30 december 2010

Kokade morötter bättre än råa?

Är råa grönsaker nyttigare än råa. Eller är det tvärtom?
I ett försök som gjordes på SIK visade det sig att ja, visserligen minskade antalet antioxidanter under uppvärmningen av morötter, tomater och broccoli - men biotillgängligheten ökade.
- Ska man se till helheten blir svaret att det är nyttigare att äta kokade grönsaker än råa, sa forskaren Maud Langton.
Vår förmåga att ta upp näringen ökade alltså vid tillagningen.
Bäst var att tillaga grönsakerna var för sig. Gör du en soppa ökar alltså näringsvärdet om du kokar de olika grönsakerna i varsin kastrull, innan du i slutet lägger ihop dem.
Forskningen handlar om tre vanliga grönsaker.
Vad ska jag dra för slutsats av detta?
Att svaret gäller dem.
Tills motsatsen är bevisad tänker jag äta mina gröna salladsblad råa.
Och komplettera salladen med något kokt och något rått. Ungefär som i Tallriksmodellen. En tredjedelar, ja gärna nästan två tredjedelar grönt och rått och resten kokt (potatis/råris/hirs) och ångkokt broccoli och en näve bönor.
Fast det gäller inte nyårsmaten.
Då överlämnar jag mig åt andras fantasi.
Dagen ska jag tillbringa som funktionär på Sylvesterloppet, eftersom jag är medlem i Solvikingarna.
En inspirerande avslutning på 2010 hoppas jag.
Kanske väcker det modiga tankar om vilka lopp jag ska springa 2011.
------------------------------

(Tack för alla tips om hur jag ska hålla händerna varma under cyklingen. Ska försöka mig på Torbjörns tips om att tillverka någon slags motorcykelhandskar. Bra pyssel på Nyårsdagen...)

29 december 2010

Cyklar igen - fingertopparna gråter

Jag trodde det knappt. Men det går faktiskt att cykla i 11 minusgrader också.
Jag har prövat i två dagar nu.
Fast det är hemskt kallt om fingertopparna, trots dubbla supervantar. De stelnar till efter Östra kyrkogården. När jag kommit till Ullevi känns de knappt. Framme vid Nordstan rör jag på dem hela tiden men de är tjurigt stumma.
Först i hissens värme upp till femte våningen talar de till mig igen. Ilsket: vad har du utsatt oss för.
Sorry.
Minns vandring på 4 200 meters höjd i Kashmir för länge sedan. Där i det kyliga regnet lärde mig nomaderna som räddade mig in i värmen i vindskyddet att gnugga fingrarnas naglar mot varandra för att få upp värmen. Prövar det när jag sitter framför datorn. Behöver mina fingertoppar levande och glada hela dagen för att landa snällt på tangentbordet.
Efter en stund är de med mig igen.

28 december 2010

Stolt över ett bröd


Hur barnsligt stolt får man vara för ett brödbak?
Jättestolt, säger jag.
Bilden visar mitt första Levain-bröd, där jag till punkt och pricka följt Martin Johanssons recept i nya boken Enklare bröd. Surdeg har jag ständigt i skåpet numer. Den är mitt husdjur, som jag lydigt matar en gång i veckan. Vi har fin kontakt numer, efter en kris i somras då jag glömde bort den helt och fick en riktigt sur möglig sörja som luktade hiskeligt.
Den nya pigga varianten, som får kärlek, blev grunden till detta bröd, som jag ägnade en stor omsorg under tillblivelsen i går kväll,ända fram till den sista halvtimmen, då jag satt framför ugnen i yoga ställning och öppnade luckan en gång var femte minut, för att lufta.
Inget TV-program i världen var bättre just då än att åsynen den vackra skapelsen innanför ugnsglaset. I morse njöt jag av den sega härligheten.
Blev så glad att jag tog en löparrunda trots att det var tretton minus och cyklade de sju kilometerarna till jobbet bara farten.
Tänk att glädjen över att lyckas med ett brödbak kan ge sådana effekter!

27 december 2010

Smarta val - efter jul?


Dags för lite smarta val efter julfrossan?
Livsstilsprofesor Mai-Lis Hellenius har kommit ut med nya boken Smarta val som går att köpa på Apoteket.
I den finns det frukostrecept med tips på vad du kan äta istället för din vanliga frukost. Enkla tips är det som Byt flingor mot musli. Eller ost mot sardiner. Själv har jag bytt osten mot en egengjord bönpasta.
Eller smygjympa på jobbet - sätt telefonen på Upp-och-Hoppa-Jympa en gång i timmen. Ingen mår bra av att sitta stilla timma efter timma, vare sig framför datorn eller TV- Upp och rör på dig i TVn:s reklampauser också.
Och vad du kan göra istället för snabbmat eller andra snabbval: Vad sägs om
nötter istället för smågodis - bra fett och inget socker. Själv har jag ett förråd nöter i kontorsskåpet, att ta till när hjärnan går på lågvarv.
Kanske kan du allt det där. Och lever redan efter alla råden.
Då kanske boken är den perfekta nyårspresenten när du ska på kalas.

En pigg påminnelse om alternativ för ett sundare liv att ta fram dagen efter kanske är den bästa presenten av alla?

23 december 2010

Älskar knytkalas

Jag älskar knytkalas. Då kan jag ta med mig mat som jag gillar. Och få en chans att prova mat jag inte lagar själv.
Annars kan det vara problematiskt att vara vegetarian ibland.
Kom till ett kalas där det bjöds laxbakelse till förrätt.
Vad gör man som gäst om värden (som du inte känner så väl) dukat fint med en förrätt som du inte dör av att äta, nej kanske till och med tycker är god?
Du äter såklart.
Av samtalet under middagen (en köttgryta som jag avstod ifrån) förstod jag att det var massor av gelatin i laxbakelsen som gjorde att den var så stabil och fin. Det vanligaste gelatinet, är tillverkat av svinsvål (det vill säga slakteriavfall som rensats, kokats och blekts). Alltså knappast något för en vegetarian.
Inte bara av etiska skäl, utan främst för att magen protesterar.
I fallet med gelatin, många dagar.
Så hur ska man göra? Ta smällen direkt och säga som det är: Jag äter inte fisk. Även om värden blir sårad, eller arg för att han/hon inte fått veta något?
Eller avstå och hoppas på bättre lycka vid huvudrätten?
Jag prövar olika grepp varje gång. Häromdagen åt jag en liten portion av fisksoppan som bjöds, även om jag anade att magen skulle protestera någon dag eller så.
Ser fram emot julafton. Då blir det knytkalas med hela stora familjen. Det gröna har huvudrollen. Köttmaten har bara en biroll och den kan jag se men inte röra.
Själv satsar jag på vegansk Jansson, inspirerad av recept jag fått från Eskil Svensson och hans Ulla.
Janssons frestelse
Det är lök, varvad med strimlad potatis och strimlade soltorkade tomater, 6 stycken inlagda i olja. Istället för grädde använder jag sojagrädde eller havregrädde, eftersom en av döttrarna är vegan. Ovanpå allt ströbröd och vips in i ugnen.
När doften sprider sig kan julfriden lägra sig.
Till det en sallad med grönkål, strimlad rödkål, apelsiner skurna i skivor och fikon i strimlor. På en god dressing med honung, senap fin olivolja, balsam vinäger och lite havssalt och peppar.
Och en hel del till.
Önskar er alla så mycket jul som ni mår bra av.

21 december 2010

En tagg och en ros

Hur har du haft det idag?
Bra, svarar det ena personen. Och inget mer.
- Jättebesvärligt allt gick emot mig, säger en annan och berättar i detalj om allt elände som hänt.
I båda fallen känns det som om svaret inte avspeglar hela sanningen.
Även i det som varit till största delen bra, finns det säkert korn som fastnat på tvären eller svidit. Också hos den som är kritisk, finns det antagligen ljusglimtar.
Den som lyssnar behöver höra båda delarna.
Det gäller även om vi lyssnar inåt, tänker jag.
Hörde att Barack Obama bad sina flickor berätta om en tagg och en ros varje dag. Klokt.
Det ska jag ta efter.

20 december 2010

Är du i "zonen"? Har du flow?

Morgonsnacket med Erik på jobbet kom att handla om Flow och "zonen". Han var lycklig över sin examen i Ki-Aikido, steg 1 Shokyu. Det kallas Unification of Mind and Body.
Som han beskrev det gick examen ut på att tänka in styrka (Ki) i sin arm och därmed göra sig oövervinnerlig om en motståndare försöker böja den.

OM han kan tänka in styrka i sin arm, (och faktiskt bli starkare när någon försöker trycka armen mot hans vilja än om han inte använde sin tanke) vad kan vi som människor då inte använda vår tankekraft till?
Tänker på Flow, begreppet som definierades av psykologen Mihály Csíkszentmihályi. Han definierar flow som ett tillstånd då tanke, känsla och vilja har ett gemensamt mål. Vi upplever flow när vi är helt uppfyllda av en uppgift och glömmer tid och rum.
Ibland när jag skriver kan jag känna detta.
Vid en lyckad meditation också.
I idrottssammanhang beskrivs en idrottare ha flow och befinna sig i "zonen" när allt går hennes väg. Kanske som för simmaren Therese Alshammar nu, som är bäst i världen?

