20 april 2010

Tvättvikning och kärleksfullt stöd


När jag blir orolig, trött eller får ett anfall av självkritik hämtar jag tröst i att göra enkla praktiska saker.
Eller berättar för någon kärleksfull person om hur jag känner det.
Enkla, rogivande göromål är att vika tvätt. Långsamt, noga och fint. Högen som växer fram ur oordningen ger mig en lugnande bekräftelse: Du kan i alla fall något.
Annat bra tips är att röja på skrivbordet. Bort med alla högar av papper, böcker, muggar. Pappren slängs eller läggs in i plastfickor, som placeras ur synhåll. Böckerna åker in i bokhyllan. En våt trasa över bordet och vips: ordningen är återställd. Lugnet kan komma, eller åtminstone en illusion av att jag har kontroll över tillvaron.
Ordning på skrivbordet har jag i alla fall.
Om oron ändå inte givit sig av, utan borrar vasst i kroppen med en tandläkarborrs intensitet, brukar det hjälpa att berätta för en kärleksfull nära.
Häller ut allt obehagligt i en hög: ”Jag är oduglig, kommer att misslyckas, andra är mycket bättre”.
Svaret kan bli som idag:
Livet är för kort för slösas bort på oro. Visst finns det andra som är duktigare än du. Det finns det alltid. Men nu är det du som fått uppdraget.
Tänk på vad du har.
Du har din familj.
Ett flöde av lavalik värme fick tandläkarborrens drill att omedelbart upphöra. Lugnet tar över i kroppen. Spänningen ger vika.
Minns Meryl Streeps ord när hon fick frågan efter hennes roll i Mamma Mia. Men var du verkligen den bästa för rollen? Det finns väl andra som sjunger bättre än du.
- Visst finns det andra som sjunger bättre, sa hon och log. Men det var jag som fick rollen.
Och nog gjorde hon det bra! På sitt vis.
Jag ska försöka hämta kraft ur den tanken:
Gör ditt bästa.
Be good enough!
Du duger som du är!
Begrundar detta medan doften av broder Maximilians surdegsbröd sprider sig från ugnen.
Snart är det klart och jag kan ta cykeln till jobbet.
Cykla kan jag också!

19 april 2010

Are-kosten inte för alla, invänder Ragnhild

Är waerland-kosten för alla?
Ragnhild uppmanar mig ofta: Du måste skriva att denna kost inte passar alla.
Så skriver jag här: Denna kost passar troligen inte alla.
Ragnhild blir vrålhungrig några timmar efter en grötmåltid, säger hon. Fast då menar hon havregrynsgröt, inte riktig kruska.
Om kosten passar dig?
Bästa svaret ges om du prövar själv.
För någon är kanske kruskagröten är toppen som lunch. Av hälsoskäl, för att den är god, enkel och billig. Och för att den mättar hela eftermiddagen.
Någon kanske fastnar för middagsmålets enkelhet, med några enkla basingredienser: kokt potatis och årstidens utbud av rotsaker och grönsaker, plus grovt surdegsbakat bröd och fin getost.
För en tredje kanske idén att bara dricka mellan måltiderna gör susen för matsmältningen. Och att då välja c-vitaminrikt nyponte framför kaffe eller te.
För en fjärde blir det betoningen på utomhusliv och motion, som lockar in på andra goda livsval.
Men visst finns det de som inte gillar något i konceptet. Eller mår bra av så mycket ceralier och råkost. Vi är alla olika.
I USA växer sedan några år nutrigenomics, en forskningsgren som tittar på näringslära och genetik: Alltså vilken typ av näring som passar den enskilda individen beroende på dennes gener. Rätt mat ger hälsa. Fel mat, övervikt och sjukdom.
Det låter självklart att maten ska anpassas till vem vi är, precis som vi numer vet att vi mår bäst om vi får mediciner som är skräddarsydda efter vilka vi är: Kvinna eller man, gammal eller ung osv.
Jag hade aldrig hoppat på detta projekt, om jag inte redan på förhand vetat att jag gillar och trivs med denna typ av mat (vegetarisk).
Att jag på köpet gått ner i vikt och känner mig piggare och friskare än förr är bonusen jag var ute efter.

18 april 2010

Tungt i kroppen på 2-milatur

Ibland är enough, enough.
Skulle sprungit 2,1 mil enligt S:t Eriks metod (ur Jonas Gustrins bok Pulsträning) för fin form på Göteborgsvarvet 22 maj.
Det blev knappt detta. Fyra träningstillfällen i veckan kräver sin kvinna. Åttahundra meter fattades när jag tyckte att det räckte.

Våldsamt hungrig hemma tog jag en lefsa med ost, en rågmacka och varmt nyponte. Slocknade nöjd jag i soffan invirad i en filt, med träningskläderna på.
Efter en tupplur blev det ett bubbelbad. Ljuvligt.
Fortsatte läsa i Ares bok Livsåskådning och personlighet.
Har waerlandismen någon livsåskådning?
Are Waerland fick frågan många gånger och värjde sig varje gång.
Han är uppbragd:
”En sådan fråga är absurd! En sekulär rörelse kan aldrig ställa upp en för alla anhängare allmängiltig världsåskådning. En för alla anhängare obligatorisk livs- och världsåskådning skulle utgöra ett grovt våldförande på hela världsutvecklingens grundläggande tendens, vars högsta mål är den särpräglade individen, personligheten och engångsföreteelsen. Det finns här på jorden ej två träd, eller två blad som är helt lika. Skulle man verkligen lyckas finna två, som vore till det yttre likadana, skilja de sig ändå från varandra genom sitt olika läge, sitt förhållande till omgivningen, fördelningen av atomer, molekyler och celler i vävnaderna, i uppbyggnaden och strukturen.”

Han skriver att det enda vi kan göra är att tala om hur vi ser på världen och hur vi kommit fram till detta åskådningssätt. Vi måste sedan överlåta åt de andra att själva finna vägen till sin egen livsåskådning.
Vad gäller waerlandanhängarna intresserar de sig i första hand för kostfrågor, livsåskådningen i övrigt är deras egna personliga.
Däremot kan man enas i ett motto, tyckte han:
För livets storhet och skönhet.
Jag kan hålla med om det mottot,nu när jag ligger i soffan med fötterna uppallade på kuddar.
Stort och skönt är det att kunna springa.
Lite mat i magen på det och något att dricka.
Så är allt gott.