10 juli 2010

Förkylda - men inte jag

Hela besättningen förutom jag lider av olika grader av förkylning mitt i ljuvligaste sommarvädret. Halsont, snuva och trötthet.
Annars brukar jag vara den som drabbas snabbast och lättast av förkylningar. För förkylningar och allt annat liknande som kan komma i dess strövtåg är min kropps specialité. Eller var förr, kanske.
Nu är jag är okey och servar de andra med färsk ingefära i te med honung.
Vad beror det på att jag inte är sjuk denna gång?
Rena turen?
Själv tror jag att det beror på att jag följer Ares levnadsråd.
Det gör inte de andra.
Visserligen kan de äta kruska om de är hungriga och med god aptit, men de gör det inte regelbundet. Visst kan de äta en råkostmåltid med potatis, men de vill också ha animaliskt protein till. Tre av fem i familjen föredrar vitt köpebröd framför Maximilians hembakade surdegsbröd.
Vi, som äter mer enligt Ares råd är friska, de andra icke.
Min slutsats är att levnadsstilen har betydelse.

09 juli 2010

Enkelheten vinner

Av alla Are Waerlands levnadsråd för en dag gillar jag hans vurm för enkelheten bäst. Enkelhet är vackert.
För att nå hälsan, menar han, behöver människan leva naturligt – röra på sig varje dag, se till att vara ute i friska luften, njuta av nattens sömn och äta obehandlad föda, där gröna blad tar första och viktigaste platsen.
Svårare än så är det inte för den som vill ta några första steg mot hälsa.
Det är grymt enkelt.
Och därför tilltalande.
På andra plats i min favoritlista kommer Ares idé om specialisering. Han hänvisar till djuren, som om de får bestämma fritt i naturen, väljer en och samma bladväxt, menar han. Deras kropps matsmältningsenzymer har genom generationer lärt sig att utnyttja näringsämnena på bästa sätt ur dessa blad. Och därför kan de hålla sig friska och starka.
Likadant är det med oss menar han: vår kropp mår bäst av enkelhet, av att äta samma slags mat varje dag för att underlätta för våra matsmältningsenzymer att göra sitt jobb.
För oss som ständigt uppfostrats i hur viktigt det är att variera vår kost, låter det helt fel. Men experter jag konsulterat i frågan, bland annat professor Charlotte Erlanson Albertsson, säger att han har rätt beträffande enzymerna: de gör sitt jobb bättre om de ”känner” födan de ska använda näringsämnena ur.
Så jag håller mig till samma slags frukost och lunch, men varierar middagen. Genom att göra det enkelt för mig får jag dessutom energi och kreativitet över till annat.

08 juli 2010

Grattis till Are-året, sa Klas

Går på Dyrön, där vi sökt skydd för hårda västliga vindar och funderar vad jag lärt mig av året då jag levt som Are Waerland sa för sjuttio år sedan.
Precis när jag gått runt öns ostsida och kliver neråt norra hamnen ringer Klas. Han har följt mig på bloggen:
Grattis, till att du fullföljt ditt år! säger Klas.
Han har under månaderna som gått kommit med massor av tips på föreningar, både i Sverige och utomlands, som skapats av oss som föredrar grönt. Vegetarianer, veganer och fruktarianer. Länkar fullproppade med forskning och information om hur människan mår av den ena eller andra dieten.
Andra som kommit med uppmuntrande tillrop till projektet är dietisten Karin Haby, som tidigt gjorde en analys av maten jag åt första halvåret. Torbjörn, nutritionist, som gjort likadant, på den mat jag ätit andra halvåret och bidragit med ett gott müslirecept som numera är standard hemma. Eskil Svensson, den ende nu levande person som arbetat med Are Waerland, 88 år nu och fortfarande aktiv med att ordna föreläsningar om hälsa. Kollegan Karl-Johan Börjesson, som skrivit om mig i Cerialia och hela tiden vill veta hur det går. Vännerna Ragnhild och Annelie, som följt mig, stöttat mig och frågat och ifrågasatt vad jag håller på mig. Maria, som lockat hela sin familj att äta kruska sedan hon inspirerats till förändring under våra löpningar och promenader tillsammans. Eva, resternas drottning, fantastisk grönsaksodlare och dessutom Sudoku-expert, har hela året skrivit mail med sina reflektioner kring mina inlägg. Maria på Gotland, Marie på Brännö och många, många fler som inspirerat mig att fortsätta.
Alla har lärt mig: Jag är inte ensam om mitt intresse för hälsa av grön enkelhet. Många fler än jag fortsätter Jakten på den fulländade hälsan.
Tillsammans är vi starkare än en och en.

07 juli 2010

E-vitaminladdad sommarfrukost och soleksem



Superladdar mig inför dagen med svenska jordgubbar till Torbjörns smaskiga proteinladdade
müsli. Underst har jag turkisk yoghurt. Passar lika bra till frukost ibland som till efterrätt, tycker jag. Hembakat rågbröd på surdeg och crunchy eko jordnötssmör till. En klick ekologisk honung gör allt extra sött och gott. Grapefruktjos och en kopp roibuste till.
En underbart god och näringsladdad frukost kan jag lova.
Nötter, frukt och bär är goda E-vitaminkällor. Bra balans mellan de olika E-vitaminer som finns får man bäst genom mat som är laddad med frukt, nötter, grönt och fisk. Själv är jag väldigt förtjust i nötter ända sedan jag lärde mig att enligt en av den amerikanska vegetariska rörelsens förgrundsfigurer Kellogs är en näve nötter per dag vad vi veggisar behöver för att få i oss vårt nödvändiga protein.
En bra balans av E-vitaminer är nödvändigt om vi ska undvika Alzheimers, enligt en ny studie.
Ännu ett argument för vegetarisk kost enligt Are!
Men vad behövs för att undvika soleksem, utöver skydd? Jag får kliande prickar vid handleder (insidan) och fotlederna (insidan) nästan varje sommar. Enda boten som jag märkt är - VÄTSKA. Sommarliv och värme kräver förmodligen mer vätska än jag tror. Nu har prickarna och kliandet kommit. Dricker vatten och te och hoppas jag har rätt.

