Mer lust utan kaffe?

Så trist det blir att leva utan belöningar. Tomt och meningslöst.
Belöningssystemet är vår överlevnadsdirigent påpekar min kloka vän Annelie.
Men ett för ivrigt bejakande av belöningssystemets behov av lusttillfredsställelse kan leda till beroende. Och beroende kan leda till missbruk. Missbruk ger abstinens.
I mitt fall tre dagars tung huvudvärk sedan jag slutat med kaffe.
Idag, på fjärde dagen är det bättre.
Mycket bättre. Samtidigt pockar en förkylning i kroppen på uppmärksamhet och utrymme. Halsont, förkylning är mitt livs hälsogissel. Alltför ofta på pass att dämpa mig.
Tänker åter på kloka Annelies ord; "Det vore intressant att veta mer om hur ett lagomstimulerat belöningssystem påverkar immunsystemet."
Det är precis vad detta projekt handlar om.
OM jag nu tar bort den kraftiga överstimulans som kaffe ger är vinsten förhoppningsvis lugn och ro. Ur lugnet kan njutning av mer subtil stimulans få utrymme.
Njutningen av en doft, en kram, en kyss. Njutningen av ljuset den sista dagen på året, av blicken i den älskades ögon och glädjen att ha en familj och ett hem. Och att få fira Nyårsafton med vänner och god mat.
Mer än så behövs inte.
OM den stimulansen dessutom gör mig friskare är det toppen.
Rena belöningen.

Argument mot kaffe

Tredje dagen utan kaffe. Tack vare att jag sov länge idag har jag kommit över det kritiska klockslaget 9.30 då jag brukar ta min förmiddagskopp. Märker att jag behöver sova mer nu när jag inte dricker kaffe. Som om jag behöver "betala" igen den pigghet kaffet givit mig.
Huvudvärken påminner mig att kroppen inte fått sin drog. Går ut på nätet och letar efter argument, som hjälper mig att stå fast vid mitt beslut.
Hittar en diskussionstråd på nätet där bästa metod för att sluta diskuteras. Sluta tvärt(cold turkey) eller trappa ner?
Själv har jag trappat ner under de höstmånader jag övervägt att sluta. Medvetet valt mindre mängd. Svårast är det i nya sammanhang där kaffe finns hela tiden, typ konferenser. Var på en i Västerås i höstas, där kaffe bjöds vid ankomst, vid lunch och vid fika efter lunch. Jag, som var nervös inför ett föredrag jag skulle hålla, drack, utan att reflektera varje gång det bjöds. Konsekvensen blev att jag blev helt koffeinstinn. Hög, rent ut sagt. Vad händer då?
Jag får ingen kontakt med mig själv. Mitt inre. Mellan den yttre världen och den inre spänns en hård kylig stålvägg upp. Intryck och känslor som skulle mått bra av att bearbetas i det inre, landa där, sprätter bara tillbaka och blir reaktioner. Inte smarta beslut efter inre reflektioner.
Ha, nu fick jag ett argument av mig själv!
Utan koffein – bättre kontakt med mitt inre, klokare jag.
Studier tyder på att det skyddar mot Parkinson, typ 2 diabetes och lever cancer.
Det ska vägas mot att drycken gör mig beroende. Så att jag på min tredje dag har huvudvärk – av kaffebrist.
Letar vidare. Hittar på Sanna Ehdins hemsida en beskrivning av reaktionen vid kaffeintag och den stress det ger: :
"Samtidigt frisätts dopamin som ökar vår uppmärksamhet, tankeförmåga och gör oss mer målinriktade. Kaffe höjer dopaminnivån och många dricker sitt kaffe med motivet: ”annars blir jag inte människa”. Dock tillför inte kaffet någon energi utan lånar från kroppens reserver. Men det vi lånar nu får vi betala igen senare, och det med ränta."
Jag vill leva här och nu.
Inte låna av framtiden.

Slingade testar ryker

Agneta och jag bestämde det tillsammans.
Det slingade håret ska bort.
En timma senare hade hon mjukt golv att gå på. Där låg några års sparade hårtestar.
I spegeln log en ny person, med hår som växt ut sedan Are-experimentet inleddes för ett halvår sedan.
Har tänkt på att klippa mig kort ett tag. Blev extra inspirerad av en artikel i Tara, där en gråhårig modell beskriver sig som "ekolover".
Det är jag med. Och vill blir en ännu mer sann ekolover.
Jag gör som hon sedan länge - använder helst olivolja för huden. Inget annat behövs. Idén är att inte använda annat på huden än sådant jag själv skulle våga äta.
Därför har det känts konstigt med slingorna /kemikalier/ i håret. Vill ju vara naturlig.
På köpet blir åtminstone min frisörs arbetsmiljö bättre.
Agneta var nära att ställa in min klippning samma dag. Efter morgonens tre färgningar (=starka kemikalier) mådde hon illa. En promenad gav henne frisk luft och hon blev bättre.
Så inte nog med att jag blir naturelle, Agneta får bättre arbetsmiljö och miljön slipper åtminstone en användare av kemikalier.
Ett litet steg kan tyckas. Men ändå ett steg.
Klockan har passerat min kaffetid.
Ännu inget koffein i kroppen och huvudet kallar: Give it to meeeee.
Jag ruskar på mitt kortklippta huvud och säger: no, no no...
Tröstar mig med en hallonsmothie.

Tung känsla - av kaffebrist

Solsken ute.
Men inne i sinnet är det dovt grått. Mulet.
Har inte druckit kaffe idag.
Fick för mig att inte göra en kopp vid halv tio, som andra dagar.
Och istället börja min avvänjning så smått med att prova en kaffefri dag.
Inte så lätt.
Dov huvudvärk plågar mig. Sitter brännande stark som en stålhätta mitt på skulten. Vet att den skulle flaxa bort om jag bara tog mig en hutt kaffe.
Men nu när halva dagen gått kan jag lika gärna fortsätta plåga mig dagen ut.
Har det ändå ovanligt lugnt här på jobbet.
Och i kvällningen ska jag på fest.
Försöker tänka på annat. Roliga saker. Som en stor kopp grönt te!
Men hur kul är det jämfört med kicken kaffe ger?
Den ljuva beskan?
Nä - intet.
Stirrar på den blå himlen ovanför staden. Försöker föreställa mig livet som lycklig och kaffefri.
....att jag ska glida förbi kaffebarer och fnysa åt doften av nyrostat kaffe. Eller tacka nej när arbetskamraterna lockar med att kaffet är klart.
Det är svårt. Mycket svårt.
Lättare när jag tänker på detdär goa drömska läget som är lättare att hamna i när inte koffeinet trummar tankar och kropp.
Det längtar jag till. Efter-meditations-känslan då alla sinnesupplevelser är som förstärka av ens egna inre kraft.

Snart ryker kaffet

Om några dagar har jag levt enligt Are Waerland sex månader.
Fil, färsk frukt/bär m müsli på morgonen. Kruskagröt m mjölk (soja eller vanlig) till lunch och grönsaksmiddag med mycket råkost.
Hur mår jag?
Piggare och friskare?
Definitivt.
Gladare? Absolut.
Ändå har jag inte gått in i den riktigt tuffa divisionen, som innebär no kaffe, yttepyttelite socker och salt.
Känner mig som en joggare som inte börjat löpa. En som kör det vanliga varvet varje gång, men inte riktigt vågat ta steget fullt ut att variera sin träning för att bli bättre
Nu förbereder jag mig mentalt för att skippa kaffe efter nyår.
Viktigaste motivet är att få det lugn, jag minns från ungdomsåren före kaffekonsumtionen.
Men bävar den huvudvärk och sorg jag minns från tidigare försök att sluta med kaffet.
Är Are-projektet verkligen värt att jag gör det så svårt för mig?
Tänker på min farmorsmor, schartauan och änka på en ö i Bohuslän. Berta älskade kaffe. Det var Guds gåva till människorna, menade hon. Trots sin fattigdom drack hon det aldrig på sump, som många andra. Hon rostade och malde bönorna med omsorg. Kokade det. Starkt och härligt. Sedan njöt hon.
Njuter gör jag också.
Av varje daglig kopp.
Än så länge.

Tillåter mig julgott

Insåg när jag läste igenom flera av mina blogginlägg att jag tycks ha tappat greppet.
Jag tillåter mig än det ena än det andra.
Saltade popcorn, helgens söta saker, alkohol.
Är det inte så vi gör? När allt går så bra, släpper man på staketet? Det är som om jag inte minns hur jag mådde förr. Dendär tröttheten, tyngden i kroppen (magen), förkylningar.
Det är med matordningen som med yoga.
Just när jag har chans att gå vidare in i en högre division är det risk att jag lägger av. Mår jag bra, så sviktar motivationen att vara uthållig och envis, om det är mer lockande att äta som alla andra.
Minns att Leela, yogaläraren pratade om sviktande uthållighet på ettårskursen som skulle förbereda oss för yogalärarutbildning. Att när lusten, motivationen sviktar, när vi börjar gena, förkorta våra pass och till sist hoppa över dem måste vi bara göra detta: inte tveka, utan bara varje morgon rulla ut yogamattan.
Så tror jag det är med maten också.
Visst är det okey att tillåta sig dagar utan träning/eller att äta rätt. Men de ska inte vara för många och det ska vara medvetna val.
Typ idag tillåter jag mig avsteg.
Vet ju att jag mår bäst av att leva i mina rutiner.
Trist? Ibland.
Då tar jag en paus. Som nu över jul.
Var det inte så folk gjorde förr? De levde med samma typ av enkla mat i vardagarna och såg fram emot frosseriet på julen. Belöningen. Nu belönar vi oss hela tiden: Cause you are worth it!

Morgonbrasan...

… det bästa med julaftonsmorgonen är den tända granen och en stund vid morgonbrasan.
En kopp te eller kaffe i handen.
Att se lågorna flamma i den öppna brasans björkved. En tillfredsställelse nedärvd generna, tror jag. Kallt ute, men här sitter jag trygg i värmen.
Värmen ger lite lindring för mitt julskott.
Skulle flytta stora vinkelsoffan igår för att jättegranen jag köpt skulle få plats. Tillsammans tog vi i. Men jag stod trångt och aj, vad det sved till i ländryggen. Vek mig av smärta. De andra fick klara vridningen själva. Resten av dagen var jag justerad. Vaknade stel.
Försökte mjuka upp mig med yoga. Lite bättre. Tänker att om jag yogat varje dag hade detta inte hänt.
Promenaden runt Härlanda tjärn får gå i lugn mak. Stel och värdig, med ryggen rak.

Dofterna förför - och stör

Fascinerande hur hjärnan fungerar. Jag har inte ätit fisk sedan jag började med experimentet att äta som vegetariska rörelsens skapare Are för ett halvår sedan.
Nu tycker jag, som många år av mitt vuxna liv ätit fisk, att det inte luktar någe vidare från fiskbilen eller fiskaffären jag passerar till jobbet.
Minns att det var likadant förra gången jag skippade fisk. Lukten stör mig när jag inte äter fisk längre.
Å andra sidan har jag öppnat på alkoholdörren. Erkänner det.
Ville verkligen dricka bubbel när Annica firade att hon (och demokratiprojektet) fått 3,5 miljoner.
Bubblet ledde till mer ja till alkohol. Öl en kväll när jag var trött.
Och nu glögg - för att det är en av alla de dofter jag gillar på julen.
I ugnen rostar jag lyxmüsli till helgmornarna - ännu en helg-ledighets-doft som gör mig lugn och lycklig.
Har varit uthållig. Är uthållig i mitt projekt. Nu tar jag fyra juldagar då jag äter som jag har lust med. Vegetariskt såklart. Men tänker njuta min hemmagjorda müsli med ekorörsocker och mannens underbara bondkakor och egna pepparkakor. (Socker är något att undvika enligt Are)
Och säkert tar jag fler små glas med glögg.
För att jag gillar det.

