01 maj 2010


Sommardoft i koppen på vårmorgonen.
De första svarta vinbärsbladen har kommit på buskarna. Hade inget te till morgonkoppen så jag tog de första blyga bladen till te. När de landat i det varma vattnet steg en ljuvlig doft av sommaren upp.
Svartavinbärsblad + sommar = sant.
Mindes sommarmornar med barfotapromenader till svartavinbärsbuskarna vid havet. Smultronjakt vid växthuset. Frukost i solen. Loj ledighet.
Några blad:Enkel och gratis morgonkick av fantasin.
Igår fick andra blad inleda valborgsmiddagen: Nässelsoppan fick drygas ut med maskrosblad, eftersom jag hittade så få. Men nässlorna har så stark smak att det blev supergott ändå.

30 april 2010

Hur snabb kan Olle bli?


När den egna motivationen tryter kan det vara bra att inspireras av andra.
En löpare att inspireras av är Olle Dahlberg.
Jag mötte honom på väg hem från min morgonrunda en söndag. Visserligen var det en solig aprildag, men få andra löpare hade kortbyxor och kortärmat som Olle och hans två kompisar på långfärd i skogen. Ska man springa fyra mil, blir man såklart varm, därav deras klädsel.
Än vet inte Olle Dahlberg 22 år, hur snabb han kan bli som löpare.
Han sprang sitt första Göteborgs halvmaraton, som arrangeras av hans hemmaklubb Solvikingarna år 2002 på 1.39. Sitt första Göteborgsvarv året efter på 1,31,49.
2009 års Göteborgsvarv gick på 1.20. Samma höst sprang han Göteborgs halvmaraton på 1.15. På den tiden vann han.
Jag tror jag kan komma ner till 1.13, säger Olle inför årets Göteborgsvarv.
Bara några dagar efter vårt samtal vann han Kungsbackaloppet, en halvmara. Tiden fantastiska 1.14,01.

Olle är vegetarian sedan första året i gymnasiet. Mest av miljöskäl.
Spelar kosten någon roll för hans goda form, tror han?
- Den borde spela roll, säger Olle.
Han äter mest som en vegan En vanlig måltid är svår att beskriva tycker han.
- Jag äter mycket sallad med pasta/potatis, linser, bönor osv till lunch och till middag äter jag ofta lins- eller ärtsoppa.
Själv kan han inte äta jordnötter eller godis dagen innan en tävling. Då mår han dåligt. Överhuvudtaget mår han inte bra av att äta feta saker innan tävling. 
 
På morgonen innan ett lopp äter han banan, en näve solrosfrön, russin och havregryn plus mjölk. Det håller han sig på.
- Jag sprang fyra mil på det förra helgen,  säger Olle, och den gångna helgen också.
Hans viktigaste tips inför ett lopp, och för välbefinnandet i allmänhet, är dock sömnen.
- Att sova ordentligt är viktigare än maten, är Olles erfarenhet. 
 Och välj skor som du verkligen trivs med, påpekar han. Skor är ett svårt kapitel. Han tycker ofta att skorna är för tunga och lockas av att skaffa sig ett par fingerskor, fivefingers, åtminstone för vardagslöpningen.
Men dagarna efter vi pratats vid fick Olle ont i hälen när han var ute och sprang intervaller. Det gick över på natten men har kommit då och då under passen, om än inte så mycket att han har stannat.
- Jag är lite rädd att byte av skor så extremt som till fivefingers kommer göra skadan värre. Jag tänkte därför vänta tills jag känner mig helt frisk och stark innan jag köper dem, säger Olle.
 

29 april 2010

Järnbrist av för mycket träning?

