30 december 2011

Boken utlånad hela tiden!

Blev så glad idag, när bibliotikarien Katarina berättade att min bok Jakten på den fulländade hälsan finns i fem exemplar i Göteborgs bibliotek. Ett exemplar finns på Kåkens bibliotek och har varit utlånad fyra gånger sedan den ställdes ut den 20 oktober. Det betyder att den varit utlånad i princip hela tiden! Andra mailar mig för att köpa ett exemplar och så den signerad. Roligt. Hälsofråga 108 (av 108) från boken. Vad är största hoppet för framtidens hälsa? Det är du själv, eftersom du har makten i din hand att bestämma vad du äter, hur du motionerar, lever och vilar dig.

28 december 2011

Familjen vila, sa Samir

När jag var i grönsaksaffären hemma för att fylla på förrådet av clementiner, Cox orange och ingefära lade jag märke till att Samir, grönsakshandlaren såg annorlunda ut. Han var slät i ansiktet, särskilt kring ögonen på ett sätt som han inte brukar vara. -Jag har varit ledig, log han. – Vad gör du när du är ledig, undrade jag som tillbringat min dag på en lång ensam promenad och sedan en 2,5 milatur på min racer. - Är med familjen, barn och barnbarn, sa han som om det valet var självklart. - Vad härligt, sa jag. – Ja, familj och barnbarn är härligt, sa han och såg genuint lycklig ut över att han hade dem. Av hans fyra barn är en gift, en skild. Att de alla ska gifta sig är vad han hoppas på. - Att bilda familj genom att gifta sig och skaffa barn och skapa ett hem med en varm känsla är vad livet går ut på. Jag nickade och lyfte upp mina matkassar och gick hemåt, lycklig över att jag har ett gäng som behöver mina omsorger och som jag kan värma mig hos. Men som också accepterar att jag gillar att ta långa promenader eller löpturer eller cykelturer på egen hand.

27 december 2011

Bli expert på dig själv

Lyssnade på ett radioprogram där Blossom Taiton var gäst. Hon avslutade sin intressanta berättelse om hur viktigt det är att träna och vila, med tre hälsoråd. 1) Bli expert på dig själv. Följ inte slaviskt andras råd, utan förstå vad just du mår bra av. En del i det är att låtsas vara den du vill vara: Fake it til you make it. (klokt, det är precis vad jag utforskar: Vad mår jag bra av?) 2) Le fem minuter i sängen på morgonen. Själv hade hon varit på en kurs där man skulle skratta fem minuter i sängen,men det väcker ju alla i huset. Le, däremot har samma effekt och är TYST. (Prövade i morse, det var jättehärligt, kändes som om varje muskel som var med i leendet skickade glädjestrålar ut till hela kroppen) 3) Gå upp och gör nummer 2 (bajsa), innan du ger dig av från hemmet. (Absolut ett bra råd, som jag försöker följa. Are Waerland ler i sin himmel. Att tömma mage och tarmar minst en gång per dag är ett av de mest grundläggande hälsoråden, enligt honom) Så enkelt är det. Punkterna två och tre har jag redan klarat av. Nu ska jag ut på en promenad i blåsten. Det vet jag om mig själv: rörelse i friska luften mår jag bra av.

24 december 2011

Kärlek till dig själv i julklapp

Strålande julaftonsmorgon. Kring 8 grader varmt och klart väder. Solen är blyg och kommer knappt över skogskanten. Men den skiner med imponerande kraft. Piggar upp mig och alla andra som tagit sig ut på en löparrunda på julaftonsmorgonen. Tänker på dagarna jag nyss tillbringat hos min syster, som bor vid foten av norra Bohusläns branta berg. Vi talade om självförtroende vid brasan på kvällen efter bastun. Hon brukar säga till sina konststudenter att de måste skapa en jämbördig kämpe till sitt kritiska jag som sitter på ena axeln. Sätt en som stödjer dig, som älskar dig och som säger att du visst kan, att du visst duger på andra axeln. Bra råd tycker jag, som brottas med en självkritisk typ periodvis. Ska ge mig själv en kärleksfull röst i julklapp. Du duger som du är! Så mycket lättare löpsteget går om jag är okey precis som jag är. Jag behöver inte springa snabbare, med annorlunda steg eller i mer kuperad terräng. Såhär på platta raka 8:an i Delsjöterrängen i den takt jag har lust med duger bra. Kärlek till dig själv, precis som du är, vill jag ge dig i julklapp också.

22 december 2011

Vad ska jag äta när jag tränat på lunchen?

En energikaka att ta till när kraften tryter. Den är otroligt smaskig och höjer garanterat energin i kroppen. Anica, en av mina underbara körvänner har fått en ny passion. Hon tränar på lunchen. Hennes arbetsplats ligger alldeles nära ett gym där hon kan välja på olika träningar, som Zumba, Pilates, Yoga och mycket mer. Efter träningen på 45 minuter är det dusch och tillbaka till jobbet. Då är hon hungrig! Men har ingen tid att äta. Vad ska hon göra? Kanske en energybar, föreslår jag, som haft det som reserv ibland. Gör egna efter recept jag hittade i tidningen iForm för några år sedan. En av dem är en återhämtningskaka, precis en sådan Anica kan behöva för att klara sig. ”Kakan är skräddarsydd för minuterna efter styrketräning och intensiv konditionsträning. Här ger den kroppen allt som den behöver för att bygga upp musklerna igen. Ät kakan senast 30 minuter efter att du är färdig med träningen. Därför fungerar den. Proteinerna verkar som byggstenar för den slitna muskelvävnaden, medan kolhydraterna fyller reserverna med energi och förenklar upptagningen av proteiner. Flavonoiderna (kraftiga antioxidanter) bekämpar inflammation i de skadade musklerna så att du blir mindre öm. Recept (ca 15 kakor) 100 g cashewnötter 200 dadlar 160 g grova havregryn 40 g kokosmjöl 3 msk amino-complex vassleproteinpulver 2 msk kakaopulver 2 äggvitor 4 msk solroskärnor 100 g torkade russin Marinad 1 dl akaciahonung 1 dl creamy jordnötssmör 0,5 dl kokhett vatten Såhär gör du: Hacka cashewnötter och dadlar i små bitar. Knåda ihop alla ingredienserna (utom dem till marinaden) till en mjuk massa. Värm honung och jordnötssmör i en stekpanna, häll ner det kokheta vattnet och låt marinaden koka upp. Vispa hastigt och ta av pannan. Häll marinaden över massan och blanda ordentligt. Klä en ugnsfast form (34x20 cm) med bakplåtspapper och bred ut massan. Använd en bit av bakplåtspappret till att göra ytan helt platt. Grädda massan på nedersta falsen i ugnen i 200 grader i 20 minuter. Skär ut massan i cirka 15 kakor på var och en 67-75 gram och ställ dem på högkant på en bakplåt. Grädda dem ytterligare 20 minuter i 150 grader. Näringsinnehåll per kaka (70 gr) Energi: 298 kcal Fett: 12,8 gram Protein: 9,8 gram Kolhydrater: 38,8 gram Kostfibrer: 4, 6 gram. (hämtat från tidningen IFORM nr 5 2009, skapat av matskribent Anne Larsen och näringsexpert Martin Kreutzer.)

19 december 2011

Vad är det för fel på socker?

Vad är det för fel med att äta socker, undrade arbetskamraten Anders. Han dricker inget kaffe, inget te, men en flaska Coca cola varje dag. Det är hans njutning. Klart han kan fortsätta att göra det. Men kan han inte få kicken av något annat, undrar jag? Färsk frukt ger honom också socker, men ett nyttigare socker, fruktsocker i perfekt förpackning med mineraler, vitaminer och nyttiga safter. Vitt raffinerat socker ger oss ingen näring. Det är inget vi behöver för att leva. – Men är det farligt? envisas Anders som gärna vill fortsätta njuta av sin dagliga Cola. Argument mot socker: Det är beroendeframkallande. Du blir tolerant mot smaken, vilket innebär att du vill ha mer och mer för att bli nöjd. Begäret innebär att du riskerar att förlora kontrollen över ditt sockersug. Om du inte tror att du är beroende: sluta då med socker under en vecka och se vad som händer. Märker du ingen skillnad: Lucky you. Då kanske du tillhör de mindre känsliga. Men blir du orolig, överdrivet trött, grinig och kitslig – då tillhör du de många som är extra känsliga för sockerstimulansen och då är det ännu viktigare att du drar ner på dosen. För en alltför sockerrik kost minskar vår känslighet för socker i blodet. När känsligheten minskar ökar kroppens insulinproduktion. Efter en tid riskerar insulinet tappa sin fulla effekt och blodsockernivåerna stiger. Insulinet, som är vårt mest fettbildande hormon, leder i stora mängder till fetma. Så kanske är det dags för nya tag efter julhelgerna: Sockerfasta?

16 december 2011

Enastående, sa Eskil om boken.

Fortfarande trillar kommentaterna in på mailen från beställare och läsare av boken. Ett av breven gjorde mig särskilt glad. Det är från Eskil Svensson, tidigare redaktör för tidningen Hälsa. Han tipsar om min bok Jakten på den fulländade hälsan på sin blogg Ny Hälsa och skriver i mailet till mig: "Nu har jag haft tillfälle läsa din bok sida för sida. På mitt arbetsområde vill jag ge den betyget “enastående”. Du har förenat instruktiv och korrekt saklighet - oj. vilken makalös flod av fakta – med din varmt personliga upplevelse på - ja just det - ett enastående sätt. Ibland är du så nära flum att det bränns och i boken tycker jag att din jakt på kärlek känns oroande orolig och tar en tveksamt stor plats när du redan har ett så berörande ämne till tråd. Tveksamheten därvidlag finns kvar men den förbleknar när cirkeln har slutits och boken är färdigläst. Du har lyckats. Jag har i korthet omnämnt boken på min hemsidas indexsida. Om du tillåter lägger jag på en länk där jag omnämner och citerar lite ur dina glada slutkapitel." Klart han får citera mina glada slutkapitel. Härliga ord från en sann waerlandist. Eskil är fortfarande är aktiv som skribent på sin blogg, dessutom frisk och stark trots sina 89 år. Inspirerande.

07 december 2011

Vill du köpa duffel eller ha fri tid?

Tittade avundsamt efter en kvinna som gick i en varmbrun duffel framför mig när jag cyklade till jobbet idag. En sådan vill jag också ha tänkte jag. Eller ännu hellre en sandfärgad, en sådan jag hade på 1970-talet som ung. Minns hur varm och härlig den var, att den till och med stod emot regn. Att den var perfekt att ha från höst till vår i mitt arbete som dagstidningsjournalist. Den passade i alla sammanhang. Vad kostar en sådan idag? Hittar en riktig klassiker i fin italiensk ull på nätet, ofodrad med detaljer i skinn och horn. Precis den jag vill ha, 3 495 kronor plus frakt. Som hittad. Men så tvekar jag. Det är reda pengar, som jag måste jobba ihop. Om jag översätter pengarna i ledig tid, så är det en del timmar. Timmar jag kunde ägna åt att läsa och förkovra mig, eller skriva noveller eller romaner eller varför inte pröva på poesi? Eller rentav ta en skogspromenad? Struntar i duffeln. Den är ändå inget för en cyklist. Tror jag. Dessutom har jag garderoben full av kläder redan. Däremot är livet fullt av oskrivna berättelser som väntar på min tid.