Salt - det vita giftet, sa Are

Glufsade i mig massor av hemmapoppade (i gryta med rapsolja) popcorn till de tre filmerna jag njöt av igår eftermiddag hemma i soffan. Idag svider det i munnen av saltet. Smaknerverna i munnen känns avtrubbade, liksom bedövade.
Borde lyssnat på Ares förmaningar om de vita gifterna (salt är ett dem) och önskat en skål utan salt.
Läser om ny forskning från Sahlgrenska att unga män äter alamerande mycket salt. Grabbarna äter dubbelt så mycket som rekommenderas. Enligt WHO bör man äta max sex gram per dag. Det mesta unga får i sig kommer inte från deras egna saltkar, utan från färdigmaten de äter; pizza djupfryst oxpytt pålägg och bröd.
Ur pressmeddelandet från Sahlgrenska:
FAKTA SALT I MATEN
Den som äter mycket salt har ökad risk för att utveckla högt blodtryck, som i sin tur är en av de viktigaste orsakerna bakom hjärtproblem och stroke. Livsmedelsverket har som mål är att svenska kvinnor ska äta max sex gram salt om dagen, och svenska män max sju gram, men allra helst skulle myndigheten vilja se att vi åt mellan fem och sex gram salt per dag.

På ännu en punkt har Are rätt i de varningar han skrev för 70 år sedan!

Miljö och hälsa - vardagliga beslut viktigast

Läser om det misslyckade klimatmötet i Köpenhamn. Att man inte enats om mål för att rädda livet på jorden. NU.
Låter i rapporteringen som att skiljelinjen finns framförallt mellan rika i-länder och växande u-länder, eller nord och syd.
I-länderna vill fortsätta vår nuvarande livsstil (ständig tillväxt) – men ser gärna att de växande Kina och Indien dämpar sin takt.
Ser kopplingen till hälsa så tydligt.
Lusten att både äta kakan och ha den kvar. Gå ner i vikt, bli stark och frisk – och samtidigt leva som förut. Och kanske lyckas nå målet om någon hittar på ett piller som löser allt. När det gäller klimatfrågan tycker i-länderna att det är u-länderna som ska skärpa till sig. När det gäller hälsan och kroppen hoppas vi på mirakelkurer.
I båda fallen – miljö/klimat och hälsa – tror jag på staket.
Särskilt vi i de rika västländerna måste själva ta ett ansvar, både individuellt och statligt, för vår konsumtion och vårt leverne.
För vår egen del, med det överflöd vi ständigt lockas av och har tillgång till, måste vi införa begränsningar. Regler, rutiner.
På vardagarna gäller enkelhet och måttlighet. På helgerna blir det lite guldkant.
Inte ja till allt hela tiden.

Snön faller - sover inne

Nu faller snön på taket jag byggt över min utesovarplats.
Men jag flyttade in redan innan snön föll.
Läste i Are Waerlands bok igen.
Upptäckte att hans vurm för utesovarlivet handlade om sommartid.
Pinsamt.
När jag fick syn på ordet sommar i den långa målande utläggningen om nyttan av att andas frisk syremättad luft på natten kände jag en viss lättnad.
Det kräver viljestyrka, mod och mycket övertygelse om nyttan att lägga sig utomhus, även i höstkyla. När vinterkylan slagit till som nu krävs det ännu mer övertygelse.
Så, kan jag erkänna, jag blev glad när jag insåg att det är en annan årstid som jag ska sova utomhus. Väntar till april- maj.
Sovit ute har jag gjort tidigare, påminde en gammal vän mig om. På 80-talet när jag bodde i Nyköping sov jag en vår, sommar och höst på den långa inbyggda balkongen, med utsikt mot ett skogsområde. Hade plockat ut säng, stol, lampa och njöt oerhört av den friska luften.
Problemet var bara att sommarsolen och fåglarna väckte mig i ottan.
Inför vårens utesovaräventyr tänker jag ladda med ögonbindel.

Friskvård hellre än sjukvård

Träffade Karin på glögg hos K12 Pratade om friskvård. Hur självklart det var att läkaren tog allehanda prover på henne när hon besökte dem hemma i Nice eller Oman. Blodprover på det hon ville helt enkelt, järnvärde, kolesterol med mera. Bra tyckte hon eftersom hon då har en chans att ändra sin livsstil i tid.
Här är det svårt, för att inte säga omöjligt att få liknande tjänst hos doktorn. Fast man vill betala.
Min läkare på vårdcentralen ville inte, när jag bad om det i höstas.
Men vart vänder jag mig om jag vill veta läget innan jag blir sjuk? OM jag känner att något inte är riktigt bra? Sjukvården tar bara hand om oss, som namnet säger (sjuk-vård, vård av sjuka) när vi redan blivit sjuka.
Då är ju skadan redan skedd och vägen tyngre att vandra.
Söker jag en hälsorådgivare, oavsett genre, får jag betala själv. Denna preventiva åtgärd belönas inte av samhällets offentliga system. Snarare tvärtom. Inte nog med att du får leta upp bra, lämpliga hälsorådgivare, du får betala ur egen ficka.
Det gäller att ta ansvar för sin hälsa och sin kropp, tänker jag, glad över att ha ben, armar och en mage i full funktion.

Kaffe bra mot typ 2 diabetes

Kaffe är bra mot typ 2 diabetes, visar ny forskning. Att det inte är koffeinet som är det nyttiga vet forskarna, eftersom studier med kaffe utan koffein också minskar risken. Nytt är att också te minskar risken.
Men vad är det som ger skyddet frågade radioreportern en diabetesforskare?
Ingen vet, blev svaret. Och än är det knappast läge att råda människor att dricka tio koppar kaffe om dagen för att minska risken för ålderdiabetes. För resultaten bygger på epidemiologiska data. Dessutom är de inte över lång tid, menade forskaren.
Fortfarande finns det nackdelar med kaffe. Inte minst för matsmältningen, som Are hävdade.
Så min plan ligger fast.
Kaffe ska fasas ut ur mitt liv (åtminstone på prov några månader).
Då får jag se om mitt liv förändras av detta steg.

Håll dig ung-dö senare

70-åringar som ser unga ut för sin ålder lever längre än jämngamla individer som ser gamla ut för sin ålder. Det visar en dansk studie som låtit personer titta på bilder av tvillingpar och bedöma deras ålder. En uppföljning efter 6.5 år visar att desto större skillnad mellan uppfattad ålder mellan tvillingarna desto större var sannolikheten att den tvilling som såg äldre ut dog först.
Vad gör att en person ser äldre ut än sin ålder?
Brukar tänka på ett möte med min yogalärare Leela G Hansen. Hennes hår är silvergrått som på många som är närmare 60 och vill vara naturliga. Men hennes blick och hållning vare sig man möts i yogaklassen eller på väg in i köpcentrat signalerar energi, glädje och samtidigt tillfreds lugn.
I en intervju någongång sa hon att det egentligen inte är de yttre attributen (kläder, saker) som ger intryck av en persons ålder utan utstrålningen.
Utstrålningen av nyfikenhet, kraft och lust.
Hon har den utstrålningen. En ålderslös energi, som inspirerar och smittar.
Hennes hållning väcker åtminstone min lust att rulla ut min matta om morgonen.
Hur är nu ordspråket? .... hellre ungdomlig och frisk än gammal och fattig?

Älska rutiner

Älskar mina rutiner.
Förr skydde jag all form av likriktning i livet.
Jag uppfann varje dags göromål och ordning var morgon.
Nu i efterhand, tycker jag att jag gjorde det onödigt jobbigt för mig själv. Särskilt under småbarnsåren. I det kaos, präglat av sömnbrist och ideliga öroninflammationer (barnens) skulle det varit skönt med rutiner.
Idag är jag mognare och en älskare av rutiner.
Vill gå upp samma tid och göra mina morgonritualer, en efter en: duscha, dricka te, yoga, äta frukost, cykla till jobbet. På jobbet gäller samma sak. Först en kopp kaffe, espresso med skummad mjölk som intas tillsammans med mina kamrater medan de dagsfärska tidningarna bläddras igenom. Viktiga ämnen diskuteras, som en nattlig dröm. Idag var Mats glad för att hans nya skiva är på Spotyfi.
Sedan är det dags för arbete.
I rutinens vagga ges de dagliga funderingarna gott gung.
Istället för att kraften sipprar ut i livets alla valmöjligheter, finns den kvar för dagens kreativa utmaningar.

Körsång - att överlämna sig

Jag är glad varje onsdagskväll när det är dags för kören.
Andra har vittnat om samma sak. Det finns till och med forskning på det. Körsång gör oss glada.
Thöres Theorell har forskat på sambandet mellan körsång och hälsa. Bland annat visar en studie att nivån av testosteron, som både män och kvinnor behöver, stiger vid körsång. Hormonet påverkar drivkraft, livslust och välmående.
Andra, med inflytelserika ansvarsfulla jobb, har berättat hur de njuter under körsången.
Gemenskapen är en viktig del i njutningen.
En annan del är avkopplingen att överlämna sig åt körledarens instruktioner och att vara en av alla röster.
Ytterligare en del är att våga sjunga ut, att ta plats. Att låta sin röst ljuda i människohavet.
Allas röster behövs för att det ska bli en bra sång.
OM vi gör vårt bästa blir det en körlåt. Inte bara skrålig allsång.

Hitta tre lösningar på varje problem

Satte upp finfina Hillersbergtältet inför natten. Ställde in militärsängen och la mig med öppen tältdörr. Tätltaket nära. Somnade gott till ljudet av sonens skrällande TV-program inne i huset. Vaknade vid småtimmarna av att jag frös om knäna. Låg ihopvikt med dem mot sovsäckskanten. Lade mig platt på rygg och somnade om.
Vaknade rosig om kind och kall om nästippen vid 6.00 efter fjärde natten utomhus.
Nu har jag ett problem: kan inte sova i tältet med militärsängen. Fina golvet förstörs och det känns lite klaustrofobiskt.
Läser på YogaJournals dagliga nyhetsbrev om positiva lösningar. Visserligen handlar det om att hitta positiva lösningar på jobbproblem, men går såklart att omsätta även på mitt dilemma: hitta bra lösning för utesovarliv.
Tipset är att på varje problem vaska fram tre potentiella lösningar. Hur knäppa idéerna än tycks öppnar de ens energi och tankar för nya möjligheter. Och detta kanske på sikt leder till nyskapande lösningar.
Hittar snabbt tre, om inte knäppa så i alla fall lösningar.
- bygga tak att sova under
- sova inne med öppet fönster i annat rum
- skjuta upp utesovandet till sommar och semester.

Tufft sova ute

Sov ute, tyckte Are Waerland, hälsoprofeten från 30-talet, vars råd jag försöker leva efter. Den friska luften stärker hälsan, motiverade han.
Men det är tufft, denna årstid.
Jag vet för jag har försökt i tre nätter nu.
Han sov i en utomhusloggia med vägar och tak som han byggt åt sig i trädgården, har andra berättat.
Jag sover i en gammal militärsäng av stål under bar himmel.
Liggunderlag, dunsovsäck och mössa på gör att jag somnar in gott. Men sedan vaknar jag.
Tre nätter har jag försökt.
Men har fått ge upp och krypa in i värmen. Första gången 1.30, andra gången samma tid, tredje gången, i natt 3.44 mitt i en mycket spännande dröm, där jag stod på en bergstopp...Varje gång är det regnet som väcker mig. Tunga våta droppar i ansiktet är effektiv väckarklocka, det lovar jag.
Funderar på tält nästa natt.
Hittade en smart sängkonstruktion med sängstoplar med hängen på Medicinhistoriska museet i Göteborg, men har inte kommit på vilket takmaterial som krävs för utomhusvistelse.
Barnen är skeptiska till mitt projekt. Jag försöker förklara att forskning kräver vissa offer. Ska man finna sanningen får man anstränga sig.
Idag när jag är snurrig av sömnbrist, tvekar jag.
Kanske ska jag inte ta hans råd så bokstavligt?

