Kall avrivning i mörka skogen

Kroppens första möte med morgonluften utomhus är som en kall avrivningen. Den sängvarma huden flämtar till inför den höstkrispiga luften.
Efteråt kommer en stark värme genom hela kroppen och i ett vips blir jag PIGG:
De som talar sig varma för hur bra det är att torrborsta huden varje morgon och avsluta med en kall dusch har nog rätt. Chocken gör en pigg. Inget kan heller gymnastisera huden lika bra inifrån och ut som kontrasten mellan varmt och kallt. Det vet alla bastuförespråkare. Och alla Kneipp-entusiaster och vattenterapiengagerade.
För mig räcker det att det känns skönt och gör nytta.
När jag väl är varm blir morgonlöpningen ett härligt sätt att ta in dagen. Först är det kolsvart, men snart skymtar lite morgongrått ljus mellan de svarta träden. Några cyklister svischar förbi där jag springer i skogen, några hundägare gör oss sällskap.
Vi är flera som gillar morgonturernas kalla avrivning.
----------------------------
Jakten på den fulländade hälsan är nominerad till "Årets hälsoreportage", Svensk Egenvård korar vinnaren på Hälsomässa i Stockholm den 12 november.

Från fit for life till levande föda

Levande föda eller rawfrukost? Grötreceptet hämtat ur Raw-boken.
Efter en vecka med fruktfrukost, lämnar jag nu Fit for life-idéerna. Jag vande mig efter tre dagar vid att äta frukt till frukost. Tyckte att jag kände mig lätt i kroppen och knoppen av frukten.
Absolut något att prova då och då.
Tog lite rågbröd till frukost den åttonde dagen och kände skillnaden. Nu infann sig mättnaden. Lugnet. Tillfredsställelsen. Men också en viss lojhet.
Med den lätta frukosten känner jag mig mer på, mer alert.
Från rågmackan går jag nu in i nästa testfas av matförslag. Turen har kommit till levande föda, som är förvillande lik Raw.
Idag blev det bovetegröt. Alltså bovete blötlagda över natten, sköljda och mixade med två dadlar och vatten till grötliknande koncistens. På toppen ekologiskt äpple i stora bitar och kanel. Smaskens kan jag lova. Strödde över lite sesamfrön och linfrön också.

Nutrigenomics nästa matidé?

Vad tycker du om Blodgruppsdieten, frågar Jeanette i ett mail?
Mitt svar är: Jag har läst boken Ät rätt för din Blodgrupp. Jag har också läst den massiva kritiken mot hans teorier. Den kommer främst från läkare och dietister som säger att hans idéer saknar vetenskapligt underlag.
Hans teori, som naturläkare, bygger på hans fars (också naturläkare) erfarenhet från ett hälsohem i Europa. Fadern fann att alla patienter inte mådde bra på den strikta vegetariska kosten. En del blev till och med sämre. När han försökte förstå varför försökte han hitta faktorerna som kunde var orsaken. Det blev skillnaden i blodgrupp. Det ledde till att han delade in dieten i fyra modeller, beroende på vilken blodtyp patienten hade. A, som är jordbrukaren mådde bäst på vegetarisk kost och 0 som är jägaren bäst på en köttdiet. Med bäst menar han att man håller sig slank och frisk.
Jag blev så intresserad av hans tankar att jag bad om en intervju med Peter DÁdamo när jag var i USA 2003. Han var en lång ödmjuk man som var mycket väl medveten om den massiva kritiken mot hans teorier. Han tog kritiken med ro och hänvisade till att det nu växer fram en ny gren inom universiteten som heter nutrigenomics, läran om hur vad vi äter påverkar oss beroende på vår gentyp.
Äter vi rätt efter vilken gentyp håller vi oss smala och friska. Äter vi fel blir vi överviktiga och sjuka.
Alltså ungefär samma slutsats som genforskare berättade om häromdagen i media.
Vad man än tror om Blodgruppsdieten så är ingen av dieterna farlig för någon person. DÁdamo uppmanar alla att äta mycket frukt och grönt, helst ekologiskt, några mår bra av lite köttprotein, andra bäst av vegetariskt.
Min mor som varit vegetarian i över 20 år (följde mig när jag blev veggo) provade dieten. Hon, som är 0 började äta kött igen vilt, nöt, lamm (krav) och fann att hon njöt av det. . Samtidigt lade hon av med sitt frossande i mjölkprodukter. Hon blev starkare, piggare och gick ner i vikt rejält. Från en mullig 70-åring till en smalis.
Själv fick jag bekräftat vad jag redan visste egentligen. Jag har A-blodgrupp, är alltså en typisk vegetarian, som mår gott av ARE-kost med spannmål, grönsaker och frukt.
Det härliga med dieter är att det egentligen bara är att prova ett tag. Mår du bättre så kanske det finns någon sanning där, även om vetenskapen inte förmått dissekera den än. När det gäller nutrigenomics tycks den vara på god väg.

Ujavuja - Är du glad?

Ujavuja? är frågan i Sydafrika. Är du glad?
Vad svarar du när någon frågar? Är du glad?
Ger du ett standardsvar eller ett ärligt?
I morse frågade arbetskamraten Jerker: Hur är det?
Hans ton lockade mig att känna efter.
Hur mår jag? Ujavuja? Är jag glad?
Frågan får mig att hisna.
Strax innan fällde jag tårar över ett barn som kom ut sex veckor för tidigt.
Rörd.
Allt gick bra. För deras skull är jag glad.
När det gäller mig själv är jag inte just idag sprudlande glad, mer tacksam.
Tacksam över livet jag fått. Att jag får uppleva en dag till, vad den än ger. Bara så.

Ujavuja. Är du glad?

---------------------------
Nominerad till "Årets hälsoreportage", Svensk Egenvård. Final 12 november.

Äta efter vår gentyp?

Hamnade bredvid en körkamrat som åt enligt LCHF-dieten, alltså mycket köttprotein och fett. Hon beskrev lyriskt att hon numer är mätt. Hon som bantat och ätit lätt produkter de senaste femton åren för att hålla vikten och varit hungrig, sugen och ändå gått upp i vikt är nu - nöjd.
Vi satt runtomkring och lyssnade. Några av oss klentroget när hon beskrev sin diet där hon frossade i olja, vispgrädde och smör.
Vi som skolats i varsamhet med fett är tveksamma: det kan väl inte vara nyttigt?
- Men grönsaker och frukt då?
- Jo, en frukt om dagen och grönsaker. Det viktiga är att utesluta kolhydrater, sa hon med strålande leende.
Men hur är det att leva år efter år på en kost utan kolhydrater och så lite frukt?
Dietister är skeptiska, livsmedelsverket också visste vi, eftersom hon riskerar få brist på antioxidanter. Men körkamraten är nöjd och smal.

Hör om ny forskning på Karolinska som analyserar vilka gener som påverkar vår vikt. Inom några år hoppas forskarna kunna använda kunskapen för att ge mer personliga kostråd, beroende på arvsanlagen. Kanske kommer de till slutsatsen att vi ska äta olika beroende på vår gentyp?
Tills det är klart litar jag på min kropp. Den gillar kolhydrater (långsamma) grönt, frukt. Tror vi mår bäst av att äta som våra släktingar i djurriket: De äter grönt. Massor av grönt och är starka och friska, utan kött.