06 december 2011

Läsarbrev från Örnsköldsvik

Nu har läsare av boken jakten på den fulländade hälsan börjat höra av sig. En av dem är Rose-Marie från Örnsköldsvik. Hon skriver: "Hej Pia! Har just läst din bok och vill tacka dig för att du inspirerar mig. Din självbiografi påminner mycket om min egen, och jag känner igen mig i så mycket. Min hälsoresa började för snart 30 år sedan då jag drabbades av psoriasis, endast 20 gammal. Sedan dess har jag varit övertygad om att själv kunna bota denna sjukdom och jag håller fortfarande på. Jag började precis som du läsa om Are Waerland i Tidningen Hälsa när jag var tjugo och har försökt undvika det vita giftet. I perioder har jag inte ätit kruska, men väl Alf Spångbergs hälsogröt. Jag har testat Fit for life, blodgruppskost och ayurveda. Har yogat till och från, men mest till. Har bott på ashrams i Indien och mediterat veckor i sträck. Slutade med alkohol för ca 15 år sedan och med cigaretter för 25 år sedan. Är vegetarian sedan 25 års ålder, även om jag i perioder lagt till kyckling och fisk. Är utbildad hälsopedagog och hälsoinspiratör och älskar att skriva. Har, precis som du 3 barn, men lever numera ensam och det trivs jag med. I januari åker jag till Indien för att bo på ett ayurvediskt sjukhus under 4 veckor. Där ska jag göra panchakarma, yoga och skriva. Jag var på samma ställe 1997, men stannade då bara i 2 veckor och var inte tillräckligt mogen och inställd på att fortsätta att leva enligt instruktionerna när jag kom hem igen. Nu är jag beredd att ge det en helt ny chans. Längtar redan till sommaren då jag ska prova på att sova utomhus på min veranda i stugan. Låter underbart! Tänker mig att jag också ska återuppta löpträningen som jag mådde så bra av när jag var runt 30. Jag har testat det mesta när det gäller att uppnå fysisk och psykisk hälsa. Vissa metoder har jag fortsatt med och andra jag förkastat. Men jag är lika övertygad som dig när det gäller att uppnå hälsa. Jag önskar att jag hade fler likasinnade i min närhet som stöttar mig, istället för att skratta och himla med ögonen när jag talar om tarmrening, torrborstning och gröna hälsodrinkar. Men skrattar bäst som skrattar sist.. Tack Pia, din bok blir ett starkt stöd för mig i MIN fortsatta jakt på den fulländade hälsan! Allt gott till dig, HÄLSningar Rose-Marie Byström"

05 december 2011

Enkla nöjen i skogen

Ligga på rygg i skogens mjuka mossa och spana uppåt trädtopparna kan göra en enkel själv som mig lycklig. Att bli frisk har varit min främsta prioritet. Nu känner jag mig frisk. Vad ska jag då sträva efter? Pratade med arbetskamraten Anders om mina funderingar häromdagen. Att öka sin arbetstakt vid femtio fyllda är inget att sträva efter menade han. En bättre deal vore att lära sig leva enklare, klara sig på mindre pengar. För att ta vara på livet mer, tyckte Anders. Det livet vi har. Han lärde sig läxan av sin bror. Brodern fick ett ansvarsfullt arbete som engagerade honom och gjorde att han jobbade hårdare och hårdare för varje år som gick. Det blev för mycket. Han gick bort i förtid. Av hans exempel har Anders, som själv jobbade hårt och mycket förr i egna firman, lärt sig att ta det lugnare. Tänkte på vårt samtal när jag, istället för att löpträna, tog en lugn promenad i skogen i söndags. Njöt av den fuktiga friska luften, av kylan som nöp i kinderna. Gick på djurstigar kors och tvärs i skogen, dit lusten förde mig. Kände på den mjuka gröna mossan. Lade mig raklång i den och tittade upp mot trädtopparna. Andades djupt. Och kände mig alldeles rofylld inombords. Låg där en stund och kände livet brusa i min kropp. Lycklig? Ja något ditåt. Kanske ska lyckan bli mitt nästa projekt? Jakten på den fulländade lyckan?

01 december 2011

Ljuvligt i japansk famn

Bild från japanska spa anläggningen Yasuragi, Hasseludden. Året går mot sitt slut. Då är det dags att belöna sig. Åkte till Yasuragi med Irene (ingen av oss är de på bilden ovan, eftersom vi inte tog med egna kameran in i ångorna.) Vi har gjort det tidigare och varje gång är det lika ljuvligt att vara i denna miljö designad av japanske arkitekten Yoji Kasajima. Han har skapat en fridfull oas, som är en njutning för alla sinnen. Namnet Yasuragi betyder inre ro och harmoni och det är precis vad vi upplever efter varje stund där. Vi börjar med japansk bad och häller träkar efter träkar med ljummet vatten över oss. När kroppen är ren och nästan sinnet också trippar vi med korta steg till dojon där vi övar Thai-qigong, do-in eller allra bäst Klang meditation. Under klangmeditation ligger man på rygg och låter sig svepas med på en resa där ledaren Lena för oss in i fantasins rike med klanger från stora hamrade kärl, tibetanska klangkärl. Törsten släcker vi med spirulina te eller med frukter. Efter lunch lägger vi oss i vilstolarna längs badbassängen, lyssnar på vattenskalp och syrsor och japansk musik från högtalarna. När vi sovit en stund tar jag några varv i bassängen och sedan bad i utekaren i fria luften under tallarna. Timmarna går snabbt. Den ljuvliga avslappningen som finns i hela kroppen räcker,länge,länge.
Tibetanska klangkärl, bild lånad från Julias klangmassage, InYo

28 november 2011

Lever ett lyxliv!

Ett hinder i vägen! Gå runt eller hoppa över? Började morgonen med en löptur i Delsjöterrängen. Helgens tuffa stormbyar lockade inte till löpning i skogen precis, framförallt för risken att få ett träd över sig. Men när stormen stillnat och måndagen låg välkomnande nykläckt tog jag chansen att snöra på mig skorna och sticka ut. Ensamt i skogen. Kände mig som en lyxlirare. Inte alla har möjlighet att ta några morgontimmar ledigt för träning i friska luften. Redan i skogsbrynet låg en stor, stilig gammal tall knäckt, med sina korta rötter naket exponerade. Längre ner en gammal björk som mött samma öde. Längs hela löpturen låg tallar och björkar tvärsöver 8:ans spår. Fick stanna upp min löpning och försiktigt kliva runt eller ner i diket för att komma förbi. Kändes symboliskt. Utan bra rötter står vi inte stadigt när det blåser. Utan god förankring är det lätt att tappa sugen när något ger oss motstånd eller stoppar vår framfart. Känner av min vänstra höft sedan jag sprang Göteborg Maraton 8 oktober. Har försökt att fortsätta träna, men det är som att kroppen säger något till mig med smärtan, som kommer efter några kilometer. Vad vet jag inte. Är det mer stretching som behövs eller är det något mer mekaniskt elände?

24 november 2011

Boken - kanske en julklapp?

Fick tipset av trogna bloggläsaren Monika att Eskil Svensson (redaktör för tidningen Hälsa under många år) tipsat om min bok på sin hemsida Ny hälsa. Han föreslår den som julklapp. Kul. Träffade Katarina, som nyss läst ut boken och blivit inspirerad att bli vegetarian. - Men hur börjar man? undrade hon. Själv tänkte hon vara vegetarian på veckorna och äta husmanskost på helgerna. En utmärkt start. ------------------- Vill du köpa boken Jakten på den fulländade hälsan? Skicka ett mail till vingros@gmail.com Boken kostar 130 kronor plus frakt 45 kr. Säg till om du vill ha den signerad.

21 november 2011

Bästa hälsoboken!

Boken Jakten på den fulländade hälsan är den bästa hälsobok Bo Zachrisson läst! Smickrande! Kul. Han skriver det i tidningen 2000-talet Vetenskap, som han är redaktör för. Ändå borde han inte gilla den, förespråkare för LCHF-kost som han är skriver han. Men han gör det. Ett fantastiskt omdöme. Han meddelar sin jäv. Vi sitter båda i styrelsen för Sällskapet Svenska Medicinjournalister, SMM. Vill du läsa mer om vad han skrivit om nya boken? Här finns länken till tidningens hemsida http://www.2000tv.se/ Prenumera gärna på tidningen http://www.2000taletsvetenskap.nu/medlem.php

18 november 2011

Tystnads-narkoman

Inser när jag väljer bort Spotify under min cykling till jobbet att jag älskar tystnad. Jag är en tystnads-narkoman. Jag gillar att det är tyst vid mina öron på väg till jobbet. När trafiken ökar i intensitet ju närmare stadskärnan jag kommer måste jag ha volymen så högt att det skallrar i huvudet efteråt. Så jag föredrar tyst. Likadant är det hemma. Gillar inte TV:s ettriga ljud från vardagsrummet. Enda ljudsällskapet jag föredrar är lugnt mänskligt prat i verkligheten eller på radio. I min jakt på tystnad måste jag ha minst en tyst egentur i skogen varje helg. Då fyller jag på.

15 november 2011

Morgponkrispigt gräs och löparlycka

I morse var gräset krispigt under skorna. Frostigt styvt och glittrande vitt. Första morgonfrosten på mina tidiga löparturer. En klar dovt blå himmel över mig och så månen enögd, i nedan, såg ut som han blinkade åt mig där på himlavalvet.
Tog turen på trottoarerna till Sävedalen. Drygt två kilometer bort, lika många kilometer hemåt, fast vägen blir en annan. Efter trettio minuter är jag hemma igen. Under tiden har himlen ljusnat och dagen grytt.
Ljuvligt.
Gillar jag att springa tidigt för att jag är glad. Eller springer jag för att det gör mig glad? Struntar i analysen.
Blir lyckligare av att röra på mig ofta, så enkelt är det.
Inspireras av Annika, som går en rask morgonpromenad VARJE DAG. Året runt, helgdag som vardag. Ingen tvekan. Upp i ottan och ut en timma. Sedan hem till duschen och frukosten.
Själv gillar jag farten i löpningen. Stunsen i benen. Flåset och värmen som blir i kroppen.
Passar bra att dra ut på morgonritualerna. Då hinner frosten i gräset och på cykelbanans asfalt att smälta och cykelturen till jobbet blir mindre riskabel.
Efter dusch, kort yoga och frukost susar jag ner från berget mot city. Lycklig över att finnas till. Lycklig över att vara jag.