Hur kan vi oftare befinna oss i zonen, ha flow och kontakt med vår Ki, prana (indiskt namn) eller chi (kinesiskt namn)?
Uppiggande fundering att börja dagen med.
Jag jobbar på ett svar.

18 december 2010

Hutlöst halt - promenera!


Vad gör man när det är hutlöst halt varje dag? Det går inte att springa, än mindre att åka skidor eftersom snöytan är glashal.
Då gör jag en Annica.
Jag promenerar.

Annica går en timma varje morgon. Året om. Varje dag. Det är ingen tvekan. Klockan sex går hon ut. Sju är hon tillbaka och äter frukost, sedan bär det av till jobbet.
Inte gick jag ut sex denna lördagsmorgon, men åtta. På med mina Jämtkängor, anno 1982. Dem köpte jag för att vandra i Ladakh i norra Indien, landet som ligger norr om Kashmir vid Himalayas fot. Än är de mitt bästa stöd när vinterkylan och halkan kommit. Rustade med häldubbar går morgonpromenaden stabilt. När jag är hemma igen är kinderna rosiga och inneluften i lungorna effektivt utbytt mot frisk uteluft.
Jag är redo för julstök. Men först en drink med nypressad blodgrape och en tesked Spirulina, en kopp grönt te och en skiva broder Maximilians rågbröd och min egen bönröra.
Den goda bönröran, ett proteinrikt alternativ till ost, finns i vårt kylskåp varje vecka. Passar lika bra på smörgåsen som på middagstallriken. Du gör den supersnabbt: Använd: 1 paket blandade ekologiska bönor/eller stora vita i tetrapack, 1 grovt riven morot, 1 fint hackad gul lök, 2 klyftor vitlök pressad, 1 kryddmått curry, 1 kryddmått garam masala , 1 tesked sambal olek, 2 msk pressad citron och ca 0,5 dl fin olivolja . Mixa allt mer stavmixer. Tillsätt olivolja tills röran får en fin bredvänlig konsistens. Smaka av med fint havssalt och grovt mald svartpeppar.

15 december 2010

Skidträning under stjärnhimmel

Inspirerad av Betty, som jag mötte på löpartåget till Lidingöloppet i september, kom jag till IK Sterns skidträning på tisdagskvällen.
Inte hade jag frivilligt gått ut i kalla vinternatten (start 18.30 Skatås) om jag inte sagt att jag skulle komma.
Turen från hemmet till Skatås gick på skidspåret längs med Härlanda tjärn. Men där hade gruset skvätt från gångbanan och turen blev hackig, då skidorna fick tvärstopp gång på gång i gruset. Illa.
Väl framme piggades jag upp att det var så många som ville lära sig skidteknik, säkert över femtio personer, de flesta unga. Ledarna var desto mer erfarna och fick oss att värma upp, sedan testa åkning utan stavar, stakning, parallellåkning och skidåkning med frånskjut. Betty, som åkt flera Vasalopp fanns ändå där för att lära sig mer.
— Jag lär mig hela tiden och dessutom är det roligt, sa hon.
Utmaningen för mig blev skidåkning med frånskjut. Hur svårt kan det vara, tänkte jag och försökte om och om igen få fart, i den svarta natten under den stjärnklara himlen. Efter två varv fick jag upp rytmen och blev så himla stolt. Vilken fart. Det blev skillnad mot mitt självlärda paralellåkande. Tyckte den växande månskärvan blinkade uppmuntrande till mig.
Hemma njöt jag av middag klockan 20.30 och sov som en baby tills jag vaknade med värmande överarmar.

14 december 2010

Ät ph-rätt - gå ner i vikt


I min jakt på kunskap om syra-bas-balansens betydelse för vår hälsa tipsade Katarina om Dr Robert O Young, författare till boken Ph Miraklet.
Han titulerar sig doktor, men är inte läkare, utan nutritionist och naprapat. Enligt hans teori är människan i grunden basisk, men vi får ett syraöverskott genom vår livsstil. Syraöverskottet kommer av vår stressiga livsstil och när vi äter "syrabildande" mat som socker, rött kött, ägg, mjölkprodukter, processad, industribehandlad och industritillagad mat, sötningsmedel, alkohol, kaffe. Får vi ett syraöverskott i kroppen går vi upp i vikt och sjukdomar som cancer, fetma, benskörhet, hudsjukdomar, influensa... och så vidare följer, menar han. För att hålla oss friska bör vi leva stressfritt, dricka mycket vatten och äta mat baserad på gröna blad och grönsaker.
Det låter helt likt Ares påståenden redan på 30-talet.
Men det finns ingen forskning på att vare sig Young eller Are är rätt ute. Ändå har så mycket annat av det Are sagt visat sig stämma, att jag inte kan låta bli att prova själv.
I Ares böcker finns rådet att lägga rotsaker i blöt på kvällen och dricka på morgonen.
Känner jag mig trött, sliten och stressad av arbete och sömnbrist lägger jag en morot i ett glas vatten på kvällen (eller som idag på morgonen när jag kommer till jobbet). Sedan dricker jag vattnet, men slänger morötterna.
Hittills har metoden varit en del av insatserna i höst när förkylningen hotat i kroppen. Om jag nu tror att det har betydelse kanske även placeboeffekten har visst inflytande i processen.

13 december 2010

Följ själen

Dit själen går måste kroppen följa.
Så sa Gandhi, Indiens frihetskämpe.
Tänker på det ibland när jag inte vet vad jag ska välja.
Oftast blir valet lätt. Och känns rätt.

11 december 2010

Ta hand om dig ger respekt

Vilken fin mössa du har, sa jag till mannen, där vi tog varsin Metro på busshållplatsen.
Kanske ska man inte tala till okända män när vi är ensamma i mörkret kl 5.30 på morgonen. Men faran är mitt liv.
Dessutom var mössan fin. Den var orange med öronlappar och hade Green Cargo sytt i bävernylonen. Helt klart passande huvudbonad när det är elva minus på morgonkvisten.
Mannen sken upp.
- Den är bra att ha när man cyklar i kylan, sa han och nickade mot sin cykel som stod lutad mot snövallen på andra sidan.
- Tänk att du vågar cykla nu, sa jag.
- Jag har breda däck. Jag har cyklat i 1,5 år nu, även förra vintern. När jag var på kontrollen hos företagsläkaren hade jag gått ner 18 centimeter runt midjan och minskat 25 kilo, genom att cykla.
- Oj då, sa jag imponerad. Varför började du?
- Jag mådde inte så bra vid 60 års kontrollen. Jag åt mycket snabbmat. Jag kunde börja min morgon med minipizza på jobbet och sen fortsatte det med snabbmat hela dagen. Nu börjar jag med en rågmacka på morgonen. På lunch äter jag bara några morötter. Lunch unnar jag mig bara på fredagar. När jag kommer hem äter jag en nyttig middag med massor av grönsaker. Nu mår jag bättre och är vigare än de som är yngre. Jag hoppar lätt upp när vi ska öppna vagnarna vi ska lossa.
- Och jag känner mig piggare och gladare, sa mannen och stoppade en packe Metro i ryggsäcken, satte sig på sin cykel och cyklade till jobbet vid Gasklockan.
Att självmant ändra livsstil vid 60 års ålder imponerar.
Strunta i allt snack om etsningar. Ta hand om dig. Det väcker respekt.

08 december 2010

Ska du ut nu?

Jag står i trappan, redo att ge mig ut på en löptur. Klockan är 6.30 och kroppen vill bara tillbaka till sängen.
Då kommer grannen Eva, redo att ge sig iväg till arbete.
- Är du inte klok, hojtar hon. Ska du ut och springa nu? Det skulle jag aldrig orka, jag som är så morgontrött, säger hon, som tränar ofta och mycket för sin fjärde Klassiker.
- Det är inte vad jag behöver höra nu, stönar jag. Det är tillräckligt tungt ändå.
- Ja, förlåt. Det var inte meningen.
Hon öppnar dörren för att gå ut i mörkret och kyla och vänder sig om halvvägs.
- Vad duktig du är som springer såhär på morgonen. Lycka till med löpturen!
Det tidigare motståndet flyger bort med hennes uppmuntrande ord.
Jag är duktig. Inte för att någon annan tycker det, utan för att jag fullföljer det jag bestämt mig för.
Jag vill fortsätta springa/skida/promenera/cykla, ja röra på mig varje dag för att jag mår bäst av det.
På jobbet träffar jag Åsa senare. Hon har precis som jag sprungit en morgonrunda.
Härligt. Vi är fler som gör en morgonrusning i vår egen takt.

07 december 2010

Sjuklig upptagenhet av kroppen?

Är min upptagenhet av kroppens reaktioner sjuklig?
Kanske.
Ibland slår mig tanken: Jag är knäpp!
Men en tröst är att jag knappast är ensam.
Läser Karin Johannessons utmärkta bok Melankoliska rum. Däri berättar hon om patienter som av läkarna skildrats som "fångad i tvångsmässig själviakttagelse". Många av dem är konstnärer eller forskare eller är besuttna nog att ha råd och möjlighet att följa sin eccentrism. De är mycket känsliga för sin kropps yttringar och alla väljer att äta mat de tycker underlättar livet för dem. Matsmältningsbesvär hör till ett av melankolins gissel. Genom att välja sin egen typ av kost, särskiljer sig melankolikern från andra.
"Avskiljandet framstår inte som en tragisk exkludering ur det mänskliga - utan som en medveten frigörelse från konventionens terror", skriver hon.
Det där klickar välbekant i mig. Att äta "vanlig mat", bara för att alla andra människor äter den, tilltalar inte för mig. Jag vill äta den som får min hjärna klar och kroppen stark. Jag vill äta den som stärker mig. OM jag då särskiljer mig från andra, so be it.

