31 augusti 2012

Tack för mig!


Efter tre år med bloggen Jakten på den fulländade hälsan har jag beslutat mig för att inte blogga mer.
Varför slutar du?
– Tre års bloggande är fullt tillräckligt. Jag vill ha tid för annat, även om jag fortfarande är intresserad av ämnet.
Kommer du att sluta vara vegetarian?
– Nej, jag fortsätter att leva nära Are Waerlands idéer, med vegetarisk kost, nej tack till socker, salt och kaffe, ja till motion och mycket frisk luft.
Har du uppnått den fulländade hälsan?
– Jag är mycket piggare, starkare och framförallt gladare än när jag började mitt projekt. Men eftersom hälsan påverkas av vårt vardagsliv kommer jag att fortsätta utforska hur den fulländade hälsan ska uppnås.
Vilken del av livsstilsförändringen har haft störst betydelse?
– Om det är den gröna maten, att jag slopat kaffe och motionerar mer och prioriterar att vara utomhus som varit avgörande för att hälsan är bättre (ex vis fri från förkylningar) vet jag inte. Jag tror att helheten är det viktigaste. Alla delar har betydelse.
Hur ser din hälsodag ut?
Vaknar omkring 6.00. Dricker ett stort glas vatten.
Börjar med dusch som avslutas med kallt vatten och torrborstning.
Gärna en kort löptur, promenad eller yoga innan frukost.
Frukost på ekologisk fil eller yoghurt, ett äpple i bitar, kokos flingor, linfrön, katrinplommon eller annan torkad frukt som blötlagts.
Cyklar till jobbet. Dricker grönt te under dagen och tar någon frukt till mellanmål.
Äter kruska till lunch, 1 dl russin som lagts i blöt i 2,5 dl vatten, 1 dl havregryn (eller hirs eller bovete) 1 dl vetekli som kokas upp och får svalna något. Ätes med hemlagad svartvinbärssylt och rivet citronskal (eko). Mjölk och surdegsknäckebröd med getmesost.
Efter jobbet – cykling hem igen.
Till middag helst fin ekologisk potatis, stor grönsallad med oliver, morötter, lök. Som proteintillskott marinerade bönor och en rågsmörgås.
Kvällen avslutas gärna med en stor kopp örtte.
Somnar helst före 22.00.
Vilka är dina avslutande ord?
– Tack alla ni som följt mig och uppmuntrat mig. Du har hälsan i din hand. Hur du ska finna hälsan vet bara du, ingen annan. Sätt igång – prova vilken din väg är.
-----------
Fortsätter träna. Närmast i planen finns Lidingöloppet sista helgen i september. Sedan väntar Venedig Marathon sista helgen i oktober.

27 augusti 2012

Förkylning på gång?

Laddar inför långlöpning på en och en halv timma. Försöker övertyga mig om att jag kan.
Tvekar, då kroppen känns trög trots fantastiskt nästan grekiskt solsken på denna bohuslänska ö.
Sov länge idag, en lediga måndag, men somnade om ändå. Drömde fantastiska drömmar. Som tjusande filmer.
Kanske är det en förkylning på gång.
Något spökar i kroppen.
Går ut försiktigt, så får vi se var jag hamnar här på öarnas stigar.
Imorgon till Hållö. Spännande!

19 augusti 2012

Träning sker på egen risk!




Hade ingen större lust att ge mig ut. Men enligt mitt träningsschema inför Lidingöloppet i september skulle jag springa minst 100 minuter denna söndag, alltså en timma och fyrtio minuter. Gillade tanken, utan krav på avstånd kunde jag springa i min egen takt. Så jag kravlade mig upp ur soffan, tog på mig mina lätta nästan platta löparskor och gav mig ut. Växlande molnighet så solglasögonen satt bra. Först kändes kroppen tung och trög, men efter fem kilometer kom kicken, kroppen var varm och lyckokänslan vällde genom mig. Då ser jag denna fina vy. Löparens belöning!
Turen gick på 18 kilometersbanan i Delsjöterrängen. Efter att ha varit en sväng i Partille kom denna skylt.All träning är på egen risk. Vad är det jag riskerar? Att få en stock i huvudet vid denna utomhusträningsanläggning? För säkerhets skulle tog jag bara en bild och sprang vidare.
Om sex veckor är det dags för min andra Lidingörunda. Funderar på min klädsel. Ska jag göra som några kändislöpare och springa i klänning?

15 juli 2012

Livets goda sidor i Allas

Kul att bli omnämnd som författare till ett bra lästips i senaste numret av Allas. Där skriver Eleanor Martinsdotter om min bok Jakten på den fulländade hälsan:
"Aldrig hade Pia Vingros väl kunna ana, då för 38 år sedan när hon satt och grät vid köksbordet att hon vid 56 års ålder skulle ha avverkat tävlingar som Lidingöloppet. Tjejvasan eller kronan på verkat - maraton. Inte efter att redan som tonåring ha fått diagnosen rematoid artrit. Men just där startar hennes beslutsamhet att själv se till att må bra. Hon börjar med att bli vegetarian efter Are Waerlands lära. När människor frågar: Saknar du inte kött?" var det samma sk för henne som att fråga" saknar du inte dina värkande leder?". Så nej, det gör hon inte, men utökar sitt sökande efter den optimala livsstilen med att testa fler metoder som fasta, ayurveda, meditation, yoga, skidåkning och slutligen som 50-plussare löpträning."

11 juli 2012

Alkohol mot reumatism

Ny svensk studie om att alkohol kan skydda mot reumatism. De kvinnor som drack måttliga mängder alkohol (ex vis några glas vin i veckan i veckan) hade mindre risk att utveckla kronisk ledgångsreumatism. Spännande. Förklaringen skulle vara att alkohol minskar kroppens produktion av inflammatoriska ämnen.
Men än har forskarna för lite kunskap för att rekommendera alkohol i förebyggande syfte.
Färgglada grönsaker innehåller också antiinflammatoriska ämnen.