14 november 2011

Hälsomässa och söndagslöpning

På Hälsomässan i Stockholm för att berätta om min bok. Kul att vännerna dök upp och lyssnade också.
På bilden min förläggare Karl Beijbom, Åsa-Lo Ekstrand och Irene Wanland. Bilden togs av Monica, min bloggläsare sedan länge. Tack Monica! Tillbaka i Göteborg ägnade jag några timmar på lördagen åt cykling. Behöver ju öva inför sommarens Vätternrunda. Men blev skrämd av sporten. Ramlade två gånger då jag inte hann få ur fötterna ur fästanordningen på pedalerna tillräckligt snabbt vid två rödljus när färden gick genom staden. Inte bara pinsamt att plötsligt ligga på asfalten, ont gör det också när knäna tar emot. Farlig sport! Ramlingarna gjorde att jag njöt extra mycket av min ensamma långlöpning i söndags. Visst är jag en som älskar att träffa människor, men jag är också en ensamvarg som gillar att spana över stora Delsjön i höstskrud.

09 november 2011

Laddar GABA och talar på Hälsomässan

Började dagen med att ladda mina GABA-depåer. Det är transmittorer för det system i kroppen som gör oss lugna och tillfreds. Vad jag gjorde? Först en löptur i maklig takt under 30 minuter. Hemma igen yoga i 45 minuter. Sedan dusch och en lätt frukost med frukt, en näve hemrostade pumpafrön och en stor kopp grönt te. Ville inte äta för mycket eftersom jag ska byta ut min dagliga kruska till lunch mot en vegetarisk lunch på anrika Solrosen i Haga. ----------- Ska berätta om min bok Jakten på den fulländade hälsan på Hälsomässan i Stockholm nu på fredag. Kul. Klockan 14.00. Efteråt finns det chans att köpa boken och få den signerad såklart.

08 november 2011

Yoga mot depression

Yoga är bättre än promenader för att förbättra humöret och minska depressioner. Forskare jämförde personer som utövade yoga en timme tre gånger i veckan med personer som tog lugna promenader vid lika många tillfällen. Båda grupperna följdes under tolv veckor. Innan och efter försöket mättes deltagarnas GABA nivåer. GABA (Gamma-Aminobutyric Acid) är en transmittorsubstans och fungerar som hjärnans bromspedal. Vid flera tillfällen tillfrågades de friska deltagarna om hur de mådde. De som utövade yoga rapporterade lägre nivåer av oro och hade en ökad känsla av välmående jämfört med de som promenerade, Efter analyser drog forskarna vid Boston University School of Medicine slutsatsen att yogautövarnas positiva förändringar hörde ihop med högre GABA nivåer. Slutsatsen blev att yoga skulle kunna användas som behandling för olika slags psykiska tillstånd och sjukdomar. Det intressanta är också att trots att yoga är en lugn aktivitet gör deltagarna i en typisk yogaklass av med 144 kalorier under ett pass på 55 minuter, lika mycket som under en långsam promenad.

07 november 2011

Människor bästa motivationen

Nu har jag kommit på vad som ger mig bästa motivationen.
Andra Människor. Vänner.
Cyklade fem träningsmil med mannen i lördags. Härligt i höstväder. En fin runda längs gammal banvall uppåt Olofstorp, vidare över Lerum, Jonsered och Partille.
Söndag milatur i Skatås med Annelie och sedan bastu.
Det var där i lugnet i bastun, under vårt samtal om vad som motiverar oss att träna som jag kom på det.
Det är sällskapet och det gemensamma intresset att må bra, som lockar mig ut. Att göra det tillsammans är sååå bra omväxling till de ensamma turerna i höstmörkret.
Genom att vara med i en löparklubb har jag chans till sällskap, åtminstone två gånger i veckan. Det räcker långt.


------------
Vet du att du kan köpa boken Jakten på den fulländade hälsan via mig?
Skicka ett mail till vingros@gmail.com
130 kronor plus frakt.
Kanske läsning för dig själv, eller en julklapp till den som behöver inspiration?

01 november 2011

Intervjuad i radion

Är det sunt att leva hälsosamt? Det var en fråga som Kira Schröder på radio Vega ställde mig när vi tog en höstpromenad kring Härlanda Tjärn. Hon intervjuade mig för detta livsstilsprogrammet Svängrum som sänds för finlandssvenskarna. Lyssna här

Inne med infektion

Ska jag träna eller ej? Igår hade jag svårt att bestämma mig. I cykelväskan hade jag packat ner träningskläderna för att kunna åka direkt till Skatås och Solvikingarnas stuga. Men nacken värkte och lederna och sedan flera dagar är det som att något inte är helt okey i kroppen. En tung trötthet. - Ska jag träna, frågade jag vännen Marianne. Jag känner mig lite dålig. - Jag skulle aldrig göra det, sa Marianne. Jag har träffat en ung tjej som fått hjärtmuskelinflammation, sedan hon tränat med en infektion i kroppen. Hennes svar avgjorde saken. Jag cyklade hem, fortsatte med mitt renoverarprojekt av sängkammaren och avslutade dagen med en film i TV-soffan, fullt nöjd med mitt beslut.

30 oktober 2011

Inspiration ger motivation

Utan inspiration ingen motivation. Utan motivation ingen kondition. I morse fick jag inspiration när jag lyssnade på Kropp&själ om träning. Tycker att det är likadant varje oktober-november. Jag tappar motivationen att träna. Det är mörkt både på morgonen och kvällen. När ska jag springa? Är det bara att skaffa en pannlampa och ge sig ut? Eller satsa på annan träningsform? Gillar ju att vara utomhus. Vill fortsätta löpa. Av radioprogrammet denna mulna söndagsmorgon hörde jag andra som led av samma åkomma: motivationsbrist. Insåg att jag behöver ha ett träningsmål. Lärde mig av min marathon-upplevelse att jag måste vara väl förberedd till nästa tävling, vad det än är. Jag var inte tillräckligt vältränad inför Marathon. Åtminstone protesterade både mina knän och ena höften över det hårda underlaget. Det var väl ett tecken om något. Nu väntar Göteborgs-varvet i maj och sedan Vätternrundan i juni. Ska jag klara dessa utmaningar gäller att hålla motivationen levande. Modellen är att skaffa mig kontinuerlig inspiration. Läser nya boken Running Well. Nu behöver jag en likadan för att bli en god cyklist: Finns det någon som heter: Cykla bra?

26 oktober 2011

Yoga bra för hjärnan

– Då borde huvudstående som i yogan vara bra, sade en av åhörarna. – Ja, säkert, instämde Marianne Lesslie som berättade om sin nya bok Bättre minne på Landala bokhandel i gårkväll. Hon hade just talat om att motion är nyttigt eftersom det ökar blodcirkulationen i hjärnan. Blodcirkulationen är viktig liksom all stimulans av hjärnan för att hålla den frisk. Så att ägna sig åt svåra uppgifter som tvingar oss att tänka till, läsa böcker, lyssna på musik och att motionera är bra. Men också yoga. Inspirerades av den slutsatsen. Gjorde därför ett yogapass i morse igen. Det var länge sedan nu. Känner det i kroppen. Hur den stelnar till. Särskilt kring axlarna, när jag inte prioriterar daglig yoga. När axlarna stelnar till blir det stelare i resten av kroppen, ryggen och neråt. Tog ett lugnt pass som stärker immunförsvaret. Det behövs nu i förkylningstider. Vill hålla mig frisk i vinter. Det är inte bara maten som är viktig. Utan helheten. Från det vi stoppar i oss av föda till tankarna som pilar runt i knoppen och rörelsen vi ger kroppen.

19 oktober 2011

Löpande 100-åring

Det är aldrig för sent att ta tag i sitt liv. Maria Skickade en inspirerande länk om en 100-åring som sprungit Marathon. Han gjorde sitt första Marathon som 89-åring. Själv satsar jag på vardagsmotion, nu efter min mara. Cyklar till jobbet - trots regn, motvind, hagel och mörker. Öppnar dörrar, utan att trycka på självöppnaren. Behöver stärka musklerna i armar och överkropp. Inkonsekvent nog väljer jag gärna hissen till mitt arbetsrum på femte våningen. Någon lyx måste man ha i tillvaron, eller hur?

18 oktober 2011

När jag sprang en morgontur i torsdags vakade denna måne över mig och det stilla tjärnet. Tröstar mig med denna bild, idag när det regnar. Var lat i morse. Tog bussen. Outsägligt skönt att sitta på ett säte och låta sig föras till centrum. Efter en mils löpartur på lördagen, en femmilatur på cykel på söndagen och intervallträning med Solvikingarna på måndagskvällen kände jag att min kropp behövde vila.

11 oktober 2011

Solen skiner ibland

Ibland skiner solen. Som idag. Då lyser den på dig och på mig och på blommorna jag fick av min bror på min bokrelease. – Nu har det slutat regna, sa jag glatt igår, när jag kikade ut inför cykelfärden hem. – Det är uppehåll, påpekade min realistiske arbetskamrat Nicke. Naturligtvis fick han rätt. Innan jag ens hann halvvägs hem föll dropparna från skyn. Visst – det regnar mycket i Göteborg. Denna höst har regnandet slagit rekord. Men just nu, just idag skiner solen. En stund. Jag tar vara på den och njuter av solens ljusskimmer över blombukettens lila former.

10 oktober 2011

Det går för fort, sa mannen.