06 december 2010

Are-mat för motionärer och muskelbyggare

Torbjörn har skickat en julklapp.
Det är hans nya kompendium med mat baserad på Are Waerlands idéer, Kost för styrka & hälsa.
Det innehåller 12 recept som alla är näringsberäknade. I kompendiet finns också en 28 dagars matsedel med näringsanalys på varje dags mat.
Den som vill kan, med hjälp av kompendiet räkna ut sitt eget energibehov.

Torbjörn hittade Are redan i ungdomsåren.
I inledningen skriver Torbjörn: "när han var 16 år hade han mycket dålig hälsa, efter att först ha haft lunginflammation och sedan scharlakansfeber, dessutom led han av svår acne" Genom en vän fick han tag på I sjukdomars häxkittel av Are Waerland.
"...den fångade mitt intresse eftersom Are förstod saker som inte blivit vedertagna förrän långt senare".
Are förespråkade fullkornsprodukter, potatis, råa grönsaker, rimliga mängder mjölkprodukter, men inget kött, fisk eller fågel. Torbjörn tog vad som fanns hemma och började äta potatis, salladsgrönsaker, bröd, ost och mjölk.
Han blev frisk, gick ner i vikt och på tre veckor försvann hans acne.

Sedan dess har Torbjörn intresserat sig för livsmedelskunskap, protein och fettkvalitetens betydelse för att hålla sig frisk och för att kunna bygga muskler. Torbjörn är muskelbyggare med en hemsida där han berättar mer.

Kost för styrka & hälsa

02 december 2010

Kylan svår - ökar syrligheten

Den plötsliga kylan är svår.
Svår eftersom det blir tuffare att cykla och springa. Och svår eftersom hela kroppen värjer sig mot det tunga jobbet att hålla oss varma.
I den ayurvediska medicinen tar man årstidsväxlingar på största allvar. De anser att tidpunkterna då vi går från höst till vinter kräver mycket av kroppen och hela hormonsystemet, därför ska vi räkna med att vi blir lite tröttare då. Det gäller naturligtvis växlingen från vinter till vår också.
Kylan gör oss också surare, alltså ger kroppen ett syraöverskott, enligt en av hälsokoströrelsens inspiratörer, dr Ragnar Berg. Enligt dr Berg, som forskade på kostens betydelse för hälsan, bör man äta 80 procent basisk föda och 20 procent syrabildande varje dag för att hålla sig frisk. Syrligt är kött, fisk, ägg och cerialier. Basiskt är grönsaker som gröna blad, rotsaker, frukter och bär.
Med syraöverskott i kroppen får vi inte bara infektioner och andra sjukdomar lättare, vi blir trötta också.
Kyla ökar syrligheten, liksom stress.
Känner du dig översyrlig?
Men det finns inga vetenskapliga belägg av modernt snitt som bekräftar hans teorier. Hans arbete brann upp när sjukhuset där han arbetade skadades i andra världskriget. Sedan dess har ingen, mig veterligen, kunnat eller försökt att bekräfta hans teorier. Däremot har andra använt hans råd, med goda resultat. Waerlandskosten är till stora delar skapad efter dr Bergs idéer.
Så vad återstår, utan vetenskapligt stöd? Att testa på dig själv, förstås. Det skadar ingen annan.
Själv har jag försökt ta det lugnt några dagar, eftersom mesotrofin drabbat mig. jag lägger en potatis och en morot i blöt i kallt vatten på kvällen. På morgonen kan jag dricka vätskan (och slänga morot och potatis) och få en fin basisk start på dagen.
Jag har köpt Spirulina för första gången på många år och tar en tesked i lite rött, kallnat te en gång om dagen. Med Spirulinans grönskande innehåll får jag de mineraler och vitaminer som är livsviktiga för oss. det kan vara ett gott tillskott, särskilt vintertid.
Jag vill inte vara sur och meotrofisk.
Jag vill vara en glad basisk typ, som är frisk.

30 november 2010

Lider du av mesotropi?

Känner du dig lite vissen, småsjuk och allmänt ur lag?
Då kanske du lider av mesotropi, halvhälsa.
Jag läser i gamla tidskrift för Hälsa från 1980-talet och hittar begreppet i en artikel av Henning Karström.
Han menar att eftersom dagens jäktade människa börjat använda alltmer färdiglagad "industrikost" lider de av brist på vitalämnen. Vitalämnena finns i de obehandlade naturprodukterna, som råkosten har. Brist på vitaminer och mineraler leder till halvhälsa, mesotrofi.
" Hon har inte feber, inga direkta sjukdomssymtom, men hon känner sig inte frisk. Hon är trött och olustig, har dålig motståndskraft mot olika sjukdomar, hennes arbetsförmåga och livskraft är nedsatta."
Vem känner sig inte sådan i novembermörket? Halvsjuk eller halvfrisk.

Lösningen för mesotropen, är inte uppiggande mediciner för att hon ska orka, utan just så enkel och så lite tillagad mat som möjligt.
Komponerar raskt kvällens middag i fantasin: Ungsbakade potatisar (ekologiska), grönsallad av den nya färska grönkålen, som finns i affären och bönor. På det en dressing med senap. Det blir finfint.

29 november 2010

Rörelse bästa boten mot dysterhet

Beundrar alla människor som går upp varje morgon och tar sig till sina uppdrag i tid. Trots trötthet och mörker.
Själv får jag tala allvarligt till mig själv då jag inte alls har lust att kliva ur sängen egentligen.
Trots piggdrinkar och Blutsaft är jag dyster och trött.
Rådgjorde med min inre hälsorådgivare: Vad behöver hon? Vila eller rörelse?
Svaret har varit vila flera dagar.
Men idag fick jag för mig att pröva rörelse. Utan daglig cykling 1,5 mil (eftersom jag inte vågar i halkan) blir mitt liv mest stillasittande. Jag sitter vid frukostbordet, sitter på bussen, sitter på jobbet, sitter vid lunchen, sitter på bussen hem för att sitta hemma i soffan. Puh så trist. Det blir rena rama sittsåren till slut.
Därför ordinerade jag mig en promenad till jobbet idag. 5,7 kilometer i raskt tempo. De första kilometrarna gick trögt och själens ton var i gråskala.
Men när jag var uppvärmd drygt halvvägs började lust-pulsen brumma i takt med bilarna i kön nedanför mig där jag gick på bron över motorvägen. Kände hur svärtan i huvudet skingrades när morgonljuset steg över staden.
Mötte en man, jag kände igen. Ah det är han som brukar spela dragspel i gångtunneln från Nordstan till central stationen. Han brukar ha en glimt i ögat och ett extra knorr av toner att slänga i väg i luften när vi mörkklädda dystergökar från bussen hastar förbi.
Om han med det tuffa jobbet kan verka glad i november, ska väl jag.
När jag låste upp dörren på jobbet, fanns ett uns av glädje i kroppen igen. När jag tog av mig min mörka jackan flammade färgen från koftan för mina ögon.
Kanske betydde den orange färgen på koftan roll för att lite ork och lust börjat spira i kroppen igen?
I kombinationen med rörelsen förstås.

27 november 2010

Piggdrink i adventsstöket


En piggdrink i adventsstöket? Det var precis vad jag behövde idag.
Efter veckor av resande, sena kvällar och hårt arbete är jag trött.
Att det är kallt ute gör mig inte piggare.
Vill inte träna.
Vill inte gå ut.
Tänker krypa ner i soffan med en bok resten av dagen.
Inser att jag behöver något stärkande och uppiggande för att fixa adventsstöket. Inspirerad av gröna drinkar som bjöds av Hälsofrämjandet på Hälsomässan gjorde jag en egen idag.
I mixern tog jag:
en näve nysköljd bladpersilja med stjälkar och allt,
en näve nysköljd babyspenat,
2 dl vatten (hade inget kallt grönt te annars skulle jag tagit det)
1 tesked kokos fett (ekologiskt)
1 tesked honung (mors och fars ljunghonung)
och 1 tesked Krav rapsolja.
På med mixern. Liten smaktest och jag blev väldigt nöjd. En smaskig grön drink, dunderladdad med antioxidanter, en piggkick en novemberdag som denna.

26 november 2010

Inget sötsug längre

Någonting har hänt med mig.
Jag har inget sötsug längre. Eller snarare, suget finns där, men när jag väl får sötsaken i munnen smakar det inte alls som jag minns det. Ta choklad, som jag älskade förr. Jag kunde lätt äta en 200 grams Marabou frukt och mandel som belöning en fredagskväll. Eller för att få energi att ta mig hem från jobbet. Nu tycker jag den är alldeles för söt och märkligt smaklös.
Färsk frukt, eller torkad är ju mycket godare.
Kanske beror min ändrade smaklust med att jag slutat med kaffet? Den ena drogen drar den andra i släptåg? Utan den ena (kaffet) släpper den andra (sötsaker) taget?