Så fri och ung som du själv vill

Forskaren Ellen Langer som kommit ut med boken Couterclockwise undersöker hur våra föreställningar om ålder påverkar oss. Hon är berömd för forskning om män i 70 årsåldern som fick leva som om de vore 20 år yngre. Efter en vecka, förändrades gick de rakare och deras leder blev rörligare. En viktig anledning var att de rörde sig mer, när de tvingades uppträda som om de vore 20 år yngre.
Istället för att be om hjälp att bära väskan, som de vant sig vid, eftersom de var "gamla" bar de den själva. På köpet fick de träning.
Vi styrs alltså av föreställningar om åldrandet som begränsar oss, är en av Langers slutsatser.
Läser i Expressen om ett test av min biologiska ålder. Min kronologiska ålder är en sak. Den biologiska beror på min histoira, mina gener, men framförallt på hur jag lever NU.
Sparar testet för att göra det senare.

Göra sitt bästa

- Jag har en stark tro, sa grönsakshandlaren på torget hemma.
Såg på kalotten han brukar ha på huvudet och tittade runt om i affären. Alldeles tomt denna söndagseftermiddag.
- Ja? sa jag.
- Det är ingen ide att vara negativ. Det blir bara värre, sa han och visade med handen neråt.
Jag nickade.
Funderade på om han menade att det inte är någon idé att deppa över få kunder, över att konkurrensen med Ica-handlaren vägg i vägg fortsätter. Eller om det var något mer existentiellt.
Har sett honom allvarlig utanför affären, frånvarande, grubblande. Men här inne brukar han vara vänlig, uppmärksam och engagerad i kunderna.
- Man ska alltid göra sitt bästa, vad det än gäller, säger han. Kom och se hur jag skapat en särskild avdelning för äpplen.
Går dit och drar in den ljuvliga doften av svenska höstäpplen i massor. Verkligen läckert exponerat.
Hela tiden funderar han över hur han kan göra saker och ting bättre. Han måste ha något att analysera och utveckla, berättar han. När han bodde i Turkiet var han universitetslärare i teoretisk filosofi. Då vande han sig vid att inte bara se saker som de var, utan att vända, vrida, analysera och ifrågasätta sitt eget tänkande och sin syn. Han skrev poesi också. Var känd.
- När man gjort sitt bästa, får man överlämna resten åt Gud, åt hans vilja.
Fyller min korg med grönsaker och ekologiska äpplen.
Tänker att han har rätt. Kan bara försöka att göra sitt bästa med livet man fått. Det bästa och sedan överlämna sig i tillit. Vare sig man givit tron ett namn eller ser den som sin egen inre kraft.

Du är guld värd

Sätter på mig allt som behövs för en cykelfärd till jobbet.
Ovanpå jeans och tröja, regnbyxor, regnjacka, scarf, hjälm och handskar. Susar nerför backarna, kisar i diset över kyrkogårdens svartblöta asfaltvägar. Hellre blöta än iskyla, som gör vägbanan livsfarligt hal.
Stannar för rödljus vid Ullevi- Blicken fångas av en rosa lapp på på lyktstolpen.
"Cyklist! Du är guld värd." Står det med guldbokstäver. Du med, har någon annan skrivit dit med svart tusch.
Guld värd.
Nu när guldpriserna ligger högre än någonsin.
Jag är guld värd.
Härlig start på morgonen. Tramptagen till jobbets morgonfika med kaffe går lätt.

Lyckokänsla i kroppen!

En härlig lyckokänsla rann genom min kropp när jag cyklade hem i vintermörkret igår.
Kroppen är lätt. Magen fungerar. Huvudvärken sällan här.
Råkostmiddag och sedan till kören.
Upptäckte något nytt mitt under övningarna. Insåg att jag hittar magstödet lättare nu.
Får mer kraft, när inte magen är upptagen av matsmältning.
Ännu ett tecken i plusmarginalen.

Löpartur under stjärnhimmel

Tog löpartur igår. Kolsvart vid 17.30, men knappast ödsligt på 8-kilometaren i Delsjöterrängen. Över oss en stjärnbeströdd himmel och ett vakande öga: Fullmånen. Njutning att andas frisk skogsluft under kompispratet om dagen som varit. Rena terapin.
Tillbaka mot startpunkten Skatås blev det trängsel på stigen utmed Härlanda tjärn.
Trots kalla, mörka kvällen var där gäng efter gäng, som gjorde som vi. Sprang. Kom knappt fram i folksamlingarna som blev när grupperna samlades för en sista spurt, eller för intervallträning.
Snacka om folksport.
Eftersom de flesta tycktes starta senare än oss, var det lugnt i bastun. Tvekade inför 10-gradigt dopp i lilla utomhusbassängen.
Tog en kall avrivning i morse. En gång om dagen räcka.
Vill inte bli fanatisk.

Fem steg mot bättre hälsa

Läser i en av mina favorittidningar ODE om fem steg mot bättre hälsa. Det är råd från experter i integrativ medicin. Alla fem stegen handlar om att förebygga hälsa. Motivet är att det är mycket lättare att förhindra sjukdom, än att försöka bota den när den väl kommit.
Den integrativa medicinen sätter människan/patienten i förarsätet till sitt eget liv. Det är du själv som bestämmer. Du har makten i ditt liv att göra så gott du kan för att hålla dig frisk är budskapet.
Självklart kan man drabbas av både sjukdomar och olyckor ändå, men bara genom att ta kommandot växer kraften och tilliten inombords. Gå på din lust: Vilka förändringar är du beredd att göra, som en investering i hälsa?
En liten förändring kan göra stor skillnad.
För mig är motionen den stora kicken. Läste om studien vid Sahlgrenska som visade att de som motionerar blir intelligentare än soffpotatisarna. Studier som den gör att löpsteget säkert blir längre och snabbare på kvällens runda.
Mitt andra viktiga beslut är att äta kruska. För magens skull.

Kruskareceptet igen, på begäran:
1 dl russin läggs i 4 dl vatten över natten.
Häll av russinen nästa förmiddag och koka upp vattnet med 1 dl havregryn och 2 dl vete/havrekli/kruskakli.
Koka några minuter. Ställ på underlä
Passar bra till lunch.

Motion gör dig glad

Ljusglimtar finns det massor av. Som denna, en tidig novembermorgon på Brännö. En av få dagar i november med sol. Då var jag uppe, redo för en cykeltur hela vägen hem till Björkekärr. Extra energi fick jag inombords av notisen i senaste iForm om att motion (minst 30 minuter) gör dig glad 12 timmar, enligt studier av våra hormoner vid American College of Sports, University of Vermont.
Glad och energisk blir man också av bastu och bad i kalla vatten. Två gånger blev det denna vecka...En gång i Skatås fantastiska lilla bassäng efter en löptur och en gång i havet vid Brännös bastu, där damernas tur är på lördagseftermiddagar.
Ljuvligt att tassa över de kalla plankorna rätt ner i novembersvarta vattnet och kika mot Vinga.

Gynna friska eller straffa sjuka?

Läser om idén att rökare måste fimpa för att få operation, som Socialstyrelsens VD Lars-Eric Holm föreslår.
Första intrycket är obehag.
Även om jag ogillar rökning, så känner jag med rökarna. De är fast i ett beroende, skapat av cyniska tobakstillverkare för att tjäna pengar.
Å andra, sidan, om nikotinberoendet äventyrar att ingreppet blir lyckat, finns det såklart motiv att uppmuntra rökstopp, kanske blir det snart lika självklart kräva rökstopp, som att patienterna fastar inför operation. Skillnaden är bara att rökstoppet måste gälla längre än några timmar. Helst resten av livet.
Känner trots logiken och de medicinska motiven ett obehag.
Det är som med barnuppfostran.
Idag vet vi att det är otroligt mycket mer effektivt att berömma ett bra beteende än att skälla på ett dåligt.
Kanske skulle man locka med något istället: som att slippa kön, om man fimpar?
Eller skattelättnad?
Men allra först bör de som redan lever sunt och månar om sin hälsa få bonus. Hellre än att straffa de som kommer att kosta mycket på grund av sjukdomar i tobakens spår.

Ett varmt bad gör susen

Även en waerlandist kan längta efter ett hett bad.
Visserligen kan jag ta mig en bad hemma i badkaret, med tända ljus och lite goda dofter i vattnet.
Visserligen njuter jag varje vecka av bastubad i Skatås. Modiga dagar tar jag mig ett dopp i den kalla utomhusbassängen.
Men det går inte upp mot "the real thing".
Min favorit är en heldag på det japanska badet. Estetiken tilltalar min blick, tystnaden tilltalar min själ. Det porlande vattnet lugnar min ande.
Kom med huvudet ihoppressat av allt jag borde gjort, som jag inte hunnit och ömmande av MÅSTEN.
Började med qigong och klangmeditation.
Sedan bad. Varma. Ångande.
Allra mest läckert är att ligga i bassängerna utomhus, med nästippen ovanför det varma vattnet och kika på vindarna i tallarna.
Någonstans där landade jag inombords. Tänkte: Det ordnar sig. Allt som är bråttom är visserligen viktigt, men inte just nu. Just nu är bara värme, kropp och stillhet.
Log för mig själv hela vägen hem på tåget västerut.

Uppror i hemmet

Kan du inte sluta nu? undrar sonen 17 år och blivande kock.
Hur länge ska du hålla på, frågar yngsta dottern.
Äldsta dottern är i Vietnam och tycker bara det är spännande med mitt matexperiment.
Mannen undrar också: hur länge?
Ett år svarar jag. Som jag sagt förut. Nu har det gått drygt 4 månader av 12.
De tycker det är trist att vi inte äter samma mat.
Utbrotten kom igår, när jag åt min kruska som middag, eftersom jag fått fin lunch på jobbet.
En gång om dagen möts vi alla, kring matbordet. Att dela matupplevelsen är en del av gemenskapen. Jag ställer mig utanför, delvis. För vad?
Inte för att jag är sjuk och vill bli frisk.
Jag är frisk, men vill bli friskare.
Det är en undersökning, en test, säger jag igen.
På jobbet undrar de också. Retas lite.
Jag bryr mig. Men har bestämt mig.
Wallraff skulle förstått mig. Han vet att det är tufft att skaffa sig ett undersökande uppdrag. (obs skämt... jag är ju inte utklädd alls, eller har försatt mig i en utsatt position, lite frågor och retsamhet får man tåla. Allt för forskningen!)

Hur fångar man en vind?

Du ser pigg ut, säger Bodil, som bjuder på middag.
Kan knappast få bättre bekräftelsen på experimentet med årslånga nya matordning: att se pigg ut och känna sig pigg. I november.
Men Erika undrar hur jag ska mäta effekten av min Are-kost? Har du undersökt dig hos doktorn. Kollat dina blodvärden för att få en punkt att utgå ifrån?
Har inget emot att göra blodanalys. Men när min läkare inte ansåg att de viktigaste värdena ändrar sig på ett år blev jag fundersam.
Vi litar så mycket på det mätbara: att väga, mäta och räkna.Det är det som hålls högst. (Självklart! På vad annars säger den naturvetenskapligt skolade!).
Om jag nu skulle få bättre värden, betyder det självklart att jag skulle må bättre? Om jag trots bättre värden inte mår bra, eller upplever att min livsstil blir alltför inskränkt och påverkad - vad då göra?
Min önskan är framförallt att nå dedär höjderna Are beskrev i sin bok, som en slags medvetandeförändring där kreativitet och framtidstro flödar. En upplevelse. En känsla.
För mig är utmaningen att lita till min egen upplevelse, här och nu. Att vara vaksam i det dagliga utforskandet hur jag påverkas av om jag lever efter de nya levnadsreglerna eller inte.
Har inte varit något vidare på att fylla i protokollet jag skapade. Tycker den delen är svår:
Hur fångar upplevelsen av en vind?
Det är som med smak: att bli en duktig vinprovare tar tid och kräver ledning av andra som varit på väg längre än man själv.
Känns som om jag öppnar dörren till något nytt. In i ett rum jag bara varit i korta stunder som efter en bra meditation.
Jag blundar för att förstärka andra sinnen. Regnet tappar försiktigt mot rutan, det doftar lockande. Jag tar ett steg framåt....

