12 maj 2012

Laddad inför varvet


Gröten är kokt. Ska ätas klockan 12.00.
Löparklockan är laddad.
Tävlingslinnet och nummerlappen är på.
Nu återstår bara ett val: de gamla skorna eller de nya?
Tyvärr är de nya en halv storlek för stora, så det blir nog de gamla väl insprungna.
Inga risker i detta läge.


11 maj 2012

Taggad för motvind

Faktiskt har de senaste dagarnas satsning på att bli friskare gjort att jag känner mig lite bättre.
Gjorde en slags fasta i onsdags, med grönsaksjos och råris och mungbönor. Avslutade med lite utrensning nästa dag. Sprang ett kort intervallpass igår, med nya skor. namnet på dem förpliktigar: fast witch, snabb häxa. Är det det jag ska satsa på att vara imorgon på Göteborgs-varvet. Även om jag tar mina gamla insprungna löparskor?
Nu en drink med fantastiskt god rödbetsjos, som sägs höja prestationsförmågan.
Snart en middag med pasta och sallad.
Sedan vila.
Imorgon 14.59 bär det av. Ser det som ett träningspass med en massa andra människor. Den tanken dämpar nervpirret.

08 maj 2012

Vätskebrist

Igår kom jag på vad min trötthet beror på.
Vätskebrist.
Har slarvat med maten en tid. Smygdruckit kaffe. Varit på fest med mycket salta snacks.
Och alkohol.
Men inte kompenserat med vätska.
Klart det blir trögt i kroppen.
Så stress och press på det.
Läste i Are Waerlands bok Förkylningssjukdomar igår och allt blev klart.

I vätskebristens spår följer just - förkylningssjukdomar och trötthet och infektioner. Förstoppning. Elände kort sagt.
Så nu är det vätskeintag som prioriteras. Örtte, nyponte, ingefära och citron, grönsaksjoser och vatten.
Fyra dagar kvar.
Ännu är planen att springa på lördag.
Blev lite inspirerad av att den blå linjen nu är målad.
Blir det löpa av på lördag. Eller ej?
Dagsformen avgör.


07 maj 2012

Tung i steget


- Du låter likadan varje år, sa dottern smått kyligt, när jag gnällde över mina tunga steg på den korta löprundan.
- Gör jag?
-Ja innan Göteborgsvarvet.
Har hon rätt?
Kanske. Tunga steg är inte allt, bristande ork, svårt att få luft och lite ont i nacken och... och...
Är det rena rama psykologin, som också min bror antydde i fredags?
För-löpar-noja?

Ändå borde jag vara tacksam: över att jag alls kan gå.
Kände det i morse under min tidiga morgon promenad.
Tacksamhet, när jag tittade ut över blankt morgonvackert vatten.

Hör andra i min ålder berätta om knäoperationer, om sjukliga magar som de måste medicinera för resten av livet eller andra kroniska sjukdomar.
Så gnäller jag för att jag eventuellt inte orkar eller kan springa en löpartävling.
Det gäller att ha perspektiv.
Promenaden och sedan yogan hjälpte mig att landa i mig själv lite.
Jag får ta det som det kommer.
Dagformen får avgöra.