Genomskinlig av kruska

På cykeln hem känner jag mig genomskinlig.
Hungrig som attan, men framförallt genomskinlig. Helt uttömd i mage och tarmar. Renad. Inget slagg kvar? Upplevelsen är som när jag fastade för länge sedan. Men känner mig mer energirik.
Kilona blir färre. Sitter hellre på kudde på trästolarna hemma. Kläderna hänger. Funderar på att skaffa resårband att sy i linningarna.
Snart kanske jag går upp igen? Försöker med vispgrädde och varm nyponsoppa till efterrätt.
Håller jag på att bli osynlig? En osynlig/genomskinlig variant av mig själv? Fascinerande nog samtidigt en känsla av att vara stark.
Kanske är det förvandlingen till en osynlig agent, som pågår. En agent i Ares tjänst?
Läser Karin Bojs vetenskapsartikel i DN 8 november. Om att kritikerna mot hormoner till kvinnor i klimakteriet fick rätt. Nu vet vi hormonerna gav kvinnor bröstcancer.
Bättre är att ta ålderstecknen. Gå in i förvandlingen mager och med motion.
Cyklar till stan i morgon för att köpa resårband.