Varför vegetarian? frågade doktorn

Varför ska du vara vegetarian ett år? frågade doktor Kaitlin hemma på vårdcentralen.
Jag var där för min förkylning och ont i öronen. Vill inte åka till Aten med öroninflammation.
Frågade samtidigt om hon kunde ta lite tester av mitt blod, nu i vegetariska försökets inledning och följa upp om ett år. Kolla järnvärdet, både hb och ferronivåer, B12 nivån, kolesterol, en slags hälsokoll helt enkelt.
Men varför frågade hon igen?
Trött på att ofta få förkylningar, sa jag. Andra är inte förkylda flera gånger om året som jag. Jag vill bli frisk.
Då såg hon allvarligt på mig. Tittade på datorjournalens värden från tidigare undersökningar. Tyckte att de som togs för ett år sedan skulle kunna duga som utgångsvärden.
- Så fort ändras inte B12 nivåerna exempelvis, sa hon. Hb är bra, 127, ferronivåer och kolesterol också.
Men kom tillbaka om ett år så gör vi en test igen.
Tränar du? Ja, cyklar, springer, yogar. Är du ute? Ja. Vet du vad du ska äta för att få i dig protein och järn. Ja.
Okey kom tillbaka då om ett år så får vi se.
Något mer än vanlig bonnaförkylning hade jag inte.
So, Athens here I come.

Är inte gud

Stönade inför yngsta dottern, Stina 13 år om hur orättvist det är att jag, som lever så sunt är förkyld... dessutom så många dagar. Aldrig tycks det ta slut....Snörvel, snörvel...
Hon stirrade argt, uppfordrande på mig:
- Men mamma, du är inte gud.

Har tänkt på det. Jag är inte allsmäktig. Allt rår jag inte på. Har inte kontroll över.
Jag är bara människa. En som försöker så gott hon kan. Som ibland, trots försiktighetsåtgärder som grön mat, sova mycket, tvätta händer ofta, blir förkyld. No big deal.
Man kan bara göra så gott man kan. Man är inte mer än människa.

Orättvist bli förkyld

Orättvist är det. Att jag så lätt blir förkyld. Nu har jag dessutom fått ont i örat. Jag som sköter mig. Äter mycket grönt. Vegetariskt, ekologiskt. Som rör på mig, cyklar till jobbet, löptränar (när jag är frisk), yogar. Sover gott. Tar hand om mig.
Nu laddar jag med gurkmeja, som är dunder för immunförsvaret. Ny forskning bekräftar den indiska auyrvedisk läkekonstens kunskap om hur bra gurkmejan är.
Kan jang såklart. Och en lunchtallrik full med nyttigheter. Bulgur, ruccola, mjölksyrad gurka, rotsaker från ugnen.
Vill bli frisk nu.

Om att bli den man är

Känner en växande lust att bli den jag är.
Frisyrmässigt sett.
Detta är allvar.
Vilken frisyr är mitt sanna jag? Vilken färg är jag?
Målet är:
Naturlig. Enkel. Passande min stolta ålder.
När kamraterna beskrev mig som instrument enades de: Akustisk gitarr.
Ja. Okey. Det kan stämma.
Jag vill bli likadan i håret. Som en akustisk gitarr.
De långa vitblonda testarna rök i fredags.
Kanske ryker resten nästa klippning.
Då finns utrymme för den egna färgen i blandat randigt.
Lite brunt, lite vitblont, beige och grått.
Kanske inget vidare snyggt.
Men det är hur jag ser ut.
Jag vill att det ska duga.
Jag vill att jag ska duga. Som jag är.

När motorn inte går framåt – segla

Lärde mig en läxa i helgen.
Var ute till havs med kompisen Marie. Första morgonsolen på Vinga. Seglade söderut i härliga vindar. Vid tilläggning i blåsig vik behövdes motorn för att lägga draggen i bättre läge.
Motorn gick snällt på friläge. Och på back.
Men vägrade gå framåt.
Jag kunde fått panik men blev underligt lugn och mest intresserad. Vad händer? Vilken är lösningen?
Kollade lilla spärren som ska vara intryckt när motorn är avstängd och ute vid gång.
Den var intryck och vägrade trots att jag flyttade spaken framåt att studsa ut.
Drev med vindarna, mot andra båtar och mot klipporna. Slog på backen, men då gick färden rätt in mot grunt vatten. Illa. Bergen var fulla av picknickande familjer som kollade skådespeleriet.
Slängde draggen.
Låg där och guppade. På svaj.
Ny väderprognos varnade för hårda vindar, från norr. Helt fel läge att stanna över natt som vi tänkt. Guppade stilla.
Gjorde sallad till grovt rågbröd och finfin getost. Åt. Diskuterade läget.
Vinden som ännu var västlig tjöt allt mer i riggen.
Marie sa: Vi kan inte bli kvar med kass motor när vädret nu blir värre. Ifall vi måste flytta oss mitt i natten behövs motorn.
Rätt.
Rädd var jag inte, men upptagen i tanken av att motorn inte vill gå framåt. När jag vill.
En man i båt kom och sa: Ring Sjöassistans.
Inte assistans, sa vi. När vi har segel. Vi seglar. Till hemmahamn.
Så jag drog upp draggen. Marie satte revad flisa på focken och vi fräste norrut på fin vind från sidan.
Oroade såklart över hur tilläggningen i hamnen skulle bli med 5,5 ton tung båt med bara segelflisa och roder som stöd. En manöver jag aldrig gjort.
Vilken var läxan jag lärde i helgen?
Om motorn inte går framåt, kan man kanske segla. Åka med vindarna, överlämna sig. Bildligt och bokstavligt.
Hur det gick? Bra, efter mer äventyr och landning på fel kajplats, kom vi rätt. Med hjälp. Tack.