Hutlöst halt - promenera!

Vad gör man när det är hutlöst halt varje dag? Det går inte att springa, än mindre att åka skidor eftersom snöytan är glashal.
Då gör jag en Annica.
Jag promenerar.
Annica går en timma varje morgon. Året om. Varje dag. Det är ingen tvekan. Klockan sex går hon ut. Sju är hon tillbaka och äter frukost, sedan bär det av till jobbet.
Inte gick jag ut sex denna lördagsmorgon, men åtta. På med mina Jämtkängor, anno 1982. Dem köpte jag för att vandra i Ladakh i norra Indien, landet som ligger norr om Kashmir vid Himalayas fot. Än är de mitt bästa stöd när vinterkylan och halkan kommit. Rustade med häldubbar går morgonpromenaden stabilt. När jag är hemma igen är kinderna rosiga och inneluften i lungorna effektivt utbytt mot frisk uteluft.
Jag är redo för julstök. Men först en drink med nypressad blodgrape och en tesked Spirulina, en kopp grönt te och en skiva broder Maximilians rågbröd och min egen bönröra.
Den goda bönröran, ett proteinrikt alternativ till ost, finns i vårt kylskåp varje vecka. Passar lika bra på smörgåsen som på middagstallriken. Du gör den supersnabbt: Använd: 1 paket blandade ekologiska bönor/eller stora vita i tetrapack, 1 grovt riven morot, 1 fint hackad gul lök, 2 klyftor vitlök pressad, 1 kryddmått curry, 1 kryddmått garam masala , 1 tesked sambal olek, 2 msk pressad citron och ca 0,5 dl fin olivolja . Mixa allt mer stavmixer. Tillsätt olivolja tills röran får en fin bredvänlig konsistens. Smaka av med fint havssalt och grovt mald svartpeppar.

Skidträning under stjärnhimmel

Inspirerad av Betty, som jag mötte på löpartåget till Lidingöloppet i september, kom jag till IK Sterns skidträning på tisdagskvällen.
Inte hade jag frivilligt gått ut i kalla vinternatten (start 18.30 Skatås) om jag inte sagt att jag skulle komma.
Turen från hemmet till Skatås gick på skidspåret längs med Härlanda tjärn. Men där hade gruset skvätt från gångbanan och turen blev hackig, då skidorna fick tvärstopp gång på gång i gruset. Illa.
Väl framme piggades jag upp att det var så många som ville lära sig skidteknik, säkert över femtio personer, de flesta unga. Ledarna var desto mer erfarna och fick oss att värma upp, sedan testa åkning utan stavar, stakning, parallellåkning och skidåkning med frånskjut. Betty, som åkt flera Vasalopp fanns ändå där för att lära sig mer.
— Jag lär mig hela tiden och dessutom är det roligt, sa hon.
Utmaningen för mig blev skidåkning med frånskjut. Hur svårt kan det vara, tänkte jag och försökte om och om igen få fart, i den svarta natten under den stjärnklara himlen. Efter två varv fick jag upp rytmen och blev så himla stolt. Vilken fart. Det blev skillnad mot mitt självlärda paralellåkande. Tyckte den växande månskärvan blinkade uppmuntrande till mig.
Hemma njöt jag av middag klockan 20.30 och sov som en baby tills jag vaknade med värmande överarmar.

Ät ph-rätt - gå ner i vikt

I min jakt på kunskap om syra-bas-balansens betydelse för vår hälsa tipsade Katarina om Dr Robert O Young, författare till boken Ph Miraklet.
Han titulerar sig doktor, men är inte läkare, utan nutritionist och naprapat. Enligt hans teori är människan i grunden basisk, men vi får ett syraöverskott genom vår livsstil. Syraöverskottet kommer av vår stressiga livsstil och när vi äter "syrabildande" mat som socker, rött kött, ägg, mjölkprodukter, processad, industribehandlad och industritillagad mat, sötningsmedel, alkohol, kaffe. Får vi ett syraöverskott i kroppen går vi upp i vikt och sjukdomar som cancer, fetma, benskörhet, hudsjukdomar, influensa... och så vidare följer, menar han. För att hålla oss friska bör vi leva stressfritt, dricka mycket vatten och äta mat baserad på gröna blad och grönsaker.
Det låter helt likt Ares påståenden redan på 30-talet.
Men det finns ingen forskning på att vare sig Young eller Are är rätt ute. Ändå har så mycket annat av det Are sagt visat sig stämma, att jag inte kan låta bli att prova själv.
I Ares böcker finns rådet att lägga rotsaker i blöt på kvällen och dricka på morgonen.
Känner jag mig trött, sliten och stressad av arbete och sömnbrist lägger jag en morot i ett glas vatten på kvällen (eller som idag på morgonen när jag kommer till jobbet). Sedan dricker jag vattnet, men slänger morötterna.
Hittills har metoden varit en del av insatserna i höst när förkylningen hotat i kroppen. Om jag nu tror att det har betydelse kanske även placeboeffekten har visst inflytande i processen.