Det går för fort, sa mannen vid min sida. - Hur fort går det, frågade jag. Han tittade på sin pulsklocka igen. - 5.45. Vi borde ligga på närmare 6 eller långsammare än så. Han borde veta, eftersom han klarade Berlin Marathon på 4,15 två veckor tidigare. Men jag lyssnade inte på denne okände man från Sisjön. Jag tyckte att det sjöng härligt i kroppen i början av den andra milen på Göteborg Marathon. Vi talade dessutom om så trevliga saker, som löpning och segling. Två intressen vi delade. - Vi springer för fort, upprepade han ett tag senare. 5.50, men fortfarande för snabbt. Hur dämpar man farten när det känns bra? Kanske kan den som har rutin, som sprungit ett eller flera Marathon tidigare, ta tag i sig själv bättre än jag förmådde. Men jag var debutant. Jag var hög och glad och stark och hejade glatt på varenda en i orangegrönt linne. De orangegröna Solvikingarna hejade tillbaka. Det gav energi, energi som fick mig att hålla samma fart som dem som sprang 21 kilometer. Mitt alltför höga tempo de första två milen fick jag betala för när jag vände och skulle ta mitt nästa tvåmila tur söderut. Trots medvinden från norr blev det tungt ganska snabbt. En anledning var att det blev glest på löparbanen. Då kom tankarna. De negativa: Nää, jag lägger av. Varför ska jag plåga mig, tvinga mig? Ingen skulle bry sig ett dugg om jag bröt. Möjligtvis jag själv. Jag började gå. Då kom någon bakifrån och ropade, heja på, ge inte upp nu. Det gav energi. Någon annan brydde sig. Så kom Sofia från Solvikingarna, också i K55 klassen som jag av lappen på hennes rygg att döma. Hängde på henne och hennes manlige medlöpare ett tag. Sedan började min vänstra höft att ömma. Ignorerade den. Sedan smärta. Stannade, gick. Resten var en mental övning. Jag ville i mål, men inte till vilket pris som helst. Inte till priset av bestående skador. Så jag gick och sprang, men gick mest. Strax innan vändningen vid Amundön gick jag och blev omgången av en gångare. - Använd armarna, ropade han. Ta hjälp av energin från dem Kanske det tänkte jag och började lubba igen med armarna svingande i färdriktningen och faktiskt det kändes bättre. Kroppen kom igång igen och jag vände och löpte tillbaka mot Göteborg. Visserligen i motvind, men tänkte på att snart är det vätskekontroll. Tog allt de hade- banan, russin, Coca cola, energidryck och vatten. Sprang och gick vidare under växande smärta, till takten av Peps Persson och Rolling Stones och Amy Winehouse. Sista kilometrarna beslöt jag mig för att spring igen. Mannen kom cyklande och mötte mig med vätska. Tyckte jag såg stark ut. Vätskan gav lite kraft. Vid backen upp mot målet kom flaggvakten Stefan från Solvikingarna och sprang bredvid mig; Du klarar det, bara upp här, uppmuntrade han mig. Tack, tack, sa jag. Jag dör. För ont gjorde det. På krönet fick Lena "Doris" tränare i Solvikingarna syn på mig, som är en av hennes adepter och hon började springa bredvid mig den sista, alltför långa rundan. Hon pratade, sa du klarar det, oh vad duktig du är och till sist sprang jag över mattan. Och tackade, tackade henne för att hon stöttat mig de sista hemska, hemska metrarna. Medaljen om halsen, kram av min man, mamma och pappa och Solvikingarnas Gunnar och Lena igen och var nog trots allt lycklig. Särskilt när de sa att fast jag gått stora delar i slutet, så kunde jag se mig som en Marathon löpare. Tiden: 4,38. Aldrig mer tänkte jag då. I fortsättningen ska jag promenera. Bara promenera. Idag, på måndag tänker jag att nästa gång ska jag disponera min tid bättre. Jag ska lära mig springa i rätt tempo, jag ska göra upp en plan.

08 oktober 2011

I mål efter Maran.

Är i mål, med medaljen i min hand. Jag har gjort det: sprungit ett marathon. Efter det beundrar jag alla som gjort det ännu mer. För det var hemskt. En mara verkligen. Två mil helt okey. Men att vända och springa en tredje mil med tilltagande höftsmärta i vänstra höften och knän som gjorde ont, var ingen höjdare. Fick gå ibland. Men sprang i mål vid Slottskogsvallen. Hemma väntade stretching, dusch och en fin middag med pasta och hemgjord pesto. Och jag är lycklig såklart: Jag har sprungit ett marathon. Det är fantastiskt. Jag vill aldrig göra om det.

Hur ladda för ett Marathon?

Klar morgon denna magiska marathondag, men lite vind att döma av den vaggande björken utanför köksfönstret. Väckningen var på 7.05, men jag vaknade av mig själv 6.55. Hur för bereder man sig inför löpning som börjar 11.00? Ingen aning. Har inte någon erfarenhet om man säger så. Preminärnerverna tickar i kroppen. Jag har varit grinig i flera dagar.
Började med dusch, sedan dryck på vattnet där skivade morötter och potatis legat i blöt över natten. Det ska ge mig den basiska start som Are Waerland tycker är viktig inför en fysisk ansträngning.
Havregrynsgröt med skivade äpplen, lite kokos, en klick honung och sex torkade rönnbär i ett hav av sojamjölk. Till detta två smörgåsar med mitt grova hembakade bröd, broder Maximilans surdegsbröd med herrgårdsost. Lugnare när jag ätit. Hur ska jag klä mig? 10 grader ute, alltså knappast shortsväder, även om jag lär bli varm. Långa ben. Mina knän, som är känsliga för kyla gillar lite skydd. Som Solviking ska jag såklart ha mitt linne på mig. Bar det stolt första gången på mitt tredje Göteborgsvarv. Men räcker linne en oktoberdag? Ryser tvekande där jag sitter vid frukostbordet. Men minns Lena "Doris" Larssons kommentar när jag tvekade inför klädvalet vid varvet, att hon aldrig ångrat valet av linne vid en tävling. Musik eller inte? Brukar aldrig ha det vid min egen träning. Men Eva, som gör Klassiker, tycker absolut att jag ska distrahera mig med musik. Har laddat min ipod med musik. Glömde den på jobbet, så jag måste dit innan jag kan hämta startlappen vid Slottskogsvallen. - Vilken tid siktar du på, frågade Karl, min förläggare och tidigare marathonlöpare, - Att komma i mål, svarade jag. Att komma i mål som en av 451 löpare i årets Göteborg Marathon. Det vore en kick. .

06 oktober 2011

En läsares recension

Glad i regnet över en läsares kommentar om min bok. Det är Carina Etander-Rimborg som skrivit om Jakten på den fulländade hälsan på sin bokblogg Hon skriver den 1:e oktober: "Det här är en bok som kommer innanför huden. Att få följa med på en livsresa, funderingar, tankar, bakslag, framgångar. Jag fick mycket tankar om maten, träning och hur man kan och kanske bör leva för att nå den fulländade hälsan. Boken avslutas med 108 frågor om hälsa som du alltid velat få svar på. Jag rekommenderar boken!" Sådana vänliga ord piggar upp den ensamme skribenten.

Inget Marathon i ösregn

Nej. Jag säger Nej. Blir det sådant väder som idag på lördag springer jag inte 42 kilometer. Icke.
Har inte hunnit träna som jag borde denna vecka. Men cyklar till jobbet gör jag. Äntligen framme denna morgon är jag våt, trots mina regnbyxor. Nya regnjackan ger dock skydd. Är det såhär klimatet ska bli i fortsättningen? De som vet hävdar det? Då gäller bara en sak: Bra kläder och vackra blommor. Njuter av alla blomsterbuketter jag fick på min releasefest för boken. En röd lilja ger tröst när regnet signalerar att det är höst.

04 oktober 2011

Ska du springa Marathon?

Bara några dagar kvar till Göteborgs-Marathon på lördag. 42 kilometer platt asfaltslinga. Pirrigt, minst sagt. Tänker på mailet jag fick från Solvikingarnas Gunnar: Har vi uppfattat det rätt att du vill springa helmaran? frågade han. – Ja, det kan verka galet, svarade jag, men det är sant. Jag har 2.45 på mig för första varvet. Och 5.30 totalt. Det borde gå. Om det inte går får jag springa. Och orkar jag inte springa får jag gå.

02 oktober 2011

Dimmigt perspektiv

Det är bra att byta perspektiv ibland. Gjorde det i onsdags. Lärde mig att bara en kort färd borft kan tillvaron te sig helt annorlunda och planer gå om stöpet. Tänkte bara ta två dagar ledigt för att segla båten från sommarvistet till vintervilan i Göteborg. Planerade en övernattning i Åstol, men kom inte därifrån. Dimman lägrade ön. Från vänner i land hörde vi att solen sken. Det gjorde den inte på Åstol. Där var det kusligt tyst och knappt ingen sikt. Vänliga öbor, sa att tjockan kan bestå dagar i streck. Hur ska det då gå med körsången på söndag, brödet som ska bakas, löpningsträningen och jobbet på måndag och allt som ska göras till releasen? Lugn bara lugn, manar dimman. Gav upp. Kunde inget annat än vila. Läste nästan ut boken 4 timmars arbetsvecka av Timothy Ferriss. Sov, åt, tog långsamma promenader. Efter ett dygns ofrivillig vila satte vi fart och gav oss ut i tjockan. Läskigt. Tack vare GPS gick det, meter för meter. Emellanåt tutade jag i luren. Timmarna gick. Efter drygt fyra timmar var vi i Göteborg, utan att vi mer än skymtat land någon gång och då och då en tyst båt. "Dimman är sjömännens skräck," sa någon. Förstår det. Särskilt om havet är argsint samtidigt. Nu var det stillsamt och vänligt. Respekt.

26 september 2011

Föredrag på Bokmässans Hälsoscen

Kul att prata om nya boken inför den stora publiken som kom till Hälsoscenen på Bokmässan..
Signering är en del av författarens älskningsuppdrag i samband med boksläpp. Här är det Marie Olanders som får en bok signerad.

Boksläpp och 22 kilometer

Enligt träningschemat inför GöteborgsMarathon den 8 oktober var det 23 kilometer i lördags. Men eftersom jag stod på Bokmässan och höll föredrag på Hälsoscenen om nya boken Jakten på den fulländade hälsan blev det löpning i söndags istället. Underbart väder. Började dagen med en promenad tillsammans med Kira från finska radions livsåskådningsmagasin Svängrum. Hon undrade om jag tycker att jag fått avstå från något i livet genom att leva enligt Are Waerland. Absolut inget, svarade jag och tyckte istället att jag lever livet med innerligt och intensivt nu, då jag inte är halvsjuk och trött som jag ofta var förr. Länk till programmet kommer så snart det är klart, om två veckor sådär. Tog korta löpsteg hemifrån till Skatås milen och sprang sedan milen två varv och hem igen. Det blev cirka 22 kilometer. Pulsklockan laddade ur halvvägs, tyvärr. Benen var stela och stumma hela kvällen. Kanske spelade det roll att jag gick på högklackat hela lördagen och var ute på turkisk restaurang med mina vänner på lördagskvällen? Mindre än två veckor kvar till 42 kilometaren. Är jag taggad? Nu när boken äntligen är född, efter intensiva födslovåndor, kan jag börja tänka på loppet igen. Tar en dag i sänder.

20 september 2011

I kroppens muskelminne

- Spring med rak överkropp. Då får ni stilpoäng, skojade tränaren Emma när vi löptränade hos Solvikingarna igår kväll. Förutom stilpoäng sätter sig hållningen i kroppens muskelminne. Om man tränar på att springa "snyggt" vid intervallpass eller under träningen överhuvudtaget är det lättare att springa rätt när man blir trött också. Vinsten är inte bara att det ser bra ut, utan också att den som springer med rak hållning får in mer syre, än den som säckar ihop och springer som en fällkniv i uppförsbackarna. Blir lika förvånad varje gång när jag kommer tillbaka efter ett pass. Innan passet är jag trött efter en arbetsdag och tycker att jag är värd en kväll i soffan framför teven. Men min personlige tränare (och make) uppmuntrar mig alltid: Klart du ska träna. Först. Sedan kan jag vila, säger han. Lydig som jag är gör jag så. När jag springer iväg med korta steg på kontors-stela-ben mot Skatås njuter jag av naturen. Igår en fuktig kväll, med syremättad luft och grön, grön skog med svampdoft. Lyckan över att kroppen är stark och springvillig fyller hela mig med glädje och tacksamhet. Efter intervallpasset med tre intervaller på en minut, två minuter och tre minuter känns det ljuvligt att gå in i duschen innan en linssoppa och sallad. Som dessert blev det fyra pannkakor ur högen som pt:n gräddat medan jag var borta. Nöjd och belåten slängde jag mig därefter i soffan för en timma med Vetenskapens värld. En perfekt kväll. Vaknade lätt och lycklig.