Läser undersökningen om hur mycket snabbmats och sötsaks reklam barnen utsätts för genom TV-reklamen.
"Ett barn mellan tre och tolv års ålder i Sverige möter i snitt ett 50-tal TV-reklaminslag varje vecka som gäller livsmedel. De livsmedel som dominerar under barnens TV-tider är i fallande ordning snabbmat, alkohol, choklad och godis."
Inte undra på att det blir krav och kris vid godishyllorna i affärerna ibland. Då gäller det att vi vuxna ligger på och snackar för den andra varan: Frukt och ett liv där snabbmat, choklad och godis ska undvikas.
En gerillarörelse. För inte vill du att ditt barn ska bli beroende av socker och snabba kickar?

25 november 2010

Äpplechips


Vad gör man med en påse bedagade Signe Tillisch?
Inte äppelmos, eftersom det innebär massor av socker. Varför inte äppelchips? Fick idén förra vintern då jag saknade svenska äpplen och bara hittade besprutade från andra sidan jorden. Ville hitta ett sätt att bevara alla fantastiska svenska äpplen hela vintern. Russin, torkade vindruvor, äter jag hela året. Varför inte göra likadant med äpplen.
Sagt och gjort. Äpplena som jag fått från en trädgård i Bohuslän, skalades där det behövdes, men skivades sedan tunt som de var med kärnhus och allt. Jag lade dem på bakplåtspapper på en plåt med hål i och vips in i ugnen. Varmluften på och graderna under femtio. Tänkte på raw food folket som inte vill upphetta något mer än 40 grader. Tid tog det, men fin fina blev de.
Mina nya äpple chips.
Smaskiga att äta som mellanmål, eller bryta ner i müslin. Kanske blir de till och mer ett alternativ till popcorn en fredagskväll?

22 november 2010

Pånyttfödd


Känner mig pånyttfödd.
Tre dagars resa till Brigthon i England har väckt mina livsandar.
Tror alltmer på dedär korta omväxlingarna i tillvaron. Jag springer numer korta turer på mina löpningar. Hellre än att det inte blir någon träning alls på grund av tidsbrist. Jag tar korta ledigheter. Hellre än att skjuta upp all avkoppling till en sommar då det bara regnar.
Min tripp till Brighton bekräftar min nya underbart-är-kort-filosofi. Dagarna bestod av promenader med guidande dotter som läser och arbetar där, god mat på flera av Brigthons många vegorestauranger, spaningar på lördagsmarknaden, Yerba mate på Marwoods finfina hemlika kafé.
Började söndagsmorgonen med en "brisk walk" längs Brigthons Hälsopromenad utmed havet.
Avslutade samma dag hemma i min egen säng.
Perfekt.
Tror på orden: Underbart är kort.


18 november 2010

En slurk sommar i november?


Tänk den som finge ett styck överbliven sommardag nu i november.
Det skulle jag och min kropp gilla. En sån där stilla, solig och varm dag när inget särskilt väntar dig, utan du kan gå barfota ut i gräset och lukta på blommorna.
Halsen ömmar, kroppen känns svag och själen känslig: är höstens första förkylning på ingång?
Lyssnade på en engelsk forskare som studerar fiskar. Hon berättade att när de är sjuka äter de inget. De blir stilla, letargiska tills de är friska igen.
Känner mig som en sådan fisk, en som vill ligga stilla, dold av sjögräset, inte äta, bara vila tills dendär sjukan som lurar stuckit förbi. Blubb blubb.
Ska ta mig en liten promenad i morgonljuset och se om jag hittar en liten slurk sommar.

17 november 2010

Ofta och kort

Hellre ofta och kort.
Än sällan och långt.
Jag pratar om löpning såklart.
Försöker muntra upp mig och tänka att kort är bra, också.
Har haft svårt att ta mig tid för löpning i november, då jag rest mycket.
En halvtimme går dock att få fatt i ibland.
Då plockar jag på mig löpardressen och springer en tre, eller fyra eller fem kilometer.
Hellre det än att banna mig för att jag inte kommer ut alls.

15 november 2010

Vet du vart du är på väg?

Vet du vart du är på väg?
Är det dit du vill?
Jag brukar fråga mig själv det åtminstone två gånger per år. En gång när det är dags för sommarledigt. Och så vid denna tid, eller ibland lite senare efter jul sådär.
Frågan väcker eftertanke och förhoppningsvis en ny plan.
Eftersom eftertanke kräver lite lugn och ro, brukar jag fundera över frågorna på ett trevligt fik där de serverar gott grönt te. En fin anteckningsbok och en blyertspenna är sällskap.
Så sitter jag där så länge som det behövs och rannsakar mig själv.
Hur ser mitt liv ut?
På vad lägger jag min kraft? Är det något jag saknar? Är det något jag behöver mer av?
Hur ska jag få in det?
Ibland har jag bett en vän om hjälp att lyssna på mina funderingar. Då kan det vara lättare att ta sina idéer och mål mer på allvar. Vi lyssnar på varandra. Efter ett halvår kollar vi: Vad hände. Gjorde du som du ville?
Nu är jag i ett mellanläge. Vet inte vart jag är på väg, eller om det är dit jag vill.
Ska boka in en träff med mig själv snart.

13 november 2010

Årets hedersomnämnande



Jag fick Årets Hedersomnämnande vid Svensk Egenvårds prisutdelning på Hälsomässan 2010.
Under högtidliga former delades priset ut av Blossom Taiton och Annika Hjerpe. Motiveringen löd: Pia Vingros har tilldelats Årets Hedersomnämnande 2010... "för en blogg som entusiastiskt skildrar livet med en uthållig diet som skulle tråka ut de flesta, som andas äkta interaktivitet kring den udda och konsekventa idén, och som är genomförd av en skribent som inte är ett blåbär."
Jag är självklart mycket stolt.
Ärets hälsoreportage, gick välförtjänt till Eva Olsson på tidningen Hälsa.

11 november 2010

Har magen skött sig?

Eva berättar att när hon och hennes syskon klagade för sin mamma att de mådde dåligt var hennes första fråga:
Har magen skött sig?
Oftast var löste sig problemet när kroppen gjort sitt.
Hörde att veterinärers första fråga till djurägare är ungefär densamma: Vad har han/hon ätit, underförstått: Har djuret fått i sig något olämpligt?=
Svårare är det inte för oss.
har vi fått i oss något vi inte tål, påverkar det oss. Ibland snabbt, då kan vi vara glada eftersom vi snabbt kan ändra vår matstil, ibland tar det lång tid och vi har svårt att veta vad som orsakat besvären.
Nu laddar jag för en lång tågresa. Termosen är påfylld med ingefärate+citron och nejlikor och kanel. Mums.

09 november 2010

Galen morgonlöpare

Du är galen, sa sonen i morse.
Klockan var halv sju och jag stod med löparkläderna på för en morgontur. Tillsammans tittade vi ut på landskapet som var täckt av ett fint lager pudersnö.
Han gjorde trött sitt kaffe före bussturen till Hisingen och skolan.
Jag drog mössan över öronen, satte på mig en ryggsäck och stack ut. Tanken var att köpa ekologiskt vetemjöl till mitt bak av broder Maximilian-brödet. Upptäckte igår, när jag skulle göra iordning degen att jag saknade ett halvt kilo mjöl. Ville såklart ha ekologiskt och det har inte grannarna som jag annars kan låna mycket av när kvällen blivit för sen för tur till affären.
Så, varför inte en morgontur till ICA affären några kilometer bort som numer öppnar sju?
Underlaget var torrt och fint trots snön och löpningen gick raskt nerför. Blev förvånad över hur många som var ute och gick och sprang och cyklade denna mörka morgonstund. I affären fanns mitt Kravmärkta mjöl. Jag lade det i ryggsäcken och tog de långa stegen upp till berget där jag bor.
Varm och glad med ett kilo mjöl i bagaget kom jag hem. Stretching, dusch och frukost.
Blandade degen med mjölet. Tog fram de tre formarna, som degen ska jäsa i. Satte in dem i kylskåpet för långsam jäsning under dagen. Även med surdegsgrund kan jäsningen bli för intensiv i rumstemperatur under en hel dag. När jag kommer hem ikväll blir det gräddning.
Förhoppningsvis blir det finfina bröd att ge vännerna i present, när jag gästar dem i Stockholm i slutet av veckan.
--------------------
Min Jakten på den fulländade hälsan-blogg är nominerad till Årets hälsoreportage. På fredag den 12, på Hälsomässan gäller det: Blir det pris?

08 november 2010

Bra mage - gott humör

Vad kommer först: en bra mage eller ett bra humör?
Jag är övertygad om att de hör ihop.
En väl fungerande mage är en förutsättning för ett gott humör.
Jag har inget vetenskapligt underlag för mitt påstående, bara mina egna iakttagelser. Men du kan lätt undersöka sanningshalten genom att själv kolla ditt humör och magens välmående för att bekräfta min test. Hur glad är du om magen är kass, eller om du har ont i den? Inget vidare, eller hur? Du blir grinig och känslig och vill inget annat än att må bra igen.
Om inte din egen kropp räcker som bevis kan du spana in din omgivning: Tänk på den gladaste person du känner, alltså en som oftast är glad och gärna jämn i humöret: Fråga honom eller henne hur deras mage är. Den är i finfin form tror jag. Och jag tror att de sällan är sjuka. Deras magbakterier förmår bekämpa de onda bakterierna.
Jag tillhör dem som tyvärr är lite känslig, vars magbakterier inte fick så god start i början av livet (det är då vår individuella bakterieflora skapas). Inte blev det bättre av alla penicillinkurer jag åt för de halsflusser jag ideligen fick. Medicinerna slog ut både onda och goda bakterier.
Tänker på det idag, när magen är kymig. Försöker lista ut vad som är orsaken till ondan? Var det mina försök att vara "som all andra" på helgens 50-årskalas, då jag drack bubbliga drycker och åt sötsaker. Eller var det söndagens mjölksyrade morötterna som passerat bäst före datum? Eller grytan från frysen som inte var bra. Något är det. Ont har jag.
Som vanligt i sådana lägen hänger håret slappt och ledset. Det är en annan av mina teorier: kolla in håret. De med glansigt, friskt hår har fungerande magar.
Vi andra hoppas på bättre dagar.