Äter du kakor nu?

Frågar arbetskamraterna, lite förvånat när jag tar för mig av Mariannes hembakade banankaka vid veckans viktiga gemensamma fika.
Jo, en gång i veckan blir det något sött med socker i.
Kanske två gånger. Till fredagskvällens efterrätt också.
Men märker hur det söta väcker suget på mer sött.
Ja till veckans kaka, leder till andra JA!
En kexchoklad där, en mjölkchokladbit eller fler där, en bulle och socker på toppen på efterrätten som ska in i ugnen.
Med sockret väcks suget på salt. Chips! Popcorn: Yes!
Enligt Are Waerlands teorier har dessa båda gemensamma nämnare: de är vita och de är gift!
Sockersuget och saltlusten lockar mig att öppna porten till andra sug: lite vin på fredagskvällen kan väl inte skada? Bara ett glas? Nya studier visar ju att… det är nyttigt?
Inser: För män över 60 kanske. Inte för mig, som kvinna.
Erkänner att jag kört Are Waerland-light denna höst, med kaffe, med sött (sällan men ändå) och salt.
Vinsten hittills efter drygt 4 månader?
Smal och energisk. Gladare än annars i november.
Framförallt är humöret den stora lite otippade vinsten. Alltså tillräckligt bra, då eftergifterna är små, tycker jag.
Vilka höjder kan jag nå om jag tar ett steg till och avstår från de vita gifterna?
De behövs inte för min överlevnad precis.
Även om det är smaskigt, en eller två gånger i veckan.

Pigg, energisk och positiv

Ute ösregnar det, dag efter dag. Novembermörkt är det också.
Ändå känner jag mig pigg, energisk och positiv, full av tillit inför framtiden.
Vågar knappt skriva det. Kanske får jag värsta näsknäppen nu och belönas med en riktigt tuff influensa, för att jag utmanat det goda flödet.
Tror dessutom, fräckt nog att jag gynnat sinnesstämmningen genom att äta sunt och motionera.
Är så nöjd.
Läser i DN att nöjda människor är lyckligast.(He, he surprise)
Att det inte är hur du har det utan hur du tar det som avgör känslan.
Definitivt är det lättare att ta, regnet och mörkret när magen är i fin form, kroppen känns smal och fin och som min igen, och humöret fulltankat med tillit: Det ordnar sig.
OM det är waerlandmaten som gjort susen har jag inga bevis för. Men ett är säkert: såhär brukar jag inte må i november.

Specialiserad föda bra eller inte?

Blir inte klok på hur jag ska förhålla mig till Are Waerlands idé om att specialisering är bäst.
Han menar att det underlättar för kroppens hormoner att fånga upp näringsämnena och utnyttja dem på bästa sätt om vi håller oss till några enkla matvaror, istället för att variera oss. Variation bara krånglar till det och tvingar hormonsystemet att jobba extra.
Men hittar forskningsrapport Du blir vad du äter -ju mer föda desto bättre inlärningsförmåga
där det står att den som kan tänkas äta vad som bjuds får bättre inlärningsförmåga och minne än en kräsen gourmet som specialiserat sig på en enda slags föda.
Å andra sidan bygger de slutsatsen på studier av flugor.
Tillbaka i ruta 1. Vem ska man lita på?
Försöker förenkla och specialisera kosten.
Filfrukost, kruskagröt, grönsaksmiddag.
Svar gives längre fram. Surr, surr.

Genomskinlig av kruska

På cykeln hem känner jag mig genomskinlig.
Hungrig som attan, men framförallt genomskinlig. Helt uttömd i mage och tarmar. Renad. Inget slagg kvar? Upplevelsen är som när jag fastade för länge sedan. Men känner mig mer energirik.
Kilona blir färre. Sitter hellre på kudde på trästolarna hemma. Kläderna hänger. Funderar på att skaffa resårband att sy i linningarna.
Snart kanske jag går upp igen? Försöker med vispgrädde och varm nyponsoppa till efterrätt.
Håller jag på att bli osynlig? En osynlig/genomskinlig variant av mig själv? Fascinerande nog samtidigt en känsla av att vara stark.
Kanske är det förvandlingen till en osynlig agent, som pågår. En agent i Ares tjänst?
Läser Karin Bojs vetenskapsartikel i DN 8 november. Om att kritikerna mot hormoner till kvinnor i klimakteriet fick rätt. Nu vet vi hormonerna gav kvinnor bröstcancer.
Bättre är att ta ålderstecknen. Gå in i förvandlingen mager och med motion.
Cyklar till stan i morgon för att köpa resårband.

Ta en Are-dag

—Jag vill prova äta som Are säger, sa Maria på vår löparrunda på 8:an.
Hur gör man?

Börja dagen med:
En stor kopp te (grönt, ört eller honung+citron) innan frukost.
TA GÄRNA EN RASK MORGONPROMENAD.
Frukost:
Naturell fil eller yoghurt med müsli, någon färsk frukt (klyftade svenska äpplen passar strålande bra) en matsked linfrön, en matsked kli.
Motiv: Lätt frukost, som ger bra start, då kroppen har utrensningstid på förmiddagen.

Förbered KRUSKA-lunch: Lägg 1 dl russin i 4 dl vatten kvällen innan eller vid frukost.
Lunch:
KRUSKA: Häll av russinen. Lägg 1 dl havregryn och 2 dl kli i russinvattnet. Koka 1-2 minuter. Sätt på locket, ställ på underlägg, vira en frottéhandduk runt. Låt svälla i 30 minuter.
Ät med sojamjölk eller vanlig mjölk, russinen, färsk frukt eller färska bär. De som har egna bär svarta vinbär, lingon, blåbär, hallon är verkligen lyckostar.
Motiv: Cerialier med russin och frukt ger energi (lågt GI) som räcker hela eftermiddagen. Full fart på magen blir det av kliet. En gröt kruska om dagen är bästa hälsoinvesteringen, menar Are.

Mellanmål:
En stor kopp örtte. TA GÄRNA EN RASK PROMENAD I DAGSLJUSET. Motion är näst kruskan, bästa sättet få gott humör.

Middag:
Potatis kokas med skalet på. Satsa gärna på finfina ekologiska, smakrika mandelpotatis.
Njut av säsongens grönsaker i en matig sallad med råkost: rivna morötter, gröna salladsblad, tunt strimlad vitkål/grönkål, gurka, tomater, gärna en matsked mjölksyrade grönsaker.
Som protein: keso eller bönor som du själv marinerar i lite olja, citron, vitlök och finhackad lök. Dofta över timjan eller basilika.
Vill du ha något mer varmt? Rosta rotsaker i ugnen. Skär kålrot, rotselleri eller palsternackor, lök, broccoli i tärningar dofta över med olja eller klicka i smör.

Byt plats på lunch och middagsmålet, om det passar dig bättre.
Vila efter måltiderna en stund när du tar din Are-dag.
Låt kroppen smälta maten.

Förkylningsfri med vegetariskt?

Kan man verkligen slippa förkylningar genom att äta vegetariskt som Are skriver?
Han själv blev inspirerad av engelske läkaren Dr Alexander Haig (författare till boken Diet and Food in Relation to health and Pover of Endurance).
Haig hade själv upptäckt den vegetariska kosten när han letade lindring för sin migrän. Migränen försvann när han uteslöt ägg, fisk och kött. Are som också led av samma förlamande sjukdom gjorde likadant och kom in på idén med den vegetariska kosten.
I Haigs bok fastnade han för följande rader om förkylning:
"Det är varken kyla eller baciller som ger upphov till förkylningssjukdomar, utan anhopning av ämnesomsättningsprodukter och genom föda och dryck införda och bildande otjänliga ämnen i kroppens vävnader, som nedbryta dessas motståndskraft mot infektioner och sålunda inbjuda bacillerna och förorsaka förkylningsfenomen."

Haigs hypotes var att det är urinsyran i kött, fisk, ägg och kaffe som släcker människans vitalitet.
Sant eller icke?
Att prova är ofarligt och helt gratis.

Rena svininfluensa-hysterin

Dricker nyponte i favoritmuggen för att stärka mig.
I vår del av Göteborg råder krisläge.
På yngsta dotterns skola är hälften av eleverna hemma. Hon är en av dem.
Hög feber, hosta, ingen matlust. Är det svininfluensa eller inte?
Är vi som kommer med honungsvatten, febertermometer och massor av kärlek också smittsamma? Får vi lämna hemmet?
Osäkerhet råder.
Rådfrågade vårdcentralen: Inkubationstiden är fem dagar, eller kanske sju. Imorgon eller på lördag får vi se.
Cyklade till Hälsokostbutiken för att köpa lindrande dryck.
Rena masshysterin råder, kommenterade ägaren till butiken.
"Alla ställer sig lydigt i rad för en spruta. Tänk om vaccinet gör oss ännu känsligare, när nästa influensavåg kommer? Då är vi verkligen i vaccintillverkarnas händer."
Rådfrågar Are.
På 50-talet gav han influensaråd i Hälsa.
Såhär motar man influensan i grind (alltså förebyggande): råkost, fruktsafter, lindblomste och fart på magen med lavemang. Frisk luft i rummet. Ingen fettrik kost, inget kaffe eller te, ingen alkohol eller choklad.

Investering i frihet

Men varför späker du dig så? Livet handlar väl om att njuta! Frågar en vän. Ja visst. Faktiskt så njuter jag, av en lunch som denna. Den alldeles färskskördade grönkålen är bas, de sista tomaterna från den egna odlingen i trädgården, skivor av broder Maximilians goda surdegsbröd. På brödet en linspastej jag kryddat med favoritkryddorna spiskummin, garam masala och curry.
För mig är jakten på den fulländade hälsan en investering för framtiden. En insats för min frihet. Att vara frisk är frihet för mig. Varje löpsteg, varje tramptag på cykeln eller steg på promenaden är en delbetalning. Ingen garanti för hälsa eller frihet, men jag tänker: jag bygger min framtid. När jag njuter av en löpartur i skogen, som igår när flammande gula lönnlöv täckte marken där jag sprang, kände jag mig rik. Det är lyxigt att ha ben att springa med, lungor som ger mig luft, ett hjärta som bultar.
Har jag tur får jag uppleva min frihet ända in i mål - döden.

Choklad och chipsfrossa

Tillät mig några praliner på realesepartyt i förra veckan. Sedan blev det kakor på ett annat kalas. Mer choklad från skafferiet därhemma och ännu mer en annan kväll när jag var trött. Igår när yngsta dottern, som ligger hemma sjuk ville ha chips delade vi på påsen.
Avstegen märks direkt i magen. Och i huvudet.
I magen, förvånat; Hoppsan, vad var detta för nya påfund? Reaktion: Stopp å belägg.
Av stopp och belägg blir det huvudvärk.
Trist.
Ser det som en del i mitt utforskande. Har inte haft lust för socker på veckor. Nu erbjöds jag fantastiska praliner av en mästare. Klart jag smakade. Men sedan var det som om sockermonstret var på igen och sa: Gärna mer, en liten chokladbit till, nu när du är lite trött på kvällskvisten. Lite stressad av mycket jobb och krav. Glups försvann halva den chokladkaka som mannen köpt ner i min mage.
Förr märktes inte magreaktionen så tydligt. Det var helt enkelt svårare att veta vad som påverkat den av den kakafoni maträtter jag åt.
Nu, känner jag mig som ett finstämt instrument.
Falska toner skär genom kroppen.
Stress+salt+socker=sant.