08 juli 2012

Frossa i bär


Nu är det perfekt tid att njuta av bär. Hittade jordgubbar från Röds gubben för 10 kr lådan utanför Ikea. Köpte flera lådor såklart. Några av dem njöt jag av genast, istället för en lunch där. De hade bara pasta för vegetarianer, precis som förra gången jag var där. Var det bara otur, eller är menyn densamma för vegetarianer varje vecka? Struntade i hungern såg fram emot min kruska med jordgubbar när jag kom hem. Tänk att efter tre års kruskaätande tycker jag fortfarande att det är en fantastisk lunch. God och mättande.
Med jordgubbar på blev det en bra tillsats av antioxidanter.
Jordgubbar innehåller folat, precis som nypon. Folat är ett B-vitamin som vi behöver mer av enligt årliga undersökningen Riksmaten. Det leverar byggstenar till arvsmassan och är nödvändigt vil all typ av celldelning.
Men för att vi ska ha nytta av jordgubbarnas folat gäller det att ha de små röda sötnosarna kallt. I rumstemperatur sjunker halten snabbt, enligt SLU undersökningen.

17 juni 2012

Jag gjorde det!



Lyckliga i Karlsborg, min coach och jag. Nu är 20 mil avverkade. Kanske går det trots allt!
Regn, blåst och kyla de första tio milen, sedan en dipp i humöret och orken och mörka tvivelsmoln tornade upp sig: Aldrig mer. Hur ska jag klara mig imål? Varför har jag gett mig in i detta?
Kroppen var i god form, men min hjärna spökade när långa backar sög musten ur mig. Vad är det jag vill bevisa?
När mannen påpekade att det är klart du blir trött! var det som att något klickade till i mig! Jag insåg: Jag är trött.
Trots rödbetsjos, idog träning (120 mil) sedan i april är det klart att jag blir trött av att cykla längre i ett svep än jag någonsin gjort. Tröttheten är naturlig. Det skulle säkert Are tyckt också. I fortsättningen tog jag min kropps signaler på annat vis: okey att nacken värker, att knäna inte vill ta några backar i stående ställning, att händerna var stela av kyla, att huvudet ibland blev snurrigt av energibrist. Det hör ihop med trötthet så klart.
Dämpade farten, gladde mig åt att bli välsignad i Tiveden, av det vackra landskapet, av doften från ramslöken i skogarna, bondgårdarnas gödsel. Lärde mig att hålla åt sidan när svärmarna av snabbcyklande subgrupper svichade förbi i livsfarliga hastigheter.
I Medevi, sista stoppet tog jag ytterligare en bulle, nu en medevivariant med honung.
Sockerstinn av enervitdryck i vattenflaskorna, mina egna energikakor och bullar i varje depå, hög på kaffe kämpade jag de sista kilometerarna in mot Motala. Så gruvligt sega de sista milen var.
- OM du brassar på nu klarar du det under 14 timmar, sa mannen och jag lyssnade. Trampade i full fart in i målområdets applåderande skaror och började nästan lipa!
Jag överlevde. Jag klarade och fixade turen på 13 timmar och 57 minuter."




"Pia Vingros från Göteborg har gått i mål sa speakern när en fotograf tog mitt målfoto. Då singlade en tår ur ögonvrån och läpparna darrade av rörelse.
Stort, mycket stort. Nu ska jag fira!

14 juni 2012

Kan man ångra sig?

Läste väderprognosen för den kommande Vätternrundan på 30 mil.
Regn och motvind.
Då slog mig tanken: Kan man ångra sig?
När jag fick idén att cykla rundan föreställde jag mig den i behaglig sommarvärme med lagom sol. Barärmat såklart och nakna ben.
Nu verkar det bli regnkläder och varmt underställ. Kanske mössa till och med.
Motvind hela vägen till Jönköping, sedan sidvind på andra sidan sjön. Hela tiden regn.
Tja, då får jag väl ta fram vikingakrafterna. Och tänka att jag är ättling till några förfäder som gick fel en gång och hamnade här uppe i norr.
Jag är uthållig och stark, lyder mitt inre mantra.
Tränat en del har jag i alla fall gjort. 120 mil sedan april.
Har laddat med god mat ikväll: ugnsbakad potatis, sallad, grillad grön sparris och bönor.
Väskan är packad.
Nu väntar en filmkväll med popcorn.
Imorgon bilfärd mot upplevelsen: Vätternrundan.
Start lördagmorgon 4.14. I mål? Sent lördag kväll om allt går bra.

31 maj 2012

Vättern närmar sig

Hittade Vätternrundands tidning i brevlådan. Läste den till frukosten bestående av hembakat surdegsbröd gjort på råg och vetemjöl, ekologiskt såklart. Getmesost som pålägg. På toppen en näve mungbönsgroddar. De är så lättodlade och härligt krunchiga de små gynnarna.
Insåg under läsningen att det är mindre än tre veckor kvar tills jag står där på starten klockan 4.15 på morgonen i Motala.
Det som lockar mig är naturupplevelsen. Tänk att få njuta av sommarsveriges ljus, dofter och grönska under några intensiva timmar på cykel!
Tiden jag cyklar runt på är inte väsentlig. Upplevelsen är nummer ett.
Utan mitt Are-projekt tror jag aldrig jag ens skulle tänkt tanken att cykla 30 mil i ett streck.
Nu har jag kraften. Lusten. Och hoppas jag - orken.
När jag kommer i mål vill jag höra Euphoria på högsta volym.
Gärna sjungen live av min nya idol, alkoholfria och läckert mystiska Loreen.