Ynk. Plågas av små sprickor i mungiporna. Det brukar betyda järnbrist. Har köpt en flaska Blutsaft. Äter Bjäst, men kanske behövs även lite tabletter? B12 till exempel.
Kollar på Helhetsdoktor Bertil Dahlgrens sida och får bekräftat min symtom:
Sprickor i mungiporna, sk. munvinkelragader, är vanliga vid järnbrist men även vid brist på vitaminer, bl.a. B12. /.../ Äter man en huvudsakligen vegetarisk kost är det viktigt att man ser till att få tillräckligt med B12 vitamin och järn. Ett kompletterande test hos Din läkare rekommenderas. Då kan man upptäcka eventuella vitaminbrister och även se om Ditt tillskott inte är tillräckligt.
Kanske har jag tränat för mycket? Stressat för mycket?
Får ta det lugnt och se om känslan går över.
Är jag trött också? Inte särskilt. Huvudvärk? Ja, något (så att kaffelusten väcks igen faktiskt. Kaffe brukade förr vara den bästa boten mot huvudvärk).
Sötsakssuget har också vaknat. Dessa små tecken brukar för mig höra ihop med en brist, som bäst försvinner av lite vila och en flaska Blutsaft.
Somnade så gott utomhus natten till idag, trots att det blåste så att presenningen fladdrade ryckigt över mig. Vaknade 03.44 av intensivt regnande på samma presenning. Inget försiktigt harmonisk dripp, dropp, mer av den våta aggressiva varianten.Så jag gick in, kröp ner i stora sängen och somnade om. Ska nog unna mig en tupplur/alternativ meditation efter lunch idag. Lugn är viktigt vid järnbrist, vet jag av erfarenhet.

28 april 2010

Hur blir jag en bättre löpare?



Jag undrar hur jag ska bli en bättre löpare. För att kunna svara måste jag
veta hur jag ska mäta om jag blivit en bättre löpare?
Att jämföra mig med andra är ingen bra metod. Bara svajig. Om jag jämför mig med Marie, som var min tränarkompis inför förra Göteborgsvarvet, är jag rena haren. Men hon skadade foten vid varvet 2009 och har knappt kunnat träna sedan dess. Något lopp blir det inte 2010, även om vi springer ihop ibland är vi mer ojämna idag än för ett år sedan.
Om jag jämför mig med min bror Ola, som sprang trettio minuter snabbare än jag på Göteborgsvarvet är jag en snigel. Han är å andra sidan 12 år yngre och tränar både löpning, fotboll och numer yoga.
Om jag använder tid, som mätmetod då? Jo, jag stirrar på mina tider som jag laddar över från julklappen Garmin Forerunner 305 till träningsprogrammet på datorn.
Visst har mina snittider per kilometer förbättrats en aning? Men hur ska jag veta att det inte är tillfälliga uppgångar, den dagen, den gången? För att det är vår?
En röst i mig tycker att hela Jakten på den fulländade hälsan och mina strävanden är rena löjan. Vad håller du på med?
Den andra rösten är nyfiken: Så spännande. Hur långt kan du gå?
Skriver om högintensiv träning för reumatiker i jobbet. De lär sig att tänja sina gränser, från lågintensiv till högintensiv ansträngning. Inser att det är vad jag också gör. Jag tänjer mina gränser.
Genom att sporra kroppen, vänligt: lite till, lite snabbare, en gång till, tänjer jag mina gränser.
Det är spännande.
Genom kroppen förändrar jag min föreställning om vad jag kan. Om vem jag är.
Då är tiden bara ett redskap på vägen. Det riktigt spännande är vad som händer inom mig.
Tänker på superlöparen Rune Larssons ord. Han har sagt att det tar tio år att bli en bra löpare.
Då är jag bara i flickklassen. Och utan ansträngning går det inte. Inser att det bra finns ett svar på frågan i inledningen: hur blir jag en bättre löpare? Träning och mer träning. Himla tur att jag gillar löpning och naturupplevelsen.
Och jag inspireras av andra. Främst Petra Månström.

