Ljuvligt i japansk famn

Bild från japanska spa anläggningen Yasuragi, Hasseludden. Året går mot sitt slut. Då är det dags att belöna sig. Åkte till Yasuragi med Irene (ingen av oss är de på bilden ovan, eftersom vi inte tog med egna kameran in i ångorna.) Vi har gjort det tidigare och varje gång är det lika ljuvligt att vara i denna miljö designad av japanske arkitekten Yoji Kasajima. Han har skapat en fridfull oas, som är en njutning för alla sinnen. Namnet Yasuragi betyder inre ro och harmoni och det är precis vad vi upplever efter varje stund där. Vi börjar med japansk bad och häller träkar efter träkar med ljummet vatten över oss. När kroppen är ren och nästan sinnet också trippar vi med korta steg till dojon där vi övar Thai-qigong, do-in eller allra bäst Klang meditation. Under klangmeditation ligger man på rygg och låter sig svepas med på en resa där ledaren Lena för oss in i fantasins rike med klanger från stora hamrade kärl, tibetanska klangkärl. Törsten släcker vi med spirulina te eller med frukter. Efter lunch lägger vi oss i vilstolarna längs badbassängen, lyssnar på vattenskalp och syrsor och japansk musik från högtalarna. När vi sovit en stund tar jag några varv i bassängen och sedan bad i utekaren i fria luften under tallarna. Timmarna går snabbt. Den ljuvliga avslappningen som finns i hela kroppen räcker,länge,länge.

Tibetanska klangkärl, bild lånad från Julias klangmassage, InYo

Lever ett lyxliv!

Ett hinder i vägen! Gå runt eller hoppa över? Började morgonen med en löptur i Delsjöterrängen. Helgens tuffa stormbyar lockade inte till löpning i skogen precis, framförallt för risken att få ett träd över sig. Men när stormen stillnat och måndagen låg välkomnande nykläckt tog jag chansen att snöra på mig skorna och sticka ut. Ensamt i skogen. Kände mig som en lyxlirare. Inte alla har möjlighet att ta några morgontimmar ledigt för träning i friska luften. Redan i skogsbrynet låg en stor, stilig gammal tall knäckt, med sina korta rötter naket exponerade. Längre ner en gammal björk som mött samma öde. Längs hela löpturen låg tallar och björkar tvärsöver 8:ans spår. Fick stanna upp min löpning och försiktigt kliva runt eller ner i diket för att komma förbi. Kändes symboliskt. Utan bra rötter står vi inte stadigt när det blåser. Utan god förankring är det lätt att tappa sugen när något ger oss motstånd eller stoppar vår framfart. Känner av min vänstra höft sedan jag sprang Göteborg Maraton 8 oktober. Har försökt att fortsätta träna, men det är som att kroppen säger något till mig med smärtan, som kommer efter några kilometer. Vad vet jag inte. Är det mer stretching som behövs eller är det något mer mekaniskt elände?

Boken - kanske en julklapp?

Fick tipset av trogna bloggläsaren Monika att Eskil Svensson (redaktör för tidningen Hälsa under många år) tipsat om min bok på sin hemsida Ny hälsa. Han föreslår den som julklapp. Kul. Träffade Katarina, som nyss läst ut boken och blivit inspirerad att bli vegetarian. - Men hur börjar man? undrade hon. Själv tänkte hon vara vegetarian på veckorna och äta husmanskost på helgerna. En utmärkt start. ------------------- Vill du köpa boken Jakten på den fulländade hälsan? Skicka ett mail till vingros@gmail.com Boken kostar 130 kronor plus frakt 45 kr. Säg till om du vill ha den signerad.

Bästa hälsoboken!

Boken Jakten på den fulländade hälsan är den bästa hälsobok Bo Zachrisson läst! Smickrande! Kul. Han skriver det i tidningen 2000-talet Vetenskap, som han är redaktör för. Ändå borde han inte gilla den, förespråkare för LCHF-kost som han är skriver han. Men han gör det. Ett fantastiskt omdöme. Han meddelar sin jäv. Vi sitter båda i styrelsen för Sällskapet Svenska Medicinjournalister, SMM. Vill du läsa mer om vad han skrivit om nya boken? Här finns länken till tidningens hemsida http://www.2000tv.se/ Prenumera gärna på tidningen http://www.2000taletsvetenskap.nu/medlem.php

Tystnads-narkoman

Inser när jag väljer bort Spotify under min cykling till jobbet att jag älskar tystnad. Jag är en tystnads-narkoman. Jag gillar att det är tyst vid mina öron på väg till jobbet. När trafiken ökar i intensitet ju närmare stadskärnan jag kommer måste jag ha volymen så högt att det skallrar i huvudet efteråt. Så jag föredrar tyst. Likadant är det hemma. Gillar inte TV:s ettriga ljud från vardagsrummet. Enda ljudsällskapet jag föredrar är lugnt mänskligt prat i verkligheten eller på radio. I min jakt på tystnad måste jag ha minst en tyst egentur i skogen varje helg. Då fyller jag på.

Morgponkrispigt gräs och löparlycka

I morse var gräset krispigt under skorna. Frostigt styvt och glittrande vitt. Första morgonfrosten på mina tidiga löparturer. En klar dovt blå himmel över mig och så månen enögd, i nedan, såg ut som han blinkade åt mig där på himlavalvet.
Tog turen på trottoarerna till Sävedalen. Drygt två kilometer bort, lika många kilometer hemåt, fast vägen blir en annan. Efter trettio minuter är jag hemma igen. Under tiden har himlen ljusnat och dagen grytt.
Ljuvligt.
Gillar jag att springa tidigt för att jag är glad. Eller springer jag för att det gör mig glad? Struntar i analysen.
Blir lyckligare av att röra på mig ofta, så enkelt är det.
Inspireras av Annika, som går en rask morgonpromenad VARJE DAG. Året runt, helgdag som vardag. Ingen tvekan. Upp i ottan och ut en timma. Sedan hem till duschen och frukosten.
Själv gillar jag farten i löpningen. Stunsen i benen. Flåset och värmen som blir i kroppen.
Passar bra att dra ut på morgonritualerna. Då hinner frosten i gräset och på cykelbanans asfalt att smälta och cykelturen till jobbet blir mindre riskabel.
Efter dusch, kort yoga och frukost susar jag ner från berget mot city. Lycklig över att finnas till. Lycklig över att vara jag.

Hälsomässa och söndagslöpning

På Hälsomässan i Stockholm för att berätta om min bok. Kul att vännerna dök upp och lyssnade också.

På bilden min förläggare Karl Beijbom, Åsa-Lo Ekstrand och Irene Wanland. Bilden togs av Monica, min bloggläsare sedan länge. Tack Monica! Tillbaka i Göteborg ägnade jag några timmar på lördagen åt cykling. Behöver ju öva inför sommarens Vätternrunda. Men blev skrämd av sporten. Ramlade två gånger då jag inte hann få ur fötterna ur fästanordningen på pedalerna tillräckligt snabbt vid två rödljus när färden gick genom staden. Inte bara pinsamt att plötsligt ligga på asfalten, ont gör det också när knäna tar emot. Farlig sport! Ramlingarna gjorde att jag njöt extra mycket av min ensamma långlöpning i söndags. Visst är jag en som älskar att träffa människor, men jag är också en ensamvarg som gillar att spana över stora Delsjön i höstskrud.