Allt hör ihop

Allt hör ihop.
Är sammanlänkat. Precis som trädet behöver god jord och näring för att växa sig starkt, behöver vi det.
Läser om forskning som visar på ett samband mellan tandlossning och hjärt- och kärlsjukdom.
Vad som är första steget, de inflammerade tänderna eller de förkalkade kärlen vet man inte än. En sak är säker.
Det vi äter och hur vi lever påverkar oss.
Både i munnen och övriga kroppen.
Det ena hör ihop med det andra.
Är numer flitig brukare av eltandborste och tandstickor, av den fina tunna varianten.

Jobbade för Are Waerland

Bäcken porlar vårlikt piggt på morgonrundan. Kikar på träden: Jo det är höst.
Minns samtalet med Eskil Svensson, den ende nu levande som jobbat för Waerland. Han var redaktör för tidskrift för Hälsa, som Are startade.
Som ung journalist på tidningen Frisksport intervjuade han Are W om vad som var viktigast i hans levnadsregler.
Motion, sa Are.
Möjligen var det en artighet mot mig, som då skrev för Frisksport, sa Eskil Svensson.
Inspirerad blev han i alla fall och snart övertygad om Ares helhetssyn på hälsan.
Övertygad inte bara om motionens nytta, utan även om vegetarismens fördelar.
Nu har han levt vegetariskt i 60 år, liksom undvikit socker och salt.
Brukar han gå till doktor och kolla sig? frågade jag.
Har inte behövt det, sa Eskil Svensson, nu 88 år.

Förakt för svaghet? frågar Johan.

Min bambu i höstlig trädgård är tyst och försynt denna stilla morgon.
Anar ett förakt för svaghet, för dem som är sjuka när jag läser dina inlägg, sa Johan när vi möttes på en fredagsfest.
Inte alls om något förakt för andra invände jag.
Möjligen en slags perfektionism från min sida. Men bara när det gäller mig själv.
Framförallt är det ett ego-projekt att äta helt vegetariskt, vara alkoholfri och bara dricka en kopp kaffe om dagen (+minska socker, salt, undvika vitt mjöl) under ett år.
För min egen skull undersöker jag om denna mat med kruska (för att få fart på magen)
Och mycket råkost (raw med ett populärt begrepp) av rotfrukter (morötter, vitkål, grönkål, kålrot, rotselleri, potatis) och bladgrönt och lök och bönor kan få mig att må bättre.
Då kanske jag kan slippa en mage som blåser upp sig, blir trög och gasig, svullen, ömmande. Vilket i sin tur gör mig trött, frusterad, frusen och orolig: Vad är det nu för fel?
Livsstilen kanske stärker mitt immunförsvar? Så att jag slipper de förkylningar som plågar mig några gånger om året, som gör att jag inte kan springa, träna.
Mitt egoprojekt.
Om jag sedan provocerar och irriterar för att jag i novembermörkret känner mig ovanligt pigg, glad och hoppfull är det inget jag strävar efter. Men självklart vill jag dela med mig och berätta:
Med en förändring jag håller helt i min egen hand, som JAG har kontrollen över undersöker jag, med min egen kropp som instrument om denna kost är modellen för mig.
Thats it.

Självplågeri eller njutning?

Ligger i sängen länge, denna novembermorgon. Förmår inte gå upp i kylan och mörkret. Klockan har ringt, men allt jag vill är att ligga här hela dagen. Måste jag verkligen gå upp?
Ligger under täcket och tänker på kalla avrivningar. Urgh.
Så gör jag ett ryck, kastar av mig täcket, svänger benen över sängkanten och vips är jag på fötterna - ut mot dusch och kalla avrivningar. Vad får mig att göra det? Läste i Ares bok I sjukdomars häxkittel innan jag somnade igår; att kalla avrivningar är bästa sättet att slippa förkylningar. Huden och lungorna är länkade. Genom att öka blodcirkulationen i huden, ökar förnyelsen av hudens cellbildning.
Are skriver: Mellan huden och lungorna existerar nämligen ett nära samband, en omständighet, som läkare och sjuksköterskor mycket väl känner till. Vid svimningsanfall te x brukar man använda kallt vatten för att stimulera andningen./../ Frånsett detta har jag genom livslång personlig erfarenhet lärt mig inse. att en varje morgon återkommande, upprepad hudvård med tillhjälp av kallt vatten /...( är det bästa medlet att förebygga förkylningar."
Varm av morgonskrubbningen dricker jag ett stort glas nyponte, kokt av sommarens nyponskal med 1 matsked linfrö i. Duggregn och mörker ute, men nu känns inte min plan omöjlig längre. Har inte sprungit på flera dagar, så lusten finns där. Tar på mig bra och sticker ut. 40 minuter senare är jag tillbaka. Ångande varm. Pigg. Redo för Kruska.

Tur Are gillar ost

Kall morgontvagning kräver kontrast i smaksinnets njutning.
Var på releaseparty för Sivans ost som vännen Annica Carlsson Bergdahl skrivit. Fick njuta av svenska hårdostar som lagrats 18 månader, 36 månader och ännu längre. Att lagra ostar är en ädel konst som Sivan fulländat. Landets finkrogar står i kö för att köpa dem, så snart Sivan bedömt: nu är de klara!
I vimlet bland alla gäster fanns Karin, som liksom jag är förtjust i ost och waerlandkost. Hon hade t o m en bild i sin ägo på den koja som Are byggt åt sig själv, för att kunna sova utomhus året om.
Cyklade hem i novembermörkret, längs hamnen och njöt av den friska luften, rörelsen när benen gick av sig själva kilometer efter kilometer i regnet. Ostens sälta och det goda rågbrödet gav gott bränsle till orken.
Några timmar om dagen utomhus är okey. Men sova ute året om i göteborgsrusk?
Där är jag inte än. Njuter av värmen i vardagsrummet och lägger benen högt, för att läsa om Sivans ostar.

Morgonstart med kall avrivning

Rask morgonpromenad inledde min dag. Tjärnet var ljuvligt spegelblankt denna morgon, den sista på oktober 2009.
-Visst är det fantastiskt vackert, sa en okänd man på stranden. Jag nickade instämmande och log, som han mot vattnet.
I mitt ettårsexperiment att leva efter vegetariske gurun Waerland (död 1955, mitt födelseår) har jag nu tagit ett steg till. Jag har letat upp hans levnadsråd ur skrifter magasinerade djupt nere i Biomedicinska biblioteket.
Då ska morgonen inledas med en rask promenad.
Men först i hemmet: Morgontoalett, med huvudmassage (precis som i auyrveda) och sedan, speciellt för Are, en kall avrivning. Varma duschar gör oss veka, hävdar han. Jag som älskar min varma morgondusch, tvekade inför detta steg i min väg mot den fulländade hälsan i Waerlands spår.
Tappade inte upp ett halvt badkar med kallvatten, utan tog mina modiga steg in i duschen.Vred till det kallast möjliga. Annars brukar jag få vänta en stund, innan jag fått upp värmen, nu var kylan där direkt. IN steg jag. Urgha. Från sängens ljuvliga värme till detta! Kylig kyss över hela kroppen. Nog vaknade jag. Nästa steg: Torrborstning. Efter duschens kyla, strömmade värmen ut i hela kroppen av torrborstningen. Kände mig levande, vaken, stark och - modig. Vad utsätter man sig inte för i vetenskapens tjänst? Sanningen ska fram: Är detta vägen till den fulländade hälsan - för mig? Om det är sant: hur kommer jag då att må? Knäppt kanske, men spännande är det.

En stor mugg med nyponte och blötlagda linfrön var nästa steg, innan den raska morgonpromenaden i oktobersolen.

Vegetariskt kräva kanelbullar - ibland

Valde ta en ledig dag idag.
Vaknade med längtan efter kanelbullar. Ibland finns den bara där. Smaken i gommen som kräver en barndomsdoft.
Hade inget socker hemma, tog Stevia, som är kvar från Indienresan. Ekologiskt odlad växt, som Coca Cola vill ha som ersättning till socker, eftersom Stevia inte innehåller kalorier.
Det är 20 gånger starkare, så hur doserar man? Skulle vara 1 dl socker i smeten, tog 2 matskedar.
Resultatet? Smaskigt tyckte två lovlediga morgontrötta tonåringar.
Och jag.
Hur många får man ta? Så många man vill.

Lättare och mättare

Hur nöjd kan man bli? Känner mig lättare än förr (vilket också omgivningen påpekar) och mättare. Slipper de där blodsockerdipparna som fick mig att knata ut i jobbköket och kolla om det inte fanns några knäckemackor som kunde rädda mig.
Så genom att jag inte småäter som förr, går vikten ner förståss.
Skönast är att när det är lunch eller middagsdax känner jag mig hungrig på ett sätt som jag kände i barndomen. Alltså riktig, sund hunger: Wow vad gott det vore med mat!
Läser en intervju, (Tara nr 15) med läkaren Helena Nyblom som skrivit böckerna Supermat och Livskraft. Ämnet är maten som håller oss friska och unga:
"Det som verkligen gäller är back to basic. /.../ Snabba kolhydrater som vitt socker, vitt bröd och kakor ger höga blodsockertoppar, vilket leder till ökat socker i blodet. Sockret binder till olika proteiner, det kallas glykosylering, och försämrar succesivt proteinernas funktion. Det kan bidra till olika sjukdomar".
Precis det Are Waerland hävdade för snart 70 år sedan. Han kallade socker och vitt mjöl för: Det vita giftet.
Dramatiskt javisst. Men effektivt.
Vem vill äta gift?

Klarblå himmel!

... hemma bubblar det i mjölksyrningskrukan. Var lite fundersam igår på om vi verkligen har tillräckligt varmt i hörnet där jag ställde den först. Köpte termometer. Nix, bara 18 grader. Ska vara åtminstone över 21 grader de första dagarna. Flyttade den till ett varmt ställe. I badrummet.
Cyklade i blöta lövhögar och upptäckte att solen sken! Inte bara det. Himlen var klarblå.Hur ofta gör den det i oktober? Lycklig rullade jag i racerfart till jobbet.
För morgonens kaffetår och prat med kamraterna. Vad ska vi diskutera denna morgon, tro? Nyttan eller faran med svininfluensan kanske?

Hett förhållande till kaffe

Som de flesta svenskar har jag ett hett och innerligt förhållande till kaffe. Vi dricker efter finländarna mest i världen. Sedan lattevågen är vi flitigare än någonsin.
Vetenskapliga bevis för nyttan med kaffe finns också:
Kaffe kan minska risken för hjärtkärlsjukdom bland kvinnor


Men inte för många koppar per dag.
Om man som jag vill ha kaffe starkt, helst mörkrostat, självklart Krav och rättvisemärkt gäller det att hålla ner volymen. Har minskat från det stora glaset till mellanglaset. Nu är det dags för lilla glaset.
Njutning, ja men som med choklad. Hellre en liten utsökt smakkick än en en stor mugg, smaklös svärta.

Mjölksyreputter i vintertid

Mjölksyrade grönsaker ingår i min Waerland-kost. Självklart ska man göra den själv.
Mjölksyrningen alltså. Men har aldrig gjort det förr. Bara skrivit om det.
Tog det enklaste först. Vitkål. Vintervarianten har kommit. I motsats till sommar och höstkål är den tät och fast. Tog modern teknik till hjälp (skar allt i en matberedare) och urmoderlig kunskap i form av min mor i tätt sällskap med Schönecks berömda bok om mjölksyrning. Vassle från avrunnen fet fil och salt för att sätta fart på processen.
Som kryddning ville jag ha det enklast tänkbara: några cox orange (ekologiska),kummin och enbär. Inget mer.
Två krukor blev det av 10 kg vitkål (ekologiskt). En stor hos mor, en mindre hos mig.
Väntar med spänning på att den ska börja puttra när jäsningen börjar.
Två tre dagar i rumstemperatur ska räcka.

