02 januari 2010

Tio råd för att klara kaffesuget


Blyg vintersol vid morgonpromenad kring Delsjöarna. Nio kilometer med ishalkigt underlag. Fördel efteråt: Mycket nöjd med mig själv.















Letar stöd för att klara mig när kaffesuget sätter in. Hittar några hos Petrene Soames, expert på healing och hälsa, som tycker att följande tio råd ska följas för att återknyta till ett hälsosamt liv. Hon är författare till boken The Essense of Self-Healing.
1.
Sov mer, vila dig och slappna av. Skaffa dig tid att fullfölja dina känslomässiga, kroppsliga och mentala behov.
2.
Njut av att vakna upp och ändra dina morgonrutiner en aning. Andas frisk luft, ta en morgonpromenad och drick rumstempererat vatten med några droppar citron i. Sträck mjukt på varje del av din kropp.
3.
Använd positiva affirmationer för att kickstarta din dag, dina tankar och ditt liv. ”Jag är fri och stark”, ”Jag älskar mig själv villkorslöst”, ”Min kropp renar, helar och balanserar sig själv”, ”Jag har alltid tillräckligt med tid.”
4.
Byt till koffeinfria drycker. Säg nej till Cola och andra kolsyrade drycker.
5.
När du vaknar fråga dig: Hur mår jag nu? Acceptera hur du mår. Ta hand om det du kan just då, skjut upp resten till senare. Vägra bli överväldigad. Kom ihåg att deprimerad faktiskt betyder nedtryckt.
6.
När din inre röst kräver koffein, bryt vanan att dricka kaffe. Drick eller gör något annat istället. Säg nej till myten att du behöver kaffe (koffein) för att klara dig genom dagen.
7.
Om du blir trött, stressad eller behöver pigga upp dig, sträck på dig, andas djupt och klappa dina händer ovanför ditt huvud fyra gånger. Fråga dig själv vad du behöver just nu och ge dig det du behöver.
8.
Gör avkoppling och vila till enkla självklarheter. Vänj dig vid att må bra och vara stressfri.
9.
För att slippa suget efter koffein eller ohälsosam tröstmat, upprepa i ditt inre: ”Jag släpper lätt allt det jag inte längre behöver". Placera dina öppna händer bestämt på ditt bröst och gnugga fram och tillbaka och i lugna cirklar. Gunga din kropp fram och tillbaka. Andas med öppen mun. Du kommer att känna dig omhändertagen, lugnad och tröstad och har klarat dig förbi suget.
10.
Bli en ledare, inte en följare. Gör hälsosamma val när du är ensam, med familjen, vänner och kollegor. Överkonsumera inte koffein bara för att alla andra gör det. Gör medvetna och hälsosamma val.

6:e dagen utan kaffe.
Fördel: slipper lukta kaffe efter fikat. En lukt som barnen ogillar.

01 januari 2010

Koffein kidnappar belöningsystemet

Femte dagen utan kaffe.
Huvudvärk.
Knappast av gårdagens fest då jag var alkohol- och koffeinfri. (Funderar om värken kan bero på att jag behöver nya glasögon för att läsa?)
Letar argument mot kaffe på nätet.
Söker på koffein och belöningsystem.
Hittar en PDF med rubriken Beroenden kidnappar hjärnans belöningssystem
skriven av professor Lars Olsson institutionen för neurovetenskap KI. Låter mumma.
Han skriver att belöningssystemet är en uråldrig livsviktig del av hjärnan som vi har gemensam med andra ryggradsdjur. ”Systemet står i direkt förbindelse med många olika delar av hjärnan, inte minst storhjärnans barkområden, så att njutbara upplevelser leder till varaktiga minnen.”
Han konstaterar att belöningssystemet är till för att belöna oss för sådant som är nödvändigt för vår egen och vår arts överlevnad.
Det är detta system som gör det njutningsfullt att äta, dricka, motionera och ha sex.
Han fortsätter
”Massor av andra, icke livsuppehållande aktiviteter, kan förstås också vara njutningsfulla, åtminstone till en början. Det kan vara alkohol, tobak, tabletter, droger eller spel men också choklad, shopping (shopalkoholics) eller t o m arbete.
Problemet är att detta kan leda till att belöningsystemet ”kidnappas” d v s att förbindelserna mellan nervcellerna, ”synapserna” kopplas om så att den beroende till sist endast kan uppleva belöning d v s njutning när han eller hon ägnar sig åt sitt beroende./.../"
Låter precis som min sorgekänsla inför att avstå från kaffe. Saaaaknar koppen och kicken.
Läser vidare:
"Somliga andra ”beroenden” kan vara väl så starka, men ändå ”snällare” som beroende av koffein (kaffe, te och andra koffeinhaltiga drycker). OM man regelbundet dricker flera koppar kaffe om dagen kan det ändå vara förenat med nog så obehagliga abstinenssymtom att helt avstå under en månad.”
Jodu. Det känner jag allt. Obehagligt är det.
”Beroende sjukdom är alltså en förvärvad, kronisk, strukturell förändring av hjärnans belöningssystem och till belöningssystemet kopplade områden av hjärnbarken där minnen av de upplevelser som orsakade beroendet är lagrade.”
En strukturell förändring! Förstår att denna process får ta tid.
Kanske är lösningen att linda upp alla mina positiva minnestrådar kopplade till kaffe?
Försöker minnas hur jag blev en kaffedrickare. Som tidig hälsokostare var det inte ett självklart val. På mina första arbetsplatser, var kaffepauserna nödvändiga dagliga informationstillfällen för hela arbetsgänget, särskilt på de små lokala tidningarna jag jobbade på. För att bli en i gänget, vilket behövdes som ung och ny på jobbet och orten, var det nödvändigt att göra som de andra. I början smakade kaffet minsann inte gott. Särskilt inte i Åmål, där grafikerna retades med tanterna på kontoret och preparerade kokkaffet med snus. Men jag lärde mig gradvis att bälja i mig drycken (dock utan snustillsats). Vad gör man inte för att bli accepterad? Fast i Nyköping fick jag magsår efter tre månaders ivrigt fikande flera gånger om dagen. De nattliga festerna gjorde sitt till, förstås.
Magonda har fått mig att dra ner konsumtionen tidvis.
På nuvarande jobbet är kaffedyrkan intensiv. Det ska vara espresso, eko och krav och med varm mjölk och är en viktig del i morgonritualen och det gemensamma samtalet.
Dricker jag inget kaffe ställer jag mig utanför. Dissar doften, upplevelsen, snacket om det var bra eller inte.
Jag vill inte vara utanför. Jag vill höra till.
Som tur är är toleransen för individens eget val och lust också stor.
Hoppet lever att jag kan vara en i gänget även med grönt te i koppen.
Tror det.