29 maj 2012

Fortsätter blogga!


Inte visste jag att ni fanns därute och fortfarande läste min blogg.
Så glad jag är över reaktionerna jag fått, både per mail, kommentarer och i verkliga livet.
Kände att jag inte hade mer att komma med, men nu har jag tänkt om! Jag fortsätter. Drar bara ner på ambitionerna lite.

Nu väntar Vätternrundan.
Du måste ha 100 mil i benen innan sa mannen, som är min coach. 100 mil lät överdrivet och omöjligt mycket i slutet av mars.
Nu har jag cyklat 81 mil. Då räknas bara träningsrundorna, inte den dagliga cyklingen till jobbet. Fantastiskt att det bara återstår 19 mil. Det ska jag nog klara.

Sprang min första löptur efter Göteborgsvarvet idag. Valde prattempo med Maria. Perfekt njutning i vårsolens eftermiddagsglans. Benen kändes pigga, trots söndagens cykling från Malö till Göteborg, 87 kilometer.

När ljuset och värmen kommit är det mer lockande att träna. Funderar till och med på att leta upp ett lopp att springa i sommar. Behöver lite tävlingsträning innan Venedig maraton den 28 oktober.

Mitt enda "problem" är skorna. Har inte hittat rätt än. Har köpt två par skor. Men är inte riktigt nöjd med någon av dem. Det ena paret är ett par nakenskor, alltså nära barfotalöpning. Men dem kan jag inte springa långt med än på grund av min pronation. Köpte därför ett par till. Där slog jag till för snabbt. De är en hel till en halvstorlek för stora. Känner mig som Kalle Anka i skogen de första kilometrarna. Sedan växer fötterna och fyller ut dem under löpningen. Vad ska man göra?
Förr tänkte jag inte ens på vad jag sprang med. Satt de bara på fint var jag nöjd. Har jag blivit mer kräsen?

Fortsättning följer.

15 maj 2012

Allt gick bra!


Mina döttrar stod vid Kungsportsplatsen och knäppte en bild på sin löpande galna mamma. Nästa år springer den äldsta med, har hon sagt.

Mitt fjärde Göteborgs-varv gick bra. men jag startade för varmt klädd, med underställströja och linne. Fick göra som Stålmannen, sticka in i en box och byta. Dock finns det inga telefonboxar längre, utan jag fick ta en blå toabox i Färjenäs istället. Passade på att lätta på trycket också. Hade överdrivit min vätskeladdning en aning. Efter några minuter i boxen var jag omklädd i linne, med tröjan knuten om höften. Härligt sval sprang jag vidare och klarade de 21 kilometrarna på 2,08. Kändes fint, eftersom jag var så osäker in i det sista.
Nu väntar Vätternrundan och i oktober Venedig Maraton.

Har i alla fall bestämt mig för att lägga ner bloggen.
Jag har svårt att hinna med den.
Tack alla ni som följt mig och varit intresserade av mitt snart treåriga Are-projekt och mina hälsosträvande.
Jag önskar er alla lycka till i er egen jakt efter hälsan.
Håll ut - så kommer ni att nå dit ni vill.


12 maj 2012

Laddad inför varvet


Gröten är kokt. Ska ätas klockan 12.00.
Löparklockan är laddad.
Tävlingslinnet och nummerlappen är på.
Nu återstår bara ett val: de gamla skorna eller de nya?
Tyvärr är de nya en halv storlek för stora, så det blir nog de gamla väl insprungna.
Inga risker i detta läge.


11 maj 2012

Taggad för motvind

Faktiskt har de senaste dagarnas satsning på att bli friskare gjort att jag känner mig lite bättre.
Gjorde en slags fasta i onsdags, med grönsaksjos och råris och mungbönor. Avslutade med lite utrensning nästa dag. Sprang ett kort intervallpass igår, med nya skor. namnet på dem förpliktigar: fast witch, snabb häxa. Är det det jag ska satsa på att vara imorgon på Göteborgs-varvet. Även om jag tar mina gamla insprungna löparskor?
Nu en drink med fantastiskt god rödbetsjos, som sägs höja prestationsförmågan.
Snart en middag med pasta och sallad.
Sedan vila.
Imorgon 14.59 bär det av. Ser det som ett träningspass med en massa andra människor. Den tanken dämpar nervpirret.

08 maj 2012

Vätskebrist

Igår kom jag på vad min trötthet beror på.
Vätskebrist.
Har slarvat med maten en tid. Smygdruckit kaffe. Varit på fest med mycket salta snacks.
Och alkohol.
Men inte kompenserat med vätska.
Klart det blir trögt i kroppen.
Så stress och press på det.
Läste i Are Waerlands bok Förkylningssjukdomar igår och allt blev klart.

I vätskebristens spår följer just - förkylningssjukdomar och trötthet och infektioner. Förstoppning. Elände kort sagt.
Så nu är det vätskeintag som prioriteras. Örtte, nyponte, ingefära och citron, grönsaksjoser och vatten.
Fyra dagar kvar.
Ännu är planen att springa på lördag.
Blev lite inspirerad av att den blå linjen nu är målad.
Blir det löpa av på lördag. Eller ej?
Dagsformen avgör.


07 maj 2012

Tung i steget


- Du låter likadan varje år, sa dottern smått kyligt, när jag gnällde över mina tunga steg på den korta löprundan.
- Gör jag?
-Ja innan Göteborgsvarvet.
Har hon rätt?
Kanske. Tunga steg är inte allt, bristande ork, svårt att få luft och lite ont i nacken och... och...
Är det rena rama psykologin, som också min bror antydde i fredags?
För-löpar-noja?

