22 augusti 2009

Sol i ögonvrån - men ond hormondusch

Vaknar av sol i ögonvrån. Tassar ut i gräset, vått av nattens störtregn.
Några svarta vinbär hänger kvar på de nya buskarna. Äter dem medan jag spanar på havet, som ligger nystruket.
Men ont i "magen" igen. Vad är det som spökar?
Känns som om förra helgens kurs i läkande beröring satte igång hormonströmmen i kroppen. En ström jag trodde var avknoppad för flera månader sedan.
Kan inte avgöra om det är bra eller dåligt tecken. Bara att något händer, hormonellt.
En del av mig har tillit. Den andra hissar varningsflagg. Ring doktorn, boka tid. Kolla.
Kan fjäderlätt beröring på ryggen sätta igång sådana förändringar i kroppen som jag nu upplever?
Måste fråga David.
Ska på 50-årskalas, med kräftor.
Och alkohol.
Hur ska jag göra?
Hålla på experimentet eller ej?

21 augusti 2009

Vaccinera eller ej?

Vågar jag släppa iväg dottern på sydostasienresa innan hon fått svininfluensavaccin? Söker och letar efter information. Hittar en alternativ hållning med en helhetsdoktor som inte tycker man behöver vara så hysterisk och absolut vaccinera hela befolkningen. Inte minst för att vaccinet inte är färdigtestat och att man faktiskt kan få biverkningar av vacciner. Bättre satsa på handhygienen och gott immunförsvar! Ja, men vad fixar man det? Hur? Måste leta vidare.
Hittar Karin Bojs artikel i DN med slutsatsen att allt tyder på att svininfluensan är farligare än vaccinet. Hon tycker vi ska vaccinera oss av solidariska skäl, med de svagaste i samhället. Om alla vaccinerar sig riskerar inte så många bli sjuka. Men läkaren Annika Dahlqvist, som förespråkar lågkolhydratkost, tänker inte vaccinera sig. Hon litar till sitt goda immunförsvar och satsar på bra mat, D-vitamin och Omega 3-fettsyror.
Hittar naturläkaren Peter Wilhelmssons tips om hur man får ett gott immunförsvar: utöver goda hygienråd som att tvätta händer, inte kramas i influensatider... några andra råd: Ät mer av vitlök, vanlig lök, blåbär, mjölksyrat och fil. Mindre av socker. Ät gärna kosttillskott som: D-vitamin, B-vitamin, zink. Och sov.

20 augusti 2009

Hör ditt lidande ihop med världsläget?

Äldsta dottern klagade över sin otur. Som född 1990 tillhör hon babyboomen, den största ålderskullen sedan 1970-talet. Det innebär att konkurrensen om utbildningar är stenhård. Den poäng som räckte till plats på engelska universitet förra året, är inte tillräcklig i år.
På det kommer finanskrisen.
Och nu - svininfluensan. Snacka om Otur, stönade hon.
Men hon har jobb, trots hög ungdomsarbetslöshet. Och hon planerar en egen utlandsresa. Njut av livet. Än är du frisk, tyckte jag.
Som om det vore så enkelt.
Klart vi blir påverkade av världsläget, inte bara av våra barndomsupplevelser och relationer.
Läser i min favorittidning ODE, (www.odemagazine.com)att terapeuter aldrig frågar sina klienter om världsläget påverkar dem.
Men det är klart det gör.
Nu behövs hopp.
En stor dos. Till fler än de som är födda 1990.

