17 april 2010

Ares livsfilosofi


Are skriver: Sedan min barndom har jag alltid levt i två olika världar: den yttre med dess larm och oro och den inre med dess lugn och harmoni, där fantasin har fritt spelrum.”
Känner igen detta i mitt liv. Men med Jakten på den fulländade hälsan har dessa två världar fogats ihop för mig.
Även om jag inte uttryckt så mycket filosofiska funderingar, eller reflektioner, i skrift har jag tänkt. Men räknas det förresten? Är verkligen inte framme än. Men genom detta projekt, gör jag en undersökning av min egen livsfilosofi.
Vad tror jag är viktigt och riktigt när det gäller hur vi ska leva livet?
Att vi lyssnar på vår egen inre röst. Risk för att det låter egoistiskt och självupptaget, men tror det är en förutsättning för att kunna fungera tillsammans med andra.Kan du inte lyssna in dig själv, kanske du har svårt att lyssna in andra?
Jag har lätt för att anpassa mig till andra och andras behov. Till en viss gräns.
Sedan tar det bom stopp. Som en lek, där reglerna plötsligt känns trånga och lusten att vandra ut i fantasins rike växer sig allt starkare. Lyssnar jag då inte på min egen inre röst, som kräver färre av andras regler, mer av mina egna och mer fantasi, är risken att det blir ett drastiskt uppbrott.
Kanske är denna längtan en av anledningarna till att frilanslivet och nu blogglivet tilltalar mig. Det skapas i en ständig omprövningens vind. Bara litet är givet, säkert och tryggt. Det är som vattnet i en vårbäck, rinner snabbt, omprövas, omskapas på vägen av andra omständigheter: stenar, jord, löv, vindar, solglans och ibland flöde uppifrån i form av snö eller regn beroende på årstid. Allt detta skapar, i bästa fall, en stark känsla av att vara levande. Och ger en chans att ompröva och nyorientera sig hela tiden: Var är jag? Vart vill jag? Vad är viktigt? Är jag verkligen på väg dit?
Solglitter på upprört hav utanför stugfönstret på ön. Torra stänglar av fjolårets två meter höga vass vinkar glatt vårvindarna välkomna. Himlen gråvit. En föraning av askmolnet från Island som lamslår Europas flygtrafik? Ljudet från bilarna på vägen påminner mig om att andra transportmetoder finns. Ska gå en promenad ut på klipporna med mina dagars upphov. Min 78-åriga mor.

15 april 2010

Fler kruskaätare

Inget att äta till lunch? Hinner/orkar du inte springa ut och köpa något?
Ät gröt. Gärna kruska. Det mättar, är nyttigt och billigt. Visa mig den lunch du kan få ute för under tio kronor, där alla ingredienserna är ekologiska.
Igår var vi fyra som åt gröt till lunch på jobbet.
Jag hade som vanligt lagt mina russin i blöt när jag kom på morgonen och skulle just koka upp russinvattnet med havregrynen, när en efter en kom vankande ut i lunchrummet - lunchlösa. Hungriga.
Du kan få flingor och lingon av mig, erbjöd jag, som numer alltid har ett förråd av flingor i skåpet.
Nicke har gjort som jag. Han föredrar rågflingor, eftersom de mättar bäst tycker han.
Snart satt vi där runt bordet och mumsade på vår gröt. Min var godast såklart, eftersom russinen ger en härlig sötma. Dessutom är russinen basiska vilket ger en fin balans åt cerealiernas syra. Vikten att ha syra-bas balans i maten poängterar Waerland gång på gång. Inte bara basiskt, absolut inte för syrligt på grund av risken för ledbesvär, utan just en balans.
Som i kruskan.

14 april 2010

Nypon - mer c-vitamin än i apelsin


Börjar dagen med nyponte.
Köpte skal på hälsokosten, en halvkilospåse för 60 kronor.
Kollade var de kom ifrån: Chile.
I Sverige finns ingen som plockar nypon till försäljning, sa kvinnan i butiken lakoniskt.
I höst ska jag minsann plocka mina egna, sa jag. Javisst, tyckte hon de finns ju massor utmed kusten och helt gratis. Själv plockade hon och gjorde nyponsoppa.