Ändå borde jag vara tacksam: över att jag alls kan gå.
Kände det i morse under min tidiga morgon promenad.
Tacksamhet, när jag tittade ut över blankt morgonvackert vatten.

Hör andra i min ålder berätta om knäoperationer, om sjukliga magar som de måste medicinera för resten av livet eller andra kroniska sjukdomar.
Så gnäller jag för att jag eventuellt inte orkar eller kan springa en löpartävling.
Det gäller att ha perspektiv.
Promenaden och sedan yogan hjälpte mig att landa i mig själv lite.
Jag får ta det som det kommer.
Dagformen får avgöra.

04 maj 2012

Springa varvet eller inte?

Dagsformen är inget vidare.
När jag tog en tur igår fick jag gå flera gånger. Luften räckte inte till.
Vet inte vad det handlar om. Känns som en en infektion ligger och muttrar dovt i kroppen, men vägrar ryta.
Alltså bryta ut.
Allt den gör är att dämpa mig. Ge mig huvudvärk och usel ork.
Ska jag verkligen springa Göteborgs-varvet i detta skick?
Har inte alls tränat löpning, som tidigare år. Hur kul är det att ge upp halvvägs. Eller pressa sig hela vägen och må dåligt sedan av överansträngning?
Vet i dagsläget inte hur jag ska göra.
Ska ta det lugnt några dagar.
Ägna mig åt båtjobb.
Får se om ondan i kroppen ger sig och lusten att springa och luften återkommer.
Tycker om att springa. Men jag behöver ju inte tävla. Inte ens mot mig själv och mina tidigare prestationer.
----------

Har anmält mig till Vätternrundan, men med tanke på hur jag mår är jag tveksam till om jag orkar.
Är det vårtrötthet?
Pollenallergi?
Överträning?
Ynk.

28 april 2012

13 mil i vårrusigt västsverige

Ligger med benen högt på en kudde.
Efter tretton mil på cykel kan de behöva omväxling.
Laddar inför Vätternrundan. 100 mil ska köras innan dess. Hittills har jag gjort 42 mil.
Idag Svartedalen runt. En tur med vitsippor prunkande under gråkala bokträd, brusande bäckar i tyst granskog, lyckliga lärkor i skyn ovanför vårbrukade åkrar, landsvägskörning i kurvor där det var härligt att ligga på rulle i motvinden.
Väl hemma obegripligt tänka sig att jag ska cykla dubbelt så långt och mer därtill i juni.
Och innan dess Göteborgsvarvet.
Prestationer.
Hade två dagars vila innan cyklingen. Ville inte annat än att vara stilla, kravlöst och tyst. Sprang ifrån mig själv under några arbetsintensiva veckor. Efter två dagars vila fick jag fatt mig själv igen. Någorlunda.

19 april 2012

Cancer älskar socker

Are Waerland har fått rätt igen. Socker är livsfarligt. Det är ett gift.
Cancer älskar socker.
I veckans vetenskapens värld berättar professor Kerstin Brismar, Karolinska om sambandet mellan högt blodsocker och cancer.
När du sett programmet kommer du få svårt att äta lösgodis. Eller sockerhaltiga saker överhuvudtaget.
Reportern och forskaren ska äta varsin tallrik lösgodis, för att se om kroppens tillväxtsystem påverkas av sockret. Det gör det. Särskilt för diabetesforskaren. Hon blir riktigt förskräckt över sina värden på insulin och tillväxthormon. De ligger skyhögt över den vältränade reporterns värden.
- Åldern har betydelse, förklarar forskaren som kanske är dubbelt så gammal som reportern, men också det faktum att reportern har mer muskler och är vältränad.
Tillväxthormonet IGF-1 är ett nödvändigt hormon för att vi ska växa, men också för att reparera de dagliga förlusterna i kroppen. Men det är också en bov i tillväxten av cancer.
En grupp personer med den ovanliga sjukdomen Laron syndrom saknar tillväxtfaktorn IGF-1. De förblir kortväxta. Men de drabbas inte av cancer.

Är glad att jag planerat att sticka ut på en löptur med Solvikingarna idag. Även om cykelturen på 3,6 mil i tisdags ännu känns i kroppen.
Vet såväl att rörelse är liv.
Vi är gjorda för att röra på oss. Inte att sitta still på en stol hela dagarna.

17 april 2012

Tidsbrist - hinner inte träna

Stress inför brist på tid för träning.
Ägnar mig knappt åt löpning, trots att det är mindre än en månad till Göteborgs-varvet. Hur ska det gå? Köpte ett par nya skor igår. Valde mellan ett par lätta men traditionelle med proneringsstöd och ett par lätta, mer barfotalika. Blev kär i de barfotalika. Kanske inte så klokt med tanke på att jag pronerar rejält med högerfoten. Men föll för de gröna Saucony lätta platta. Vill bejaka min inre indian.

Knappast särskilt mycket cykling heller, trots att jag behöver 100 mil i benen innan Vätternrundan.
Hittills har det blivit 20 mil. 80 kvar. Det är en del.
Mitt vanliga vårproblem: hur ska jag få ihop mina löpmil och mina cykelmil? För att inte tala om min yoga.
I-landproblem, liksom.

25 mars 2012

Som en hind i skogen

Himla stolt är jag. Skrytsam också.
Odräglig? Säkert.
Sprang ensam två varv på grusåttan idag. Alltså 16 kilometer.
Gick vid två tillfällen för att ta av mig tröjan och äta lite på min hemgjorda energybar. Och dricka lite vatten.
Ändå sprang jag i mål på 1.28,40.
Så otroligt glad. Förvånad också.
Kanske betyder detta att jag kan klara Göteborgs-varvet under två timmar? Det är mitt drömmål.
Jag tränar på så får vi se...

