26 januari 2012

Morgonrodnad på himmel och kind


Med fjolårets sargade broddar gav jag mig ut på en löpartur i ottan. Allena såg jag ljuset komma i skogen. I kroppens fanns bara en kopp nyponte, men när väl kroppen blev varm gick det utmärkt att springa de 8:a kilometrarna i tyst, nymornad skog.
Stannade förundrad inför naturens skådespel och tog en bild av morgonhimlen.
Fylldes av lycka över att bo nära skogen och ha en kropp som oftast villigt tar mig ut på sådana här underbara turer. Tänk om jag inte hade kunnat gå eller springa!

Funderar hur jag ska fördela min träningstid. Tre pass i veckan är lagom. Hittills har jag ägnat dem åt löpning. Men om Vätternrundans 30 mil inte ska bli en veritabel plåga, behöver kroppen vänja sig vid sadeln.
Ska jag införa en fjärde träningsdag på cykel eller skippa ett löparpass (Som jag tycker är roligare och enklare?)
Funderar medan jag stretchar och magen kurrar efter frukost.


23 januari 2012

Fajtas mot sjukdom

När Marit läst min bok, sa hon att den var bra.
Men hon var upprörd över ett uttalande av Are Waerland.
"Vi har inte med sjukdomar att göra utan livsföringsfel".
-Det är att lägga skuld på patienten, menade hon.
Säg det till den familj vars 4-åring fått cancer.
Eller till den unga tjejen som diagnosticerats med SLE.
Jag blev stum.
Har aldrig sett de orden så.
Att de ska ge patienten skuld.
Jag läser dem som ett hopp.
Om något i min livsstil lett mig in på fel väg, då har jag ju en chans att hitta rätt väg.
Kollade med Klas, som läst många av Ares böcker. Han ville minnas att Are någonstans sagt att 90 procent av sjukdomarna är orsakade av livsföringsfel. Det handlar då om sådana sjukdomar som de flesta forskare idag är ense om beror på fel i livsföringen. Som hjärt- kärlsjukdom, diabetes, mag- och tarmsjukdomar, cancer... Men självklart inte alla mag- och tarmsjukdomar eller cancrar.
Du kan göra något åt saken är budskapet, som jag ser det.
Även om du är sjuk så har du en chans.