Livets goda sidor i Allas

Kul att bli omnämnd som författare till ett bra lästips i senaste numret av Allas. Där skriver Eleanor Martinsdotter om min bok Jakten på den fulländade hälsan:
"Aldrig hade Pia Vingros väl kunna ana, då för 38 år sedan när hon satt och grät vid köksbordet att hon vid 56 års ålder skulle ha avverkat tävlingar som Lidingöloppet. Tjejvasan eller kronan på verkat - maraton. Inte efter att redan som tonåring ha fått diagnosen rematoid artrit. Men just där startar hennes beslutsamhet att själv se till att må bra. Hon börjar med att bli vegetarian efter Are Waerlands lära. När människor frågar: Saknar du inte kött?" var det samma sk för henne som att fråga" saknar du inte dina värkande leder?". Så nej, det gör hon inte, men utökar sitt sökande efter den optimala livsstilen med att testa fler metoder som fasta, ayurveda, meditation, yoga, skidåkning och slutligen som 50-plussare löpträning."

Alkohol mot reumatism

Ny svensk studie om att alkohol kan skydda mot reumatism. De kvinnor som drack måttliga mängder alkohol (ex vis några glas vin i veckan i veckan) hade mindre risk att utveckla kronisk ledgångsreumatism. Spännande. Förklaringen skulle vara att alkohol minskar kroppens produktion av inflammatoriska ämnen.
Men än har forskarna för lite kunskap för att rekommendera alkohol i förebyggande syfte.
Färgglada grönsaker innehåller också antiinflammatoriska ämnen.

Frossa i bär

Nu är det perfekt tid att njuta av bär. Hittade jordgubbar från Röds gubben för 10 kr lådan utanför Ikea. Köpte flera lådor såklart. Några av dem njöt jag av genast, istället för en lunch där. De hade bara pasta för vegetarianer, precis som förra gången jag var där. Var det bara otur, eller är menyn densamma för vegetarianer varje vecka? Struntade i hungern såg fram emot min kruska med jordgubbar när jag kom hem. Tänk att efter tre års kruskaätande tycker jag fortfarande att det är en fantastisk lunch. God och mättande.
Med jordgubbar på blev det en bra tillsats av antioxidanter.
Jordgubbar innehåller folat, precis som nypon. Folat är ett B-vitamin som vi behöver mer av enligt årliga undersökningen Riksmaten. Det leverar byggstenar till arvsmassan och är nödvändigt vil all typ av celldelning.
Men för att vi ska ha nytta av jordgubbarnas folat gäller det att ha de små röda sötnosarna kallt. I rumstemperatur sjunker halten snabbt, enligt SLU undersökningen.

Jag gjorde det!

Lyckliga i Karlsborg, min coach och jag. Nu är 20 mil avverkade. Kanske går det trots allt!
Regn, blåst och kyla de första tio milen, sedan en dipp i humöret och orken och mörka tvivelsmoln tornade upp sig: Aldrig mer. Hur ska jag klara mig imål? Varför har jag gett mig in i detta?
Kroppen var i god form, men min hjärna spökade när långa backar sög musten ur mig. Vad är det jag vill bevisa?
När mannen påpekade att det är klart du blir trött! var det som att något klickade till i mig! Jag insåg: Jag är trött.
Trots rödbetsjos, idog träning (120 mil) sedan i april är det klart att jag blir trött av att cykla längre i ett svep än jag någonsin gjort. Tröttheten är naturlig. Det skulle säkert Are tyckt också. I fortsättningen tog jag min kropps signaler på annat vis: okey att nacken värker, att knäna inte vill ta några backar i stående ställning, att händerna var stela av kyla, att huvudet ibland blev snurrigt av energibrist. Det hör ihop med trötthet så klart.
Dämpade farten, gladde mig åt att bli välsignad i Tiveden, av det vackra landskapet, av doften från ramslöken i skogarna, bondgårdarnas gödsel. Lärde mig att hålla åt sidan när svärmarna av snabbcyklande subgrupper svichade förbi i livsfarliga hastigheter.
I Medevi, sista stoppet tog jag ytterligare en bulle, nu en medevivariant med honung.
Sockerstinn av enervitdryck i vattenflaskorna, mina egna energikakor och bullar i varje depå, hög på kaffe kämpade jag de sista kilometerarna in mot Motala. Så gruvligt sega de sista milen var.
- OM du brassar på nu klarar du det under 14 timmar, sa mannen och jag lyssnade. Trampade i full fart in i målområdets applåderande skaror och började nästan lipa!
Jag överlevde. Jag klarade och fixade turen på 13 timmar och 57 minuter."




