01 december 2011

Ljuvligt i japansk famn

Bild från japanska spa anläggningen Yasuragi, Hasseludden. Året går mot sitt slut. Då är det dags att belöna sig. Åkte till Yasuragi med Irene (ingen av oss är de på bilden ovan, eftersom vi inte tog med egna kameran in i ångorna.) Vi har gjort det tidigare och varje gång är det lika ljuvligt att vara i denna miljö designad av japanske arkitekten Yoji Kasajima. Han har skapat en fridfull oas, som är en njutning för alla sinnen. Namnet Yasuragi betyder inre ro och harmoni och det är precis vad vi upplever efter varje stund där. Vi börjar med japansk bad och häller träkar efter träkar med ljummet vatten över oss. När kroppen är ren och nästan sinnet också trippar vi med korta steg till dojon där vi övar Thai-qigong, do-in eller allra bäst Klang meditation. Under klangmeditation ligger man på rygg och låter sig svepas med på en resa där ledaren Lena för oss in i fantasins rike med klanger från stora hamrade kärl, tibetanska klangkärl. Törsten släcker vi med spirulina te eller med frukter. Efter lunch lägger vi oss i vilstolarna längs badbassängen, lyssnar på vattenskalp och syrsor och japansk musik från högtalarna. När vi sovit en stund tar jag några varv i bassängen och sedan bad i utekaren i fria luften under tallarna. Timmarna går snabbt. Den ljuvliga avslappningen som finns i hela kroppen räcker,länge,länge.
Tibetanska klangkärl, bild lånad från Julias klangmassage, InYo

28 november 2011

Lever ett lyxliv!

Ett hinder i vägen! Gå runt eller hoppa över? Började morgonen med en löptur i Delsjöterrängen. Helgens tuffa stormbyar lockade inte till löpning i skogen precis, framförallt för risken att få ett träd över sig. Men när stormen stillnat och måndagen låg välkomnande nykläckt tog jag chansen att snöra på mig skorna och sticka ut. Ensamt i skogen. Kände mig som en lyxlirare. Inte alla har möjlighet att ta några morgontimmar ledigt för träning i friska luften. Redan i skogsbrynet låg en stor, stilig gammal tall knäckt, med sina korta rötter naket exponerade. Längre ner en gammal björk som mött samma öde. Längs hela löpturen låg tallar och björkar tvärsöver 8:ans spår. Fick stanna upp min löpning och försiktigt kliva runt eller ner i diket för att komma förbi. Kändes symboliskt. Utan bra rötter står vi inte stadigt när det blåser. Utan god förankring är det lätt att tappa sugen när något ger oss motstånd eller stoppar vår framfart. Känner av min vänstra höft sedan jag sprang Göteborg Maraton 8 oktober. Har försökt att fortsätta träna, men det är som att kroppen säger något till mig med smärtan, som kommer efter några kilometer. Vad vet jag inte. Är det mer stretching som behövs eller är det något mer mekaniskt elände?