05 mars 2010

Spanar efter tanter med grått hår

Kollar in tanter med grått hår, alltså ofärgat hår.
Det en hobby sedan jag själv klippte mig till min naturliga färg: cendregrått, (förmodligen världens fulaste färg) den 28 december 2009.
Jag var inspirerad av alla kaxiga gråhåriga damer jag såg i Aten när jag bodde där två veckor i höstas. De var så helt rätt i sitt ofärgade hår, tyckte jag. Stolta i sin ålder. Den naturliga färgen på håret gick snyggt med deras erfarenhetslinjer i ansiktet. Dit ville jag också nå. Alltså till ett accepterande.
Hemma hittade jag en veckotidning där omslagsmodellen stod med midjelångt hår: Ljust grått.
En bekräftelse: Jag vill vara stolt och i min ålder.
Inte i midjelångt hår kanske; Men till ett accepterande av den egna naturliga färgen.
Nu när jag ser mig runt i marsljusets avslöjande skärpa undrar jag:
Är det självklart snyggt med grått hår?
Knappast.
En del gråhåriga tanter ser tuffa och självständiga ut. Andra så uppgivet sorgesamma ut att man vill rusa in och köpa en tub färg direkt. Jag vill tillhöra de kaxiga såklart.
De som åldras som ett träd.
Jag förstår att allt inte hänger på håret.
Det är hela människans uttryck,klädstil, tankarna och känslorna hon sänder ut.
Den som är nöjd med livet och sig själv blir attraktiv.
Grått eller färgat hår avgör inte.
Men om jag ska vara nöjd med mig själv är det naturligt som gäller.
Just i denna fas av mitt utforskande i alla fall.
Så jag spanar vidare på tanter med grått hår.
Och borstar mitt eget, som är på utväxt, helt enligt Ares råd med en naturborste varje morgon.
Tittar mig i spegeln och övar mig på att säga snälla saker till mig själv.

04 mars 2010

Sluta tänk negativt om dig själv

Sluta tänk negativt om dig själv, skriver Hillevi Wahl i Metro.
Men idag gör jag det. Tänker taskigt om mig själv alltså. Är jag stressad?
Eller är jag stressad?
Rusar iväg en halvtimme tidigare för att vara med på ett morgonseminarie. Bussen fullsatt och försenad. Kommer fram tio minuter sent till en stängd dörr. Har inget telefonnummer till Maria, som lockat mig hit, och som kan hjälpa mig in. Kollar eniro på telefonen, men där finns bara hennes hemnummer. Ringer dit ändå. Ingen svarar. Ringer vidare till Ragnhild, som letar upp mobilnumret.
Maria svarar med avspänd stämma. Seminariet är om två veckor! Själv ligger hon i sängen och läser tidningen.
Får gå till jobbet. Men ingen där och mina nycklar har jag tydligen glömt hemma. Bara dotterns hemmanycklar skramlar i min ryggsäck.
Vad gör man en morgon, utelåst från arbetsplatsen när det är fem minus ute? Letar upp ett fik? Tar en promenad?
Villrådig går jag en promenad i blåsten och kylan. Förbannar mig själv.
Hillevi Wahl skriver om en undersökning som visar att kvinnor tänker 36 taskiga tankar om sig själv. Varje dag!
Just nu gör jag det varje SEKUND.
Är jag stressad? Hur ska jag annars förklara att det tydligen slagit slint i huvudet?
"Stress is nothing but fear", skriver Louise Hay, guru inom positivt tänkande. Tror hon har rätt.
Vad är jag rädd för?
Det blir dagens uppgift att fundera över, parallellt med mitt jobbande.
Är inte alls säker på att jag vill borra in mig i frågan, lättare låta alla taskiga kommentarer forsa fram inombords av gammal vana.
Anar att jag ska lära mig något av dagens start.
Vad? Vad?
Att ha tillit? Att inte vara så snabb?
Urk.