Nationalencyklopedin om kruska

KRUSKA

kruska, hälsorätt bestående av vetekli, korn- eller havregryn samt fikon eller russin som blandats med vatten till en gröt, lanserad av frisksportsrörelsen på 1920–30-talen.
Detta är den korta versionen.
I Nordisk Familjebok från 1966 står det att Kruskagröt består av: 1 d. russin, 2 d. vetekli och 5 d. vatten. Allt kokas 3 min, och får dra c:a 1/2 tim. Mjölk och äppelmos serveras till gröten. Utmärkt medel mot trög mage.

I Wikipedia:
Kruska är gröt av vetekli, havregryn, russin eller fikon och vatten som används som hälsokost.
En legendarisk ivrare för kruskans nyttighet var Are Waerland, och kruskan introducerades i samband med frisksportsrörelsen på 1930-talet.

Min version:
Kruska - sätter fart på magen.
Gör en glad hela långa dagen.

Växla till intercity-fart

Äter Yvonnes goda ayurvediska middag från igår till lunch på Intercity tåg hem från Västerås till Göteborg. Åker ofta x2000 mellan Götet och Stockholm. Plötsligt sitter jag på ett lååångsamt tåg. Tyst och stilla. Verkar vara andra människor som reser här. Stämningen är vilsam.
Känner att det kryper i kroppen efter 3,5 timmar då brukar turen vara slut och jag är knappt i Falköping! Andra sidan - jag mår inte illa, som ofta på snabba X2000.
Jag blir inte ens dåsig, som alltid på X2000.
Tänker att det är bra med en annan dos av tideräkning, en annan tidrytm, särskilt när "att-göra-listan" är förskräckligt lång. Allt ska dessutom göras via datorn, som jag inte kan koppla upp här. För här är både strömlöst för datorer och internet saknas.
Så jag bli fri i en tidsficka. Onåbar.
Bryr mig inte om att koppla upp mig via telefonen.
Tillåter mig ett mellanrum, en vilolucka i tidsresan.
Den låångsamma resan går i 160 km max, medan den snabba går i 200 km/h.
Fram kommer jag i vilket fall. Till slut.

Årstidsväxlingar utmaning för hälsan

Alltid tufft för hälsan när årstiderna växlar. Det anser både kinesiska medicinare och auyrvediska. Minns att den auyrvediska läkare som undersökte mig på Rajah Islands hälsohem i Kerala, Indien manade till uppmärksamhet vid årstidsväxlingar.
De är tuffare för kroppen och hälsan än vi anar. Ta det lugnt. Vila mer. Ät bra.
Nu när det är växling mellan höst och vinter tänker jag på det.
Kyla, hårda vindar, nederbörd, mörker tar på oss. På mig.
Likadant är det varje år.
Det som annars går snabbt och elegant, tar mer energi nu, kräver mer koncentration och ansträngning. Jobbet, relationer, livet.

Upplever en ökad känslighet, som om ett filter försvunnit.
Beror känsligheten på maten jag äter? Eller den jag inte äter längre?
Minskar köttprotein (åt fisk och fågel tills 1 juli 2009) känsligheten?
Funderar och känner efter.

Snappla av, som Stina sa

Laddar inför föredrag jag ska hålla om: Var hämtar du din styrka?
Kollar om det finns något nytt om sambandet mellan kropp och själ.
Motivet är att hitta argument för att sjuka måste bemötas som personer, med både kropp och själ i vården. Hittar en artikel om sambandet mellan kropp och psyke i en artikel i SvD med rubriken Våga se att du inte är perfekt.
Utgångspunkten är boken Hälsa genom medvetenhet. Den handlar om att det är problem i kontakten med vårt inre som skapar rädsla och ger stress. Varar stressen länge blir vi sjuka. Citerar ur artikeln:
” Varför då denna rädsla? Enligt Norberto Keppe lider människan av "teomani" - ett psykologiskt begrepp som innebär att människan vill se sig själv felfri och utan begränsningar, som en "gud" (teo).
Därmed vill man blunda för sina egna negativa attityder som ilska, rädsla, avund, och problem som misstag på jobbet eller felaktiga livsval.”
Lösningen är att lyssna inåt och acceptera oss som vi är: ofullständiga!
Förstår man det inte själv kanske omgivningen, eller faktiskt de man träffar i vården hjälpa en förstå.
På ren svenska handlar det om att slappna av, eller snappla av, som Stina sa när hon var liten.
Lördagkväll närmar sig. Efter jobb hela dan, ska jag pröva hur det går: att snappla av.
Sjuk vill jag ju inte bli...

Drick mellan måltiderna, sa Are

Tog bara en kopp kaffe igår. Och sprang 8 km i strålande höstsol på 49 minuter. Helt okey, för att vara mej.
Under dagen klingade ledvärken av. Lärdom: Var måttlig. Håll dig till max en kopp kaffe om dagen, som du bestämt. Överväger att fortsätta dricka kaffe fram till årssskiftet, så att det blir ett halvår med kaffe. Och så nästa halvår fram till 1 juli 2010 utan kaffe.
Då har jag nåt att jämföra med: Hur mår jag med kaffe och Waerland-dieten. Hur mår jag utan kaffe och Waerland-dieten?
Han har rätt om annat så varför inte att kaffe är fel för oss?
Rätt har han i alla fall om att det är en fördel att dricka mellan måltiderna. Inte till dem. Jag börjar morgonen med en kopp grönt te, eller en kopp varmt vatten med citron. Sedan yoga och dusch medan kruskan sväller.
Tycker att matsmältningen fungerar mycket mer elegant när jag dricker mellan måltiderna.

Ont i lederna - straff för kaffe

Igår somnade jag med ont i alla leder. Vaknade och hade lika ont.
En trög onda som begränsar mig.
Tror det beror på allt kaffe jag drack igår. Först en till frukost (ifall jag inte skulle få någon på uppdraget jag skulle till). Sedan en ute på jobb, en god caffe latte. Varför tog jag då en tredje på eftermiddagen?
Sedan var jag trött och speeeedad på en gång. Och lederna började dunka.
Är en svag typ, bara att inse det.
Idag blir det bara en kopp. Just inmundigad.
Solen skiner så det blir nog en löpartur i höstgyllene skogen.
Får se om ondan viker, när svetten lackar.

Siktar på att bli över 100?

Siktar du på att bli över 100 år eller? frågar mannen när vi är på lång skogspromenad. Gör jag det? Jo, hoppas nog bli äldre än mormor och farmor, som båda dog 93 år gamla.
Åldrade, med krämpor, men självständiga i princip friska.
Av de som föds idag, antas många bli över 100 år. Så kanske jag också om jag lever sunt, även om jag redan levt 54 år.
En del rår vi över. Men dagen för vår död är okänd. Så vad kan vi göra: leva här och nu och förståss fantisera om hur det blir sedan. När vi är riktigt gamla.
Anna på jobbet sa att hon ville åldras som ett träd. En ek.
Fin bild.
Vilket träd är jag? Vill jag bli över 100 som? En rönn?
En bok är du, sa mannen.

Sällan sugen

Jag är mindre småsugen nu, mellan måltiderna. Det är en skillnad mot hur det var före mitt årslånga experiment att äta Waerlandskt.
Förr kunde jag få värsta hungersvackorna mellan frukost och lunch. Åtskilliga knäckemackor med ost och smör valsade ner som hungertröst. Plus te. Grönt. Och ibland kaffe.
Likadant på eftermiddagen. Särskilt de dagar då jag jobbade länge. Mackor igen. Goda småkakor, Hobnobs överdragna med choklad.
Men nu är det annorlunda. Jag känner mig nöjd på ett ovant sätt.
Är det kruskan som spelar in? Eller att mathållningen blir så enkel nu att jag slipper ödsla energi på att fundera? Förstår ännu tydligare genom undersökningsprojekt Jakten på den fulländade hälsan, att det är svårt att med säkerhet säga vad, exakt som påverkat mig. Vill såklart tro att det är min nya matstil som gör skillnad, upplever det så. Men hur kan jag veta?
Forskning kring mat sägs vara det svårast av allt, eftersom människor ofta inte är sanningsenliga, eller minns fel, eller "glömmer bort" att de åt det som inte ingick. Eller att mängden de åt inte stämde.
Förmodligen finns variabler vi inte alls uppmärksammar, som spelar himla stor roll. Tills jag hittar dem tror jag på kruskan.

Nyttiga vitaminer - för ögonen

Räcker vitaminerna vi får från maten?
Are Waerland skrev inget om att äta vitamin och mineralpiller.
Men förespråkare av vitamintillskott hävdar att dagens grönsaker innehåller mycket färre vitaminer och mineraler än de gjorde på exempelvis 30-talet då Are levde. Det beror på att vi tillfört konstgödsel som ska öka produktiviteten. På köpet dras mer näring ur jorden än vid exempelvis ekologisk odling. I ekoodling strävar man alltid efter balans. Lika mycket in som ut. Inte som i modernt vanligt jordbruk: Max ut. Hela tiden. På köpet utarmas jorden.
Därför behovs tillskott av vitaminer.
Dessutom minskar vår förmåga att absorbera vitaminerna i mage och tarm med åldern. Efter 45 år, behöver alla äta tillskott har en svensk ögonläkare hävdat. Stöd hämtar han i amerikanska rekommendationer om en mix med vitaminer. Annars får vi problem med - just det ögonen - på äldre dar. De små kärlen i ögonen är särskilt beroende av massor av näring för att inte förkalkas.
Jag, som just börjat med läsglasögon, störs av mitt nya handikapp. Vill göra vad jag kan för att dämpa farten på försämringen...
Men vilka vitaminer ska jag satsa på?

Bra i kroppen - klar i knoppen

Märker att mitt experiment Jakten på den fulländade hälsan provocerar. Men varför frågar de jag möter? Känner du av din reumatism? Förklarade senast att jag mådde dåligt i juni då jag rest till Stockholm, som en utlösande faktor. Mår du så dåligt? Men juniupplevelsen räcker inte som ensam förklaring. Frågan har varit med mig länge. Vet ganska väl vad som gör att jag mår dåligt: stress, stillasittande, sömnstörning, mat med mycket vitt och lite grönt för att göra en snabb beskrivning. Men vad gör att jag mår bra? Vad hämtar jag min styrka?
Läser intervju med Bodil Jönsson i DN Söndag ((11 oktober), där hon konstaterar: Hälsoforskningen kommer att öka:"Om sjukdomar finns väldigt mycket kunskap, men om vad det är som får oss att må bra /.../ vet vi mindre om".
Generell forskning om vad som får oss att må bra finns. Men exakt kunskap om vad jag mår bra av, vad som ger mig fulländad hälsa, finns inte. Än. Det håller jag på att ta reda på.
Ett vet jag redan. Mår jag bra i kroppen, känner jag mig klar i knoppen. Känner jag mig klar i knoppen är livskänslan, tilliten och livslusten som starkast. Det är den jag är ute efter. Särskilt när höstmörkret växer för varje dag.

Självpepp

Spelade rollspel igår i kören. Övade oss på att störa och fråga: Hur är det? när vi ser att någon mår dåligt. Idén är att förebygga självmord. Vågar vi fråga, kan den andre genom att berätta och formulera sig känna sig mindre ensam och utanför. Med frågan finns en chans att rädda liv.
Fick spela 50-årig arbetslös kvinna. Sjönk ihop, blundade och fyllde mig med hopplöshet. Killen mitt emot frågade: Hur mår du?
Engagerat lyssnade han och peppade mig. Så bytte vi. Hans roll blev att han drack för mycket efter slut med tjejen.
Jag frågade: Hur är det? Lyssnade och peppade.
Bara på låtsas. Ändå kändes engagemanget gott i själen. Både det jag fick och gav.
Så enkelt egentligen.
Vi var mot varandra som man borde vara mot sig själv varje dag. Och andra.
Lyssnande, engagerad och peppande. Utan värdering. Med bara en tanke:
Du duger som du är.