17 mars 2012

8 kilometer på 42 minuter

Väldans stolt över mig själv ligger jag med en påse naturgodis och vilar mig.
Sprang Solvikinglopp i morse. 8:a kilometer. Grusåttan i Skatås.
Gruvligt pirrig innan.
När starten gick hängde jag på Lena "Doris" som gick ut i något lugnare tempo än de andra löparna. Hängde henne i hasorna i höstens 10 km terräng lopp, där jag vann i min klass, K55. Tänkte att det skulle innebära en god chans att få bra fart i detta lopp med.
Men hu vad snabbt det gick. Fick reda på av "Doris" efteråt att vi sprang 5.12 första kilometern och 5.22 den andra.
I den farten orkade jag inte fortsätta. Dämpade stegen. Hon med. Tillsammans tog vi de första backarna. På raklöpan nedanför trapporna till Västra långvattnet hade vi fint klipp i steget.
Manade mig själv med mina inre mantran när jag knappt fick andan: du är stark, frisk och uthållig. Sedan börjar jag av någon anledning räkna, ett två tre osv, till en summa, sedan börjar jag om. Det verkar lugnande.
- Nu är hälften gjorda, ropade Solviking, som sprang förbi. Yes.
Då klarar jag det, tänkte jag. I längsta backen mot skidhopparbacken tänkte jag en lyktstolpe i taget. Snart uppe och sedan bara utför mot mål.
Såg Doris försvinna framför mig. Lät henne göra det. Måste få ta det i mitt tempo. Steg för steg. Hörde på avstånd mullret från ropande människor vid målet. En man och jag och en ung tjej ensamma på upploppet. Hör speakern uppmana oss: Ska ni ta honom? Vi försökte. Men han fick fart och sprang över mållinjen före oss.
I mål! Lena Doris gratulerade mig. Gunnar likaså. Fick energidryck som smakade Dispril.
- Är det Dispril? frågade jag.
- Nej det är inte sprit skrattade funktionärerna och gav mig mer.
Äckliga smaken försvann inte förrän jag köpte en blåbärsbulle för tio kronor i Solvikingstugan.
Gick hem med vinterjackan över min frusna kropp. Lycklig. En så bra tid. Vad jag kan!
Hemma dusch, mat och sedan i säng. Sov som en bebis i timmar.
När jag vaknade var arbetsveckans stress försvunnen ur kroppen. Kvar ett pirrande surr: är det cellernas mitokondrier (kraftcentraler) som kämpar? Kändes så. Jag lät dem jobba i ro och ligger kvar i sängen.

13 mars 2012

Hellre nötter än rött kött som proteinkälla

Läser om hur farligt rött kött är i Göteborgs-Posten. Den som äter rött kött ökar risken att dö ung.
Ingen liten studie precis. I den har 37 698 män följts i 22 år och 83 644 kvinnor som följts i 28 år.
Glad över att jag är vegetarian.
Tar gärna en näve nötter till morgonens müsli för att få dagens protein.
Särskilt nötter drog ner risken att dö i förtid med 19 procent. Gott är det också.
Dessutom handlar det inte bara om att slippa dö i förtid, utan om att leva det liv vi lever så bra som möjligt under tiden. Frisk, pigg och glad.

Hur frisk kan jag bli?

Fortsätter min efterforskning på frågan hur frisk kan jag bli.
Igår cyklade jag till mitt jobb på min nya racer. Denna dag ligger jobbet inte på 8 kilometers avstånd från hemmet utan två mil, en väg.
Underbar start på morgonen att sticka medan det ännu finns liten av nattens mörker på himlen. Först genom den pulserande staden och alla dess stopp, sedan raksträckan längs gamla Säröbanan där Marathon gick i oktober. Motvind från havet. Lade mig på en rulle efter en snabbcyklande man. Vi om upp i 39 kilometer. Då taggade jag ner. Gruset på banan gör cyklingen osäker. En snabb inbromsning och jag kunde legat där.
Snart skymtade havet i Askimsviken och den underbara blåkrispiga himlen.
Lycklig.
Efter en dusch, lyssnade jag intresserat till nya lärdomar på mitt dokumentationsuppdrag, tills det vara dags att trä cykelkläderna på kroppen och cykla hem igen.
Sov gott i natt.
Nu frukost, jobb och i kväll föredrag på bokhandeln vid Landala torg om min bok Jakten på den fulländade hälsan. KUl.

09 mars 2012

Löpning+Cykel=sant


Vackert vid Bertilssons stuga i Delsjöterrängen går kväll.
Nu gäller det att planera tiden för att få ihop träningen inför Göteborgs-Varvet och sedan Vätternrundan. Har läst att löpningen är bra för cyklingen, eftersom den ger kondition. Frågan är vilken nytta cyklingen ger. Pratade med Solvikingentränaren Lena, "Doris" om detta. Hon tyckte att cyklingen var ett utmärkt komplement till löpningen: Det gör dig inte till en sämre löpare, konstaterade hon. Tvärtom är variation bra.
Så skogsturer med löpningen och landsvägsturer med cykeln är vad som väntar när snön försvinner. Härligt. Lyxigt.

14 februari 2012

Säg nej till det vita giftet


Dragan äter inte vitt raffinerat socker.
Det innebär att han tackar nej till den hembakade kakan på vårt torsdagsfika.
- Känner mig så uppjagad av socker. Och beroende. Varje eftermiddag åt jag småkakor för att orka jobba. Det blev fler och fler varje dag.
Nu, efter att ha sagt nej till sockret i närmare två månader, kan han koncentrera sig bättre.

