Älskar knytkalas

Jag älskar knytkalas. Då kan jag ta med mig mat som jag gillar. Och få en chans att prova mat jag inte lagar själv.
Annars kan det vara problematiskt att vara vegetarian ibland.
Kom till ett kalas där det bjöds laxbakelse till förrätt.
Vad gör man som gäst om värden (som du inte känner så väl) dukat fint med en förrätt som du inte dör av att äta, nej kanske till och med tycker är god?
Du äter såklart.
Av samtalet under middagen (en köttgryta som jag avstod ifrån) förstod jag att det var massor av gelatin i laxbakelsen som gjorde att den var så stabil och fin. Det vanligaste gelatinet, är tillverkat av svinsvål (det vill säga slakteriavfall som rensats, kokats och blekts). Alltså knappast något för en vegetarian.
Inte bara av etiska skäl, utan främst för att magen protesterar.
I fallet med gelatin, många dagar.
Så hur ska man göra? Ta smällen direkt och säga som det är: Jag äter inte fisk. Även om värden blir sårad, eller arg för att han/hon inte fått veta något?
Eller avstå och hoppas på bättre lycka vid huvudrätten?
Jag prövar olika grepp varje gång. Häromdagen åt jag en liten portion av fisksoppan som bjöds, även om jag anade att magen skulle protestera någon dag eller så.
Ser fram emot julafton. Då blir det knytkalas med hela stora familjen. Det gröna har huvudrollen. Köttmaten har bara en biroll och den kan jag se men inte röra.
Själv satsar jag på vegansk Jansson, inspirerad av recept jag fått från Eskil Svensson och hans Ulla.
Janssons frestelse
Det är lök, varvad med strimlad potatis och strimlade soltorkade tomater, 6 stycken inlagda i olja. Istället för grädde använder jag sojagrädde eller havregrädde, eftersom en av döttrarna är vegan. Ovanpå allt ströbröd och vips in i ugnen.
När doften sprider sig kan julfriden lägra sig.
Till det en sallad med grönkål, strimlad rödkål, apelsiner skurna i skivor och fikon i strimlor. På en god dressing med honung, senap fin olivolja, balsam vinäger och lite havssalt och peppar.
Och en hel del till.
Önskar er alla så mycket jul som ni mår bra av.

En tagg och en ros

Hur har du haft det idag?
Bra, svarar det ena personen. Och inget mer.
- Jättebesvärligt allt gick emot mig, säger en annan och berättar i detalj om allt elände som hänt.
I båda fallen känns det som om svaret inte avspeglar hela sanningen.
Även i det som varit till största delen bra, finns det säkert korn som fastnat på tvären eller svidit. Också hos den som är kritisk, finns det antagligen ljusglimtar.
Den som lyssnar behöver höra båda delarna.
Det gäller även om vi lyssnar inåt, tänker jag.
Hörde att Barack Obama bad sina flickor berätta om en tagg och en ros varje dag. Klokt.
Det ska jag ta efter.

Är du i "zonen"? Har du flow?

Morgonsnacket med Erik på jobbet kom att handla om Flow och "zonen". Han var lycklig över sin examen i Ki-Aikido, steg 1 Shokyu. Det kallas Unification of Mind and Body.
Som han beskrev det gick examen ut på att tänka in styrka (Ki) i sin arm och därmed göra sig oövervinnerlig om en motståndare försöker böja den.

OM han kan tänka in styrka i sin arm, (och faktiskt bli starkare när någon försöker trycka armen mot hans vilja än om han inte använde sin tanke) vad kan vi som människor då inte använda vår tankekraft till?
Tänker på Flow, begreppet som definierades av psykologen Mihály Csíkszentmihályi. Han definierar flow som ett tillstånd då tanke, känsla och vilja har ett gemensamt mål. Vi upplever flow när vi är helt uppfyllda av en uppgift och glömmer tid och rum.
Ibland när jag skriver kan jag känna detta.
Vid en lyckad meditation också.
I idrottssammanhang beskrivs en idrottare ha flow och befinna sig i "zonen" när allt går hennes väg. Kanske som för simmaren Therese Alshammar nu, som är bäst i världen?

Hur kan vi oftare befinna oss i zonen, ha flow och kontakt med vår Ki, prana (indiskt namn) eller chi (kinesiskt namn)?
Uppiggande fundering att börja dagen med.
Jag jobbar på ett svar.