03 april 2010

Löptur påsk-ön



Löptur på påsk-ön. Tänkte mig en sträcka från huset till färjan på andra ön. 12 kilometer. Perfekt en ledig påskdag. Provade kenyanska stilen. Gick ut lugnt. Underlaget asfalt, lite tyngre än mitt hemmavid som består av grus eller milens mjukare skogsstig. Tummade med brorsan Ola att vi skulle köra min stil i början (lugnt) och spurta som honom i slutet. Han springer Göteborgsvarvet på 1.39 sådär. Jag på 2.13 min första runda. Som ni förstår är tempot lite olika...
Stark motvind och kyla, men vi lubbade på i god takt. Sedan sträckte den tolv år yngre brorsan ifrån (såklart).
Vände vid färjan mot Dragsmark och tog uppförsbacken med några snabba korta kliv. Men i svängen mot kyrkan fick jag håll. Så löjligt. Brukar inte få det. Var det lunchkruskan som ställde till besvär? Fick ta det lugnt på tillbakavägen.
Får göra en ny tur i övermorgon och testa om turen kan gå bättre.

01 april 2010

Beundrar fritänkare

Är ibland alldeles för ängslig och upptagen av vad jag tror att andra tycker om mig och mina (knäppa och asketiska) projekt.
Då är det skönt att vara med personer som Marie, Anna och Annica.
Dem beundrar jag. De är rakryggade och vågar stå för vad de tycker, utan räddhågsna sidglimtar.
Marie, som knappt sovit på natten kom ändå till Mats Lernebys releaseparty (nya skivan Hjärtformad låda). Hon gillade hans låtar och hans innerlighet.
Jag tycker det är härligt med folk som gör det de brinner för, som vågar, sa hon lugnt.
Inte heller tycker hon att jag är tråkig för att jag lever ett enkelt (nyktert) Are-liv. Man ska väl göra det man tycker man mår bra av, säger hon. Sådan är hon: Kärleksfullt tolerant, alltså icke dömande därför beundrar jag henne.
Anna brukar komma med oneliners som jag fastnar för. Nyss när vi talade om ifall individuella (små) handlingar har någon betydelse (att välja vegetariskt av klimatskäl+välja tåg före flyg även om det är dyrare o s v), så sa hon: Det finns inga små människor. Vi står alla i universums mitt.
Det tyckte jag var vackert. Och bekräftade min tanke. Jag vill inte vänta tills makthavarna gynnar oss som köper och äter vego, eko och rättvisemärkt. Utan tror att mina handlingar, som individ har betydelse i det stora hela. För att vända utvecklingen så att säga.
Och så Annica. Som brinner för ungdomar, nu i sitt röstprojekt, där hon intervjuar unga om livet och framtiden och inte minst - synen på invandring och flyktingar. Lika mycket om hon gläds över unga röster som berättar om sina humanitära projekt för fattiga i Afrika, förtvivlar hon över de som är fördömande inför det ”främmande”. Hon står upp för det hon tror på: Att vi ska förbli ett öppet, tolerant, demokratiskt land som omfamnar ”det främmande”.
Små beslut hos tre olika personer kan tyckas, sett med ögon på hela vårt stora jordklot.
Men för mig är det ur dessa ”små” beslut om att vara humanist som den värld jag vill leva i blir till.

31 mars 2010

Ingen snabbmat tack - hellre levande föda

Efter gårdagens forskarlarm om att snabbmat skapar beroende likt det heroinmissbrukare har ökar lusten att fortsätta leva enligt Are Waerlands rawfood modell. Har aldrig varit förtjust i snabbmat, inte minst för att jag snabbt blivit hungrig igen.
Tack vare Klas, som gärna ger mig tips och länkar in i den vegetariska världen har jag fått en länk till nättidningen Enzym. Där hittar jag spännande berättelser om Ann Wigmore (levande föda föregångare). Hon grundade Hippocrates Health Institute. Hon säger att
kroppen läker sig själv från vilka sjukdomar som helst när den får levande enzymrik, lättsmält näring.
En av dem som berättar är Lilly Maria Bengtsson, 87. Hon gjorde sitt val redan på 1940-talet, då hon blev vegan.
- Den ska vara liv i maten, säger hon. Därför värmebehandlar hon ingen mat.
Basen i hennes kost är morötter och blad. På sommaren plockar hon bär och blad som hon torkar. I skafferiet står glasburkar på rad med groddar, sesamfrön, rönnbär och nypon.
Hon har skrivit en bok Oraffinerat, som jag ska försöka få tag i.
Har hon varit sjuk? Icke, säger hon i artikeln i Enzymen: Hon säger som sin vän Are Waerland, att "vi har inga sjukdomar, bara livsföringsfel". Lilly Maria är aldrig sjuk, har inte ens huvudvärk.
Spännande.

