03 juli 2010

Varma vindar i Varberg


Vindarna är varma på promenaden runt Varbergs fästning. Särskilt innanför de höga murarna där jag hittar örtagården. Här växer de nödvändigaste örtkryddorna skyddade från de salta vindarna, som idag sticker iväg uppåt 14 sekundmeter.
I prydliga rutor, som det ska vara i en örtagård frodas min favorit Citronmeliss. Kan man annat än älska den örten. Hon är vacker med sina runda blad med taggiga kanter. Grönskan är fylligt grön. Tar man ett blad mellan fingrarna och gnuggar försiktigt kommer en ljuvlig frisk doft av citron.
Hon heter Melissa officinalis, namnad av Linne. Och hjälper mot hjärtklappning, ger nytt liv, mot hysteri och förbättrar matsmältningen enligt skylten. Men jag vet att hon också ger lugn och förbättrar sömnen. Perfekt att ta några blad i varmt vatten till kvällste. Sedan sover man som en prinsessa (eller prins).
Åbrodden som växer bredvid är också snygg och doftar gott. Den är självskriven i en klassisk örtagård, men håravfall, hysteriska anfall, mask och löss har jag inget behov av att bota mig ifrån nu.
Salvia däremot vore kanske bra ha med ombord. Den är uppiggande, stärker dåligt minne och är en god krydda. Pepparmynta vore bra att ha i husapoteket, då den hjälper mot förkylning, hudsprickor och myggbett. Förkyld är alltid någon i ens omgivning och vad vore en sommar utan myggbett?
Nu avvaktar vi vindarna. Ska vi ta oss norrut med hårda sydliga vindar i ryggen, eller avvakta morgondagen och möta västliga mildare vindar?
Alltid dessa beslut. Finns det någon ört som mildrar beslutsångest?

02 juli 2010

Morgontur på Getterön


Morgonturen ledde ända ut till nordspetsen på Getterön, från gästhamnen. Över kullarstenar gick färden i maklig takt, de 8 kilometrartna. Inte kan man springa sin vanliga fart när ögat och kroppen behöver parera för ojämnt underlag och betande får.
Underbar träning för kroppen och frisk luft i lungorna.
Tillbaka till frukost och utsikt över blankt vatten i hamnen.
Detta är semester!

01 juli 2010

Naken kust


Även här finns skyddade vikar. Som denna vid Hästholmen, söder om Onsala.
Taggar oss neråt längs naken kust. Inga skyddande skärgårdsöar, som jag är van vid. Bara havet direkt på. Inga öar att söka sig bakom när vindarna är hårda. Känns skyddslöst.
Ungefär lika skyddslöst är det nu när jag ska börja lämna Are-disciplinen bakom mig. (ska köra en månad till i Are-stil eftersom jag ska på läkarundersökning i slutet av juli).
Det kommer att bli naket och skyddlöst att leva utan regler, som någon annan dikterat från sin erfarenhet.
Nu denna första dag på mitt andra år i Jakten på den fulländade hälsan är jag, på gungigt hav. Kikar mot vindexen för att få ett tecken: Vinden är västlig idag. Tolkar det som gott. Dessutom är jag inte helt skyddslös, jag har ju min erfarenhet. Både det jag lärt mig av forskning och böcker, men framförallt det jag vet av min kropps erfarenhet.
Nu när jag vet hur jag kan känna mig med Are-kosten i kroppen är det kunskap jag bär med mig.
Igår var det så tydligt hur stark denna kost gjort mig. Hade laddat kroppen med kruska innan vi stack söderut. Kände mig pigg och lugn i mage och själ trots elva sekundmeter igår och två meter höga vågar. Vet vad båten klarar och vad jag själv kan hantera. Sjösjukan bara nuddade mig och försvann.
Fann lugn natthamn och vaknade till ljuvlig sommarstiltje.
video

30 juni 2010

Ta små steg varje dag

Ta ett extra tag varje dag. Då kommer du någon vart även om stegen är små. Det är kinesisk filosofi.
Ett tag för hälsan till exempel.
Lärde mig detta av Christer Olsson för några år sedan. Han är en av Sveriges främsta föredragshållare. Han utökade sitt engelska ordförråd så, genom att lära sig 20 nya ord varje vecka. Hans kompisar, sa att det var en löjlig ide, istället skulle de gå på en två veckors kurs senare. Efter ett år hade Christer lärt sig 1040 nya engelska ord. Kompisarna hade fortfarande inte åkt på sin kurs.
Tänkte på kinesisk filosofi när jag sprang i morse medan de andra på båten sov. Att ta mina löpsteg varje dag, även om det inte blir så många är sommarens mål. Hellre ofta och kort än mer och längre. Gärna kuperat.
Nu gäller det att komma i form till Lidingöloppet i september.