Hemma igen

Hur snabbt kan meditativ grekisk värme försvinna ur kroppen?
Svar: Inom en dag i råkyligt göteborgshöstväder.
Extra fart ges av stress från inre jobbkrav.
"Vi är inte gjorda för detta" skriker mitt inre de första metrarna när vinden hotar välta mig på cykeln till jobbet.
Men när jag kommit till Östra kyrkogården, några kilometrar senare, är det som att allt är en dröm.
Var jag i 27-gradigt Aten igår? Stod jag på taket på huvudet och gjorde yoga i bara trikåer?
Blundar trots turen på cykel. Minns: Jo det är sant.
En kylig vind får mig att öppna ögonen och dra baskern över öronen under hjälmen.
Ser mig omkring på kyrkogården i gul höstklänning.
Tycker att här är ganska grannt i alla fall.
Trots kylan känner jag;
I will survive.

Meditationsplats på grekisk kulle

Ett bra ställe för dagens meditation är denna plats på Phillopappas kulle, i parken vid Ariane Wahlgrens hus. Åt ena hållet havet och Pireus, åt andra Akropolis. En plats att minnas i vinterkylan hemma. Här är ljumma vindar. Ingen hets.
Har fått tid över här, tack vare min förenklade matstil. Behöver inte fundera, eller vara kreativ. God naturell yoghurt på morgonen och kanske granatäpple eller grapefrukt. Middag grekisk sallad och böngryta. Kväll Waerlands gröt.

Soppa i solen

Kokade böngryta idag på grekiska färska tomater, rödlök, finfin vitlök som jag köpt i Atens saluhall av vithårig enarmad man (krigsskada?). I detta en eko grönsaksbuljong och så romansallad i stora knippen. Lade ner en god grekisk fårost som smälte ner så fint när det var dags för lunch på takterassen.
Åt ackompanjerad av fågelsång. Imponeras av att de orkar sjunga trots att värmen är uppåt 27 grader. Tog ett granatäpplen från trädet till efterrätt.
Lite huvudvärk, efter nästan sömnlös natt.
Genusgräl med rumskamrat plågade mig.
Muntrar upp mig med att det är bra att bita ifrån ibland. Även mot okända.
Någon gång ska vara första gången, som Conchi säger.

Tacksamhet i somrigt varmt underbart Aten

Ännu en fantastisk dag i Aten med meditation i morgonljuset på takterassen.
Molnfri himmel, värmen växer för varje timma. Redan klockan
9.00 är det 21 grader i skuggan. Idag blir det säkert lika varmt som igår, uppåt 27 grader. Äter frukost i den stigande solens sken på den blå takterassen. Kikar utöver de vita husen i dalen nedanför. Gör mig alls inget att trafiken bullrar och bråkar på vägen nedanför. Känns underligt nog bara trivsamt med den stigande pulsen i 2,5 miljoners staden. Gillar att vara mitt i hjärtat.
Lever ett lyxliv. Uppskattar och njuter av det, men bidrar tyvärr inte alls till de försäljare som kantar gatorna i Gamla staden, Plaka. Handlar inga väskor, eller klockor, eller småprylar i plast av killarna som bjuder ut sina varor på små bord eller vita plastskynken direkt på marken. Plastskynkena är praktiska. Bara att samla ihop grejerna när larmet om polisen går och de får sticka snabbt, innan de blir haffade.
De har lämnat sina hemländer för drömmen om ett bättre liv. En drivkraft ingen kan klandra dem för. Imponeras av att de ser så snygga och propra ut, välklädda. Var sover de om natten?
Vad får de att äta? Hur ser deras framtid ut? De jagar ett liv.
Jag jagar den fulländade hälsan.
I skenet av deras tuffa livskamp känns min jakt – futtig.
Men vad kan jag göra? Jag kan bara leva mitt liv.
Och åtminstone njuta av det. När jag har ett fint ställe att bo på, bra mat att äta, en bred säng att sova i, snälla människor i min omgivning, värme och solsken. Det jag känner är tacksamhet, eller med ett engelskt, vackrare ord: Gratitude.

Förvånande förkylningsfri

Insåg idag, när jag vandrade i sandaler och bara ben, vägen nedanför Akropolis här i Aten, att jag inte snörvlat idag.
Kanske har värmen (25 -29 grader varje dag) och solen och den goda maten (minst en grekisk sallad varje dag) och vilan (vilar middag+sover 8 timmar) och alla vandringar (minst 2 timmar varje dag) gjort nytta?
Utan att jag ens tänkt på det?
Ett träd med granatäpplen sträcker sina grenar från den lilla gården vid Ariane Wahlgrens hus ut på gatan. Har skruvat loss ett varje morgon och pressa de ljuvligt sinnligt ljusröda fröna över min kruskagröt om morgonen. (Återbäring på åratals av fackavgifter). Kanske har också dessa små frön gjort nytta?
Liksom alla doserna demokratihistoria som jag sörplat i mig under vandringarna i detta demokratins födelseplats? Enda upprörande är att här är ont om kvinnliga förebilder bland dem som skapade demokratin. Kvinnornas roll var att hålla sig på övervåningen och uppfostra barnen.
Men kanske har något hänt på drygt 2000 år. Jag bor ensam på en bottenvåning, vaktar ingen och äter granatäpplen medan jag skriver.

Linsgryta och råris på takterassen

Dag 4 och redan en trygg rutin.
Efter yoga och frukost på takterassen, samtal med stipendiekollegorna i författarrummet Goy och Sally Persson. Idag om Goys projekt att skriva om poeterna de kände, som Sandro Key Åberg. När kaffet är urdrucket väntar arbete fram till lunch, alltså ungefär tre timmar.
Grön sallad, linsgryta och råris på taket, utsikt över de vita husen i dalen nedanför berget där jag bor. Tupplur utsträckt i solen direkt på det hårda cementgolvet. Uppvärmd och välbekant slät som en klippa i Bohuslän en sommardag.
Arbete ett par timmar till. Sedan jakt efter internetcafé att skicka texten ifrån.
Hittar samma varje dag. Återvänder dit, trots gräslig, djupt stressande technomusik. Nära, rent, snyggt och trevlig ägare överväger när valet är att leta vidare.

Idag däremot ska jag hitta något annat ställe.
Kanske vid havet? Längtar till havet efter tre dagar i storstadsgyttret. Följer dagens lust – en lyx.
Temperatur: 22 grader i skuggan en septemberdag anno 2009.

Yoga pa taket

Yoga på takterassen med blått golv.
Börjar i mörker, med staden runtom, upplyst av nattlampor, gatlyktor. Ljudet från enstaka bilar, motorcyklars fräsande, en buss, lastbilar som kämpar sig uppför backarna. Rullar ut den lila mattan. Sträcker mig mot stjärnorna på den sammetsmörka himlen. Kyla i vinden från havet. De bara armarna blir kalla. Skulle tagit med mig varm tröja....
En ettrig hund skäller i huset bredvid. Den ger sig inte. Dags för promenad husse?
Rörelse efter rörelse, får blodet att pulsera, gör mig varm. Solen färgar himlen rosa och ljust blå i riktning mot flygplatsen. Fler ljud, fåglar, skällande hundar. Mer motorcyklar och bilar, människor på väg mot sina jobb i centrala Aten måntro?
När det är dags för huvudstående släcks gatlamporna. Hunden slutar skälla.
Vid min avslutande vila i Savasana är det fullt dagsljus, ljust blått över de vita och ljust gula husen nedanför mig.
Ännu en dag på jorden att upptäcka och vara tacksam över.

Influensa, inget oroa sig for sa taxichauffor

Pratade med taxichauffören från flygplatsen igår. Tittade på alla hans bilder och dinglande krusifix i bilen. Katolik?
Är ni oroliga för den influensan frågade jag?
Vad? Jag talar så dålig engelska sade han. Vad menar du? Jag låtsades nysa och torkade mig om näsan.
Ah The new Flu, Den Nya influensan. Ah Tamiflu!
Oroliga? Nej. Vad ska man göra! Kommer den så kommer den.
Då får vi Tamiflu. Men först till de unga och sedan äldre svaga. Sådana halvgamla som jag får sist, sade han.
Du är väl inte gammal, invände jag och tittade på hans svarta hår.
Visst är jag gammal Jag är 38 år.
Forsar fram i Atens täta trafik, snabba förbi och omkörningar, tutningar och svordomar, nervevade fönster och händer ut sög gestikulerar, gångtrafikanter, scoteråkare, motorcyklister, så att jag med en rysning minns färderna i Indien då jag var rädd timmar i streck.
Inser att jag sitter med spända käkar, handen krampaktigt i dörrhandtaget. Tvingar mig att slappna av. Överlämna mig.
Vad ska man göra! Sker det så sker det.
Kanske ska jag leta reda på en Madonnabild att hämta tillförsikt ur?

Varför vegetarian? frågade doktorn

Varför ska du vara vegetarian ett år? frågade doktor Kaitlin hemma på vårdcentralen.
Jag var där för min förkylning och ont i öronen. Vill inte åka till Aten med öroninflammation.
Frågade samtidigt om hon kunde ta lite tester av mitt blod, nu i vegetariska försökets inledning och följa upp om ett år. Kolla järnvärdet, både hb och ferronivåer, B12 nivån, kolesterol, en slags hälsokoll helt enkelt.
Men varför frågade hon igen?
Trött på att ofta få förkylningar, sa jag. Andra är inte förkylda flera gånger om året som jag. Jag vill bli frisk.
Då såg hon allvarligt på mig. Tittade på datorjournalens värden från tidigare undersökningar. Tyckte att de som togs för ett år sedan skulle kunna duga som utgångsvärden.
- Så fort ändras inte B12 nivåerna exempelvis, sa hon. Hb är bra, 127, ferronivåer och kolesterol också.
Men kom tillbaka om ett år så gör vi en test igen.
Tränar du? Ja, cyklar, springer, yogar. Är du ute? Ja. Vet du vad du ska äta för att få i dig protein och järn. Ja.
Okey kom tillbaka då om ett år så får vi se.
Något mer än vanlig bonnaförkylning hade jag inte.
So, Athens here I come.

Är inte gud

Stönade inför yngsta dottern, Stina 13 år om hur orättvist det är att jag, som lever så sunt är förkyld... dessutom så många dagar. Aldrig tycks det ta slut....Snörvel, snörvel...
Hon stirrade argt, uppfordrande på mig:
- Men mamma, du är inte gud.

Har tänkt på det. Jag är inte allsmäktig. Allt rår jag inte på. Har inte kontroll över.
Jag är bara människa. En som försöker så gott hon kan. Som ibland, trots försiktighetsåtgärder som grön mat, sova mycket, tvätta händer ofta, blir förkyld. No big deal.
Man kan bara göra så gott man kan. Man är inte mer än människa.

Orättvist bli förkyld

Orättvist är det. Att jag så lätt blir förkyld. Nu har jag dessutom fått ont i örat. Jag som sköter mig. Äter mycket grönt. Vegetariskt, ekologiskt. Som rör på mig, cyklar till jobbet, löptränar (när jag är frisk), yogar. Sover gott. Tar hand om mig.
Nu laddar jag med gurkmeja, som är dunder för immunförsvaret. Ny forskning bekräftar den indiska auyrvedisk läkekonstens kunskap om hur bra gurkmejan är.
Kan jang såklart. Och en lunchtallrik full med nyttigheter. Bulgur, ruccola, mjölksyrad gurka, rotsaker från ugnen.
Vill bli frisk nu.

Om att bli den man är

Känner en växande lust att bli den jag är.
Frisyrmässigt sett.
Detta är allvar.
Vilken frisyr är mitt sanna jag? Vilken färg är jag?
Målet är:
Naturlig. Enkel. Passande min stolta ålder.
När kamraterna beskrev mig som instrument enades de: Akustisk gitarr.
Ja. Okey. Det kan stämma.
Jag vill bli likadan i håret. Som en akustisk gitarr.
De långa vitblonda testarna rök i fredags.
Kanske ryker resten nästa klippning.
Då finns utrymme för den egna färgen i blandat randigt.
Lite brunt, lite vitblont, beige och grått.
Kanske inget vidare snyggt.
Men det är hur jag ser ut.
Jag vill att det ska duga.
Jag vill att jag ska duga. Som jag är.