Dragan är inte ensam om att vara kritisk mot socker.
Läser att professor Robert Lustig argumenterat mot socker i vetenskapliga tidskriften Nature. Han säger att vår sockerkonsumtion har tredubblats de senaste femtio åren.
Nu är det dags att myndigheterna sätter upp sockerbegränsningar - särskilt för fruktosen - eftersom vi håller på att bli sockerförgiftade, argumenterar Lustig.
Sockret är en av anledningarna till sjukdomar som hjärt- kärlsjukdomar, diabetes, och metabolt syndrom.
Men inte behöver vi ha statlig sockerreglering i Sverige?
Vi kan sätta upp stoppa oss själva, eller?



10 februari 2012

Längtar efter yoga, sa Meryl Steep

När Meryl Streep spelade in Margaret Thatcher fick hon gå i Margarets kroppsställning och ansiktsuttryck veckor i sträck. Det fick henne att längta efter sin yoga, sa hon i en intervju. Letade febrilt i intervjun efter mer om hur Meryl yogar, men hittade bara den kommentaren.
Jag sjölv, som yogat till och från sedan jag var 16 år (det är väldigt längesedan) känner nu ny yoga-lust.
Inser hur bra yogan är för att stärka bålen, vilket är viktigt för både cyklister och inte minst löpare.
Många av de bålstärkande övningar jag fått från fysioterapeuten på Skatås, liknar mina yogaövningar.
Skillnaden hur jag utför dem skiljer sig dock åt.
I styrketräningen är upprepningarna viktiga.
I yogan betonas koncentrationen och andningen.
I min kropp förenas idéerna. Till angenäm styrka, hoppas jag.

06 februari 2012

Respect yourself


Tänker på lyckan.
Efter en vecka i mörkret på Göteborgs Filmfestival, med många tänkvärda filmer väcks funderingarna om lyckan.
Hur ser lyckan ut? Hur får man fatt i den?
Behövs utlandsresor till tropiska länder för att finna den? Mer ledighet?
Mer inkomster? Bättre hälsa? Hetare kärlek?
Hälsa är viktig.
Liksom bra inkomster.
Men viktigast av allt är kärleken.

Den är början till allt.
Vet så väl att den inte finns därborta.
Eller att någon annan bär min kärlek.
Den börjar här. Inuti mig själv.
Jag har lyckan i min hand.
Den växer i det enkla:
Respekt för dig själv och dina behov.
Det svåraste av allt.
Men jag försöker och ger mig själv ett leende i spegeln på morgonen:
Du duger som du är!


01 februari 2012

Är förkyld

Tog ut mig i helgen. Så är det bara. Hade lite förkylningskänningar men sprang ändå 1,5 timmar med Lena "Doris", ledare i Solvikingarna på lördagen. På söndagen blev det långfärdsskridskor på en spegelblank Härlanda tjärn. Fantastiskt i solskenet med lite motvind åt ena hållet och medvind det andra. Precis som livet borde vara, ett jämt flöde där det goda växlar mot lite motstånd emellanåt.
Att jag fått en förkylning (faktiskt med feber på kvällarna) är något att vara tacksam för.
Mitt immunförsvar fungerar. Det är bra med övning av det ibland.
Också övning i tacksamhet. Så frisk jag är annars!
Jag snyter mig, dricker nyponte (och en liiiten kopp kaffe) för att pigga upp mig.

26 januari 2012

Morgonrodnad på himmel och kind


Med fjolårets sargade broddar gav jag mig ut på en löpartur i ottan. Allena såg jag ljuset komma i skogen. I kroppens fanns bara en kopp nyponte, men när väl kroppen blev varm gick det utmärkt att springa de 8:a kilometrarna i tyst, nymornad skog.
Stannade förundrad inför naturens skådespel och tog en bild av morgonhimlen.
Fylldes av lycka över att bo nära skogen och ha en kropp som oftast villigt tar mig ut på sådana här underbara turer. Tänk om jag inte hade kunnat gå eller springa!

Funderar hur jag ska fördela min träningstid. Tre pass i veckan är lagom. Hittills har jag ägnat dem åt löpning. Men om Vätternrundans 30 mil inte ska bli en veritabel plåga, behöver kroppen vänja sig vid sadeln.
Ska jag införa en fjärde träningsdag på cykel eller skippa ett löparpass (Som jag tycker är roligare och enklare?)
Funderar medan jag stretchar och magen kurrar efter frukost.


23 januari 2012

Fajtas mot sjukdom

När Marit läst min bok, sa hon att den var bra.
Men hon var upprörd över ett uttalande av Are Waerland.
"Vi har inte med sjukdomar att göra utan livsföringsfel".
-Det är att lägga skuld på patienten, menade hon.
Säg det till den familj vars 4-åring fått cancer.
Eller till den unga tjejen som diagnosticerats med SLE.
Jag blev stum.
Har aldrig sett de orden så.
Att de ska ge patienten skuld.
Jag läser dem som ett hopp.
Om något i min livsstil lett mig in på fel väg, då har jag ju en chans att hitta rätt väg.
Kollade med Klas, som läst många av Ares böcker. Han ville minnas att Are någonstans sagt att 90 procent av sjukdomarna är orsakade av livsföringsfel. Det handlar då om sådana sjukdomar som de flesta forskare idag är ense om beror på fel i livsföringen. Som hjärt- kärlsjukdom, diabetes, mag- och tarmsjukdomar, cancer... Men självklart inte alla mag- och tarmsjukdomar eller cancrar.
Du kan göra något åt saken är budskapet, som jag ser det.
Även om du är sjuk så har du en chans.

17 januari 2012

Min bok på hälsohyllan!

Marit skickade en länk som jag blev så glad över.
Min bok står på hälsohyllan tillsammans med Born to run, en av de böcker jag inspirerats i min löpning av. Platsen är Stadsbibliotekets nya lokal (under renoveringen). Lokalen heter 300kvm och ligger nära Centralstationen i Göteborg. Kul.