06 november 2010

Vill du bli en frisk hundraåring?

I USA finns alltfler friska hundraåringar. Bara i USA finns idag 88 000 hundraåringar. Det finns också en växande grupp 110 åringar. I USA kallas de superhundraåringar.
Majoriteten av hundraåringarna är kvinnor, 85 procent mot 15 procent män. Vad är hemligheten bakom deras friska ålderdom?
Det började med en studie av 46 hundraåringar i Boston, som hittats i en befolkning på 460 000 individer. Nu har forskningen växt till en studie som omfattar hela USA och andra delar av världen.(New England Centenarian Study)
En av slutsatserna från studierna av hundraåringarna är att myten om att ju äldre du blir desto fler sjukdomar får du, är just en myt.
Snarare gäller: ju äldre du blir desto hälsosammare har du levt.
Visst spelar generna en roll. Har du föräldrar som levt länge och förblivit friska så har du stora chanser att göra det också. Men livsstilen spelar (förmodligen) en större roll, än generna, slår forskarna fast.
Den som vill bli en frisk hundraåring ska
- hålla sig slank (få av hundraåringarna har varit feta)
- inte röka (få av hundraåringarna har varit ivriga rökare)
- inte stressa (en preliminär studie visar att hundraåringarna är bättre på att hantera stress än majoriteten av befolkningen)
- gärna ha fött barn som 35-åring eller till och med 40-åring (slutsatsen av studierna är att kvinnor som naturligt fött barn efter 40 fyllda har fyra gånger större chans att leva friska till sin hundraårsdag. En förklaring kan vara att förmågan att föda barn länge visar att kvinnans kropp åldras långsamt)
De amerikanska sjundedags adventisterna toppar långlevarlistan i USA. Deras medellivslängd är 88 år för män och 89 för kvinnor. Den vanlige amerikanen dör 8-10 år tidigare, enligt statistiken.
Hur lever sjundedagsavdentisterna då?
- de är oftast vegetarianer
- de röker inte
- de motionerar regelbundet
- de tillbringar mycket tid med familjen
- de ägnar sig åt sin religion.
(Nu får jag ut och ta en promenad innan det är frukostdags)

05 november 2010

13 kilometers vandring

– Det är ditåt, pekade den unge killen jag mötte på Odenplan.
– Du ska nog ta tunnelbanan, tillade han. Det är långt.
Jag kom från Norrtull och hade just frågat honom om riktningen mot Gamla stan.
– Nej, jag går! sa jag inför hans förvånade blick.
Ville inte säga att jag skulle ännu längre, ända till Fjällgatan och Hermans vegetariska restaurang.
Inte var det särskilt långt även om det tog sin tid.
Åt mig tyvärr proppmätt på Hermans goda mat. Problemet var att denna den andra kvällen i rad var maten lika god som den första. Spelade ingen roll att jag drack tre koppar grönt yoga te. Var pinsamt mätt när jag vaggade hemåt i mörka natten. Hur kan man vara så glupsk?
Hemma på hotellet igen, denna sista kväll på min stockholmsvecka, var jag mätt och nöjd. Med morgonpromenaden till Norrtull, eftermiddagspromenaden från Norrtull till Fjällgatan på söder och kvällspromenaden hem till Nybrogatan gick jag 13 kilometer denna soliga, men blåsiga novemberdag. Finfin motion efter en dag då jag annars mest suttit stilla och njutit av att lyssna på kreativa personer. Vad ska man vill buss och tunnelbana till när man kan gå och har tid?
Lyxliv i huvudstaden.

04 november 2010

Stressad? Ta kommandot

Har stressen börjat plåga dig i novembermörkret?
Enligt en amerikansk läkare är stress, en storm som orsakas av tre faktorer i ditt liv.
Minskade resurser. Du har inte styrkan eller energin att få jobbet gjort. Se till få mer resurser, kanske i form av mer tid.
Brist på kontroll. Du kan inte påverka hur jobbet skall göras.
Frånvaro av mening eller riktning. Enligt författaren Tolstoy sa att det snabbaste sätt att göra en människa galen var att ge henne ett jobb utan mening.
Bästa lösningen på situationen, var att ta kommandot över situationen, tyckte läkaren. Istället för att se dig som ett offer för omständigheterna sätt dig själv i förarsätet. Ta över ratten helt enkelt.
Ett sätt kan vara något så enkelt som att se till att du äter bra, eller försäkra dig om att du får en lång härlig sömn. Ibland kan det vara något mycket mer komplext som ger stress. Då kanske det krävs större förändringar, som att flytta, byta jobb eller bryta en skadlig relation.

Jag kan bli stressad, även om situationen inte har alla de tre faktorerna, som är beskrivna tidigare, i stresstormen. När jag hamnar i en stresscirkel märks det ofta på sömnen. Jag vaknar mitt i natten full av tankar på det som ska lösas. Inget vidare bra, eftersom jag bara blir tröttare på dagen vilket gör att allt blir så mycket mer komplicerat och trögjobbat. Och jag blir ännu mer uppjagad.
Jag har flera olika antistressmetoder, som passar mig.
Springa är en såklart. Frisk luft och rörelse i vacker natur och tankarna tar en krök bort från stressmonstret: vad spelar detdär problemet för roll om hundra år, tänker jag i duschen efteråt.
Och yoga, särskilt yoga som avslutas med en tio minuters djupandning. När du andas djupt och lugnt blir du - Lugn.
En annan favorit är att göra något som jag tycker är busigt. Alltså något som bryter dendär duktighetscirkeln som jag hamnat i.
Gå ut och ta en fika mitt på dagen.
Prata med en vän.
Lyssna på musik.
Vila – ta en tupplur under arbetstid.
Köpa mig en blomma att ha på jobbet. Gärna en gladlynt en med stark röd färg. Den nickar och säger till mig:
Det ordnar sig!
För det vet jag att det gör.

02 november 2010

Motionera mer och slipp förkylning

Motionera mer och slipp förkylning.
Slutsatsen kommer från en studie på tusen personer, som nu publiceras i The British Journal of Sports medicine. De som motionerade regelbundet halverade risken att få en förkylning. Men även de som ansåg sig vara i god form hade minskad risk att bli förkylda. Förklaringen antas vara att immunsystem blir bättre på att slåss mot farliga bakterier när vi är aktiva.

Personerna i studien fick hålla koll på om de hade hosta eller kände sig förkylda någon gång under en tremånaders period på vintern. Vuxna kan räkna med att råka ut för två till fem förkylningar per år. De tillfrågades också om sin livsstil, sin mat och om de upplevt något som stressade dem, då man vet att dessa faktorer spelar roll för hur bra vårt immunsystem fungerar. De tillfrågades också hur ofta de motionerade minst tjugo minuter så att de blev svettiga.

Att vara äldre, man och gift minskade risken för förkylning, likaså att äta mycket frukt. Men den faktor som spelade störst roll var motionen. De som var aktiva fem dagar i veckan hade färre förkylningar än icke aktiva och deras förkylningar var mindre allvarliga.
Surprise!
Jag tror Are ler igenkännande uppe i sin himmel.
"Vad var det jag sade- redan för 70 år sedan!"

31 oktober 2010

Vill inte bli konserverad


Naturella pumpafrön, utan konserveringsmedel, ett alternativ.
När jag är ute och reser köper jag gärna mellanmål för att fylla på reserverna. Förr var det kexchoklad, numer alltså nötter.
Senast valde jag en av Anja Pärsons nya små mellanmål, kallat tranbärstankar.
Naturellt och utan salt. Det lät toppen. Men när jag läste mer noggrant var det också konserveringsmedel.
Måste torkad frukt och nötter balsameras med konserveringsmedel?
Hur mycket konserveringsmedel tål kroppen och naturen?
Jag vill inte ha konserveringsmedel i kroppen. Och jag vill inte genom mina köp gynna en ökad användning av dem. Läser på Kemikalieinspektionens hemsida att antalet konserveringsmedel ökar. "Antalet kemiska produkter som innehåller konserveringsmedel ökar hela tiden. 1994 innehöll ca. 6000 produkter i KemI:s produktregister konserveringsmedel. Nu är det nästan 11 000 som gör det. " Livsmedelsbranschen använde 180 ton (2004). Inte långt från limindustrin som använde 224 ton. Och det var redan 2004!
Och då ska vi veta ett det behövs ytterst lite konserveringsmedel i maten för att den ska förhindra mögel eller bakterie tillväxt.
I Livsmedelsverkets föreskrifter om livsmedelstillsatser finns cirka 45 konserveringsmedel, som är tillåtna att används i livsmedelstillverkningen.
Bästa sättet att undvika konserveringsmedel är att köpa ekologiskt och kravodlat och undvika färdiga produkter, enligt Naturskyddsföreningens experter.
Går in på Mats-Eric Nilssons hemsida Äkta vara och läser vidare.
Hittills har jag litat på mitt sunda förnuft.Genom att välja basvaror och laga det mesta av min mat själv har jag inte behövt oroa mig. De få gånger jag köper färdiga varor kollar jag innehållsförteckningen. Har varan tillsatser med E-nummer väljer jag någon annan.
Så Pärsons nya nötter går bort. Istället blir det naturella pumpafrön.