"Pia Vingros från Göteborg har gått i mål sa speakern när en fotograf tog mitt målfoto. Då singlade en tår ur ögonvrån och läpparna darrade av rörelse.
Stort, mycket stort. Nu ska jag fira!

Kan man ångra sig?

Läste väderprognosen för den kommande Vätternrundan på 30 mil.
Regn och motvind.
Då slog mig tanken: Kan man ångra sig?
När jag fick idén att cykla rundan föreställde jag mig den i behaglig sommarvärme med lagom sol. Barärmat såklart och nakna ben.
Nu verkar det bli regnkläder och varmt underställ. Kanske mössa till och med.
Motvind hela vägen till Jönköping, sedan sidvind på andra sidan sjön. Hela tiden regn.
Tja, då får jag väl ta fram vikingakrafterna. Och tänka att jag är ättling till några förfäder som gick fel en gång och hamnade här uppe i norr.
Jag är uthållig och stark, lyder mitt inre mantra.
Tränat en del har jag i alla fall gjort. 120 mil sedan april.
Har laddat med god mat ikväll: ugnsbakad potatis, sallad, grillad grön sparris och bönor.
Väskan är packad.
Nu väntar en filmkväll med popcorn.
Imorgon bilfärd mot upplevelsen: Vätternrundan.
Start lördagmorgon 4.14. I mål? Sent lördag kväll om allt går bra.

Vättern närmar sig

Hittade Vätternrundands tidning i brevlådan. Läste den till frukosten bestående av hembakat surdegsbröd gjort på råg och vetemjöl, ekologiskt såklart. Getmesost som pålägg. På toppen en näve mungbönsgroddar. De är så lättodlade och härligt krunchiga de små gynnarna.
Insåg under läsningen att det är mindre än tre veckor kvar tills jag står där på starten klockan 4.15 på morgonen i Motala.
Det som lockar mig är naturupplevelsen. Tänk att få njuta av sommarsveriges ljus, dofter och grönska under några intensiva timmar på cykel!
Tiden jag cyklar runt på är inte väsentlig. Upplevelsen är nummer ett.
Utan mitt Are-projekt tror jag aldrig jag ens skulle tänkt tanken att cykla 30 mil i ett streck.
Nu har jag kraften. Lusten. Och hoppas jag - orken.
När jag kommer i mål vill jag höra Euphoria på högsta volym.
Gärna sjungen live av min nya idol, alkoholfria och läckert mystiska Loreen.

Fortsätter blogga!

Inte visste jag att ni fanns därute och fortfarande läste min blogg.
Så glad jag är över reaktionerna jag fått, både per mail, kommentarer och i verkliga livet.
Kände att jag inte hade mer att komma med, men nu har jag tänkt om! Jag fortsätter. Drar bara ner på ambitionerna lite.

Nu väntar Vätternrundan.
Du måste ha 100 mil i benen innan sa mannen, som är min coach. 100 mil lät överdrivet och omöjligt mycket i slutet av mars.
Nu har jag cyklat 81 mil. Då räknas bara träningsrundorna, inte den dagliga cyklingen till jobbet. Fantastiskt att det bara återstår 19 mil. Det ska jag nog klara.

Sprang min första löptur efter Göteborgsvarvet idag. Valde prattempo med Maria. Perfekt njutning i vårsolens eftermiddagsglans. Benen kändes pigga, trots söndagens cykling från Malö till Göteborg, 87 kilometer.

När ljuset och värmen kommit är det mer lockande att träna. Funderar till och med på att leta upp ett lopp att springa i sommar. Behöver lite tävlingsträning innan Venedig maraton den 28 oktober.

Mitt enda "problem" är skorna. Har inte hittat rätt än. Har köpt två par skor. Men är inte riktigt nöjd med någon av dem. Det ena paret är ett par nakenskor, alltså nära barfotalöpning. Men dem kan jag inte springa långt med än på grund av min pronation. Köpte därför ett par till. Där slog jag till för snabbt. De är en hel till en halvstorlek för stora. Känner mig som Kalle Anka i skogen de första kilometrarna. Sedan växer fötterna och fyller ut dem under löpningen. Vad ska man göra?
Förr tänkte jag inte ens på vad jag sprang med. Satt de bara på fint var jag nöjd. Har jag blivit mer kräsen?

Fortsättning följer.