31 maj 2012

Vättern närmar sig

Hittade Vätternrundands tidning i brevlådan. Läste den till frukosten bestående av hembakat surdegsbröd gjort på råg och vetemjöl, ekologiskt såklart. Getmesost som pålägg. På toppen en näve mungbönsgroddar. De är så lättodlade och härligt krunchiga de små gynnarna.
Insåg under läsningen att det är mindre än tre veckor kvar tills jag står där på starten klockan 4.15 på morgonen i Motala.
Det som lockar mig är naturupplevelsen. Tänk att få njuta av sommarsveriges ljus, dofter och grönska under några intensiva timmar på cykel!
Tiden jag cyklar runt på är inte väsentlig. Upplevelsen är nummer ett.
Utan mitt Are-projekt tror jag aldrig jag ens skulle tänkt tanken att cykla 30 mil i ett streck.
Nu har jag kraften. Lusten. Och hoppas jag - orken.
När jag kommer i mål vill jag höra Euphoria på högsta volym.
Gärna sjungen live av min nya idol, alkoholfria och läckert mystiska Loreen.

29 maj 2012

Fortsätter blogga!


Inte visste jag att ni fanns därute och fortfarande läste min blogg.
Så glad jag är över reaktionerna jag fått, både per mail, kommentarer och i verkliga livet.
Kände att jag inte hade mer att komma med, men nu har jag tänkt om! Jag fortsätter. Drar bara ner på ambitionerna lite.

Nu väntar Vätternrundan.
Du måste ha 100 mil i benen innan sa mannen, som är min coach. 100 mil lät överdrivet och omöjligt mycket i slutet av mars.
Nu har jag cyklat 81 mil. Då räknas bara träningsrundorna, inte den dagliga cyklingen till jobbet. Fantastiskt att det bara återstår 19 mil. Det ska jag nog klara.

Sprang min första löptur efter Göteborgsvarvet idag. Valde prattempo med Maria. Perfekt njutning i vårsolens eftermiddagsglans. Benen kändes pigga, trots söndagens cykling från Malö till Göteborg, 87 kilometer.

När ljuset och värmen kommit är det mer lockande att träna. Funderar till och med på att leta upp ett lopp att springa i sommar. Behöver lite tävlingsträning innan Venedig maraton den 28 oktober.

Mitt enda "problem" är skorna. Har inte hittat rätt än. Har köpt två par skor. Men är inte riktigt nöjd med någon av dem. Det ena paret är ett par nakenskor, alltså nära barfotalöpning. Men dem kan jag inte springa långt med än på grund av min pronation. Köpte därför ett par till. Där slog jag till för snabbt. De är en hel till en halvstorlek för stora. Känner mig som Kalle Anka i skogen de första kilometrarna. Sedan växer fötterna och fyller ut dem under löpningen. Vad ska man göra?
Förr tänkte jag inte ens på vad jag sprang med. Satt de bara på fint var jag nöjd. Har jag blivit mer kräsen?

Fortsättning följer.