30 oktober 2010

Uthållighet är vackert


En ljuvligt doftande och utrotningshotad nattviol på Dyrön.
Kan uthållighet vara vackert? Det finns en del som tycker det. Min bror till exempel.
Han gillar dem som håller på, som fortsätter. Som visar att de står fast vid sin idé, sitt projekt och inte lägger av eller ger upp. Att fortsätta skriva blogg på ett tema var ett exempel på något bra menar han.

Jag gillar också tanken på uthållighet.
Jag brukar uppmuntra mig själv med mantrat: "Jag är stark och uthållig" när orken tryter på ensamma långspringningar.
Men det ska vara uthållighet med innehåll. Inte bara för att man har bestämt sig, utan för att uthålligheten bärs av en övertygelse.
Tänker på 70-årige Tjuren från Wales, Tom Jones, som var i Skavlan igår. Han fick frågan hur det är möjligt att vara gift med samma kvinna så länge. Ända sedan de var 16 år. Snacka om uthållighet. Och tänk vilka chanser han haft, med hela sin skrikande lycksaliga publik!
– Den viktigaste förutsättningen är att man älskar varandra, sa han enkelt.
Så är det med min uthållighet med Waerland-kosten.
Det är lätt att vara uthållig och fyllas av kärlek när man mår bra i sällskapet, vare sig det handlar om människor, miljö eller mat.

27 oktober 2010

Ingen lust

Har ingen lust att yoga.
Ingen lust att springa.
Rubrikerna på alla hälsotidningar som ligger i korgen i badrummet plågar mig. Jag vill inte lyda råden och "Komma i superform på fyra veckor", eller "Gå ner fem kilo med metoden X".
Kroppen har sagt nej, nej länge nu. Och jag har lyssnat. Ibland har jag nyst och tänkt att nu kommer den: Höstens första förkylning.
Lydigt har jag lagt mig tidigt med raggsockor på de kalla fötterna.
Att jobba hårt hela dagarna och vara ute på roligheter varje vardagskväll och minst en kväll på helgen sliter på kroppen. När en löptur eller yoga vore bästa medicinen har jag inte orkat.
Inte förrän idag.
Efter en heldag på tåg igår vaknade jag idag med spring i benen. Stack ut i svarta mörkret och tog en femkilometersrunda. Härligt.
Kroppen talar. Jag lyssnar.

24 oktober 2010

Provocerande sund

Lustigt att det ska vara så provocerande på (vissa) personer att jag väljer Are-mat med betoning på råa grönsaker och kruska.
- Har du inte slutat än? Var det inte ett projekt?
Det är kommentarer jag får.
Eller är det kanske jag som inte varit tydlig?
Jag FORTSÄTTER jakten på den fulländade hälsan.
Jag fortsätter att äta grönt, närproducerat och ekologiskt, tackar nej till kaffe och socker och motionerar varje dag och prioriterar en god natts sömn framför en sen deckare på TV. Motiv? Jag vill fortsätta må bra. Okey?
Läser i SvD om danska familjen som skrivit boken Kärnfrisk familj. En bästsäljare, som nu kommit till Sverige. Främsta tipsen från boken är: skippa sockret, skräpmat och drick bara alkohol någon gång om året.
Dan Larhammar, professor i molekylär cellbiologi, enheten för farmakologi vid Uppsala universitet får kommentera i SVD. Jag fastnar särskilt för ett av hans uttalanden.
"Rent allmänt kan man förstås undra om hela meningen med livet är att leva så sunt som möjligt i varje ögonblick".
Vem påstår att de som lever hälsosamt har det som hela meningen med sitt liv?
Så uttalar sig den som inte varit allvarligt sjuk.
Varken pengar eller framgång har någon större betydelse om du inte är frisk. Däremot kan de hjälpa dig att bli frisk.

23 oktober 2010

Bättre minne med kokosolja?

Är kokos räddningen för dem som är på väg in i demensdimman? Läser med intresse om amerikanska läkaren Mary Newport, som berättar om sin erfarenhet på www.coconutketones.com. Hennes make fick demens för fem år sedan. I sin förtvivlan letade hon efter medel för att hjälpa honom och läste all forskningslitteratur hon fann. En av dem handlade om ketonerna i kokosolja, som en lösning på demenssjukdomen. Hon testade på sin make och fann att han blev mer närvarande, gladare och till och med kunde minnas namn på vänner och släktingar som han tidigare inte känt igen.
Läs mer på Eskils Svenssons www.ny-halsa.se.
Jag har numer alltid kokosflingor i min müsli, eller annan morgonmat. Gott är det och kanske kan det förebygga minnessjukdom?

22 oktober 2010

Dansar in på jobbet med Nina i örat

Storm i natt. Åska på morgonen. Idag behövdes ingen väckarklocka.
Laddar för turen till jobbet med överdrag från fötterna till huvudet. Stoppar in hörlurarna i öronen och sätter fart i vintermörkret.
När jag kommer till jobbet är det dags för Nina Simones mörka röst i lurarna. Medan hon rockigt sjunger "I am going back home" märker jag att jag dansar den tomma korridoren fram. Jag är definitivt inte på väg hem, mig väntar en dag framför datorn.
Det känns så bra att leva och uppleva ännu en dag. Så gott. Så härligt. Känslan är kvar - även när Nina Simone sjungit klart och jag låter tystnaden göra mig sällskap.
Har jag blivit knäpp, som känner mig pigg, glad och klar i huvudet en stormig oktoberdag?

20 oktober 2010

Ät alger

Ingår alger i din mat?
Den som äter sushi får såklart i sig alger, men alla vi andra? Efter Torbjörns tips om att äta alger en gång i veckan för att få i sig den viktiga joden har jag intresserat mig för algerna. Fick ett häfte av Eva "Ätliga alger" författat av Ulla Gustavsson, från avdelningen för marin botanik vid Göteborgs universitet. Visserligen från 1984, men de vetenskapliga beläggen för algernas nyttighet borde stämma än idag. Dagen efter läser jag i tidningen att det ska startas algodling! Lustigt sammanträffande.
Människor och djur längs kusterna har i alla tider ätit alger. I Norge kunde man ännu på 1980-talet få se kor äta av tången i tidvattensbältet, skriver Ulla.
Varför ska vi äta alger då, förutom joden? Proteininnehållet är genomsnittligt högt hos algerna. Men det kan vara svårt att tillgodogöra sig proteinet om man äter algerna råa. Bättre då att koka, steka, rosta eller torka dem först. Algerna är energifattiga, men rika på järn. I tarmtång finns det 106 mg järn/100 g att jämföra med sojabönors 7, spenatens 3,3 och biffens 3,6 enligt Ullas siffror.
Havets alger innehåller samtliga för oss nödvändiga mineraler och de är rika på vitaminer.
Jag får nog ta stövlarna på och ge mig ut i kustbandet och skörda lite nyttigheter. men det gäller förstås att välja alger och tång i vatten där det strömmar friskt och inga utsläpp finns.
Innan dess lägger jag mina Arame alger i blöt och äter ovanpå salladen.

17 oktober 2010

Stavgång som morgonmotion


Ibland är en vandring med stavar en stilla höstmorgon allt man önskar av livet.
Klar doft av fuktiga löv och solblänk i vattnet.
Kan det bli bättre?
Ja, en himla kul är att gröten tycks vara på frammarsch. I helgen avgjordes världsmästerskapen i grötkokning i Skottland. Ingredienserna är havregryn, salt och vatten. Inget annat.

15 oktober 2010

Kall avrivning i mörka skogen

Kroppens första möte med morgonluften utomhus är som en kall avrivningen. Den sängvarma huden flämtar till inför den höstkrispiga luften.
Efteråt kommer en stark värme genom hela kroppen och i ett vips blir jag PIGG:
De som talar sig varma för hur bra det är att torrborsta huden varje morgon och avsluta med en kall dusch har nog rätt. Chocken gör en pigg. Inget kan heller gymnastisera huden lika bra inifrån och ut som kontrasten mellan varmt och kallt. Det vet alla bastuförespråkare. Och alla Kneipp-entusiaster och vattenterapiengagerade.
För mig räcker det att det känns skönt och gör nytta.
När jag väl är varm blir morgonlöpningen ett härligt sätt att ta in dagen. Först är det kolsvart, men snart skymtar lite morgongrått ljus mellan de svarta träden. Några cyklister svischar förbi där jag springer i skogen, några hundägare gör oss sällskap.
Vi är flera som gillar morgonturernas kalla avrivning.
----------------------------
Jakten på den fulländade hälsan är nominerad till "Årets hälsoreportage", Svensk Egenvård korar vinnaren på Hälsomässa i Stockholm den 12 november.

