30 oktober 2010

Uthållighet är vackert


En ljuvligt doftande och utrotningshotad nattviol på Dyrön.
Kan uthållighet vara vackert? Det finns en del som tycker det. Min bror till exempel.
Han gillar dem som håller på, som fortsätter. Som visar att de står fast vid sin idé, sitt projekt och inte lägger av eller ger upp. Att fortsätta skriva blogg på ett tema var ett exempel på något bra menar han.

Jag gillar också tanken på uthållighet.
Jag brukar uppmuntra mig själv med mantrat: "Jag är stark och uthållig" när orken tryter på ensamma långspringningar.
Men det ska vara uthållighet med innehåll. Inte bara för att man har bestämt sig, utan för att uthålligheten bärs av en övertygelse.
Tänker på 70-årige Tjuren från Wales, Tom Jones, som var i Skavlan igår. Han fick frågan hur det är möjligt att vara gift med samma kvinna så länge. Ända sedan de var 16 år. Snacka om uthållighet. Och tänk vilka chanser han haft, med hela sin skrikande lycksaliga publik!
– Den viktigaste förutsättningen är att man älskar varandra, sa han enkelt.
Så är det med min uthållighet med Waerland-kosten.
Det är lätt att vara uthållig och fyllas av kärlek när man mår bra i sällskapet, vare sig det handlar om människor, miljö eller mat.

27 oktober 2010

Ingen lust

Har ingen lust att yoga.
Ingen lust att springa.
Rubrikerna på alla hälsotidningar som ligger i korgen i badrummet plågar mig. Jag vill inte lyda råden och "Komma i superform på fyra veckor", eller "Gå ner fem kilo med metoden X".
Kroppen har sagt nej, nej länge nu. Och jag har lyssnat. Ibland har jag nyst och tänkt att nu kommer den: Höstens första förkylning.
Lydigt har jag lagt mig tidigt med raggsockor på de kalla fötterna.
Att jobba hårt hela dagarna och vara ute på roligheter varje vardagskväll och minst en kväll på helgen sliter på kroppen. När en löptur eller yoga vore bästa medicinen har jag inte orkat.
Inte förrän idag.
Efter en heldag på tåg igår vaknade jag idag med spring i benen. Stack ut i svarta mörkret och tog en femkilometersrunda. Härligt.
Kroppen talar. Jag lyssnar.

24 oktober 2010

Provocerande sund

Lustigt att det ska vara så provocerande på (vissa) personer att jag väljer Are-mat med betoning på råa grönsaker och kruska.
- Har du inte slutat än? Var det inte ett projekt?
Det är kommentarer jag får.
Eller är det kanske jag som inte varit tydlig?
Jag FORTSÄTTER jakten på den fulländade hälsan.
Jag fortsätter att äta grönt, närproducerat och ekologiskt, tackar nej till kaffe och socker och motionerar varje dag och prioriterar en god natts sömn framför en sen deckare på TV. Motiv? Jag vill fortsätta må bra. Okey?
Läser i SvD om danska familjen som skrivit boken Kärnfrisk familj. En bästsäljare, som nu kommit till Sverige. Främsta tipsen från boken är: skippa sockret, skräpmat och drick bara alkohol någon gång om året.
Dan Larhammar, professor i molekylär cellbiologi, enheten för farmakologi vid Uppsala universitet får kommentera i SVD. Jag fastnar särskilt för ett av hans uttalanden.
"Rent allmänt kan man förstås undra om hela meningen med livet är att leva så sunt som möjligt i varje ögonblick".
Vem påstår att de som lever hälsosamt har det som hela meningen med sitt liv?
Så uttalar sig den som inte varit allvarligt sjuk.
Varken pengar eller framgång har någon större betydelse om du inte är frisk. Däremot kan de hjälpa dig att bli frisk.