16 september 2011

Jag vann!

Hade tänkt mig en vanlig träningsrunda med Solvikingarna. Istället hamnade jag mitt i Klubbmästerskapet. Kom lite sent, men fick ändå en nummerlapp av en hjälpsam klubbarrangör. De snabba tuffingarna drog snabbt iväg längs milspåret, men jag lade mig i lugnt tempo i starten tillsammans med min tränare Lena "Doris" Larsson. Löpningen gick fint, snart var jag ensam i spåret, men försökte hålla ett tempo, högre än mitt vanliga träningstempo. Blev glad över att komma i mål på toppentiden (för mig) 57.04 minuter. Det innebar att jag vann klassen K55. Kul.

14 september 2011

Boken född

Omslaget till boken är klart. Formgivaren är Tina Selander. Baksidestexten lyder: En nittonårig journalistvolontär har just fått diagnosen reumatism. Hon lever som om sjukdomen inte fanns. Mötet med en äldre kvinnlig konstnär förändrar allt. Handen som kvinnan sträcker fram för att hälsa är krokig och förvärkt. som i blixtbelysning ser den unga kvinnan sin framtid. "Bli vegetarian, uppmanar konstnären. Själv orkar jag inte ändra min mat, men du har en chans.Läs böcker av Are Waerland. Låt maten vara din medicin. Då kan du slippa mitt öde." Konstnärens råd blir början till ett livslångt äventyr. Strävan efter hälsa för henne till perioder av fasta, vandringar i Himalayas berg, till terapisoffan och zonterapeuten. Berättelsen landar där den började - hos Are Waerland. Som hustru, trött trebarnsmor och egenföretagare läser hon hans böcker med nya ögon och inleder en tid av helt vegetarisk kost, löpträning, sova-ute-perioder, yoga och meditation. I jakten på den fulländade hälsan förbättras allt - hälsan, arbetslusten, livsglädjen och relationen till nära och kära. ------------ Utöver berättelsen innehåller boken 108 frågor om hälsa vi ställer oss själva. Är det nyttigt att dricka kaffe? Vilken är bästa metoden att gå ner i vikt? Varför är det så viktigt att kunna slappna av? (och 105 frågor till) Sveriges främsta experter svarar.

12 september 2011

Värkande ben botas med yoga

Vaknar 02.00 med värkande ben. Vad gör man med sådana problem mitt i natten? Tar en tablett? Inte jag inte. Förstod att det måste bero på att jag inte stretchade efter tvåmilalöpningen på asfalt till och från Amundön. Trodde cyklingen hem skulle räcka, men icke. Plockade upp min yogamatta ur min farfars mors gamla träkista, där jag förvarar min yogagrejer. Pallade upp med hopvikta filtar att placera baken på och lade mig i Viparata karani, alltså med baken in mot väggen och fötterna upp i taket. Kolla in videon för att se hur du ska göra. Med fötterna sträckta upp på väggen och baken på filtarna försökte jag slappna av, då denna ställning utlovas vara perfekt för sömnlösa, eftersom den slappnar av nervsystemet. Efter tio minuter med lugn andning kände jag att smärtan var borta och rullade ur ställningen och kröp in i sängen igen. Somnade som en stock, eftersom värken var helt försvunnen. --------- Kom till Bok och Bibliotek Jakten på den fulländade hälsan lördag 24 september kl. 15:00 - 15:20 Vill du bli frisk, lycklig och kreativ? Självklart, tänkte Pia Vingros och nappade på svenske hälsoprofeten Are Waerlands råd om hur livet ska levas. I sin bok Jakten på den fulländade hälsan berättar hon om sitt äventyrliga sökande in i hälsans hemligheter, kärlekens mysterier och meningen med livet. Medverkande: Pia Vingros Plats: Hälsa och livsstil, Scenen, F-hallen Arrangör: Beijbom Books Typ: Scenprogram Kod: Sc00575 Ingår i entrébiljetten.

11 september 2011

Tvåmila löpning till Amundön


Nu är löpträningen till Göteborgs Marathon i full gång för mig. Snabblöpning med Lena "Doris" Larsson med Solvikingarna i torsdags. Vi som vill springa sakta ställde upp oss för en runda med 6 minuter per kilometer, men den lilla gruppen på fem hängde på henne så bra att det blev 5.45 tempo istället. Plus backträning. Inspirerande.
Hela veckan har jag laddat mentalt för helgens långlöpning. Enligt schemat skulle det vara tre mil, men eftersom jag bestämde mig för att pröva själva Marathon-banan tyckte jag det räckte med två mils löpning efter en mila-cyklingen till startplatsen vid Slottskogsvallen.
Låste fast cykeln och sprang iväg. Motvinden var något påfrestande, men muntrade upp mig med att tillbakavägen skulle bli lättare.En tjej på rullskidor svischade förbi mig mot Amundön. Många cyklister, men de enda löpare jag såg var de som sprang emot mig. Kanske fler som tränade inför den 8 oktober? Sprang utan att dricka eller äta något på utvägen, eftersom det kändes okey. Sista kilometern innan vändningen var kroppen trög.
Åt en halv energybar och drack en av mina små bältesflaskor med vatte. Energybars kräver mycket vatten. Började frysa så jag startade motorn igen för tillbakafärden. Benen stumma till en början, men vägen, som gick nära vattnet vid Askimsviken och Hovås var vacker, vilket distraherade mig. I ett nerförslut började jag fantisera om att springa tre mil trots allt. Springa i mål och vända. Men ju närmare startplatsen jag kom, tyckte jag det räckte med tvåmilaturen. Stannade vid 15 kilometer och åt upp resten av baren tillsammans med det sista vattnet.
Slog definitivt ur idén att springa tre mil de sista kilometrarna innan Slottskogen. Såg lycklig min vita cykel på avstånd.
Lubbade vidare förbi i lugnt tempo för att inte göra ett drastiskt stopp.
Härligt att äga morötter och persika och dricka mer vatten innan milafärden hem igen. Är det verkligen möjligt att springa två mil till?
Tre mil sprang jag förra hösten på Lidingöloppet, men Fyra mil?

07 september 2011

Polkagrisrandig inombords

Vaknar med stela ben efter min löpning med fivefingers.
– Jag tror inte på att springa med sådana, säger en vän.
– Inspirerande. Jag ska också börja, säger en annan.
Två hållningar. Två åsikter.
Likadant är det när det gäller träning.
- Du borde ha sprungit ännu längre redan för att klara ett Marathon, säger en.
– Att du orkar, stönar en annan.
Mitt emellan står jag, som gör så gott jag kan.
Yukiko Duke, som växt upp med en japansk mamma och en svensk pappa, berättar i Sommarprogrammet (som jag lyssnar på i Podversion när jag cyklar till jobbet)att hon under sin uppväxt lärde sig:
Det finns alltid två sätt att se på saker. Ett präglat av japansk kultur, ett av svensk.
Hon är polkagrisrandig i själen.
Jag med.
Vit och röd.
Yin och yang.
Förr skämdes jag över båda sidorna som finns i mig, ville hellre vara tydlig, rak och bestämt hålla på en sak i vått och torrt, som några vänner.
Numer gillar jag min förmåga att se båda sidor, att ha dem gungande i mig.
Med två åror kommer man lättare fram till havs.
Och med två fötter, vare sig det är i fivefingers eller vanliga skor också.
Kolla denna
film av Christopher McDougall ( som skrev Born to run) och bli inspirerad att springa barfota.

05 september 2011

Vad har du på fötterna?

Vad du har på fötterna påverkar dig. Och din närvaro.
Jämför hur det är att gå i högklackat med att gå i sandaler. Eller byt ut stövlarna mot barfotavandring i gräset. Du blir personlighetsförändrad.
I lördags sprang jag på asfalt med mina vanliga löpardojor. Det blev de sexton kilometer jag borde ha avverkat för länge sedan om jag ska följa Marathon-schemat jag tränar efter. Slogs av att jag slänger ner fötterna med en klumpig dun, särskilt i slutet när jag blivit trött. Men ajg blev nöjd över tiden, 1 timma och trettiofem minuter i lugnt tempo.
Igår tog jag en skogsrunda i mina fivefingers för att jag kände för det. Med fivefingers lockar inte de vanliga grus eller asfaltvägarna, utan det är skogsstigen som viskar åt mig:
Kom, trampa in här.
Så då gör jag det. Jag tar småvägar, smala skogsstigar nötta av djurklövar, där grenarna lekfullt viftar mig i ansiktet när jag springer fram. Fötternas ivriga anpassning till underlaget av rötter, stenar och kottar tvingar hela kroppen att lystra. Känner hur jag tydligare än annars använder mina höfter när jag springer. Hur de liksom breder ut sig och sjunker ner, hur jag jordas, förankras i underlaget. Landar.
Barfotasteget är tyst. Så tyst att jag överraskar svampplockare, där jag kommer svischande förbi dem. Känner mig som en indian på upptäcksfärd. Farten är inte så viktig, inte heller sträckan.
Kicken är känslan av att vara sannare, närmare naturen och mig själv.
Tänker inte sluta med vanliga löpardojor.
Njuter bara intensivt av omväxlingen barfotalöpningen ger.

02 september 2011

Anmäld till Göteborgs Maraton


Nu. Har. Jag. Gjort. Det.
Anmält mig till ett MARATHON.
Betalade in anmälningavgiften igår.
Det känns stort. Minst lika stort som när jag anmälde mig till Göteborgsvarvet första gången.
Valde Solvikingarnas Göteborgs Marathon, som är den 8 oktober.
- Åh den tråkiga banan, stönade min kusin Tobbe när jag berättade om mina planer för honom. Den är så platt och fy för att springa två varv på samma bana.
Själv skulle han till Berlin Marathon den 24 september.
Men jag står fast vid mitt beslut.
Det är perfekt att välja hemmaplan för ett första försök.
Dessutom är det klimatsmart: inga flygresor eller dyra övernattningar krävs.
OM jag skulle tröttna (för att banan är för trist?) får jag väl se det som ett bra träningspass, hur långt jag än sprang.

----------
Kom gärna till Bok & Bibliotek den 24 september klockan 15.00 och lyssna när jag berättar om kommande boken Jakten på den fulländade hälsan.

30 augusti 2011

Vågar man träna för hjärtat?


Lugn löpning på en strand vid St Malo i Bretagne.