Are skriver i boken Övergångskost utgiven 1945, några månader efter andra världskrigets slut:
En dryck, som slår ut alla andra örttéer och konstiga apotekarmixturer på dyra flaskor /../ är vår nordiska nypondryck /../
Han hänvisar till dr Bernhard Fischer, kemist och vitaminforskare, som själv efter sina studier inte dricker annat än nypon till sällskapsdryck.
”De nordiska svenska nyponen, säger dr Fischer, äro i hela sin form med kärnor de vitaminrikaste nypon som finnas och vida vitaminrikare än t ex de ungerska. De innehålla 16-20 gånger mer C-vitamin än citroner och apelsiner. Men det gäller att använda dem på rätt sätt. Vitaminrikast äro nyponen som färska och nyss plockade hela med kärnorna i behåll.”
Jag är verkligen ingen protektionist som tycker Sverige ska stänga sina gränser för handel, men självklart ska vi ta vara på det vår natur bjuder. Dessutom är många av de mest fantastiska bären helt gratis, tack vare vår allemenasrätt. Allt som behövs är vår egen arbetsinsats.
Kollar på Livsmedelsverkets hemsida för att se om uppgifterna stämmer. Jodå! Utan tvekan. 100 gram nypon utan frön torkade innehåller 270 mg askorbinsyra. En apelsin 100 gram 53 mg askorbinsyra. Citron och 53 mg.
Nypondryck får det bli.

Läser vidare i Övergångskost:
Ta femtio gram färska hela nypon med kärnorna i behåll (eller motsvarande torkade) lägg i blöt i ungefär fem deciliter vatten över natten. Värm upp alltsammans till 70-80 grader och låt teet stå och dra tio minuter. Häll av teet och en halvliter vatten hälls på nytt över nyponskalen.
”På detta sätt kan man förfara ända upp till 20 gånger, eller så länge, som téet ännu har kvar sin syrliga smak, vilket är ett tecken på att där ännu finnes askorbinsyra./../ denna metod överträffar därför alla andra i effektivitet. Den ger en utomordentligt fin, aromrik och C-vitamin dryck, som skänker den högsta njutning och stimulans som man överhuvudtaget kan begära av en hälso- och sällskapsdryck.” skriver Are Waerland.
Jag dricker och njuter. Och ger mig ut på morgonens återhämtningstur på 8:an. Kör St Eriksprogrammet enligt Jonas Gustrins bok Pulsträna. Ligger på vecka 8 inför Göteborgs-varvet.
Ljuvlig morgon efter stjärnklar natt. Tre plusgrader, så det blir t-shirt och överdragströja och pannband för öronen. Pulsklocka. Ute saknar jag handskar. Det är småkyligt och händerna blir snabbt stela och iskalla.
Vid Delsjöarna speglar sig granarna rakryggat i det morgonstilla vattnet och jag försöker springa med ryggen lika sträckt som deras stammar med lyckopunkten på bröstkorgen upp i skyn. (Lyckopunkten har körledaren Monika lärt oss för att få oss att sträcka på oss och sjunga bättre.) Tänker på lyckopunkten och inser att jag springer fortare än den lugna fart ett återhämtningspass ska hålla.
Dämpar mig och njuter av morgonen som ännu inte ens är åtta.

13 april 2010

Rensad efter tio månader som kruskanörd


En skugga av mitt forna jag. Med vätskebältet runt midjan på milspåret i Delsjön.
Att bara leva livet räcker (oftast) inte för mig.
Det måste finnas mål och mening med vår färd.
Därför lever jag som en kruskanörd idag.
Med rutiner skapade av Waerland på 30-talet.
Rutinerna hämtades inte ur tomma luften eller den personliga lusten, utan baserades på dåtidens forskning.
Grundidén var att våra sjukdomsproblem börjar i magen, med förstoppning som värsta faran.
Åker inte födan ut, snabbt efter att den givit oss näringen, orsakar den förgiftning. Som leder till sjukdom, enkelt förklarat.
Snabbt ut betyder lika många tömningar som mål mat per dag. Det mesta tack vare kruskan som ger fart på mage och tarmar.
Tre mål mat, med sex timmars mellanrum, är rutinen som råder i Waerlands rutiner för hälsa.
Efter tio månader som kruskanörd känner jag mig ny inifrån och ut.
Rensad, renad och – lättad.
Behöver jag mer bevis för att det är mening med året som kruskanörd?

11 april 2010

Morgontur med Maria


Maria och och jag tog 8:an i arla morgonen på söndagen. Trevligt småprat hela vägen laddar vi ur oss veckan som gått och det som ska bli. Vi var knappast ensamma, överallt sprang och gick andra människor, trots att det bara var 2 grader,
Efter vår gemensamma tur stack jag vidare på milen. På skogens stigar väntade tystnad, dofter från avverkade granar och fågelkvitter jag önskar jag visste avsändarna på. Koltrastar och en och annan hackspett, vet jag. Två paddor satt förvånade i skogsbrynet, och fyra citronfjärilar korsade min väg.
Blev dummare ju längre jag sprang. Förstod inte siffororna på pulsklockan. Visade de farten eller vad? Stannade och drack en av mina flaskor med grönt te och honung. Tog russinen och ett halvt fikon. Då återvände hjärnan och jag struntade i pulsklockan och sprang vidare.
Det blev 18 kilometer. Sedan var jag trött och tog en timma i solstolen.