14 januari 2012

Yoga utan ego

Debatten om yogas farlighet fortsätter.
Fick ett mail från Maria, som är yoga utövare. Hon länkar till Dashama som skriver klokt om risken för skador inom yoga.
Under rubriken Är yoga säkert skriver hon bland annat att de som skadade sig
- ....försökte göra något utöver sin egen förmåga.
- Deras ego styrde, de försökte vara lika duktiga och viga som andra i rummet, istället för att utgå från sig själv och den egna förmågan.
- De var inte närvarande i rörelserna, och i sin andning vilket gjorde att de försökte för mycket, med skador som följd.
Vi ska veta, menar Dashama, att vi ska vara den vi är, det är perfekt. Inte försöka likna någon annan.

Aloha love,

This week there has been a great deal of discussion about an article written in the New York Times Magazine. I read the article and saw the photos. And I have to say, I agree with some of what was written. Here's why.

Many people have come to me over the years for healing, after injuring themselves in another yoga class. Whether it was a neck strain, a strained or torn muscle, shoulders, wrists, joint problems or any other issue, these stories have always concerned me.

Continue reading this article, click here...

13 januari 2012

Jag är en morot!


Till det yttre är jag en morot. Rak, lite jordig och okomplicerad. Rotad i den svenska myllan. Nyttig.
I det inre är jag en ingefära. Oregelbunden i formen, med flera utskott och ett skimrande skal. Exotisk uppväxt. Otroligt välgörande.

Fick bilden när jag var på väg att somna igår.
Var jag inspirerad av boken jag just läst klart: Haruki Murakamis 1Q84s drömlika världar. Där är det svårt veta vad som är sant och riktigt.
Eller har min jakt på den fulländade hälsan gjort dörren till mitt undermedvetna vidöppen?
Eller har jag blivit spritt sprängande galen?
Något är det.
Framförallt är det spännande. Ser fram mot insomningen i kväll.
Blir det fortsättning? Kommer de två att mötas?

12 januari 2012

Våga yoga!


Läser i New York Times om hur farligt yoga är. Att antalet yogautövare i USA ökat och att det nu är dags att tala inte bara om fördelarna med yoga, utan också om skadorna det ger.
Skador som ingen tidigare vågat tala om.
Det är hälsenor som brustit när utövarna gjort Adho Mukha Svanasana (Downward facing dog). Eller ryggar som fått kroniska skador vid ryggradsvridningar. Andra har fått stroke efter huvudstående.
Klart oroande eller?

Längre ner i texten står också några av orsakerna som kanske är förklaringen till skadorna.
Allt fler gör yoga. För några år sedan var det 4 miljoner yoga utövare i USA. Idag beräknas de vara 20 miljoner. Säg den sporttrend, som inte också leder till att människor skadas. Det gäller för löpningen, som är en stor trend, liksom för andra sporter.
De som rör sig och testar sina gränser kan riskera skador.
Det problematiska och en av orsaken till skadorna är att det finns en hel del som utövar yoga i stora grupper, där läraren faktiskt inte har möjlighet att veta eller känna till den enskilda elevens behov och svaghet. Då är det inte konstigt att det blir skador. Särskilt inte om personen inte heller lyssnar på sin kropp utan försöker pressa sig (prestera) i snabbare takt än kroppen vant sig vid övningen.

I de Iyengarklasser jag gått i här i Göteborg har läraren alltid varit noga med att fråga oss om vi har särskilda problem som de bör veta om (ryggbesvär, ont i nacken, svaga handleder, ont i knäna). För dem som behöver det anpassas dagens övningar för den personer. Det är en självklarhet.

En annan uppmaning är att alltid lyssna på sin egen kropp. En dag kanske det går bra att göra Hunden med hälarna i marken, en annan dag (eller kanske tidigt på morgonen innan kroppen är uppvärmd) går det inte alls.
Yoga är en väg att bli medveten om sin egen kropp och dess gränser. Självklart är det också en möjlighet att tänja sina gränser, att utmana sig själv. Men det ska vara i försiktiga portioner.
Framförallt går inte yoga att likna vid en vanlig sport. Det handlar inte om att prestera. Tvärtom är det snarare motsatsen till sådana ambition. Det handlar inte om att göra ett visst antal rörelser, utan om att vara i rörelsen, helt närvarande med andning, tanke och känsla. Antalet rörelser är inte den stora utmaningen utan förmågan att vara i rörelsen, i armen som sträcks, i lårmuskeln som strävar utåt, i andningen som är lugn, och vara avslappningar i övriga kroppen, inte minst ansiktet.
Yoga är fantastiskt. Regelbundna (gärna dagliga) yogaövningar ger dig en möjlighet att bli smidig, stark och avspänd. Särskilt om du lyssnar på din kropp.

11 januari 2012

Recension om boken

Äntligen har recensionen från Bibliotekstjänst kommit.
"Här skriver hon självbiografiskt om sina hälsoproblem och mångåriga strävan att bli frisk och stark. Boken gör nedslag i decenniers vedermödor i med- och motgång./.../Positiva resultat rapporteras framförallt från löpträning, yoga och Are Waerlands vegetariska kostregim. Budskapet handlar om en livsföring som kan ge ökat välbefinnande med relativt enkla och biverkningsfria medel.
Den annars lättlästa boken avslutas med `108 frågor om hälsa du alltid velat få svar på`. T.ex är kaffe nyttigt?: Svar: Både och. Vad är största hoppet för framtidens hälsa? Svar: Du själv.
Motzi Eklöf har skrivit recensionen om boken Jakten på den fulländade hälsan för Bibliotekstjänst.

05 januari 2012

Se ljuset! Lyxliv på hemmaplan.