Ny studie visar att hård träning är farlig - för män. Det kan skada hjärtat och ge hjärtflimmer. Hur hård träning påverkar kvinnor vet man inte eftersom inga sådana studier gjorts.
Pratar med Tomas på jobbet om rönen. Han har just börjat springa igen enligt ett schema på Jogg.se. Målet är att ta milen på femtio minuter inom åtta veckor. Låter inspirerande. Båda tycker att forskningen väcker frågor. Vi tänker inte sluta springa på grund av den. Vilken slags träning handlar det om? Vad är hård träning? Vilade de emellan sina pass? Hur levde de sitt övriga liv?

Själv tränade jag intervaller med Solvikingarna igår. Blev genomvåt av hällregn redan på vägen dit. Skulle det bli träning av, undrade jag. Självklart, sa Emma som ledde träningen i lugna gruppen.
Intervaller är verkligen hård träning. Pulsen taggar snabbt upp. Men vi börjar och avslutar med två lugna kilometer. Efteråt sprider lycksaligheten ut sig i kroppen och soffan hemma med sen middag i knäet är ljuvligt.
Tror inte att hård träning är så farlig om man lyssnar på kroppen. Och tar vilodagar. Men ska för säkerhetsskull läsa på om Maffetons metod. Denne man menar att lågintensiv träning är bästa metoden.
Träna efter pulsen. Utgå från 180, dra bort din ålder och du har den puls du ska springa efter.För min del skulle det bli 180-55=125. Det låter som gång, men ska försöka. Bara för skoj skull.

29 augusti 2011

Jag är här nu!


Franska druvor.
Känn underlaget du sitter på! Upplev Hur din kropp möter golvet.
Jag blev arg, när en av ledarna på yogakursen i Ängsbacka sa så. Det var vid samlingen då vi skulle hedra och sörja offren vid Utöya, dagen efter den 22 juli.
Jag tyckte det var onödigt att fundera över oss själva, och underlaget vi satt på när vi bara ville gråta.
Sedan dess har jag ofta tänkt på hennes ord.
Och då, sedan jag lugnat ner mig tyckte jag det var skönt i vår förtvivlan att landa i något så enkelt som att fokusera på hur underlaget kändes. Att förankra sig.
Nu, tillbaka från en turbulent vecka som cykelcoach i Paris återkommer hennes ord till mig.
Känn underlaget! Behöver uppleva i hela mig att jag landat igen. Hemma. Här.
Nu.
När hemmalivet, vardagsbestyren, allt som ska göras faller över mig igen, försöker jag finna ro in detta enkla: Känn underlaget.
Så jag tog på mig mina fivefingers och stack ut i skogen och kände.
Steg för steg erövrade jag mitt nu. Jag är här nu.


19 augusti 2011

Packning till Paris


Vad behöver man ha med sig på en femdagarstripp till Paris?
Sin yogautrustning såklart.
I Iyengar yoga blir det en del. Matta såklart. De två klossarna, ett band. Instruktioner och min mjuka underbara yogatröja, som börjar bli ålderstigen. Men de två filtarna lämnar jag hemma. Substitut borde finnas på hotellet.
Vad jag ska göra i Paris?
Vara coach åt cyklande man, som ska ta sig 120 mil från Paris till Brest vid kusten och tillbaka. Klart man kan behöva stöd på en sådan tur. Bygger upp mitt inre jag med - yoga.

18 augusti 2011

Akut tandvård och filosofiska funderingar

Började morgonen på akuttandvården.
Jourtandläkaren fyllde igen tanden, vars fyllning lossnade igår eftermiddag.
Hans handlag var snabbt, sättet att tala lika raskt. Kände mig jagad av hans tempo.
Frågade efteråt:
- Måste du jobba lika effektivt hela dagen?
- Vad menar du? frågade han med en ton som om han anade kritik i min fråga.
- Inget, bara om du måste ha bråttom hela tiden, du som jobbar på jouren.
- Ja, svarade han bara kort.
Vill själv inte komma upp i tempo så snabbt, nu när hösten nalkas.
Vill vara kvar i en lugn semesterkänsla, där morgonritualerna får ta tid, där trampet till jobbet går i filosofisk takt, där samtalet med arbetskamraterna kan handla om: Meningen med livet och lyckan över att få ägna sin tid åt just
filosofiska funderingar, ännu ett tag.
------------
Kom gärna till Bok&Bibliotek den 24 september klockan 15.00 och lyssna när jag berättar om boken Jakten på den fulländade hälsan, en jakt in i hälsans hemligheter, kärlekens mysterier och meningen med livet. En berättelse som börjar på 1970-talet och landar i nutidens blogg.

15 augusti 2011

Blöt morgonlöpning

I morse var det ösregn, så jag tvekade en aning inför min plan att ta en morgonrunda på åtta kilometersbanan. Men termometern var på 20 grader, så jag stack ut. Väl ute i den tysta stilla skogen ångrade jag mig inte.
Efter några kilometer var kroppen varm och jag njöt. Då kände jag plötsligt att ett par ögonen riktades mot mig. Lyfte blicken och såg att mitt på löparstigen stod en elegant rådjurshane och blinkade mot mig. Jag blinkade tillbaka och dämpade farten något. En dyrbar sekund var allting magiskt stilla mellan oss. Så tog han ett elegant hopp försvann in i grönskan.
Försökte han meddela mig något med sitt blink?
Funderade på det resten av turen runt Delsjöarna.
Kanske att allt vi kan är att njuta av livet och vara här och nu?
Tror det.
Övar mig att leva så. Springandet hjälper mig.








11 augusti 2011

Springa tillsammans eller ensam?


Springa tillsammans eller ensam? Det är en fråga som upptar mig periodvis.
Nu är det en sådan tid. Särskilt som jag behöver träna mycket, för att fullfölja planen att springa Marathon i oktober.
Gick med i löparklubb för att få träningshjälp att bli bättre.
Men går inte på träningarna.
Förstår mig inte på mig själv.
De gånger jag varit där har jag inte ångrat mig. Tvärtom.
Ändå hittar jag hela tiden på undanflykter: Är jag inte lite täppt?
Visst sprang jag väl långsamt senast...jag orkar inte hänga i de andras tempo.
Det är inte kul att vara sist.
Så tar jag en ensamrunda istället. Tidigt på morgonen. Eller på eftermiddagen, precis när jag har lust.
Pratade med Åsa och Dragan om detta. Båda springer. Och oftast ensamma. Tävla vill de inte göra.
- Tävlar på jobbarenan, mot andra och mot kroppen som blir äldre. Vill inte tävla när jag är ledig. Och inte i löpning, sa de med en mun.
Kanske är det detta som spökar. Vill inte tävla. Möjligen mot mig bilden av mig själv som svag och sjuklig.
Just den bilden utmanar jag bäst på egen hand just nu.
Har jag tur hittar jag kanske några lingon.
Lingon hittade på resa till Jämtland

10 augusti 2011

Börja morgonen med träning - bli fit forever


Hörde Dolf Lundgren instruera ett träningspass i P1 i morse. Lite boxning, lite knäutfall, lite situps.
Aktualiserat av hans nya bok Fit forever.
Själv hade jag just kommit hem från en löpartur på grusåttan. Passade på att sticka ut halv sju, då himlen hade ett uppehåll efter nattens regnskurar. Belönades med fuktig tur längst blankt vatten och fick se en regnbåge över trädtopparna vid Stora Delsjön. Läckert.
- Fördelen med att göra sin träning på morgonen är att den är gjord sedan. Du kan vara nöjd resten av dagen, sa Dolf, som i sin bok har träningsprogram från riktiga kortisar till lååånga. Några som tränar magen, andra som kör igen hela kroppen.
Det finns inga ursäkter att inte träna, menade han. En kvart har du.
Och det är aldrig för sent. Tvärtom är det viktigare att träna ju äldre du blir menade han.
Kollade in bilder på honom.
Inspirerande.
Igår blev det yoga på morgonen. Idag löpträning. Bra variation.

08 augusti 2011

Dämpa farten

Har kört fort ett tag nu.
På långa och många verkliga vägar.
Men även genom att göra många olika saker, staplat på varandra, utan andhämtning emellan.
Rysligt roligt då, som i ett härligt flöde.
Nu har jag vikt av från motorvägen, in på en sidoväg. Måste hämta andan, lite. Och fundera:
Vart är jag på väg?
Vill jag dit?
Tycker jag behöver ställa den frågan till mig ibland.
Har laddat med romaner som sällskap. De är tysta och goda lyssnare.
Kanske ställer jag bilen och tar cykeln i fortsättningen. Det går mer lagom fort.

05 augusti 2011

Kör din egen väg

"Kör din egen väg". Fastnade för orden som var reklam för en ny bilmodell.
Orden är mantrat för mitt kommande år i Jakten på den fulländade hälsan.
Hösten blir början på mitt tredje år i Are Waerlands fotspår. Men nu ska jag fortsätta min jakt på den fulländade hälsan inspirerad av Are Waerland. Hans idéer är grunden, alltså vegetarisk livsstil, med potatis och råkost, kruska och mycket liv utomhus. Men jag ska köra min egen väg i fortsättningen.
Jag är vuxen nog att välja själv, tycker jag.
Och erfaren tillräckligt för att veta vad som passar mig.
Massor av Wow-känsla i kroppen fick jag på Ängsbackas yoga-festival i juli.
Wow för att vi lever i ett så fantastiskt land, med underbar natur, frisk luft och allemansrätt att vandra i skog och mark.
Wow för att jag själv är frisk, stark och har två ben och två armar att använda.
Wow för att livet är mitt och öppet att utforskas.
Tänker köra min egen väg, inte i en bil, men med mina två löpande fötter, eller på cykel.
Vi får se var jag hamnar detta år.
Först ut är träning inför Marathon. Träna kan man alltid. Anmäla sig också. Så får vi se om det blir löpning 42 kilometer i oktober....

30 juni 2011

Som barn på nytt


Satte mig på cykeln klockan sju i morse på min första semesterdag. Ljuvligt att lämna staden för en niomilatur till sommarön, utan att behöva ta ansvar över något annat eller andra än mig själv. Knäppt projekt cykla så långt? Inte alls kände mig som barn på nytt, med äventyret i tramporna och hela världen öppen inför mig.
I Stenungsund var det spegelblankt vatten och värme som på bilden ovan.
Funderade under färden vad som driver mig att testa mina gränser hela tiden.

Ett svar är att det är kul. Det är som att öppna dörrar in till världar jag tidigare inte ens visste fanns.
Snart är det två år sedan jag började äta helgrönt igen, enligt Are.
OM jag kommer att fortsätta? Säkert.
Jag har lust att öppna fler dörrar. Vem vet vad som finns därbakom? Men först semester.
Nystart 1 augusti.
Jag kom fram efter min cykling, men än har jag inte nått den fulländade hälsan. Även om jag är nära.



------------
Kom till Bok och bibliotek den 24 september. Då berättar jag om min kommande bok
Jakten på den fulländade hälsan som är berättelsen om det äventyrliga sökandet efter hälsan, kärleken och meningen med livet.

29 juni 2011

Inga groddar?

