Inget kaffe - svårare varje dag

Det blir svårare för varje dag.
Att inte dricka kaffe, alltså.
Särskilt när det regnar och är kallt.
När solen skiner föredrar jag grönt te.
Men när det är som nu: mulet och med regn i luften behövs stimulans.
Stimuli som tröstar.
Kaffe är pålitligt, socialt och beskt brutalt.
För en med lågt blodtryck som jag blir det fart i kroppen och jag slipper svaj när jag reser mig upp.
Så kaffe blir min medicin har jag bestämt. En dos, max om dagen.
Det står jag för, även om Are tycker att det är ett gift, som sabbar matsmältningen.
Måste utgå från min hela kropp i jakten efter fullständig hälsa.
Knoppen och blodtrycket ropar på ekologiska, rättvistemärkta kaffebönor.
So be it.
Inser att jag är som de flesta som går in för en diet: När man mår bättre är det lätt börja göra avsteg... lite kan man ju unna sig, eller?

Vilze i kantarellskogen

Gick i blåbärsskogen med mor idag. Uppåt, inåt, vidare. Fann blåbär. Torra små stackare och svullna, fullmogna varianter som fyllde våra små hinkar. Så när jag precis sagt att kantareller struntar jag i, jag bryr mig inte speciellt om svamp såg jag dem, ett gyllene stråk av fantastiskt vackra gula väl mogna kantareller i en överfylld familjekonstellation under blåbärsriset i solskenet. Då älskade jag dem och bara pyzte små förtjusta stön.
Samtidigt pågick makrill fiske längre bort i Gullmaren.
Hela tiden växte färskpotatisen till sig.
Middagen blev ljuvlig, åtta runt bordet, bara en liten, alla andra mogna eller övermogna varianter av människosläktet. Tillsammans njöt vi av nyrökt nyfångad makrill, smörfrästa kantareller, färskpotatis i tunna skivor varvad med smör och olja med havssalt i ugn. Vinden från havet och samtalen: Vad skapar en människas personlighet? Arv eller miljö. Hur mycket staket ska föräldern sätta?
Så berättelser om umbäranden här på öarna förr, om barn som fötts utom äktenskapet. Skammen.
Mitt i allt kärleken i nuet.
Däri stabiliseras magen som ska överleva vintern,
I kärleken bottnar framtidstron.

Enkelhet är lösningen?

Vilken mat ska man äta för att förbli frisk och hålla sig slank?
Ingen runt middagsbordet tror på lågkolhydrat och högfettkosten. Mycket köttproteiner och fett ser inget vidare aptitretande ut. Flera nyanser av brunt.
Framför oss på bordet finns en liten skål med lyckliga kycklingklubbor, brorsans utsökta kärleksfullt tillagade risotto, min bönsallad med broccoli, färsk lök, isbergssallad, gurka och tomat duschad med citron och olja och fint klippt egenodlad basilika, en tomatsallad med rödlök och mer.
Vi äter länge. Mycket.
Till efterrätt blåbär och hallon jag plockat. Inget mer. Inget socker.
Så vilken av alla koster som finns ska man tro på?
Denna typ medelhavsdiet, eller vad?
Bara en slutsats, säger mannen: Den energi du stoppar i dig måste du göra åt. Så han, som lätt går upp i vikt äter allt han vill men cyklar idogt för att hålla balansen.
Svårare än så är det inte, instämmer morsan, 78 år. Hon äter allt hon vill och jobbar hårt i trädgården.
Sexigare än så blir det inte.
Eller tvärtom: så enkelt är det.
Enkelhet är mantrat för dagen. Igen.
Precis som Are Waerland sa.