04 september 2010

Ansiktsmassage ger avslappning?


Are Waerland, vars visdom jag inte kan släppa trots att mitt projektår är över, sa att det var viktigt att börja dagen med torrborstning, alltså massage av huvudet, ansiktet och kroppen.
Huvudmassagen och hårborstningen och ansiktsmassagen piggar upp och torrborstningen av kroppen får energin att strömma genom kroppen. Massagen förbättrar blodcirkulationen när spända muskler slappnar av, från spända käkmuskler till värkande nack- och ryggmuskler. På köpet blir man varm och förväntansfull inför dagen.
Påminns om hans råd när jag läser om ayurvedisk ansiktsmassage i SvD. Ansiktsmassagen liknas vid en snabbkur för att piggas upp och föryngras.
Minns hur jag och syster Britt fick ayurvedisk ”rejuvenation”-behandling i Kerala för några år sedan och vilka positiva kommentarer vi fick av omgivningen efter vår dagliga massage och välgörande ansiktsmasker. Efter tre dagar kände vi oss, och såg yngre ut, sa de. (Kanske också för att ansiktsmasken krävde stilla sängläge en timme per dag, något som gav välbehövlig vila åt oss vintertrötta, nyanlända resenärer?)
Lyxigast vore förstås att unna sig behandling hos en expert, men idag finns ingen tid leta rätt på någon. Cykelfest ska fixas. Jag får ge mig en egen ansiktsbehandling efter matlagningen, innan cykelfesten. Men vad ska jag använda till mask? Vill minnas att vi fick en mask av malda bönor. Får botanisera i skafferiet.

02 september 2010

Sakta farten in i hösten


Älskar formuleringar som handlar om att sakta ner farten. Fastnade för en bakpå tepaketet till halvtio fikat:
Sänk farten – njut en kopp gott och rent te.
Försöker göra som texten säger. Sakta ner farten.
Andas djupt och inser hur högt upp axlarna är hissade. Sänker dem och drar ner tempot på min inre motor.
Ägnar mig åt att älska teet. Det är Brunkullans gröna te smaksatt med citron.
Ljuvligt. Passar fint efter min och Marias långsamma morgonpromenad runt en spegelblank solblekt, grönkantad Härlanda Tjärn.
Vill inte rusa med full fart in i hösten. Kroppen och själen säger stopp, stopp:
Jäkta ej.
Låt ron råda.
Sätter min inre fartmätare på 30 kilometer, där jag är van att ”köra på” i 70.
Stress är farligare än vi tror, av för mycket stress, för ofta blir vi trötta, trångsynta och rädda.
Bestämmer mig med ens för att köra i snigelfart in i hösten.
Ayurveda-läkarna brukar säga att årstidsväxlingar (som nu) sliter på oss mer än vi anar. Det gäller att vara varsam om oss själva nu innan hösten fått oss i sitt grepp.

01 september 2010

Nöjd, nöjdare, mest nöjd


Scenen är i Bokenäset, en torsdag vid ett konferensbord i Kärlingesunds vandrarhem. Runt bordet sitter fjorton frilansare som delar arbetsplats.Det är gemensam kickoff och vi har just haft utvecklingssamtal med varandra, två och två. Nu är det dags för redovisning av vad den andre sa.
- N är nöjd med sitt jobb, han gör roliga utvecklande jobb, han trivs med sina arbetskamrater och han trivs verkligen på sin arbetsplats, berättar jag för de andra.
Så berättar N, om mig:
- Pia är nöjd med sitt arbete, trivs med sina arbetskamrater och på sin arbetsplats.
De andra skrattar, för alla berättar samma story om den de samtalat med.
Alla är nöjda.
Visserligen skulle alla önska mer pengar in, men grundkänslan är nöjdhet. Vi trivs, vi utvecklas, vi har det bra. Vi rår oss själva, men tillsammans.
Är det nåt att skryta med att man är nöjd?

29 augusti 2010

Enkelhet och nunneliv

I morse gick jag och lade mig när buddistiska munkar och nunnor går upp.
Alltså vid tre-fyratiden, efter att ha dansat flera timmar på roligt kalas.
I morgontidningen några timmar senare(SVD)läser jag om Björn Lindeblad, som kommit tillbaka till Sverige efter 17 år som buddistisk munk i Thailand.
En jag pratar med om artikeln, säger att uppbrott, som att lämna allt för ett liv i kloster är att likna vid självmord. Kanske ett mord av ett liv för att finna ett sannare, tänker jag.
Björn Lindeblad berättar:
De som enbart uppskattade buddismen som filosofi blev inte långvariga i klostret, medan de som tyckte om den dagliga rutinen hade lättare att trivas.
På samma sätt var enkelheten i livet en källa till glädje.
Rutinerna och enkelheten var alltså hans glädje i livet som munk.
Tänker på det när jag funderar över vilka regler och rutiner jag ska behålla efter Are-året.
Att de är enkla att leva efter är en förutsättning för att de ska finnas kvar. Att de gör det lättare för mig att uppleva kärlek, tillit, glädje, kraft och kreativitet är en annan förutsättning.
För jag vill fortsätta vara frisk så att jag orkar dansa natten lång, så länge jag orkar stå upp. Precis som i natt, utan en gnutta alkohol.