Tog en snabb löptur på fem kilometer. Enligt schemat är det snabbhetsträning som gäller nu med bara en vecka till Göteborgsvarvet.
Stack ut, trots att jag egentligen inte trodde jag skulle orka och hade jag inte lite ont i halsen, huvudet?
Glad att jag sprang.
Tänk att varje gång är det lika magiskt. Det går, jag kan och efter tre fyra kilometer kommer orken och kroppen är glad, snäll och snabb. Rena rama uppåtkicken. Varje gång.
Kanske ska jag till och med våga gå med på fler träningar med Solvikingarna? Lite löpargemenskap vore kul. Saknar mina löparkompisar Marie och Maria från förra årets laddning inför varvet.
Tänkte syraladda enligt Are och somnade, lycklig över våren, ute i natt. Utrustad med öronproppar för att dämpa den ystra vårfågelsången på morgontimmarna.Och pannband för att hålla propparna på plats. Uppfällt över mig ett solparasoll. Ger regnskydd om det blir några droppar och skapar ombonad myskänsla.
Sover som en baby på militärsängen i min dundersovsäck, inköpt till Himalaya-vandring 1982.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar