09 januari 2010

Bastu och ishavsbad

Rosa morgonhimmel mot snövita tak.
Läckert.
Packar ryggsäck för tur till Brännö.
Bastubad och havsdopp väntar.
Får se hur förkylningen reagerar.
13:e dagen utan kaffe
Fördel: Inser att det är med stimulans som med pengar. Stimulans skapar en illusion av att du har mer än du tror. Risken är att du tar ut mer än vad du har på kontot. Satsar nu, som en test, på realism.

08 januari 2010

Vilka tjänar på positiv kaffeforskning?

Letar argument mot kaffe. Men har svårt att hitta några riktigt bra.
På de flesta pålitliga vetenskapliga källor finns bara studier som visar hur bra kaffe är.
Att det kan hindra Parkinson, att det minskar risken för diabetes med mera och till och med eventuellt är bra vid hjärt- kärlsjukdomar.
Tidigare var kaffet farligt, inte minst för alla med dåliga magar. Idag tycks det bara vara solskenshistorier. Det gör mig misstänksam. Vilka finansierar alla dessa goda studier? Vilka har intresse av att kaffe är så poppis just nu? Finns några som har ambition att jämföra hälsan hos kaffedrickare kontra grönt-te-drickare?
Det viktigaste argumentet för mig mot kaffe är att det är en stark stimulant, som triggar den centrala nervsystemet. Kaffet gör mig piggare än jag är. Vad betyder det för kroppen på sikt? År efter år? Något skadligt anar jag.
Dessutom vill jag att det jag dricker ska släcka törsten eller tillföra näring. Kaffe släcker inte törsten, tvärtom är det urindrivande och på sikt uttorkande. Någon näring finns det inte heller.
Visst finns det lite antioxidanter. Men grönt te har dubbelt så mycket.
Så valet är enkelt. Grönt te blir det.
Men beroendet är jag inte fri. Är fortfarande i sorgeprocessen, märker av abstinensen plågas av vanan att ”dricka kaffe”.
Är inte i det gröna te-landet än där allt är ljust soligt och verkligt och sunt. Och där jag är lika pigg som jag är i verkligheten.
Utan i mellanlandet, gråzonen. Vem är jag när jag inte är kaffedrickare längre? Huvudvärken, som numer är lätt, mer som en aning, ger mig inget svar. Försiktigt stapplande och lite trött vandrar jag vidare på min expedition.
12:e dagen utan kaffe
Fördel: Huvudvärken som tidigare alltid följde mig är svagare.

07 januari 2010

Drömmen om kaffe

Drömde om kaffe i natt.
Påminns om kaffeförlusten i mitt liv hela tiden. I böcker jag läser dricker de kaffe. I tidningarna finns annonser om peeling med kaffe, eller att gå ner i vikt med kaffekur. Gick förbi ett kontor där det doftade underbart av kaffe.
Likadant var det när jag fastade förr. Då påmindes jag om mat hela tiden fastan varade. Längtan steg fram i mina drömmar om natten, då jag åt stora bitar av camenbert "av misstag".
I drömmen om kaffe var det annorlunda. Jag drack kaffe, som var beige och kallt. Som svalnat bortglömt på mitt skrivbord (inte ovanligt i verkligheten). Jag glupade i mig det, som om det var vatten och uppmärksammade hur det smakade: kallt, beige och bittert beskt. Inte alls något att längta efter.
Så vad är det jag sörjer? För det gör jag. Är smått deprimerad i kaffeförlustens dike.
Skvalpar fram där.
Jag sörjer kaffegemenskapen. Det sociala. Alla gånger när fantasin tryter, då en kaffepaus löst saken. Lite kaffe, lite prat, så finns en lösning. Vi möts i vårt kaffesug, i vårt beroende. Hela svenska folket.
Som vegetarian, friluftsälskare har jag i alla fall varit "normal" i ett avseende tidigare.
Jag har druckit kaffe.
NU? Ensamhet? Isolering?
Vem har hört talas om örttepaus? Gröntte break?
Det är tufft att vara pionjär.



11:e dagen utan kaffe

Fördel: Abstinensen träder fram till och med i mina drömmar och avslöjar mitt automatiserade beteende.

06 januari 2010

10:e dagen utan kaffe

En del tål kaffe bättre än andra.
På mig galopperar hjärtat lätt efter en kopp.
Var på fest där bordsgrannen berättade att han drack uppåt sju koppar bara på förmiddagen.
Annars fungerade han inte. Helst espresso från sin lyxiga maskin.
Vi är olika.
Jag undersöker bara vad jag mår bäst av.
Läser på Amerikanska Heart Associations hemsida att koffein påverkar njurarna och ökar vätskebehovet. Om man inte lyssnar på det riskerar kaffedrickaren uttorkning.
På bättre caféer serveras alltid ett glas vatten till varje kaffedrickare. Smart.
De studier som finns om kaffedrickare och risken för hjärtsjukdom är motstridiga, konstaterar Amerikanska hjärtorganisationen. Än finns inget som tyder på att måttligt kaffedrickande ( 2-3 koppar - inte muggar) per dag ökar risken för hjärtsjukdom.
Det behöver inte betyda att det inte är farligt. Bara att några sådana studier inte gjorts, där man kan dra generella slutsatser.
Generella slutsatser säger ändå inget om individen. Vad som passar mig eller bordsgrannens kropp bäst.
Jag lyssnar på min kropp, så får vi se.


10:e dagen utan kaffe.

Fördel: Sparar pengar. Fanns inget grönt te där jag tänkte ta en fika på lång promenad i snöyran. Där sparade jag raskt 50 pix.

05 januari 2010

Mjölkbrist ger kris på jobbet

Kamraterna på jobbet blir förtvivlade när mjölk saknas efter alla helgerna.
Hur ska de då kunna dricka sitt morgonkaffe?
Jag bryr mig inte.
Dricker roibuste.
Precis som smarta detektiven i Botswana.
Hon får bli min förebild nu i jakten på andra förebilder än kaffedrickare.
Behöver förebilder. Kalla vädret påverkar mig i sorgeprocessen.
Kylan får mitt inre att ropa efter den svarta beskan. Förkylning gör sitt till.
Trötthet ökar längtan efter kicken.
Men man kan inte kicka sig hur länge som helst.
Ibland är det bara vila som gäller. Det säger min kropp till mig genom att ge mig en förkylning: Ta det lugnt nu. Vila!
Får ta ett yogapass som kanske ger ro åt mitt inre.
Och kanske dämpa min inre pigga pådrivare.

8:e dagen utan kaffe.

Fördel: Mina tänderna slipper få mörk beläggning av kaffet. Kaffe är tillsammans med mörka bär, som blåbär, vinbär, druvor, vin och blutsaft värsta färgbovarna.
9:e dagen utan kaffe
Fördel: Utan uppåtkicken koffeinet ger tvingas jag inse: Jag är trött. Jag måste vila.
Promenad och Katarina Wennstams roman Smuts är allt jag klarar idag.

03 januari 2010

Jämt blodsocker med kruska

Läser i Dagens Nyheter om en ny bok Hjärnkoll på vikten av Martin Ingvar professor på Osher Centrum för Integrativ medicin och medicinjournalisten Gunilla Eldh.
I artikeln skriver Astrid Johansson:
Hjärnans belöningssystem är en osynlig supermakt som styr vårt handlande på gott och ont. Det föredrar mat som skjuter blodsockernivån i höjden och ger oss en omedelbar kick. /.../ Lär vi oss samarbeta med belöningssystemet istället för att kämpa emot så blir det lättare att gå ner i vikt. Ett sätt är att jämna ut blodsockerkurvan."

Även om vikt inte är mitt huvudintresse, så låter resonemanget klokt och logiskt. Men jag funderar på om de då utgår från ett överstimulerat belöningssystem, som de flesta av oss skaffat oss genom vår livsföring. Eller om de lyckats studera ett normalt, balanserat belöningssystem (som jag hoppas skaffa mig)som kontrast?

Är i alla fall glad över att min dagliga kruskagröt, som Are Waerland skapade resan på 1930-talet. Den ger lågt fint GI som håller mig nöjd länge. Dessutom är volymen tack vare de 2 dl kruskakli som ska i så stor att mättnadskänslan sprider välbehag.
Varierar mina 1 dl havregryn med krossad kornblandning. Köper krossade korn, vete, råg via min hemleverantör Hedenborgs eller fyrkornskross från Saltå i livsmedelsaffären.
Jag lägger 1 dl kross och 1 dl finfina sultanrussin i blöt (4 dl vatten) redan på morgonen. När kornen är blötlagda blir näringsupptaget bättre.
Gröten är min lunch måndag till söndag. Och jag tar mig gärna en tupplur direkt efter. Som idag i soffans ro hemma.

7:e dagen utan kaffe.

Fördel: Kaffe hämmar kroppens järnupptag. Det problemet slipper jag som kaffefri.