11 december 2010

Ta hand om dig ger respekt

Vilken fin mössa du har, sa jag till mannen, där vi tog varsin Metro på busshållplatsen.
Kanske ska man inte tala till okända män när vi är ensamma i mörkret kl 5.30 på morgonen. Men faran är mitt liv.
Dessutom var mössan fin. Den var orange med öronlappar och hade Green Cargo sytt i bävernylonen. Helt klart passande huvudbonad när det är elva minus på morgonkvisten.
Mannen sken upp.
- Den är bra att ha när man cyklar i kylan, sa han och nickade mot sin cykel som stod lutad mot snövallen på andra sidan.
- Tänk att du vågar cykla nu, sa jag.
- Jag har breda däck. Jag har cyklat i 1,5 år nu, även förra vintern. När jag var på kontrollen hos företagsläkaren hade jag gått ner 18 centimeter runt midjan och minskat 25 kilo, genom att cykla.
- Oj då, sa jag imponerad. Varför började du?
- Jag mådde inte så bra vid 60 års kontrollen. Jag åt mycket snabbmat. Jag kunde börja min morgon med minipizza på jobbet och sen fortsatte det med snabbmat hela dagen. Nu börjar jag med en rågmacka på morgonen. På lunch äter jag bara några morötter. Lunch unnar jag mig bara på fredagar. När jag kommer hem äter jag en nyttig middag med massor av grönsaker. Nu mår jag bättre och är vigare än de som är yngre. Jag hoppar lätt upp när vi ska öppna vagnarna vi ska lossa.
- Och jag känner mig piggare och gladare, sa mannen och stoppade en packe Metro i ryggsäcken, satte sig på sin cykel och cyklade till jobbet vid Gasklockan.
Att självmant ändra livsstil vid 60 års ålder imponerar.
Strunta i allt snack om etsningar. Ta hand om dig. Det väcker respekt.

08 december 2010

Ska du ut nu?

Jag står i trappan, redo att ge mig ut på en löptur. Klockan är 6.30 och kroppen vill bara tillbaka till sängen.
Då kommer grannen Eva, redo att ge sig iväg till arbete.
- Är du inte klok, hojtar hon. Ska du ut och springa nu? Det skulle jag aldrig orka, jag som är så morgontrött, säger hon, som tränar ofta och mycket för sin fjärde Klassiker.
- Det är inte vad jag behöver höra nu, stönar jag. Det är tillräckligt tungt ändå.
- Ja, förlåt. Det var inte meningen.
Hon öppnar dörren för att gå ut i mörkret och kyla och vänder sig om halvvägs.
- Vad duktig du är som springer såhär på morgonen. Lycka till med löpturen!
Det tidigare motståndet flyger bort med hennes uppmuntrande ord.
Jag är duktig. Inte för att någon annan tycker det, utan för att jag fullföljer det jag bestämt mig för.
Jag vill fortsätta springa/skida/promenera/cykla, ja röra på mig varje dag för att jag mår bäst av det.
På jobbet träffar jag Åsa senare. Hon har precis som jag sprungit en morgonrunda.
Härligt. Vi är fler som gör en morgonrusning i vår egen takt.

07 december 2010

Sjuklig upptagenhet av kroppen?

Är min upptagenhet av kroppens reaktioner sjuklig?
Kanske.
Ibland slår mig tanken: Jag är knäpp!
Men en tröst är att jag knappast är ensam.
Läser Karin Johannessons utmärkta bok Melankoliska rum. Däri berättar hon om patienter som av läkarna skildrats som "fångad i tvångsmässig själviakttagelse". Många av dem är konstnärer eller forskare eller är besuttna nog att ha råd och möjlighet att följa sin eccentrism. De är mycket känsliga för sin kropps yttringar och alla väljer att äta mat de tycker underlättar livet för dem. Matsmältningsbesvär hör till ett av melankolins gissel. Genom att välja sin egen typ av kost, särskiljer sig melankolikern från andra.
"Avskiljandet framstår inte som en tragisk exkludering ur det mänskliga - utan som en medveten frigörelse från konventionens terror", skriver hon.
Det där klickar välbekant i mig. Att äta "vanlig mat", bara för att alla andra människor äter den, tilltalar inte för mig. Jag vill äta den som får min hjärna klar och kroppen stark. Jag vill äta den som stärker mig. OM jag då särskiljer mig från andra, so be it.

06 december 2010

Are-mat för motionärer och muskelbyggare

Torbjörn har skickat en julklapp.
Det är hans nya kompendium med mat baserad på Are Waerlands idéer, Kost för styrka & hälsa.
Det innehåller 12 recept som alla är näringsberäknade. I kompendiet finns också en 28 dagars matsedel med näringsanalys på varje dags mat.
Den som vill kan, med hjälp av kompendiet räkna ut sitt eget energibehov.

Torbjörn hittade Are redan i ungdomsåren.
I inledningen skriver Torbjörn: "när han var 16 år hade han mycket dålig hälsa, efter att först ha haft lunginflammation och sedan scharlakansfeber, dessutom led han av svår acne" Genom en vän fick han tag på I sjukdomars häxkittel av Are Waerland.
"...den fångade mitt intresse eftersom Are förstod saker som inte blivit vedertagna förrän långt senare".
Are förespråkade fullkornsprodukter, potatis, råa grönsaker, rimliga mängder mjölkprodukter, men inget kött, fisk eller fågel. Torbjörn tog vad som fanns hemma och började äta potatis, salladsgrönsaker, bröd, ost och mjölk.
Han blev frisk, gick ner i vikt och på tre veckor försvann hans acne.

Sedan dess har Torbjörn intresserat sig för livsmedelskunskap, protein och fettkvalitetens betydelse för att hålla sig frisk och för att kunna bygga muskler. Torbjörn är muskelbyggare med en hemsida där han berättar mer.

Kost för styrka & hälsa