14 oktober 2010

Från fit for life till levande föda


Levande föda eller rawfrukost? Grötreceptet hämtat ur Raw-boken.
Efter en vecka med fruktfrukost, lämnar jag nu Fit for life-idéerna. Jag vande mig efter tre dagar vid att äta frukt till frukost. Tyckte att jag kände mig lätt i kroppen och knoppen av frukten.
Absolut något att prova då och då.
Tog lite rågbröd till frukost den åttonde dagen och kände skillnaden. Nu infann sig mättnaden. Lugnet. Tillfredsställelsen. Men också en viss lojhet.
Med den lätta frukosten känner jag mig mer på, mer alert.
Från rågmackan går jag nu in i nästa testfas av matförslag. Turen har kommit till levande föda, som är förvillande lik Raw.
Idag blev det bovetegröt. Alltså bovete blötlagda över natten, sköljda och mixade med två dadlar och vatten till grötliknande koncistens. På toppen ekologiskt äpple i stora bitar och kanel. Smaskens kan jag lova. Strödde över lite sesamfrön och linfrön också.

12 oktober 2010

Nutrigenomics nästa matidé?

Vad tycker du om Blodgruppsdieten, frågar Jeanette i ett mail?
Mitt svar är: Jag har läst boken Ät rätt för din Blodgrupp. Jag har också läst den massiva kritiken mot hans teorier. Den kommer främst från läkare och dietister som säger att hans idéer saknar vetenskapligt underlag.
Hans teori, som naturläkare, bygger på hans fars (också naturläkare) erfarenhet från ett hälsohem i Europa. Fadern fann att alla patienter inte mådde bra på den strikta vegetariska kosten. En del blev till och med sämre. När han försökte förstå varför försökte han hitta faktorerna som kunde var orsaken. Det blev skillnaden i blodgrupp. Det ledde till att han delade in dieten i fyra modeller, beroende på vilken blodtyp patienten hade. A, som är jordbrukaren mådde bäst på vegetarisk kost och 0 som är jägaren bäst på en köttdiet. Med bäst menar han att man håller sig slank och frisk.
Jag blev så intresserad av hans tankar att jag bad om en intervju med Peter DÁdamo när jag var i USA 2003. Han var en lång ödmjuk man som var mycket väl medveten om den massiva kritiken mot hans teorier. Han tog kritiken med ro och hänvisade till att det nu växer fram en ny gren inom universiteten som heter nutrigenomics, läran om hur vad vi äter påverkar oss beroende på vår gentyp.
Äter vi rätt efter vilken gentyp håller vi oss smala och friska. Äter vi fel blir vi överviktiga och sjuka.
Alltså ungefär samma slutsats som genforskare berättade om häromdagen i media.
Vad man än tror om Blodgruppsdieten så är ingen av dieterna farlig för någon person. DÁdamo uppmanar alla att äta mycket frukt och grönt, helst ekologiskt, några mår bra av lite köttprotein, andra bäst av vegetariskt.
Min mor som varit vegetarian i över 20 år (följde mig när jag blev veggo) provade dieten. Hon, som är 0 började äta kött igen vilt, nöt, lamm (krav) och fann att hon njöt av det. . Samtidigt lade hon av med sitt frossande i mjölkprodukter. Hon blev starkare, piggare och gick ner i vikt rejält. Från en mullig 70-åring till en smalis.
Själv fick jag bekräftat vad jag redan visste egentligen. Jag har A-blodgrupp, är alltså en typisk vegetarian, som mår gott av ARE-kost med spannmål, grönsaker och frukt.
Det härliga med dieter är att det egentligen bara är att prova ett tag. Mår du bättre så kanske det finns någon sanning där, även om vetenskapen inte förmått dissekera den än. När det gäller nutrigenomics tycks den vara på god väg.

11 oktober 2010

Ujavuja - Är du glad?

Ujavuja? är frågan i Sydafrika. Är du glad?
Vad svarar du när någon frågar? Är du glad?
Ger du ett standardsvar eller ett ärligt?
I morse frågade arbetskamraten Jerker: Hur är det?
Hans ton lockade mig att känna efter.
Hur mår jag? Ujavuja? Är jag glad?
Frågan får mig att hisna.
Strax innan fällde jag tårar över ett barn som kom ut sex veckor för tidigt.
Rörd.
Allt gick bra. För deras skull är jag glad.
När det gäller mig själv är jag inte just idag sprudlande glad, mer tacksam.
Tacksam över livet jag fått. Att jag får uppleva en dag till, vad den än ger. Bara så.

Ujavuja. Är du glad?

---------------------------
Nominerad till "Årets hälsoreportage", Svensk Egenvård. Final 12 november.

10 oktober 2010

Äta efter vår gentyp?

Hamnade bredvid en körkamrat som åt enligt LCHF-dieten, alltså mycket köttprotein och fett. Hon beskrev lyriskt att hon numer är mätt. Hon som bantat och ätit lätt produkter de senaste femton åren för att hålla vikten och varit hungrig, sugen och ändå gått upp i vikt är nu - nöjd.
Vi satt runtomkring och lyssnade. Några av oss klentroget när hon beskrev sin diet där hon frossade i olja, vispgrädde och smör.
Vi som skolats i varsamhet med fett är tveksamma: det kan väl inte vara nyttigt?
- Men grönsaker och frukt då?
- Jo, en frukt om dagen och grönsaker. Det viktiga är att utesluta kolhydrater, sa hon med strålande leende.
Men hur är det att leva år efter år på en kost utan kolhydrater och så lite frukt?
Dietister är skeptiska, livsmedelsverket också visste vi, eftersom hon riskerar få brist på antioxidanter. Men körkamraten är nöjd och smal.

Hör om ny forskning på Karolinska som analyserar vilka gener som påverkar vår vikt. Inom några år hoppas forskarna kunna använda kunskapen för att ge mer personliga kostråd, beroende på arvsanlagen. Kanske kommer de till slutsatsen att vi ska äta olika beroende på vår gentyp?
Tills det är klart litar jag på min kropp. Den gillar kolhydrater (långsamma) grönt, frukt. Tror vi mår bäst av att äta som våra släktingar i djurriket: De äter grönt. Massor av grönt och är starka och friska, utan kött.

08 oktober 2010

Aldrig mer bantning, sa Oprah

Oprah Winfrey ska aldrig mer banta, läste jag i en notis.
Lika tvärsäkert skulle jag inte kunna uttala mig angående mina experiment med dieter. Banta har jag visserligen aldrig ägnat mig åt, men olika matstilar har jag förtjust provat hela mitt vuxna liv. Är en ny matstil underbyggd med forskning och lovar finfina resultat på hälsa, hud eller åldrande triggas min testlust.
Det är inget fel med det tycker jag.
Varför ska man hålla sig till samma matstil livet igenom, även om man mår ganska bra?
Man kan ju må ännu bättre?
Man kanske till och med når den fulländade hälsan?
Jag äter äpplen, bananer och mandariner till frukost och lockas att kolla in läkaren Helena Nybloms nya bok om hud, "Vägen till friskare hud". Kosten är viktig, menar hon. Frukt och grönt är superviktigt för en fin hy, men snabba kolhydrater är rena rynkfrämjaren.
Slutsatsen låter bekant. Det är det enkla som är bäst och nyttigast för oss, sa redan Are på 30-talet. Mat i så enkel förpackning och så obearbetad som möjligt, alltså.
Måste ha ett äpple till innan det är dags för lunchgröten - kruska.
----------------------------
Nominerad till "Årets hälsoreportage", Svensk Egenvård.

07 oktober 2010

Hungern klingat av

Gårdagens glupande förmiddags-hunger har klingat av.
Idag känner jag mig som jag brukar efter frukost. Nöjd och mätt ända till lunch.
Lustigt nog har det inträffat på tredje dagen med Fit for life dietens fruktfrukost, precis som de själva skriver i sin bok. De som har eventuella obehag slipper dem på tredje dagen, lovar författarna. Att frysa är definitivt ett obehag, men knappast något att gnälla högt över.
Nu ska utrensningen ha satt igång, enligt dessa idéer.
Vi får se hur det går.
Höstmörkret ute på morgonen påminner mig: Nu är det hög tid att börja äta D-vitamin igen. Läser om D-vitamin på läkaren Anders Eenfeldts kostblogg:
"D-vitaminet påverkar uttrycket av hundratals gener i de flesta av kroppens celler. Potentiellt kan det därför ha nästan vilken effekt som helst i kroppen.

En brist, vanligt hos svenskar i allmänhet, kan alltså teoretiskt ge nästan vilka sjukdomar som helst.

Allt mer forskning talar för att D-vitaminbrist kan ha en roll i mängder av sjukdomar. Infektionssjukdomar, cancer, hjärtsjukdom, benskörhet, autism, generell värk/fibromyalgi, vinter- och vårdepressioner… listan på sjukdomar där ett samband misstänks är lång."

---------------
Tack alla ni som gratulerat till min finalplats bland de nominerade till "Årets hälsoreportage", Svensk egenvård. I november gäller det!

06 oktober 2010

Lätt i kroppen, men fryser vid lunch

Att äta enligt Fit for life kräver sin kvinna.
Frukt till frukost är saftigt, gott och vackert, men igår frös jag vid tio. Hungermonstret slog till en halvtimma senare och jag fick trösta mig med nötter. Jag brukar ha naturella nötter i kontorsskåpet.
Tog en stor kopp guavakryddat grönt te och blev mindre frusen och lugnare.
Visst känner jag mig lätt och klar i huvudet av fruktfrukost och lika lätt i kroppen. Men min tomma, arga mage gnyr: Ska livet vara på detta viset?
Frukt till frukost kanske är helt rätt för den som vant sig. Det är kanske helt rätt för den som bor i Kaliforniens soliga värme, som paret Diamond, som hittade på metoden. Men en oktoberdag med blåst i mörka Norden längtar jag (och min mage) efter något med mer koncentrerad substans.
Som en skål med sojamjölk och müsli.
Och en smörgås.
Trots invändningarna fullföljer jag veckan, som jag bestämt mig för.