03 mars 2010

Tre klimatsmarta vardagsval

Vill inte vänta på att statsmakterna lyckas ena sig om smarta klimatvänliga beslut.
Har gjort tre vardagsval:
1) Jag gör numer som Anna Bisther på jobbet gjort länge:
Istället för att skriva ut de dokument jag hittar under min research till artiklar sparar jag ner dokumenten i mappar på datorn.Sparar både skrivarens pulver och papper.
2) Jag väljer att ta med mig en tygkasse till affären istället för att alltid köpa en av plast (de är ju så bra att slänga sopor i sedan!). Inspirerades i indiska delstaten Kerala där "alla" affärer hade tygpåsar. På en av dem stod det "Save the planet". Det vill jag göra.
3) Äter vegetariskt. Inspirerad av boken Recept för en fattig planet av Frances More Lappé som jag fann på 70-talet. Hon menar att vi kan styra och påverka genom våra egna val, det är så demokratin hålls vid liv. Att vegetarisk mat innebär mindre kväveutsläpp bekräftar numer även Naturvårdsverket. De skriver bland annat: "Genom att minska köttportionerna eller kanske byta en kötträtt i veckan mot en vegetarisk rätt kan utsläppen minska." Men det gäller också att välja rätt och säsongsanpassat: "En morot som odlats i det fria ger dock fortfarande betydligt lägre utsläpp av växthusgaser än en tomat som odlats i fossilfritt växthus."

Tre himla små steg kan tyckas.
Men som ett kinesiskt ordspråk lyder genom att ta ett steg i taget når du ditt mål till slut.(ungefär...)
Det finurliga med mina tre val är att de inte kostar mig något i mitt vardagsliv.
Och jag har valt dem själv.

02 mars 2010

Tillräckligt med kalium?


Dagens kruska toppas med lingon(laddade med kalium) och kanel för den goda smaken.
Får jag tillräckligt med kalium, tror du, frågade mannen en morgon.
Lustig fråga tyckte jag eftersom Are Waerland skriver mycket om hur viktigt det är att få i sig just kalium, för att få en bra vätskebalans i kroppen och genom kalium upprätthålla den viktiga syra-bas balansen. Det handlar alltså inte om kalcium från mjölk och ost, utan kalium.
Själv har jag inte funderat över saken så mycket. Men för den som vill ha en god vätskebalans i kroppen och rätt näring för att bygga muskler inför en tuff cykeltävling, som mannen gör, är frågan såklart viktig.
Ett hälsopåstående om kalium har just fått godkänt av Efsa, det europeiska myndigheten för hälsopåståenden, skriver Göteborgs-Posten. De godkänner att livsmedel med kalium kan påstå att "kalium bidrar till normal funktion för muskler och nerver och till ett normalt blodtryck".

Brist på kalium leder till muskelsvaghet och kramper. Svaga muskler eller kramper är ingen hit för den som gillar att motionera.
De viktigaste kaliumkällorna för svensken är enligt Livsmedelsverkets undersökning Riksmaten potatis, mjölk fil och yoghurt.
Men de finns i massor i rotsaker, baljväxter, bananer, fruktjuice och nötter, enligt Nationalencyklopedin. För vegetarianer som äter mycket råkost borde kalium finnas i överflöd.
Som svar till mannen alltså, som gillar Are-maten med potatis och mycket grönt, frukt och böner så är svaret: JA.
- Du får i dig tillräckligt med kalium.
Men vill du vara på den säkra sidan?
Ladda med en tesked gurkmeja i ljummet vatten, som Auyrveda-förespråkarna säger. Gurkmeja är fullproppat med kalium. Kalium finns i nypon, som Are drack till frukost. Och i sojabönor.

01 mars 2010

Hungrig hela tiden

Kunde knappt somna igår. Kände mig ångande varm. Kanske efterdyningar av lördagens skidtur i Dalarna?
Det kröp i benen. Försökte sträcka dem, vicka på tårna, men inget hjälpte. Kände igen det från andra gånger då jag haft krypningar i benen. Ibland har det hjälpt med en slurk Blutsaft, då jag trott att krypningarna berott på järnbrist. Men igår hade jag ingen järnhutt hemma, så det blev ett vitt piller istället. Alvedon.
Are förstår säkert.
Hungrig är jag hela tiden. Känns som ett monster som ropar inombords och vill ha mer och mer.Lyssnar och äter.
Törstig också. Dricker vatten, te och vatten igen.
Men framförallt är jag glad.
Inte minst för alla glada tillrop jag fått, allt stöd och intresse.
Också häftigt att upptäcka att det finns en tävlingslysten ådra inne i mig.
Även om jag gillar ensamma skidturer eller träningsturer så kickar tävlingen, där vi är många tillsammans en annan sida i mig, som jag också trivs med.
Den får mig att åka snabbare, mer effektivt. Sammanhanget påverkar prestationen och lusten.
Kul att träffa dem som gillar samma saker som jag.
Frisk luft, rörelse och utmaningar.
Är fortfarande glad och stolt över mitt Tjej-vasalopp. Det gick vägen!