När motorn inte går framåt – segla

Lärde mig en läxa i helgen.
Var ute till havs med kompisen Marie. Första morgonsolen på Vinga. Seglade söderut i härliga vindar. Vid tilläggning i blåsig vik behövdes motorn för att lägga draggen i bättre läge.
Motorn gick snällt på friläge. Och på back.
Men vägrade gå framåt.
Jag kunde fått panik men blev underligt lugn och mest intresserad. Vad händer? Vilken är lösningen?
Kollade lilla spärren som ska vara intryckt när motorn är avstängd och ute vid gång.
Den var intryck och vägrade trots att jag flyttade spaken framåt att studsa ut.
Drev med vindarna, mot andra båtar och mot klipporna. Slog på backen, men då gick färden rätt in mot grunt vatten. Illa. Bergen var fulla av picknickande familjer som kollade skådespeleriet.
Slängde draggen.
Låg där och guppade. På svaj.
Ny väderprognos varnade för hårda vindar, från norr. Helt fel läge att stanna över natt som vi tänkt. Guppade stilla.
Gjorde sallad till grovt rågbröd och finfin getost. Åt. Diskuterade läget.
Vinden som ännu var västlig tjöt allt mer i riggen.
Marie sa: Vi kan inte bli kvar med kass motor när vädret nu blir värre. Ifall vi måste flytta oss mitt i natten behövs motorn.
Rätt.
Rädd var jag inte, men upptagen i tanken av att motorn inte vill gå framåt. När jag vill.
En man i båt kom och sa: Ring Sjöassistans.
Inte assistans, sa vi. När vi har segel. Vi seglar. Till hemmahamn.
Så jag drog upp draggen. Marie satte revad flisa på focken och vi fräste norrut på fin vind från sidan.
Oroade såklart över hur tilläggningen i hamnen skulle bli med 5,5 ton tung båt med bara segelflisa och roder som stöd. En manöver jag aldrig gjort.
Vilken var läxan jag lärde i helgen?
Om motorn inte går framåt, kan man kanske segla. Åka med vindarna, överlämna sig. Bildligt och bokstavligt.
Hur det gick? Bra, efter mer äventyr och landning på fel kajplats, kom vi rätt. Med hjälp. Tack.

Hyllning till magens bakterier

Läser vidare i Are Waerlands bok Den stora kraftcentralen, (alltså magen).
Hans slogan för sin livshållning är:
För friska, som ej vill bli sjuka.
Hittar hans hyllning till magens "jäsningsbaciller".
Bacillerna är särskilt intressanta då jag just skrivit om de probiotiska bakterier vi behöver i magen för att stötta vårt immunförsvar. Artikeln handlar om den senaste forskningen inom funktional foods. Studierna har ännu inte lyckats klarlägga exakt hur dedär jäsningsbakterierna i mjölksyrade grönsaker och surdeg fungerar, men de visar att de fungerar och att de stöttar vårt immunförsvar.

Såhär skrev Are 1937:
"De (jäsningsbacillerna) är människans bästa vänner och största medhjälpare i hennes strävan att ur växternas rika mineralgruva hämta organiskt järn och stål för att därmed smycka hennes andes tempel."
Visserligen högtravande, men ändå säger han det forskningen på Chalmers just konstaterat:
Mjölksyrejästa grönsaker underlättar upptaget av järn ur maten.
På vilka grunder hävdade Waerland detta på 30-talet?

Glad att kroppen fungerar

Är förkyld.
Ingen fara, men är i stadiet där ögonen plötsligt tåras och halsen kittlas.
Är så glad att resten av kroppen fungerar.
Hjärtat. Magen. Armarna. Huvudet och benen till exempel.
Att knäna håller för promenader, löpning och cykling, trots över femtio år i farten.
Vaknade i Mälarhöjden, Stockholm. Promenerade med Irene från Slussen till T-Centralen. Efter tågresa till Göteborg promenerade jag från centralen hem till Björkekärr, närmare 6 kilometer. Båda promenaderna med ryggsäck med dator på ryggen.
Tung efter några kilometer.
Vägde den på vågen hemma. 7 kilo.
Lika mycket mer vägde jag för drygt ett år sedan när jag började löpträna igen.
Ikväll får benen ligga högt på kuddar, medan jag sörplar honungsvatten och fantiserar
om att jag är frisk.
Kanske blir det lite musik i örat som extra tröst och lindring.

Kloka förmödrar mjölksyrade

Mjölksyrade grönsaker ska definitivt ha en självklar plats på mitt matbord i fortsättningen. Har redan bunkrat upp och ska testa mjölksyrade morötter, syrad vitkål, syrade rödbetor.
Sedan väntar mors mjölksyrade egenodlade gurka och så är det dags för höstens stora äventyr: jag ska också mjölksyra.
Våra förmödrar gjorde det redan på stenåldern. Mjölksyrade alltså. I lerkärl, visar fynd från då. Och de fortsatte ända in på femtiotalet. Sedan kom industrin med modern mat och gamla traditioner försvann.
Så synd. Ny forskning på Chalmers visar att syrningen inte bara gör grönsakerna hållbara. De förädlar dem också. De blir mer näringsrika (vitaminer, mineraler), proppfulla av antioxidanter och probiotika som stärker mage och tarm.
Gör som mormor: Mjölksyra. Och sätt de färdiga, syrade, finsmakande dunderladdade antioxidantrika grönsakerna på matbordet. Varje dag.
Kanske slipper du på köpet höstens förkylningar? (Vågar inte skriva influensor även om jag såklart hoppas att mjölksyran, som stärker immunförsvaret, också kan ge Nya influensan lite motstånd.)

Enkelhet tilltalar

Enkelheten tilltalar mig.
Att leva enkelt. Äta enkelt.
Och därmed göra mitt västerländska högkonsumistiska avtryck på jorden något mindre.
På jordens resurser. På miljön.
Att välja vegetarisk handlar om hälsan. Visst.
Men också om att att äta ekologiskt, närproducerat och efter årstiden för att minska påfrestningarna på miljön.
De fattiga i andra länder får det inte bättre, om jag äter så. Fördelningspolitiken påverkas inte av mitt beslut att äta vegetariskt.
Men jag gör något. I all enkelhet.

Förstår inte Marit Paulsens argument att om vi väljer bort ekologisk odling och satsar på konventionell odling (konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel) skulle de fattiga i världen få det bättre?
Idag är majoriteten av odlingarna i världen konventionella.
De ger ett överflöd av mat.
Ändå svälter människor.
Det är resultat av komplicerad matematik.
Jag föredrar enkel matte.

Konsekvens - och sanning?

Brottas med mig själv.
Idag på kickoff, när jag berättade om mitt projekt att leva som Are Waerland ett år undrade flera av kamraterna: Varför?
Och ska du inte dricka alkohol då? Eller alls äta fisk och fågel?
Har inget svar idag. Än.
Har funderat på hur konsekvent jag måste vara för att min undersökning ska bli "sann".
Hur skulle jag själv tyckt om ett projekt där jag senare fick reda på att den som sagt sig leva enligt en viss lära, inte alls var konsekvent?
Strängt avvisande, skulle jag varit. Kritisk.
Pratade med Conchi som tyckte att om jag bara förde protokollet, som jag sagt så var det okey om jag kollade: Påverkade en middag med fisk mitt mående. Eller ett glas vin?
Sedan kunde jag ta en månad helt enligt Are och se hur det var.
Får sova på saken.
Hur viktigt är projektet för mig?
Tror jag på det själv, när jag ens överväger att inte vara konsekvent med fisk/fågel och alkohol?
Hör Annicas röst: Var inte så sträng nu!
Vacklar.

Ny höst -träning? Yoga och löpning räcker.

Höst och nyval av träning diskuteras i fikarummet.
Fortsätta med Taikwondo, eller välja något annat? Core ska jag pröva säger
en annan. Eller NIA. Friskis vanliga program är perfekt i höst igen, säger
en tredje. Vanlig styrketräning räcker, säger Johan.
Själv är jag tyst. Visst kul pröva något nytt. Men inte i år. Nu gäller
enkelhet. Håller mig till det jag ägnat mig åt: löpning och yoga.
Yogan är så finurlig.
Gör Iyengar-yoga som Leela lärt mig. Under den ettåriga fördjupningskursen jag gick fick vi ett program för sex dagar i veckan.
Gör jag det varje dag tränas hela kroppen.
Ena dagenfokus på bålen, nästa bålen och benen, tredje lugnare och
framåtböjningar, fjärde axlar, armar. Femte balans och varje dag såklart
avspänning i Savasana. Lägger till andningsövningar, som ger ro och djupa
andetag.
Det räcker.
2000-årig kunskap är rätt.

Protokoll för årslång jakt på hälsa

Dags att skriva protokoll.
Har skapat ett för att se om det finns något samband mellan vad jag gör och hur jag mår.
Alltså om min ambition att äta och leva enligt Are Waerland ett år får effekt på min allmänna livskänsla. Är inspirerad av den vegetariska maten jag åt på båtresa i backwaters i Kerala, Indien (bilden).
Har delat upp protokollet i vad jag gör. Där är skalan 1-3. Och hur jag mår. Där är skalan 1-5.
Göra är vad jag äter, frukost-lunch-middag. Äter jag bra blir det en 3:a, enligt egna fastställda kriterier. Bra är kruska-frukost, eller grovt rågbröd på surdeg med ekojordnötssmör och gurka. Plus örtte, gärna eget citronmelisste med färska blad från trädgården. Äter jag ljus fralla med kaffe blir det en 1:a.
Bra lunchmat är råkost, råris, bönor och mycket grönt friskt, gärna massor av antioxidantrika kryddor. Middag en hemgjord grönsaks eller linssoppa och rågbröd, gärna Broder Maximilians bakat på surdeg. Allt blir 3:or
Andra göra-frågor är löpning och yoga.
Å andra sidan finns upplevelser. Hur mäter jag mina egna upplevelser av hälsa? Svårt.
Kallar dem humör, magen, hälsa, sömn och andlighet, relationer. Där är skalorna 1-5.
Tänker att jag efter en månad kan se ett mönster. Påverkar min mat och mina aktiviteter, som löpning och yoga hur jag faktiskt mår? Det hävdade min inspirationskälla svenska vegetarismens skapare Are Waerland. Visserligen ville han att man skulle ägna sig åt strikt kost och livshållning i tre år för att få fulländad effekt, men jag som är en effektiv storstadsmänniska väljer en snabbvariant på en tredjedel av tiden. 1 år.
Nu kör vi.

Morgon med yoga i Kerala

Konstigt hur minnet fungerar.
Från resan till Kerala förra året dyker några minnen upp om och om igen. Oftast är det mornarna på det auyrvediska hälsohemmet. När jag tar morgonens första steg på trägolvet här hemma minns mina fotsulor det kalla stengolvet på det auyrvediska hälsohemmet i backwaters. I hela kroppen är minnet tydligt: hur vi väcks i mörkret av en knackning på dörren. Fem långa steg på det svala stengolvet och utanför står en sejdel med morgonens örtte. Tar yogadressen på. Går barfota ut. Enstaka fåglar börjar sin morgondrill, svagt gryningsljus på andra sidan floden, silas igenom palmernas blad. Daggfuktigt gräs mot fotsulorna. En och en kommer gästerna till morgonens yogapass.
Vi rullar ut våra mattor på gräset under tystnad. Samlar oss och så kommer vår ledare och vi följer hennes rörelse och sträcker hela kroppen mot den uppåtgående solen.
På vattnet glider en överlastad kanot förbi, stakad av en mager man.
Sådana mornar sparar jag på.
Mornar när solen hälsar människan välkommen. Bara fåglar hörs. Friden råder. Och livet fortgår.