06 juli 2010

Kärleksört och fetknopp kan - då kan vi skapa nytt spår i livet

Längtade till min milbana i skogen när vi närmade oss Göteborg med båten.
Tänkte på ljuset, hur fint solens strålar når ner genom grönskan som omger den mjuka banan. Ibland faller ljuset genom lövverket av rönn och björk och sälj och på enstaka sträckor genom granskog. Överallt penslar solen sitt ljuset över gräsens strån på marken.
Springer jag om morgonen kommer en frisk doft av morgonfukt från ormbunkarna. Efter fyra kilometer planar banan ut i ett fuktigt parti där porsen (Myrica gale) växer meterhög. Från den kommer doft, som sätter fart på minnet. Förr, när jag levde långt ifrån pors, tog jag alltid tog med mig ett knippe från kusten och hängde i badrummet där jag bodde. Varje gång jag badade eller duschade vaknade doften av vattenångan och spred sig i hela badrummet. Jag blundade och såg framför mig, skogen, kände lugnet. Hemma.
Idag, på rundan i milspåret mötte jag bara kvinnor, som sprang, gick med stavar eller hunden. Dags för nystart i juli?
Sommaren och ledigheten är en perfekt tid att ta hälsobeslut. Själv tog jag mitt beslut för två år sedan, sommaren 2008 att nu ska jag börja springa igen.
Inte minst för att bli piggare, gladare, men också för att det är ett väldigt bra sätt att komma ut i skogen.
Om kärleksört och fetknopp (som här på Getterön) kan göra ett nytt spår av liv i bergets skreva, kan väl vi människor göra det i våra liv. Bara vi bestämmer oss för att ta vår önskan på allvar.

05 juli 2010

Löpning och stress

Vaknar klockan sex när en motorbåt kör förbi och ger svallvågor som får min båt att gunga. Solen lyser in i ruffen. Ännu en lockande dag att uppleva. Varför sova mer?
Kanske för att jag läste Vart tog den söta lilla flickan vägen (Åsa Lantz) till klockan 1 i natt, men jag är inte trött. Dricker en kopp roibus innan löparshorten, tröjan och kepsen åker på.
Springer längs de vita villorna på Långedrag där båten ligger. Drar in doften från blommande vita rosor Rosa Rugosa och jasmin. Men löpningen går tungt. Benen känns stumma. Någon fart blir det inte. Tröstar mig med att det är bra att jag springer alls. Leker att jag är Haruki Murakami, den berömde japanske författaren som springer varje dag. Han springer en mil. Jag springer en timma. Ibland blir det en mil, ibland mer ibland mindre.
Tar ett dopp från båten när jag är tillbaka efter en timma. Duschar efteråt genom att hälla sötvatten från en petflaska över mig. Vad gör man inte när det saknas dusch?
Nöjd med mig själv äter jag frukost i solen.
Läser om en studie från Göteborg att stress i medelåldern kan bidra till demens.
"Stress definierades som en känsla av irritation, spänning, nervositet, ängslighet, rädsla eller sömnproblem under en månad eller längre i relation till arbete, hälsa, familjesituation eller av annan anledning, säger Lena Johansson, forskare på Enheten för Neuropsykiatrisk Epidemiologi (Epinep), sektionen för psykiatri och neurokemi vid Sahlgrenska akademin."
Vem har inte känt sig ängslig, irriterad eller rädd och haft sömnproblem? Särskilt i medelåldern? Tur att jag springer numer. Det lättar trycket och återställer stresshormonerna till normal nivå om stressnivån varit hög.
Kanske ska jag lägga till daglig meditation som en förebyggande dos?
Fast någon garanti har jag ju inte att slippa drabbas av demens.
Men jag vill göra vad jag kan.

04 juli 2010

Grattis Ragnhild 50 år

Vad behöver man i livet?
Först det mest basala: luft.
Så vatten för törsten.
Och mat. (Helst råkost då alltså)
Skydd för kyla, sol och regn och vindar.
Kärlek.
Familj.
Och vänner.
Utan vänner är man ensam, naken och oskyddad mot livets törnar.
Och vem ska man glädjas med om inte vännerna?
Idag fyller en viktig vän 50 år.
Hon är en berättare, eller storyteller, som den engelska titeln är.
Ingen berättar lika levande skrattlystet roligt om saker hon varit med om som hon gör.
Dessutom är hon ett socialt geni. När Ragnhild kommer flockas människor runt henne. Med sin skönhet och värme har hon dragningskraft.
Som vän är hon en god och generös lyssnare, som alltid har något gott att säga till en, även om man inte förtjänar det.
Vi drogs till varandra för tjugo år sedan.
Jag hoppas på minst lika många år tillsammans till.