Följ själen

Dit själen går måste kroppen följa.
Så sa Gandhi, Indiens frihetskämpe.
Tänker på det ibland när jag inte vet vad jag ska välja.
Oftast blir valet lätt. Och känns rätt.

Ta hand om dig ger respekt

Vilken fin mössa du har, sa jag till mannen, där vi tog varsin Metro på busshållplatsen.
Kanske ska man inte tala till okända män när vi är ensamma i mörkret kl 5.30 på morgonen. Men faran är mitt liv.
Dessutom var mössan fin. Den var orange med öronlappar och hade Green Cargo sytt i bävernylonen. Helt klart passande huvudbonad när det är elva minus på morgonkvisten.
Mannen sken upp.
- Den är bra att ha när man cyklar i kylan, sa han och nickade mot sin cykel som stod lutad mot snövallen på andra sidan.
- Tänk att du vågar cykla nu, sa jag.
- Jag har breda däck. Jag har cyklat i 1,5 år nu, även förra vintern. När jag var på kontrollen hos företagsläkaren hade jag gått ner 18 centimeter runt midjan och minskat 25 kilo, genom att cykla.
- Oj då, sa jag imponerad. Varför började du?
- Jag mådde inte så bra vid 60 års kontrollen. Jag åt mycket snabbmat. Jag kunde börja min morgon med minipizza på jobbet och sen fortsatte det med snabbmat hela dagen. Nu börjar jag med en rågmacka på morgonen. På lunch äter jag bara några morötter. Lunch unnar jag mig bara på fredagar. När jag kommer hem äter jag en nyttig middag med massor av grönsaker. Nu mår jag bättre och är vigare än de som är yngre. Jag hoppar lätt upp när vi ska öppna vagnarna vi ska lossa.
- Och jag känner mig piggare och gladare, sa mannen och stoppade en packe Metro i ryggsäcken, satte sig på sin cykel och cyklade till jobbet vid Gasklockan.
Att självmant ändra livsstil vid 60 års ålder imponerar.
Strunta i allt snack om etsningar. Ta hand om dig. Det väcker respekt.

Ska du ut nu?

Jag står i trappan, redo att ge mig ut på en löptur. Klockan är 6.30 och kroppen vill bara tillbaka till sängen.
Då kommer grannen Eva, redo att ge sig iväg till arbete.
- Är du inte klok, hojtar hon. Ska du ut och springa nu? Det skulle jag aldrig orka, jag som är så morgontrött, säger hon, som tränar ofta och mycket för sin fjärde Klassiker.
- Det är inte vad jag behöver höra nu, stönar jag. Det är tillräckligt tungt ändå.
- Ja, förlåt. Det var inte meningen.
Hon öppnar dörren för att gå ut i mörkret och kyla och vänder sig om halvvägs.
- Vad duktig du är som springer såhär på morgonen. Lycka till med löpturen!
Det tidigare motståndet flyger bort med hennes uppmuntrande ord.
Jag är duktig. Inte för att någon annan tycker det, utan för att jag fullföljer det jag bestämt mig för.
Jag vill fortsätta springa/skida/promenera/cykla, ja röra på mig varje dag för att jag mår bäst av det.
På jobbet träffar jag Åsa senare. Hon har precis som jag sprungit en morgonrunda.
Härligt. Vi är fler som gör en morgonrusning i vår egen takt.

Sjuklig upptagenhet av kroppen?

Är min upptagenhet av kroppens reaktioner sjuklig?
Kanske.
Ibland slår mig tanken: Jag är knäpp!
Men en tröst är att jag knappast är ensam.
Läser Karin Johannessons utmärkta bok Melankoliska rum. Däri berättar hon om patienter som av läkarna skildrats som "fångad i tvångsmässig själviakttagelse". Många av dem är konstnärer eller forskare eller är besuttna nog att ha råd och möjlighet att följa sin eccentrism. De är mycket känsliga för sin kropps yttringar och alla väljer att äta mat de tycker underlättar livet för dem. Matsmältningsbesvär hör till ett av melankolins gissel. Genom att välja sin egen typ av kost, särskiljer sig melankolikern från andra.
"Avskiljandet framstår inte som en tragisk exkludering ur det mänskliga - utan som en medveten frigörelse från konventionens terror", skriver hon.
Det där klickar välbekant i mig. Att äta "vanlig mat", bara för att alla andra människor äter den, tilltalar inte för mig. Jag vill äta den som får min hjärna klar och kroppen stark. Jag vill äta den som stärker mig. OM jag då särskiljer mig från andra, so be it.