23 februari 2011

Bästa träningen

Bästa träningen är i tidiga morgontimman. Särskilt läckert är det att springa ut i mörkret och under löpturen vara med om förvandlingen av landskapet, från mörker till ljus och färger och glädjas åt de egna stegen som ackompanjeras av talgoxarnas glada hälsningar.
Idag är det tredje dagen på raken som jag börjar dagen med ett träningspass. Inspireras av min omläsning av James Fixx boken Löpning. Han sprang varje dag. Ibland kort ibland längre, men framförallt varje dag.
Gör man det till en daglig vana behöver man inte tveka: Var det idag jag skulle träna eller imorgon?
Idag var det Maria som ringde och föreslog sällskap på turen. Nu är hon, liksom jag på gång med träningen inför Göteborgsvarvet. Härligt.

22 februari 2011

Sunda veckan

Har inlett en träningsvecka med mig själv.
Planen har funnits länge, men tillfället har givits först nu.
Började måndagsmorgonen med en löptur. Det gick trögt. Andningen var inte med mig. Att det var åtta minus påverkade inte, tror jag. Däremot att träningen varit på sparlåga i två veckor.
Hemma igen blev det yoga en timma. På strålande humör cyklade jag sedan till jobbet!
Läser i James Fixx kultbok Löpning och blir så inspirerad. Varken årstid, underlag eller ålder spelar någon roll för löparen. Det är bara att ge sig ut varje dag, tycker han. Vinsten är den rentav andliga upplevelsen efteråt. En känsla som ger effekt hela dagen, minst.
Idag gick löpturen bättre och det blev över fem kilometer i mörkret på morgonen. Sedan yoga.
Svåraste utmaningen för mig är att lägga in ett kort meditationspass på eftermiddagen.
Kanske lyckas jag med det idag?
Små små steg, som kinesen sa, leder en också till målet.

21 februari 2011

Kärlek till fötterna

Blev upplivad av några rader i tidningen, om modeskaparen Lanvin. Han hade bytt ut hög klackar i titan mot platta gladiator sandaler på sina modeller. Motivet var:
Det som inte känns bra ser inte bra ut.
Modellerna hade stapplat fram, så att ingen uppmärksammade kläderna, utan bara fylldes av rädsla för att damerna skulle falla.
Slutsatsen är klok: Det som inte känns bra ser inte bra ut.
Jag som planerar att bli barfotalöpare har lagt planerna på is (he he) på grund av isiga löparbanor. Men när jag hittade en bok om zonterapi blev jag inspirerad att bry mig om fötterna igen. Det var en amerikansk läkare som återupptäckte den tusenåriga traditionen att massera och stimulera fötterna. Han menade att vi mår bäst av att gå barfota utomhus. När vi började använda skor samlades kristaller på nervändarna i fötterna. Dessa kristaller hindrar blodflödet och ger upphov till sjukdomar i de organ som punkterna på fötterna motsvarar.
Visserligen finns det ännu inga vetenskapliga bevis för att zonterapi fungerar, men vem gillar inte fotmassage? Mysigt och rogivande är det i alla fall.
Och Are Waerland tyckte som den den amerikanske öron-, näs- och halsspecialisten William H Fitzgerald (1872–1942) som ökade intresset för zonterapin att det var viktigt att ge fotsulorna stimulans av naturligt underlag. Hellre platta gladiatorsulor än decimeterhöga titanklackar. Särskilt när man springer.