Ska man inte våga äta groddar?
Hur har de blivit giftiga? För att de vattnats med gödselförgiftat vatten?
Det var åtminstone Brian Clemens förklaring.
SvD hade samma teori idag.
Men hur går det till?
Vilka groddar handlar det om? Det finns massor av frön, sädeskorn och bönor som går att grodda.
Själv groddar jag helst mungbönor och gröna linser. Sällan alfa-alfa eftersom jag tidigt lärt mig att de lätt blir dåliga.
I detta fall gör jag som många groddälskare. Undviker dem, tills man vet vad som är orsaken till ehec utbrottet.
Resten av mina grönsaker sköljer jag noga.
Tänker att allt beror på den industrialiserade uppfödningen av djur och industrialiserade odlingen av grönsaker.
Jag är en enkel själ.
Tror att vi mår bäst av det nära enkla. Det som vi kan överblicka. Tror att stordrift kan leda till fördärv. Som nu.
Imorgon tar jag cykel de tio milen till sommarön. En bra början på semestern tänker jag.
Snart är det två år sedan jag började leva enligt Are. Jag har inga planer på att sluta. Men tänker ta semester från 1 juli till 1 augusti.

27 juni 2011

Ingen mjölk, tack!

Varför ska vi inte äta mjölkprodukter, frågade en kvinna i publiken, som lyssnade på Anne-Marie och Brian Clemens, från Hippocrates institute i USA.
- Skulle du dia direkt från en ko på ängen? kontrade Brian med en motfråga.
- Nej, ja kanske, men jag skulle tvätta spenen först, sa kvinnan.
Brians minspel signalerade att det var fel svar.
- Skulle du dricka mjölk från en ko på ängen, upprepade han.
Sedan fyllde han i själv.
- Nej.
Den mjölken är gjord för kalvar, för djur. Inte för oss människor. Vi behöver den inte och den är full av föroreningar som är skadliga för oss. Bakterier. Menade han och Anne-Marie.
Vet inte vad jag ska tro. Jag som älskar fil och yoghurt och - ost.
Minns plötsligt Sivan i Skara som lagrar ostar för alla Sveriges finaste krogar. När hon väljer ut vilka ostar som är lämpliga för lagring smakar hon sig fram. En del är okey. Andra absolut inte. "Hon vill hellre prova en (ost)från juni,då korna gått ute och betat och inte bara utfordrats med kraftfoder och ensilage som Sivan hyser skepsis gentemot på grund av risken för att sporer från jorden har kommit med när gräset slogs av, förpackades och pressades samman", berättar hon i boken Sivan och hennes ostar.
Sivan menar att hö är det betydligt färre risker med, eftersom det har lufttorkat och varken sporer eller mögel växer i ett välskött hö. Sporerna kan på olika sätt, via ensilaget, hamna i mjölken och förstöra kvaliteten på den färdiga osten.
Många hälsokostare avstår från mjölkprodukter.
Främsta skälet: Vi behöver det inte. Växtriket ger oss det vi måste ha.
Åt bara hälften av morgonfilen. Tankarna på risken att den var kontaminerad dämpade min aptit.

26 juni 2011

Träna varje dag


Träning, minst 1,5 timmar varje dag är en nödvändighet för ett friskt liv, tycker Brian och Anne-Marie Clemens, från Hippocrates Institute.
Själva tränar de ofta 2-3 timmar.
Vilken slags träning är bäst, undrade publiken som träffade dem i Stockholm två dagar innan midsommarafton?
- Styrketräning på gym, sa Brian. Och simning.
- Men löpning då, frågade jag?
- För mycket skador, sa Brian.
- Barefoot running. Är det okey? frågade en ung kille.
- Ja, det är bättre, medgav Brian. Men bäst vore i så fall gång (Power walking), fast det ser ju lite lustigt ut.
Det räcker alltså inte att ta en promenad i vanligt tempo, utan vitsen är att bli svettig och få upp pulsen och engagera hela kroppen. Promenadvarianten där man faktiskt blir bådadera är Power walking. Kolla denna video hur man ska gå. Kanske är det något att prova för alla som inte kan springa på grund av skadade knän, slitna ledband eller trötta fotleder?
Får du ihop 1,5 timmars träning varje dag?

23 juni 2011

Alla behöver B12, sa Brian

Dagen började med ett löparpass i Nacka-reservatet i varmt sommarregn under mitt Stockholmsbesök.7,6 kilometer.
Full av tankar från gårdagens föreläsning med Anne-Marie och Brian Clemens, från Hippocrates institute, USA lät jag benen trumma på.
Tänkte på att jag inte har några B12 tabletter att ta efter turen. Varje människa borde äta B12, enligt dem. Får väl kasta mig in i närmsta hälsokostaffär när jag kommer hem igen. Men det ska vara riktiga B12, inte syntetiska som majoriteten av B12 tabletterna är. För lite B12 är en riskfaktor för veganer och ibland vegetarianer. Brist på B12 är orsak till en rad sjukdomar, bland annat demens.
Alla underkläder, som inte är av bomull skulle bort, tyckte Brian. Tänkte på det när jag sprang i mina syntetiska kläder närmast kroppen. De har nyss kommit med boken Killer clothes, som handlar om alla kemikalier som våra kläder är fulla av. För honom var det tydligen en ny upptäckt att kläder som inte behöver strykas är behandlade med kemikalier för att vara strykfria, eller består av polyester. Värst är det med de kläder vi har närmast kroppen. Kvinnor som bär BH med stålbygel skulle genast byta ut den mot en mjuk i bomull. Bygeln var ett otyg, eftersom den stoppar flödet i vårt viktiga lymfsystem. Och kan orsaka bröstcancer, enligt deras erfarenhet.
Lät trovärdigt när han sa det i den fullsatta lilla salongen i Sollentuna Trafikskola, men hur farligt kan det vara att ha något åtsittande på bröstkorgen? Får undersöka det.
Lämnade Stockholm med näsan i mina anteckningar från kvällen. Vad mer berättade de?
Fortsättning följer.

19 juni 2011

Dags att skörda fläder




Nu blommar flädern. I Norden var den till exemlocka till sig goda husandar och fördriva häxor. Därför planterade man gärna en fläderbuske i närheten av huset. I ett hus skyddat av fläder blev det inga gräl sa man.

Förr gjorde jag alltid flädersaft när det var skördedags för blomstren. Men vad kan jag göra av de nyttiga blommorna om jag inte vill frossa i socker längre?
Flädersaft är ju knappast något mer än en massa socker med några blommor som ursäkt.
Kanske kan jag torka blomsterklasar att ha till höstens förkylningstider? Eller bara som ingrediens till ett gott te?
Kollar runt på nätet och hittar faktiskt en del vetenskapliga studier om bären. Deras mörka färg signalerar att de är fullproppade med nyttiga antioxdianter. Bestämmer mig för att samla några blomklasar till te. Resten får sitta kvar och bli bär att skörda i september.

17 juni 2011

Socker livsfarligt

- Deras resultat visar att allt socker, även fruktsocker är farligt för patienter med cancer, berättar Tommy, per telefon.
Han ordnar hälsoresor och är med i Enzymen, en förening för levande föda. Nästa vecka har han lockat celibriteter till ett föredrag. Mer finns att läsa på Green Room. Det är paret Brian och svenska Anne-Marie Clemens från Hippocratesinstitutet i USA som kommer på besök. De ska berätta om sitt framgångsrika koncept att bota sjukdomar med levande föda. Men även vad som krävs för att mildra åldrandets galopperande nedbrytning.
- De tränar själva 1,5 timmar varje dag, berättar Tommy.
Det låter spännande. Därför har jag bestämt mig för en tripp till Stockholm nästa onsdag.
Tack för tipset, Klas.

13 juni 2011

Fötterna ska härdas


Nu pågår härdning av fötterna.
Som liten sprang jag barfota hela sommarsäsongen.
Mina fötter längtar tillbaka till den tiden.
Tja inte till alla såren jag fick av snäckskal förstås, men till den sensuella nakna känslan. Så nu, där jag är på tillfälligt grönbete på ön blir det barfotaspring.

09 juni 2011

Barfota eller inte?

Fick gräsligt ont i högra knäet när jag sprang förra veckan. Smärtan kom efter sex kilometer och tvingade mig att sakta ner och till sist att gå en stund. När jag konsulterade mannen trodde han på löparknä. Brorsan, som är van löpare anade att jag inte tagit ut steget tillräckligt.
Tanken att det skulle vara löparknä förskräckte mig, så jag testade brorsans teori efter några dagars vila.
Sprang den platta grus-8:an hemma i Skatås och si, det gick bra. Efter sex kilometer kom smärtan tillbaka. Då sprang jag uppmärksamt ett tag mycket fokuserad på att vara avspänd i hela kroppen (även i axlarna och hålla bålen rak) och sätta ner fötterna mjukt, utan dunkande hälisättning. Och framförallt tog jag ut steget som jag gör när allt känns finfint.
Faktiskt gick smärtan över.
Går allt bra fantiserar jag om att bli barfotalöpare.
Det lockar särskilt nu när vädret är varmt. Men ska man pröva något nytt om man inte har skador?
Nej, är du skadefri så håll dig till din springstil, menar forskare som samlats på konferens
Och vill du absolut prova så ta det långsamt i början - annars kan du få skador av barfotalöpningen också såklart.

07 juni 2011

Lev förändringen du vill se

- Äter du inte kött? Och dricker inte kaffe? Kaffe som är så nyttigt?
Grannen på studentkalaset var skeptiskt till mina livsval. Han berättade om ny forskning som visar att kvinnor som dricker 5-6 koppar kaffe om dagen har minskad risk för bröstcancer. Och män minskar sin risk för prostatacancer.
- Jag, som druckit 3-4 muggar om dagen i trettio år, tror att jag fått min dos av kaffe, invände jag. Dessutom gjorde den mig bara speedad.

Det tar på krafterna att avvika från det "normala". Inte bara grannen ifrågasätter hur jag lever. Andra gör det också. De frågar hur länge jag ska äta min "diet". Både vänner och de i familjen. De vill att jag ska dela deras njutning över kött som huvudrätt.

Hittar stöd på en yogasajt, som Maria tipsat om.
Där hittar jag citatet som hjälper:
Lev den förändring du vill se i världen, sa Gandhi.
Det gillar jag.
Min livsstil, med vegetarisk kost är klimatsmart.
Den är god. Och den ger hälsa.
Det räcker gott för mig.

06 juni 2011

Födelsdagspicknick vid Härlanda tjärn

Vilken är bästa födelsedagspresenten?
- En frukost i det gröna, föreslog Maria.
Den 6:e juni gick vi med födelsedagsbarnet Annika, till Härlanda tjärn på morgonkulan. Marias väska var laddad med hemmagjord smothie, gott kryddigt te, hummus och mycket mer. Min med nybakat bröd, hemmagjord ost och rabarbermarmelad och lite annat smått och smaskigt.






Annika och Maria på bästa frukosthumör vid utflyktsborden i strandkanten.







Pia och Annika skålar i smothie. En bra uppladdning inför eftermiddagens Picknickfestival.

