Huttrar i Stockholm, som är kyligare än Göteborg. Istället för löpning på 8:an hemma i skogarna som i går morse blir det vandring på skogskyrkogården i Enskede, innan t- bana till Slussen. Det blir en vilodag från löpning. Kanske bara bra, men mina lungor saknar de djupa härliga andetagen jag drar efter 3-4 kilometers löpning. De vederkvicker kroppen. Läser ljuvlig bok om Sören Kirkegaard, Konsten att leva livet innerligt. Löpningen i kombination med grön mat och yoga gör det lättare leva livet innerligt!

Ares svenska kruska

Ät inte blåbären okokta, påpekade Annica, när jag plockade fram påsen med sommarens blåbär ut frysen. Dvärgbandmasken, som hittats i en räv på västkusten kan ju ha fler smittade kusiner.
Alltså värmde jag blåbären till min kruska. Hällde på mjölk och rev som vanligt citronskal (från ekologisk citron) över min lunch. Vips fick jag en verkligt blågul måltid.
Men efteråt, slog det mig. Nog räcker djupfrysningen för att ta död på dvärgbandmaskens ägg, om någon räv kontaminerat mina blåbär? Olustigt att vara rädd för en sjukdom som kan komma om tjugo år eller så.
Ändå inget mot den oro som växer i Japan.

Sufisk dans och Japan

Igår sufisk dans på meditationskursen. En fot och en hand i de olika vädersträcken, till tonerna av rytmisk musik. Ett andetag ut för varje rörelse utåt och in för rörelse tillbaka, som i yogan. Norrut, västerut, österut och syd. Om igen. Varm blev jag och alla andra. Luften tog nästan slut i rummet och hyperventilationen låg lurande nära. Men en behaglig känsla spred sig i kroppen av de lugna rörelserna. Avslutning med tibetansk klangmeditation, jag känner igen från Yasuragi. Men jag hade svårt att vara här och nu där jag satt på en meditationskudde. Fötterna värkte under mig. Smärtan var allt jag tänkte på och hoppades för varje nu ton att det skulle vara den sista.
Kände mig som en urusel meditatör. När det var dags för tyst meditation bytte jag till en meditationspall. Mycket bättre och jag lyckades stilla mina galopperande tankar i huvudet. Bäst var avslappningen i slutet, liggande raklång på golvet. Kanske för att det är en ställning min kropp känner igen?
---------

Följer nyhetssändningarna från Japan. Går knappt att ta in omfattningen av tsunamin. Bävar som dem om risken för härdsmälta på kärnkraftverken som brunnit. Måtte de klara det. Och måtte Sverige ompröva planera på nya kärnkraftverk, även om vi inte har någon risk för jordbävning här.

Lycklig löpare

Lycklig börjar jag dagen med löpning, som här vid Sunna på Tjörn i helgen.
Lycklig över att jag har förmånen att bestämma över min egen tid börjar jag morgonen med träning, även när jag är hemma och det är vardag.
Medan det ännu är mörkt springer jag ut, efter att först ha druckit ett glas vatten (eller vatten som en skivad morot legat i över natten). Tar det lugnt i början, tills kroppen värmt upp sig.
Glad över att snön börjar smälta bort på mina löparvägar känner jag att steget blir lite lättare.
Hemma igen efter drygt fem kilometer gör jag yoga. Sedan frukost och cykeltur till arbetet.
På strålande humör anländer jag till arbetet. Vilket priviligierat liv jag lever!
Ikväll väntar rörelsemeditation! Däremellan: full fart på jobbet!

Meditation minskar cellernas åldrande

Att sjunga mantra en stund på dagen är inget för mig. Inte idag i alla fall. Kanske senare i livet, vem vet vad man får lust med?
Men att ta en stund i tystnad varje dag vare sig det blir en tupplur, tjugo minuters meditation eller att jag lyssnar på instrumentell musik är bra.

Läser i SvD idag att 2009 års nobelpristagare i medicin Elizabeth Blackburn var nyfiken på hur meditation och mindfulness påverkar oss på cellnivå.
"Hon undersöker om meditation kan minska takten på cellernas åldrande genom att minska genomslagskraften av negativa emotioner som rädsla och nedstämdhet. Resultaten tyder på att det är så".

För mig räcker Carolines och andra vana meditatörers berättelse långt.
De känner sig mer tillfreds när de mediterar än annars. Det låter bra.

Gayatrimantrat

Underbart att komma till en meditativ avslutning på en hektiskt arbetsdag igår.
Landade på Göteborgs Kundalinicentrum för att prova nya former av meditation. Lugne ledaren Per lärde oss Gayatrimantrat, som ska öppna hjärtchakrat.

Tyvärr hade jag satt på larmet på min telefon för att inte missa tiden, så mitt i sångstunden av mantrat hörde jag klocktonerna klinga från mitt larm.
Telefonen var såklart avstängd, men larm går ju igenom. Generat fick jag ta mig upp från meditationsstolen och galoppera iväg för att stänga av klocktonerna. Visserligen harmonierade de väl med musiken vi sjöng efter, men sedan fortsatte mitt hjärta dunka. Stängde jag av mobilens ljud i all hast, eller satte jag på den igen. Tänk om någon ringer?
Nästa gång ska jag komma larmlös.
--------------
För övrigt springer jag en kort sväng varje morgon, avrundar med armhävningar i vardagsrummet och yoga. Ljuvlig start på dagen att pumpa lungorna fulla med frisk luft.

Kaffe det nya köttet?

Nässeljakt med saxen i högsta hugg.

Kaffe har blivit det nya köttet för mig.
Det luktar gott. Mycket gott och väcker trevliga minnen.
Men där är det stopp.
Kött äter jag inte längre.
Och inte dricker jag kaffe.
Beskan lockar mig inte.
Är så glad över att jag plockade blad i somras. Älggräs, svartavinbärsblad, citronmeliss nässlor och ängsmynta. Nu finns de i påsar och kan blandas efter behag.