Löparnerver

Klockan är 21.15 och jag står och gör energikakor efter två dagar på Bok&Bibliotek. Borde jag inte ha badat redan och ligga i sängen? Jo, förmodligen. Framförallt skulle jag ha packat. Men jag vet inte hur jag ska vara klädd imorgon. Åker man i löpardress på löpartåget, eller i vanliga kläder och byter om? Jag vill ju inte göra bort mig. Och vad ska jag äta? Måste kolla i Torbjörns häften efter råd och kanske hitta recept på en dundergröt att börja morgonen med i morgon?
Och vad ska jag äta innan loppet, på plats på Lidingö? Jag börjar ju inte förrän 13.20 och räknar med att vara ute i lersörjan i regnet minst fyra timmar. Och vad ska jag äta efteråt?
Jag frågar Annelie, som sprungit Marathon i Frankrike och som ska åka med imorgon.
Hon skrattar inför alla mina frågor:
- Är det löparnerverna som spökar Pia?
- Ja, det är det nog.
Det känns helt obegripligt att jag ska iväg och springa tre mil imorgon. I regnet. Långt hemifrån. Galet. Tokigt. Hur ska jag orka? Energikakorna får följa med i bältet, men räcker de?
Samtidigt bubblar känslor av ren glädje och spänning. Jag ska ge mig ut på ett äventyr!
Vem vet hur det slutar? Utmaningen skapar livet.
Nu är energikakan i ugnen.Badet väntar och sedan slänger jag ner lite kläder i en väska innan jag kryper ner i bädden.
Imorgon ringer klockan 5.30.
Minns plötsligt en rad i en av Ares böcker att före en fysisk ansträngning ska man äta basiskt. Tar fram en potatis och en morot och skivar ner i ett glas vatten. Det får bli min morgondryck! Då har jag gjort vad jag kan för att det ska gå bra imorgon.

Löpartåget till Lidingö

Nu har bekräftelsen kommit. Jag åker med det första av två Löpartåg från Göteborg, 7.07 på lördag morgon. Närmare 500 löpare tar miljövänliga transportsättet med Löpartåget till Lidingö söderifrån. På tåget får jag min nummerlapp 62211! Framme i Stockholm väntar biogasbussar, så det miljövänliga konceptet håller hela vägen fram till starten.
Tre dagar kvar.
Pirrigt i kroppen. Kan knappt tänka på annat. Sprang en kort rund kring Härlanda tjärn i morse. Det blir kanske sista rundan innan lördagen. ”Den fart du hade i kroppen, senaste gången innan loppet är den fart din kropp minns”, sa en kille på Solvikingarna senast.
Min tycks vara att lunka på i ett tempo där varje kilometer i snitt 6.30, åtminstone på längre sträckor. Och långt blir det nu på lördag. Hela tre mil.

Svenska äpplen och russin från Turkiet

Jag älskar svenska äpplen. Nu frossar jag i de sorter jag kommer över. Jag njuter av deras friska sötma, allra helst helt obehandlade, gärna rårivna över kruskagröten. Deras syrlighet står så fint mot de söta små sultanrussinen från Turkiet. Jag gillar svenska potatis, men också mungbönor och råris från Latinamerika.
Västerbottenost från norra delarna av landet är perfekt ingrediens i pesto, tillsammans med olivolja och ruccola från Italien och mandel från Grekland.
Vad vore en svensk kanelbulles vita vetemjöl och smör utan kardemumma och kanel från Indien eller en tomatsallad utan svartpeppar från Kerala?
Och vad vore min förmiddagsfika utan grönt te från Japan eller roibus från Afrika?
Svaret är: Det vore urtrist.
Kontrasterna och mångfalden är nödvändig. Inte bara i matlagningen.