29 juni 2010

Annorlunda personlighet på landet?


Har alltid funderat på hur personligheten kan förändras av att leva ett liv med mindre intryck.
Stadslivet kräver att man orkar sålla bort hur fantasin sätts igång av alla samtal man hör, människors uttryck, sätt att röra sig, deras kläder, gångstil, färg, deras inbördes relationer. Om jag levde länge på landet, där naturen gav intrycken, skulle då min personlighet fördjupas, funderar jag?
På havet blir jag inte särskilt djup. Snarare primitiv. Sova, äta, prata, segla, sova. Gillar det. Vaknar, som idag av vågornas skvalp mot bordläggningen. Vinden kommer från syd och puffar på oss där vi ligger långsides mot bryggan i Ängeviken på Tjörn.
Tar springkläderna på och sticker ut. En timma tänkte jag mig. Av bär det längs en grusväg, som blir en smal asfaltväg och sedan landsväg upp mot avtaget mot Kyrkesund. Vägrenen är artrik visar en skylt. Ser min favoritblomma rödklöver, Jungfru Marie nycklar och njuter. Här märks på artrikedomen att det ännu finns betande (och bajsande) djur.
Tar en grusväg i en extra sväng och hittar en ensam fläderbuske. Knycker några blommor i farten. Det blir fint till te när jag är tillbaka i båten.
9.68 km på 58 minuter. Platt väg visserligen, men ändå!
Bara en dag kvar av projektet.
Jag kan inte sluta. Projektet jakten på den fulländade hälsan måste gå in på år TVÅ. Jag har bestämt mig.
Starten för andra året blir en havstur. Får se vad som jag finner. Häng med!

28 juni 2010

Ta inte hälsan för given


Utsikt från skrivbordet på min sommarö. En lyxtillvaro jag inte tar för given.
Hur håller du dig så smal? frågar vännen när vi kramats. Vi har inte setts på ett år och han ser kanske förändringen tydligare än dem jag lever med.
- Are-maten, svarar jag. Och löpningen såklart.
För mig som var mycket sjuk i barndomen (förkylningar avlöstes med halsflusser, sharlakansfeber, körtelfeber och så halsfluss igen) är hälsan inget självklart. Jag vet att jag måste jobba för den och lyssna på min kropp. Inte heller tar jag känslan av att vara stark och pigg för självklar eftersom motsatsen är mer välkänd.
Därför har jag hela livet försökt finna ut vad som gör att jag kan förbli frisk.
Nu har viktminskningen kommit på köpet.
Med rejäl frukost, kruska till lunch och råkost till middag håller jag mig mätt. Suget efter sött har helt försvunnit. När jag någon gång smakar på en chokladbit eller en kaka växer smaken i munnen. Den känns onaturlig, artificiell för att den är det såklart. Föredrar egentligen frukters friska sötma.
En annan vinst utöver slankheten är att magen fungerar alldeles utmärkt. Jag slipper dagar då jag känner mig däven, trött och eländig på grund av stopp. Det är som att livslusten kan fara fritt fram i kroppen, när den inte tyngs, utan har raskt flöde genom systemet.
Om jag nu vill förbli frisk, pigg och smal (cirka sju kilo lättare) är då Are-kosten resten av livet lösningen? Enda lösningen?
Jag tar inte hälsan för given, vet att jag måste jobba för den. Men är jag beredd ta det steget?
Det är bara några dagar kvar att mitt ettårsprojekt.
Ett beslut måste fattas.
Och att fatta beslut är bland det svåraste jag vet.

27 juni 2010

Hitta nya löpvägar!


Broder Ola och jag letade efter ny spännande löpväg.
Annars brukar vi springa på öns asfalterade väg. Men den är smal och ivrigt trafikerad när färjorna lagt till från något av hållen. Dessutom är vägarna raka och kilometerlånga på sina ställen. Urtrist när man måste springa fram och tillbaka helt enkelt.
Så när fadern berättade om en bana nära fotbollsplanen i Ellös väcktes vårt intresse.
Fann en drygt två kilometer lång kuperad bana i hasselskog, bokskog och granskog. Tre varv blev god träning tyckte Ola. Jag tog ett och ett halvvarv och sprang vidare hemåt, över bergen och ner mot vår färja hem.
Vem hittade jag i väntan på färjan om inte brorsan.
Båda nöjda och glada med närmare sju kilometers löpning en fin solig dag.
Avslutade med yoga på gräsmattan hemma.