31 december 2009

Mer lust utan kaffe?

Så trist det blir att leva utan belöningar. Tomt och meningslöst.
Belöningssystemet är vår överlevnadsdirigent påpekar min kloka vän Annelie.
Men ett för ivrigt bejakande av belöningssystemets behov av lusttillfredsställelse kan leda till beroende. Och beroende kan leda till missbruk. Missbruk ger abstinens.
I mitt fall tre dagars tung huvudvärk sedan jag slutat med kaffe.
Idag, på fjärde dagen är det bättre.
Mycket bättre. Samtidigt pockar en förkylning i kroppen på uppmärksamhet och utrymme. Halsont, förkylning är mitt livs hälsogissel. Alltför ofta på pass att dämpa mig.
Tänker åter på kloka Annelies ord; "Det vore intressant att veta mer om hur ett lagomstimulerat belöningssystem påverkar immunsystemet."
Det är precis vad detta projekt handlar om.
OM jag nu tar bort den kraftiga överstimulans som kaffe ger är vinsten förhoppningsvis lugn och ro. Ur lugnet kan njutning av mer subtil stimulans få utrymme.
Njutningen av en doft, en kram, en kyss. Njutningen av ljuset den sista dagen på året, av blicken i den älskades ögon och glädjen att ha en familj och ett hem. Och att få fira Nyårsafton med vänner och god mat.
Mer än så behövs inte.
OM den stimulansen dessutom gör mig friskare är det toppen.
Rena belöningen.

30 december 2009

Argument mot kaffe

Tredje dagen utan kaffe. Tack vare att jag sov länge idag har jag kommit över det kritiska klockslaget 9.30 då jag brukar ta min förmiddagskopp. Märker att jag behöver sova mer nu när jag inte dricker kaffe. Som om jag behöver "betala" igen den pigghet kaffet givit mig.
Huvudvärken påminner mig att kroppen inte fått sin drog. Går ut på nätet och letar efter argument, som hjälper mig att stå fast vid mitt beslut.
Hittar en diskussionstråd på nätet där bästa metod för att sluta diskuteras. Sluta tvärt(cold turkey) eller trappa ner?
Själv har jag trappat ner under de höstmånader jag övervägt att sluta. Medvetet valt mindre mängd. Svårast är det i nya sammanhang där kaffe finns hela tiden, typ konferenser. Var på en i Västerås i höstas, där kaffe bjöds vid ankomst, vid lunch och vid fika efter lunch. Jag, som var nervös inför ett föredrag jag skulle hålla, drack, utan att reflektera varje gång det bjöds. Konsekvensen blev att jag blev helt koffeinstinn. Hög, rent ut sagt. Vad händer då?
Jag får ingen kontakt med mig själv. Mitt inre. Mellan den yttre världen och den inre spänns en hård kylig stålvägg upp. Intryck och känslor som skulle mått bra av att bearbetas i det inre, landa där, sprätter bara tillbaka och blir reaktioner. Inte smarta beslut efter inre reflektioner.
Ha, nu fick jag ett argument av mig själv!
Utan koffein – bättre kontakt med mitt inre, klokare jag.
Studier tyder på att det skyddar mot Parkinson, typ 2 diabetes och lever cancer.
Det ska vägas mot att drycken gör mig beroende. Så att jag på min tredje dag har huvudvärk – av kaffebrist.
Letar vidare. Hittar på Sanna Ehdins hemsida en beskrivning av reaktionen vid kaffeintag och den stress det ger: :
"Samtidigt frisätts dopamin som ökar vår uppmärksamhet, tankeförmåga och gör oss mer målinriktade. Kaffe höjer dopaminnivån och många dricker sitt kaffe med motivet: ”annars blir jag inte människa”. Dock tillför inte kaffet någon energi utan lånar från kroppens reserver. Men det vi lånar nu får vi betala igen senare, och det med ränta."
Jag vill leva här och nu.
Inte låna av framtiden.