Hörde en brunbränd kille, som pratade i telefon, berätta att han och kompisarna tillbringat julaftonsmorgonen på en strand i Thailand.
Han såg lycklig ut.
Härligt med värme, sol och strandliv mitt i december såklart.
Men numer drömmer jag sällan om sådana turer. Eller den slag omväxlingen. Inte bara av klimatskäl.

Sedan jag började löpträna bryr jag mig mer sällan om vädret.

Konstigt egentligen, eftersom jag är ute mer och brottas med blåst, stormar, regn, hagel och kyla och mörker.
Jag vill vara här, där jag bor, oavsett årstid. När jag är ute känner jag mig innerligt levande.

Visst bävar jag att ge mig ut ibland. Som i morse, då jag satt länge med min kopp te och stirrade ut i mörkret och tvekade inför löpturen jag planerat.
När det började ljusna något bytte jag morgonrocken mot löparkläder och stack ut.

Måndagens tuffa träning kändes som ett dovt motstånd i kroppen.
Men jag försökte tränga bort den känslan och fokusera på vädret. På min kropp som fungerar. På nuet.
Visst var det lite dugg i luften, visst var det gråmulet, men mitt i det gråa fanns det ljus.
Härligt spirande, försiktigt ljus, som gjorde mig så innerligt glad. Det har vänt nu. Våren är på ingång snart.
Om jag inte tagit mig ut skulle jag inte sett det vita klara ljuset och njutit av det.
Nu gjorde jag det varje steg.
Och var väldigt glad över att vara frisk, stark och ha tid att sticka ut i frisk härlig luft i en tyst skog.
Gratis lyxliv på hemmaplan.

04 januari 2012

Projekt underlättar beslut

Nu vet jag varför projekt gör mig så lycklig.
Projekt underlättar beslut.
Jag som periodvis har svårt för att fatta beslut får det enkelt när jag har ett projekt.
Ska jag ta dendär kakan nu när energin dalar?
Ja, det vore himla gott.
Nej, jag har ett hälsoprojekt och då har jag bestämt mig för att undvika socker.
Ska jag strunta i träningen och njuta av en kväll hemma istället?
Ja, det är jag värd efter en dag framför datorn.
Nej, jag har ett hälsoprojekt och vet att jag mår så mycket bättre efter en löptur eller promenad i friska luften - eftersom jag suttit stilla framför datorn hela dagen.

Läser en intressant artikel i senaste PS LEVA, som bekräftar min tes. Där citeras Roy F Baumeister, forskare i socialpsykologi vid Florida State University, som skrivit boken Willpower tillsammans med John Tierney.
Enligt forskaren gäller det att hushålla med sin viljestyrka. Slösar vi bort den på en massa småbeslut under dagen finns inte så mycket kvar till de viktiga besluten. Enligt honom använder framgångsrika människor inte sin självkontroll till att nå sina mål och ta sig genom kriser, utan till att undvika dem. I praktiken handlar det om att inte utsätta sig för problemsituationer, frestelser och inre konflikter. Lösningen är att skaffa sig vissa vanor.
- Hitta rutiner för att undvika frestelser
- Ät regelbundet, gärna mat med lågt GI
- Spara viljestyrkan till när den verkligen behövs
- Fatta viktiga beslut på morgonen, innan du hunnit bli trött.

03 januari 2012

Älskar projekt

Jag är älskar projekt.
Ett projekt ger mitt liv mening.
Allra bäst är projekt jag hittat på själv.
Som det nuvarande - att leva enligt Are Waerlands principer, med vegetarisk mat, träning ute och lite socker, salt och vitt mjöl, inget kaffe, sällan alkohol.
Jag drivs av frågan:

Hur bra kan jag må? Hur blir mitt liv om jag mestadels är helt frisk?

OM jag inte hade haft den drivkraft som ett projekt ger mig skulle jag knappast givit mig ut till Solvikingarnas träning igår 17.30.
Det blev backträning. Tränaren Emma Lind drev oss att springa allt vad vi orkade uppför 5:ans branta backar.
Det är sådan träning som gör oss snabbare och starkare.
Och den är svår att motivera sig att göra själv.

- Ni ska tänka på mig imorgon när det känns i era ben, sa hon.

Jag sprang så snabbt jag orkade uppför och fick - mjölksyra. Efter varje ansträngning mjukjoggade vi tills vi återhämtade oss, sedan på: et igen.
Den mjuka rörelsen får mjölksyran att neutraliseras och försvinna.

Efter löparpasset väntade mitt eget styrketräningsprogram hemma i värmen.
In med bakpotatisen i ugn, sedan armhävningar och tåhävningar och situps. Efter duschen var de halva potatisarna med örtkryddor på klara och fick sällskap av tofu och stor sallad på tallriken.
Slängde mig nöjd i soffan efteråt. En så härlig kväll. Rena rama projektyran.

02 januari 2012

Träning efter dator-träff

Maten är självklart viktig. Det är ju bränslet du stoppar i dig som ska få friskhetsmotorn att tuffa på. Men lika betydelsefull är rörelse. Motion. Att bli trött och svettig. Frågan är bara vad som lockar en att få fart! Läser om livsstilsdatorer som snart finns på vårdcentraler, även utanför Östergötland. I datorn svarar du på några frågor om din livsstil och får direkt ett råd om vad du ska göra för att förbättra den. I en studie som gjorts visade det sig att metoden fått människor att röra på sig. Jag behöver ingen dator som säger det åt mig. Älskar att vara ute och springa, gå eller cykla. Numer vet jag att jag behöver komplettera med styrketräning. Både för att springa bättre, men också för att klara kommande Vätternrundan i juni. Vet var viktmanchetterna ligger. Men tar inte fram dem....