01 juni 2011

Förkylning på gång

Det var längesedan nu.
Men känslan är välbekant.
Nacken värker. Huvudet tungt. Ansiktet är blekt.
Känner igen symtomen.
Är en förkylning på gång?
Letar efter orsaken. Att en av döttrarna är lite förkyld räcker inte.
Kanske var det för tufft för mig att springa 17,5 kilometer veckan efter Göteborgs-varvet?
Kanske har jag ätit lite för mycket "vanlig" mat under de gångna veckornas många fester, middagar och studentbjudningar?
Ja kanske.
Men så slår det mig.
Mest av allt har jag stressat.
På dagarna har jag försökt jobba effektivt, på nätterna har jag drömt drömmar där jag missar tågavgångar och hamnar på fel ställen.
På morgonen har jag inte orkat yoga.
Slutsats: vanligt liv leder till (i mitt fall) vanlig åkomma. Förkylning.
Balanserar än. Den har inte brutit ut.
Ska försöka ta det lugnt de närmaste dagarna.
Och lyssna på fåglarna.

31 maj 2011

Torbjörns kraftmuffins


Behöver du extra kraft? Satsa då på Torbjörns kraftmuffins.
Såhär berättar Torbjörn:
"Kraftmuffins kallar jag dem av två anledningar:
1. De ger kraft med sitt höga näringsinnehåll. 2. Jag har utvecklat dem för kraftsportare. (Funkar säkert även för uthållighetssporter, om man har någorlunda god aptit.)
Det är en hel måltid ihop med ett glas mjölk och ett normalstort äpple. (Are var ju mycket för äpplen, har för mig han skrev nå’t om Iduns äpplen i Sjukdomarnas häxkittel.)
Jag brukar även äta dessa som ett större mellanmål. Komplett med mjölk och äpple bör det vara runt 500 kcal."
Torbjörn har valt råg som har ett lågt G.I. Med hela rågkärnor och lite vinäger sänks G.I. ytterligare och ger högre fiberinnehåll än dinkel, som ingick i hans första receptförsök.(Råg ger 50% mer fibrer, än dinkel).
Rågen är det av våra fyra sädesslag som ger mest Omega 3, påpekar Torbjörn. Sojaprotein kombinerat med råg ger högre proteinkvalité än dinkel med sojaprotein, däremot sänks proteinhalten något, då råg innehåller mindre mängd protein än dinkel.
Man skållar rågkärnorna (Saltå kvarn har sådana) för att de skall ta åt sig vattnet och svälla. Det är viktigt att hålla uppe värmen under skålningen, så en handduk runt burken.
Aprikoser är rika på E vitamin och Betakaroten, vilket är ett provitamin till A-vitamin. Russin och katrinplommon innehåller också en del betakaroten och E-vitamin, dock inte så höga halter som aprikoserna, men de ger också naturligt socker. "Solrosfröna ger en del omega 6 och E-vitamin. Valnötterna ger omega 3 och kokos har jag i dels för att det är gott, dels för att jag tror att det är bra att de kompletterar övriga vegetabiliers låga halter mättat fett. Men om det verkligen är nödvändigt är jag inte 100 på, i.a.f. så ligger halten mättat fett långt under livsmedelsverkets rekommendation på högst 10E% mättat fett (ca 7E%). Vinäger har jag i av två orsaker: 1. Det aktiverar enzymet fytas som bryter ner fytinsyran. 2. Det mjukar upp fibrerna."
Receptet:


1. Blötlägg 90g rågkärnor i 90 g kokhett vatten i en 400g's syltburk, skruva på locket (var försiktig, så att du inte bränner dig) och isolera med en kökshandduk, låt stå 1h.

2. Häll 370g vatten i en degbunke, rör ut 12g jäst och 1 tsk havssalt, tillsätt rågkärnorna, 90g sojamjöl, 90g grovt rågmjöl, 180g fint rågmjöl, 20g vitvinsvinäger,48g torkad osvavlad aprikos, 48g russin, 48g katrinplommon, 24g kokosflingor, 24g solrosfrö, 24g valnöt.

3. Knåda med maskin eller för hand, ca 10 min. Låt sedan jäsa 1h, övertäckt med bakduk.

4. Mjöla bakbordet med grovt rågmjöl och sleva upp degen. Stryk jämt med en matkniv. Mjöla även ovansidan av degen.

5. Rulla ihop till en rulle. Dela på mitten, dela varje hälft i 3 delar. Rulla till bollar och vänd i grovt rågmjöl.

6. Lägg bollarna i stora pappersmuffinformar (American muffin), som skall stå i en plåtmuffinform. Sätt på ugnen på 175 grader. Låt jäsa tills ugnen är varm.

7. Ställ in muffin på ett galler, lågt ner i ugnen. Grädda ca 45 minuter.

8. Ta ut muffinformen och låt svalna 10 min. Lyft ur muffinen och täck med bakduk. Låt svalna några timmar. Muffinen är kletiga innan de svalnat ordentligt.

9. Servera med ett äpple och ett glas mjölk. (Muffin som blir över går bra att frysa.)

30 maj 2011

Söndag = långpass

Efter en lååångläsning av tjocka tidningar i sängen var det dags att få igång kroppen.
Matlagning och andra förberedelser inför studentfirande av sonen tar musten även ur en någorlunda vältränad person. Lördagen, dagen efter kalaset gick i vilans tecken.
Söndagen, däremot blev det löpning av. Trots lurigt väder med aggressiva vindar och regn i luften stack jag ut. Nerför backen och ut på grusåttan. Vid Svarttjärn vek jag av milspåret. Grönskande vackert och faktiskt tomt på andra löpare. Kanske för att jag sprang mitt på dagen? Andra varvet på milspåret fick jag känningar i hägra höften och knäet. Tittade på pulsklockan och beslöt följa rådet att ligga på 130 i puls för långsammma pass. När jag gjorde det avtog känningarna och jag fick mig en fin runda på 17,5 kilometer.
Hann knappt duscha innan det var dags för övningar inför kvällens körkonsert.
Solosången från Carina, Anica och Monica gav min själ den stretching musklerna inte fick.
Ståpäls var bara försmaken.
Regn och stormar och vårkyla gör inget. Livet är underbart! Sverige i vårskrud är en ynnest att få uppleva, både i löparspåret och som en i ett sångargäng. Och i övrigt.

29 maj 2011

Spelar det någon roll vad jag gör?

- Mina val har betydelse! hävdar jag.
- Politiska beslut måste till. Annars händer inget. Få förändrar frivilligt livet. Men tvingas de hittar de flesta lösningar, invände vännerna.
Under veckan har varje festsamtal handlat om KLIMATET.
En ovanligt fantastisk festvecka med middagar och kalas varje kväll. Stor betydelse för samtalsämnet var inslaget på Vetenskapens värld, "Räcker inte världens resurser för konstant tillväxt?". Det handlade om att världsekonomin nått taket, den ekonomiska tillväxten i den rika världen fungerar inte längre.
I samma takt som tillväxten ökat i väst, har vårt överutnyttjande av jordens resurser stigit och utsläpp av växthusgaser växt.
VAD ska vi göra?
Miljöekonom Peter Victor och Tim Jackson menade i inslaget att lösningen är välstånd utan tillväxt. Lösningen är att vi arbetar mindre. Ta ut tillväxten i ledig tid. Då konsumerar vi också mindre.
Arbeta tycker jag är roligt, så det kanske jag inte slutar med.
Däremot kan jag konsumera mindre prylar, men mer tjänster.
Ett litet steg för mig.
Arbeta mindre - rädda världen.

23 maj 2011

Tvåtimmaråsexminuter


Annika Dahlgren kom påpassligt och kramade mig efter Göteborgs-varvet och tog denna bild av en trött, men glad löpare. Två timmar och sex minuter blev det.
Nu har jag något att sträva efter tills nästa Göteborgs-varv: Jag ska klara tvåtimmarsgränsen!

21 maj 2011

En Solviking redo för Varvet!


Sov jag alls i natt?
Vet inte varför sömnen var så orolig. Inte har jag varit nervös för loppet?
Jag är ju en Solviking! Vi räds inget.
Nu har jag ett orange linne med gröna fält. Det skyddar mot allt.
Har ätit min vanliga frukost, med fil, kli och blåbär. Två surdegsmackor. Nu, tre timmar innan min start 14.43 blir det en liten portion kruska.
Förra året var jag törstig redan vid Älvsborgsbron.
Men då var det å andra sidan 27 grader varmt.
Har med mig mandlar, lite russin och två fikon och ensuperduper-gel att ta till före Götaälvbron om jag vill.
Ute är det 20 grader och sol. Alltså behöver jag min rosa löparkeps. Det blir en gräsligt ful kombination med mitt orange linne! Men funktion går före estetik i detta läge. Snart knäpper jag på mitt startnummer 33414 och går över till Maria. Hon springer i år, trots knäskada. Kul med sällskap till Slottsskogsvallens puls.

20 maj 2011

Springer som Solviking!

Blev så glad över mailet från Stefan i Solvikingarna, som uppmanade mig att springa Göteborgs-varvet i Solvikingarnas namn. Är man Solviking medlem ska man såklart göra det.
Min blygsamhet har hindrat mig. Eller är det Jante?
Tycker inte jag springer snabbt nog för att skylta med mitt medlemsskap i Solvikingarna.
Men efter hans uppmaning vågar jag.
Nu ska jag försöka skaffa fram ett orange linne med Solvikingarnas logga på.
Are, i sin himmel, som skapade Solvikingarna för länge sedan, skulle nog varit glad för varje av hans efterföljare som springer. Även om det inte går i rekordfart.
Vad nu rekordfart är för en person i medelåldern som aldrig tränat eller tävlat förrän nyss.
- Vilken tid satsar du på, frågade grannen Eva, som ska cykla 40 mil i helgen.
- Samma som vanligt, svarade jag. Under två timmar.
Men jag vill samtidigt ha kul och komma i mål utan skador.
Går det ihop?
Ska i alla fall lägg morötter i ett glas vatten under natten. Basisk start krävs för idrottsliga prestationer, sa Are Waerland.

18 maj 2011

Fasta inför loppet?


Linjen är målad.
I morse 4.80 kilometer på 28 minuter. Lite yoga och frukost innan cyklingen till jobbet. Inne på Östra hamngatan fick jag se Linjen. Medelhavsblå och vacker lyste den uppmuntrande mot mig. Där kommer jag att springa på lördag om allt går vägen.
Nu matfunderingar. Hade idén att göra som Östbye och andra waerlandister att fasta inför loppet och sedan kolhydratladda de sista två dagarna. Men har inte haft lust.
Är en hungrig typ.
Imorgon sista kortrundan innan lördagens 21 kilometer.
Vill bara ha kul. Ser det som en upplevelse.
Kommer jag i mål snabbare än förra årets 2.15 blir jag jätteglad.
Gör jag inte det så är det också okey.
Det ska ju vara kul, eller hur.