18 augusti 2009

Fattig man med fläsk ger perspektiv

Känner mig outsägligt sorgsen idag. Vet inte varför.
Solen skiner, efter dagar av gråmulet regndropp. En anledning till munterhet.
Men icke.
Sorgen lägrar tung inombords.
Försöker jobba. Vara klok, kritisk och intellektuell. Tröskar mig igenom texter på engelska. Öppnar fönstret, trevliga stadsljud från människor som borrar, sågar, parkerar bilen fem trappor ner, pratar med varandra på promenad mot lunchstället. Ljusa gardinen fläktar så vackert och solstrålarna skär elegant genom mitt svängande prisma. Över hela rummet små färgade återsken.
Ser allt, men inget hjälper.
Går ut för att köpa ingredienser till lunch, utöver råriset som kokar redan. Hamnar i kön bakom en småväxt, äldre, mycket brunbränd man, med enkla kläder. På rullbandet lägger han upp 4 paket stekfläsk och sträcker tyst fram ett pantkvitto mot kassörskan. Antar att han samlat tomburkar i den stora plastkasse han bär i handen. Fyra paket stekfläsk, är det resultatet av morgonens arbete?
Lägger upp min gurka, mina tomater. 13.50 kr.
Vandrar tillbaka.
Var ska han steka sitt fläsk? Har han någonstans att sova? En familj?
Skär upp min gurka, mina tomater med tanken skuggad av andra perspektiv än min melankoli.
Nyttig ingrediens till min råkostsallad.

17 augusti 2009

"Folk bryr sig inte vad de stoppar i sig"

Folk bryr sig inte om vad de stoppar i sig, säger Bosse, som säljer bröd vid Skärgårdsbåtarna på Saltholmen. Det är obegripligt!
Själv bakar han alla bröd och bullar med ekologiskt mjöl numer. Och smör och socker och fler ingredienser om han hittar ekologiska alternativ. Det är få som uppmärksammar eller kommenterar hans små skyltar om att allt är ekologiskt, menar han. Ett bröd är ett bröd, oavsett innehåll?
Samtalet började sedan jag uppmärksammade hans logga på påsen:
Bakat på ekologiskt mjöl.
Dyrare bullar på köpet?
Inte alls, säger Bosse.
Godare?
Avnjöt mandelbullarna med ekokaffe i lä bakom en klippa på Galterö.
Smaskiga var de.

16 augusti 2009

Inte konsekvent - straffet blev magpaj

Varför gör jag så?
Kom hem efter 30 mils ensamkörning. Maken och sonen hade lagat fin middag. På deras vis.
Omsorgsfullt ugnstillagad kyckling, currysås, ris och bönor. Hungrig som jag var och glad över att de ansträngt sig åt jag.
Kanske borde jag inte gjort det? Sedan dess har jag värsta besvären med magen.
Då hade jag varit hos kusinen Hans, som odlar ekologiskt och är självförsörjande bonde i Östergötland. På det lutade köksbordet i stugan blev jag bjuden på hans egenodlade sallad, som han också levererar till fina restauranger i Linköping. Hans ljuvliga smörkokta savoykål, delikata gurkor som minsann växt i jord i motsats till affärens som oftast växt på någon slags fiberull i näringslösning. Smaken på allt Hans bjöd på var mångfacetterad, djupt tillfredsställande för magen och smaklökarna (som ett gott vin).
Som mellanmål fick jag en grön shot pressad ur massor av persilja och någon särskild bladgrönsak typ mangold som jag glömt namnet på. Ner med grönskan i den handdrivna kvarnen och ut kom ilsket gröna droppar levande föda att svepa i hast. Luftens syre förstör de nyttiga ensymerna.
Visserligen älskar jag kaffets kick. Men det här var något annat, en kick av högre rang, som om hjärnan gick till en subtil medvetandenivå, där sinnena skärptes till att uppfatta växternas signaler, fjärilarnas fladdrande, grodornas tillvaro och vattnets lugnande verkan på en uppjagad storstadssjäl.
Ville behålla den känslan.
Men på vägen hem fanns inga mer gröna shots.
Bara kaffe och muffins för 25 kronor.
Kändes som död materia i munnen.
Hur ska jag lyckas fullfölja min projekt, när jag inte lyckas vara konsekvent?
Straffet för mina avsteg får jag i alla fall. I en pruttig, värkande mage. Rätt åt mig?