27 april 2010

Somnade till dripp dropp när regnet trummade mot min nya presenning. Förstod av väderleksrapporterna att natten skulle bli regnrik och gick till Claes Ohlson och köpte en grön/silver presenning för 59 kronor, med öljetter och allt. Satte upp den med tjärat rep vi köpt på Repslagarmuséet i Älvängen för länge sedan.
Dripp,droppandet kändes hemtamt och påminde mig om mysiga friluftssemestrar i tält. Doften från det fuktiga tjärdoftande repet väckte associationer till båtliv. Den gungande militärsängen under mig förstärkte illusionen och jag var nära att somna. Benen var pirriga efter ett intervallpass jag gjort på kvällen. 5 kilometer och tio korta intervaller. Muskelfibrerna ropade på stretchingen jag aldrig hann med innan middagen.
Kom inte till ro, så elegant som första kvällen.
Bruset från staden, då vid 23-tiden på natten, förtog illusionen av att jag låg i en båt, eller skog.
Gick in och hämtade öronproppar, köpta till senaste körövningen i storformat. Med dem förvann bröt från bilar och bussar på behagligt avstånd. Vaknade vid 04.00 av intensivt fågelkvitter.
Låg stilla en stund och njöt av den underbara friska luften. Min buff som värmt mina öron satt snällt kvar. Kanske för att jag legat mycket stilla under natten?

26 april 2010

Dags sova ute!


Visst ser den inbjudande ut, min utomhussäng?
Sov där i natt. Somnade till de dova ljudet av sonens raimusik och mannens TV-titt på sporten inifrån huset. Månens enögda blick vakade över mig, när jag knöt åt sovsäckens dragsko kring huvudet. Hörde hur grannen ropade på katten: Caesar, Caesar... och hur hon drog ett djupt andetag.
- Känn vilken underbar doft det är, ropade hon till sin man.
Vaknade till fågelkvitter och tidningsbudets lugna steg på gatan. Drog in den ljuva doften av frisk vårluft.
Klart det måste vara rena hälsokosten att andas frisk luft ute hela natten!
Sov ute! Det är vår!

25 april 2010

Ordlös efter tre konferensdagar och cykelträning med Burundi-flicka

Efter tre dagar i rad på två olika vetenskapliga konferenser har jag inga ord kvar. Att fånga andras ord på utländskt språk, snabbt och noga, har gjort mig tyst. Inspirerande, fascinerande, särskilt forskningen om hur viktigt det är att få rätt tarmflora de första två åren, för att slippa allergi. Men nu är hjärnan full. Inte ett ord till får plats. Behöver ägna dagar, kanske veckor åt att sortera mina nya lärdomar och få ut kunskapen i prydligt förpackade paket, läs artiklar.
Tystad har jag blivit, ändå är allt det jag lärt mig intressant, givande och utvecklande, särskilt som vi på kvällarna också diskuterade andlighet. Vår gemensamma längtan efter att ha en idé om alltings mening.
Tänker på detta när vännen Marias nya familj kommer för att låna en flickcykel. Det är tre flyktingflickor från Burundi som ska lära sig cykla. I Burundis huvudstad är det livsfarligt att cykla på grund av trafik och att där saknas cykelbanor och trottoarer.
Här är det frihet att kunna cykla och något de såklart vill kunna.
Min yngsta dotter går med för att bli cykelcoach åt en 16-årig långbent skönhet, helt klädd i vårligt vitt. Har hört en del om vad dessa nu föräldralösa syskon varit med om. Fruktansvärda upplevelser, som knappt går att föreställa sig när man ser dem skrattande pröva cyklingens konst. Upplevelser som tvingade dem att fly från sitt hemland och söka fristad här. Hur många dagar har de varit i tystnad, för att sortera sina skräckfyllda upplevelser då de förlorade sina föräldrar och resten av släkten? Kommer de någonsin att få ordning på de erfarenheterna?
Inte räcker cykling i en lugn svensk skog för att lappa ihop vad de varit med om.
Men det är kanske en ny färdighet som kan ge dem hopp om ett bättre liv?
Glad över att min 13-åring fick chansen att hjälpa en av dem att hålla balansen en stund.