:
Rulla ut mattan var morgon.
Åtminstone en liten stund.

Skräpmat eller supermat?

Enligt en studie gjord i Sverige, av professor Fredrik Nyström fick 18 kvinnor och män äta dubbelt så mycket som annars under fyra veckor och inte röra på sig. (Se en föreläsning här) Det kallas snabbmatsstudien och är en svensk variant av Supersize me, Spurlocks experiment där han bara åt McDonalds mat.
De svenska försökspersonerna (friska och vältränade läkarstudenter) gick i genomsnitt upp 6,4 kilo i vikt. Rekord-ätaren gick upp från 80 kilo till 92 kilo på två veckor. Efter ett år vägde de fortfarande 1,5 kilo jämfört med utgångsläget.
Efter 2,5 år vägde försökspersonerna fortfarande drygt tre kilo mer i vikt, medan ingen förändring syntes hos kontrollpersonerna.

Några generella slutsatser går inte att dra, eftersom studien är så liten, reserverar sig forskarna. Men den bekräftar faran med att äta skräpmat - även en kort tid. Typ semestern då man kanske också unnar sig att inte röra sig så mycket.
Inget oförargligt att äta skräpmat alltså, framförallt inte i kombination med vila.
Vad är då motsatsens leverne?
Det är sådan som Andrew Weil skissar i sin pyramid i kombination med motion.