29 december 2009

Slingade testar ryker


Agneta och jag bestämde det tillsammans.
Det slingade håret ska bort.
En timma senare hade hon mjukt golv att gå på. Där låg några års sparade hårtestar.
I spegeln log en ny person, med hår som växt ut sedan Are-experimentet inleddes för ett halvår sedan.
Har tänkt på att klippa mig kort ett tag. Blev extra inspirerad av en artikel i Tara, där en gråhårig modell beskriver sig som "ekolover".
Det är jag med. Och vill blir en ännu mer sann ekolover.
Jag gör som hon sedan länge - använder helst olivolja för huden. Inget annat behövs. Idén är att inte använda annat på huden än sådant jag själv skulle våga äta.
Därför har det känts konstigt med slingorna /kemikalier/ i håret. Vill ju vara naturlig.
På köpet blir åtminstone min frisörs arbetsmiljö bättre.
Agneta var nära att ställa in min klippning samma dag. Efter morgonens tre färgningar (=starka kemikalier) mådde hon illa. En promenad gav henne frisk luft och hon blev bättre.
Så inte nog med att jag blir naturelle, Agneta får bättre arbetsmiljö och miljön slipper åtminstone en användare av kemikalier.
Ett litet steg kan tyckas. Men ändå ett steg.
Klockan har passerat min kaffetid.
Ännu inget koffein i kroppen och huvudet kallar: Give it to meeeee.
Jag ruskar på mitt kortklippta huvud och säger: no, no no...
Tröstar mig med en hallonsmothie.

28 december 2009

Tung känsla - av kaffebrist

Solsken ute.
Men inne i sinnet är det dovt grått. Mulet.
Har inte druckit kaffe idag.
Fick för mig att inte göra en kopp vid halv tio, som andra dagar.
Och istället börja min avvänjning så smått med att prova en kaffefri dag.
Inte så lätt.
Dov huvudvärk plågar mig. Sitter brännande stark som en stålhätta mitt på skulten. Vet att den skulle flaxa bort om jag bara tog mig en hutt kaffe.
Men nu när halva dagen gått kan jag lika gärna fortsätta plåga mig dagen ut.
Har det ändå ovanligt lugnt här på jobbet.
Och i kvällningen ska jag på fest.
Försöker tänka på annat. Roliga saker. Som en stor kopp grönt te!
Men hur kul är det jämfört med kicken kaffe ger?
Den ljuva beskan?
Nä - intet.
Stirrar på den blå himlen ovanför staden. Försöker föreställa mig livet som lycklig och kaffefri.
....att jag ska glida förbi kaffebarer och fnysa åt doften av nyrostat kaffe. Eller tacka nej när arbetskamraterna lockar med att kaffet är klart.
Det är svårt. Mycket svårt.
Lättare när jag tänker på detdär goa drömska läget som är lättare att hamna i när inte koffeinet trummar tankar och kropp.
Det längtar jag till. Efter-meditations-känslan då alla sinnesupplevelser är som förstärka av ens egna inre kraft.

27 december 2009

Snart ryker kaffet


Om några dagar har jag levt enligt Are Waerland sex månader.
Fil, färsk frukt/bär m müsli på morgonen. Kruskagröt m mjölk (soja eller vanlig) till lunch och grönsaksmiddag med mycket råkost.
Hur mår jag?
Piggare och friskare?
Definitivt.
Gladare? Absolut.
Ändå har jag inte gått in i den riktigt tuffa divisionen, som innebär no kaffe, yttepyttelite socker och salt.
Känner mig som en joggare som inte börjat löpa. En som kör det vanliga varvet varje gång, men inte riktigt vågat ta steget fullt ut att variera sin träning för att bli bättre
Nu förbereder jag mig mentalt för att skippa kaffe efter nyår.
Viktigaste motivet är att få det lugn, jag minns från ungdomsåren före kaffekonsumtionen.
Men bävar den huvudvärk och sorg jag minns från tidigare försök att sluta med kaffet.
Är Are-projektet verkligen värt att jag gör det så svårt för mig?
Tänker på min farmorsmor, schartauan och änka på en ö i Bohuslän. Berta älskade kaffe. Det var Guds gåva till människorna, menade hon. Trots sin fattigdom drack hon det aldrig på sump, som många andra. Hon rostade och malde bönorna med omsorg. Kokade det. Starkt och härligt. Sedan njöt hon.
Njuter gör jag också.
Av varje daglig kopp.
Än så länge.