Gröna blad bästa maten för att förbli frisk

Ät mycket gröna blad. Dagligen. Det är bästa sättet att förbli frisk. Övriga hälsotips, baserat på senaste nutritionsforskningen är: Ät inte kött (särskilt inte charkuterivaror) och strunta i mjölkprodukter. Mjölkprodukterna innehåller alltför mycket fett för att motivera nyttan. Kalcium kan du få genom vegetabilier istället.
Råden kommer från Dr Michael Greger. Han är en läkare som specialiserat sig på sambandet mellan diet och hälsa. Han är inte intresserad av åsikter eller tyckande, det enda han bryr sig om är vetenskap, förklarar han. Han förlitar sig på studier som visar svart på vitt vad som är bäst respektive skadligt för oss. Därför läser han varje år alla studier som publiceras i engelsk språkliga vetenskapliga tidskrifter. De senaste två åren blev det enligt hans egen utsago 12 000 artiklar. (puh!)
Han berättar om sina slutsatser på en video vid Hawaiis vegetariska förening.
Där tar han också upp vilka vitaminer som är särskilt viktiga. Det gäller bland annat om B12. Hans slutsats är att veganer bör ta B12 tillskott, eftersom de annars riskerar att få brist, med allvarliga konsekvenser utöver blodbrist. Han hänvisar bland annat till en en studie (European Journal of Clinical Nutrition. 2010 Jul 21) där man jämfört B12 nivån hos slumpvis utvalda köttätare (228), vegetarianer (231) och veganer (232). Köttätarna hade högst b 12 nivå, medan 52 procent av veganerna och 7 procent av vegetarianerna och en köttätare hade B 12 brist.
Tack för tipset till Klas Nilsson, som hittar mycket inspirerande och nyttig läsning på www.ivu.org en sajt för vegetarianer över hela världen.

Uppladdning för Lidingöloppet

Av en slump passade en tur till Lidingö in denna vecka innan loppet. Efter jakten på huset där Are Waerland bodde på Lidingö tog jag och min ciceron Åsa en promenad på banan.
Vissa partier var mycket leriga. Lerig var också min morgontur denna lördag. 12 kilometer då det var vått både nerifrån och uppifrån. Turen gick i mitt vanliga lagom tempo och hemma igen kände jag mig väldigt nöjd. Imorgon blir det ännu längre, innan det är dags för småturer de sista dagarna. Så spännande det ska bli. Nu gäller det att fundera över vad jag ska äta för att orka.

Fasta innan loppet?

Kanske är en fasta innan Lidingöloppet precis vad jag behöver för att lyckas springa alla tre milen? Läser i tidskrift för Hälsa från 70-talet under rubriken: Löpare i toppen bygger upp med råkost.
Svenske mästaren i orientering Gert Petterson och flerfaldige maraton mästaren Jan Eriksson berättar om sitt knep för att lyckas.
Förutom att äta en vegetarisk kost fastar de två dagar före ett lopp. Efter fastan laddar de upp med en kolhydratrik kost.
Då var fasta väldigt hett. Idag är fastan mer ifrågasatt, som hälsometod.
Då fastade jag liksom många av dem jag kände, minst en vecka om året. Men idag vet jag inte om jag skulle kunna motivera mig. Inte två höstdagar och inte två dagar innan ett tremilalopp.
Rätt eller fel med fasta, tror jag mer på att fylla på alla depåer jag har. Och att löpträna mig i form.

Läckert att leva

Vaknade med en stark känsla av tacksamhet.
Kikade ut och fann tungt regn och blåst, alltså charmigt göteborgsväder.
Yogade, åt frukost och pussade alla farväl.
Med full regnskydds-mundering cyklade jag senare över kyrkogården där de gula löven tecknade sig snyggt mot den blöta svarta asfalten. Fann mig till min förvåning nynna högt på You raise me up... fast regnet piskade mitt ansikte och blåsten höll på att välta mig.
Vad har hänt?
Vad jag minns har vi inte sjungt sången i kören. Ändå kom den, varifrån?
Har jag gått in i Are-stadiet nu där full lycka råder? Kollar upp citatet jag fastnade för förra sommaren där han lovade en ny livskänsla:
”Den fysiska och psykiska energin har blivit nästan outtömlig, alla trötthets- och olustkänslor har försvunnit, livslusten, optimismen, tankeförmågan, minnet, intuitionen, vilje- och tankekraften har stegrats.”
Plötsligt händer det.
Har det hänt nu?