30 mars 2010

Lev som Are och respektera dig själv

Fick mail från Torbjörn i Kungsbacka, som läst ett reportage om mitt Are-projekt i tidningen C (Cerealia) nr 1.
"Jag läste Are’s bok I sjukdomarnas häxkittel, när jag var 16. Då var jag svårt nedsatt av både lunginflammation och scharlakansfeber, förutom det hade jag stora problem med acne. Jag bestämde mig då för att bli vegetarian. Tidigare levde vi mestadels på potatis, fiskbullar o bröd. Efter tre veckor var jag som en ny människa, gick ner fem välbehövliga kilon, fick mycket bättre kondition och ingen acne. Har sedan dess levt i stort sett vegetariskt, vilket innebär till 99%. Äter fisk o kyckling om jag är bortbjuden."
Idag är han kraftsportare.
Kul!
Blev inspirerad. Fann några rader i dagens Göteborgs-Posten som också lockade mig.
Sanna Ehdin fick frågan om vilka hälsoråd som är viktigast från hennes nya CD-bok. Hon svarar : Hitta fem saker som gör dig glad, och därmed höjer din energi, och se till att göra dem ofta, men framförallt, lyssna på sin inre röst och respektera sig själv.
Minns BB Kings låt: Respect your self. If you dont´t respect your self, who in the world would respect you? (Fritt ur minnet)
Att varje dag hålla fast vid goda vanor är ett sätt att respektera sig själv.
Att äta snabbmat är inte ett sätt att respektera sig själv. Den är dessutom lika beroendeframkallande som heroin visar ny amerikansk undersökning.
Tror jag det: Den är gjord för att att sälja! Klart de vill köparna ska bli beroende.
Du väljer.

29 mars 2010

Tomatgener och Hur skapas hälsa?

Frossar i ny forskning. Gillar verkligen att lusläsa alla artiklar och notiser om ny forskning. Nu senast var det två som fångade min uppmärksamhet.
Det ena var om tomatgener, som ger lovande resultat mot hjärntumör. I kombination med en viss medicin kan tomatgenen mota hjärntumörer.
Resultatet väckte genast min lust att äta tomater till middagssalladen. Gärna små spanska, av klimat- och hälsoskäl. I Spanien behövs mindre bränsle vid odlingen jämfört med i Holland, och de små tycks vara nyttigare enligt ny forskning.
Andra artikeln handlade om nystartad forskning om hur hälsa skapas i vårt moderna samhälle.
I forskningsprogrammet samarbetar forskare i litteraturvetenskap, teologi och statsvetenskap.
Klart att hälsa inte bara handlar om att äta sunt och rätt och i lagom mängd och att motionera. Lika viktigt är att vi har några vi älskar och bryr oss om och har något vi tycker är meningsfullt att göra och tror på.
Själv blev jag lycklig och uppfylld av att sjunga gospel i min kör i helgen. Ensamma låter få av oss fantastiskt, men TILLSAMMANS! Wow.

28 mars 2010

Wow för intervallträning

I fredags gjorde jag som min PT sagt och tog en intervallrunda på 8:an. Gick ut sakta och fint, värmde upp tio minuter innan jag satte fart med intervallerna. På hans förslag blev det 20 sekunder då jag gav (nästan) allt vad jag orkade.
Hade tagit med mig min yogatimer för att veta hur långt 20 sekunder är.
Första intervallen blev i en uppförsbacke, strax efter en 35-årig kille som var på samma uppdrag som jag; intervallträning.
Puh, 20 sekunder är långt. Vila en stund, för att hämta andan, låta pulsen gå ner. Så på igen.
20 sådana ryck tyckte PT:n. Icke tyckte jag och min kropp.
Det blev elva.
Och ett alldeles nytt rekord på 8:an, 44 minuter och 30 sekunder.
Obegripligt och fantastiskt på en gång, med tanke på hur butter och dyster jag var innan.
Behöver jag säga hur glad jag var när jag kom hem igen? Från tankarnas fixering vid intellektuella prestationer till kroppens njutning över frisk luft och rörelse. Enkelhet!
Sprudlande glad var jag, mest för att jag överraskat mig själv. Ha inga förutfattade meningar om dig själv. Ompröva, testa och lyssna på andras förslag. Du kan upptäcka nya sidor av dig själv. Som jag med träningen. Visserligen har jag alltid gillat att röra på mig, vandra långt, cykla, dansa, men att medvetet tänja mina gränser, som med träningen nu är något nytt.
Det är spännande att beträda en ny arena: Tänk att jag utöver mina andra identiteter kan lägga till en: löparens. För nu har jag prövat intervallträning. Ett för mig märkvärdigt steg mot nya nivåer. Hoppas jag i alla fall.
Idag, söndag blev det en längre tur 14 kilometer i lugnt fint tempo. Inga intervaller i de dryga uppförsbackarna vid Stora Delsjön precis.
Hemma väntade dusch, kruska och vila, innan kvällens gospelkonsert.
Utgår från att avspänningen efter löpningen ger rösten det magstöd som behövs.
Celebrate!