---------------------------------------------
Min blogg är nominerad till "Bästa hälsoreportaget", som delas ut av Svensk Egenvård i Stockholm den 14 november.

05 oktober 2010

Nominerad till "Bästa hälsoreportaget"

Min blogg är nominerad till "Bästa hälsoreportaget" av Svensk Egenvård!
Jakrten...är utvald till de fyra, av alla bidrag, som tävlar om titeln den 14 november. Prisutdelningen sker på mässan "Allt för hälsa" i Stockholm.
Så oroligt spännande! Håll tummarna!

"Vem skrev bästa hälsoreportaget?

Vad har jakten på den fulländade hälsan gemensamt med D-vitamin, stressmage och naturkosmetik? Jo, att det är ämnesområden som har blivit belysta av fyra potentiella vinnare i reportagetävlingen Svensk EgenAward.

De fyra nomineringar som har gått vidare i årets Svensk EgenAward är:

1. ”Så får du i dig D-vitamin” av Maria Backman, publicerad i Göteborgs Posten
2 . ”Så slipper du stressmagen” av Jenny Wickberg, publicerad i Laura magasin.
3. ”Naturkosmetik special” av Eva Olson, publicerad i tidningen Hälsa.
4. ”Jakten på den fulländade hälsan” av Pia Vingros publicerad i en blogg från Reportagebörsen.

Priset är på 15 000 kronor och titeln. Priset går att dela mellan flera bidrag. Läs mer om Svensk EgenAward på vår hemsida www.svenskegenvard.se under fliken press."

Frukt till frukost?


Hur många matstilar eller dieter har du prövat genom åren? Själv har jag prövat massor. Fånigt? Kanske. Men vem vill inte vara bra i magen, vara frisk och pigg och hålla vikten?
Nu letar jag fram alla gamla böcker och papper jag sparat och äter mig igenom dieterna. En per vecka.
Denna vecka är det Fit for life, från början av 80-talet som gäller. Harvey och Marilyn Diamond, lovade energi, rätt vikt och en mage i balans, bara vi åt mat med rätt sammansättning. Inget protein med kolhydrater. Och alltid frukt som ensamrätt. Himla komplicerat att inte få äta potatis och bönor och grönsaker. Eller en smörgås med ost. Minns att jag prövade ett tag, men lade av. Kanske för att en ny trend var på ingång?
Denna vecka blir det i alla fall ett nytt försök i min mathistoriska resa. Börjar med ett mål: Fruktfrukosten. Morgon är utrensningstid, enligt denna dietmodell inspirerad av "Natural hygiene"-förespråkarna i USA. Och då ska kroppen ha lättsmält föda som ger omedelbar energi för att inte utrensningen ska stoppas upp av tung svårsmält mat. Det fina är att man får äta hur mycket frukt som helst under förmiddagen.
Efter min volymiösa, smakrika och saftiga frukost packar jag med ett äpple, en mandarin och en banan ifall hungerdemonerna anfaller mig på jobbet.

04 oktober 2010

Snacka allvar bättre för lyckokänslan

Fem meningsfulla konversationer i veckan, rekommenderas av forskare vid University of Arizona.
De har lyssnat på 79 studenters samtal och fann att de som pratade mest också var lyckligast. "Missnöjda personer tillbringade mer tid på egen hand, och när de pratade var samtalen i regel ytligare"står i det i senaste numret av Modern Psykologi.
Om det är de djupa samtalen som skapar lycka. Eller om det är lyckokänslan som gör människor pratglada vågar forskarna inte slå fast.
Dosen fem djupa samtal i veckan tror jag på.
Men funderar på vad som menas med djupt? Anar att det handlar om samtal om något som gör mig känslomässigt berörd och som handlar om livets mening.
Inget småkrafs alltså.
Vill ha en dos om dagen, minst.

03 oktober 2010

Stavgång, sa Betty Björk


Ombytta före start på Lidingöloppet.
Träffade Betty Björk på Löpartåget upp till Lidingöloppet. Och hem i oktobernatten mot Göteborg.
Hon var lika strålande nöjd som jag efter sin prestation.
Betty hade dessutom fullföljt en Klassiker med Lidingöloppet.
Vilket sport gillar hon bäst frågade jag. Skidåkningen i Vasaloppet, cyklingen i Vättern, simningen i Vansbro eller löpningen i Lidingö.
- Skidåkningen, sa Betty utan att tveka.
Men hur kan man träna inför skidåkning i Göteborg?
Stavgång, sa Betty.
Hon går i mörkret om kvällarna ute på vägarna där hon bor på Hisingen. Raskt så att hon får upp tempot och flåset. Så åker hon med IK Stern för en helgträning på Långberget, och en ytterligare skidvecka med en av sönerna.
Sen kör hon bara, nio mil.
Imponerande.
Rotade fram mina stavar, som gömts bakom alla sommarkläderna i hallen, och stegade ut på 8:an på lördagseftermiddagen, inspirerade av Betty. Men hu vad de skramlade i gruset. Kanske behöver jag lära mig en bättre teknik?

30 september 2010

Vila - men hur länge?

Hur länge ska man vila efter Lidingöloppet? Eller snarare hur länge behöver kroppen , min kropp, alltså, vila?
Frågar den och får dubbla budskap.
Ingen träningsvärk, inget ont i höften. Det talar för att det vore okey, med liten tur.
Men är trött. Trött på ett skönt sätt som bara aktivitet ger, vare sig det är cykling, dans hela natten eller en god löptur.
Somnar vid 22 och sover som en baby hela natten. Vaknar av mig själv i mörkret vid 6-tiden.
I väntan på ett tydligt JA, tar jag cykel de sju kilometrarna till jobbet och tycker det är tillräckligt.
I helgen kanske det är dags?

29 september 2010

Kunde jag sprungit snabbare?

Läser min idol Petra Månströms blogg om Lidingöloppet. Hon gjorde en fantastisk tid på 2.43, trots att hon stukade foten. Men hon kämpade och led, lät det på beskrivningen. Visst kämpade jag, men led gjorde jag inte. I motsats till träningen ibland, då jag inte får riktigt luft, gick andningen fint. När jag kände att luften tröt saktade jag ner tempot så att andningen hängde med.
Innan jag blev stum i kroppen (eller vimsig i hjärnan) tog jag något att äta eller dricka. Sprang i fin lunk hela vägen. Jag gick i Aborrbacken och Karins backe den sista milen, annars rullade det på bra.
Så frågan är: Kunde jag sprungit snabbare? Kanske knaprat åtminstone fem minuter?
Möjligen.
Är fortfarande i en lycklig bubbla, där det på tredje dagen efteråt känns overkligt och härligt att jag faktiskt klarat av tuffa Lidingö-loppet och tyckte det var roligt. Skogsturer är min grej. Underligt nog är min höftsmärta helt borta nu. Kanske för att jag bara sprang, utan att tänka på hur jag satte ner fötterna. Jag litade på att kroppen vet bäst.
Tänk om jag kan ha samma inställning en vardag i livet. Släppa oron och behovet av kontroll, lita på att livet självt vet bäst. Bara löpa på, avspänt, med andningen djup och syregivande, tankarna här och nu, blicken klar och riktad framåt.
Kanske med något liknande Petras mantra: "Stark, snabb och snygg".
Asch, jag är inte hon. Jag håller mig till mitt mantra även i fortsättningen. Det har ju fungerat bra hittills.

28 september 2010

Världsbäst på oro

Tänk så mycket kraft jag lagt ner på oro under mitt liv.
Massor av oro, som hållit mig vaken om nätterna, fått mig att vandra runt på småtimmarna med en molande värk i magen.
Nu senast inför Lidingöloppet. Mestadels är det oro över att jag inte ska klara det jag föresatt mig, att jag inte räcker till, vare sig på fritiden eller jobbet.
Andra vänliga själar har uppmuntrat mig: Det klarar du! Du fixar det.
Men deras ord når inte riktigt in.
Fann ett citat av Nelson Mandela som fått mig att tänka på min oro ur ett annat perspektiv.
"Vad vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga.
Vår djupaste rädsla är att vara omåttligt kraftfulla.
det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer mest.
Att spela obetydlig förbättrar inte världen. Det finns ingenting upplyst med att förminska sig för att andra inte ska känna sig osäkra.
När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma."

Wow. Nästa gång oron kommer galopperande ska jag fråga mig själv: Vilken kraft bävar du nu inför? OM jag kan överträffa mina föreställningar om mig själv och min förmåga och på köpet inspirera andra, så varför ska jag oroa mig?
Mer ljus åt alla.

27 september 2010

Back to yoga


Min kropp längtar efter yoga.
Har inte hunnit yoga varje dag nu när jag prioriterat löpningen. Men nu är det dags för förändring. För nystart behöver jag inspiration. Hittade den i Yoga för livet av Karin Björkegren Jones. Den är vacker och författaren talar vänligt och inspirerande till den som ännu inte insett yogans fördelar. Jag har gjort det för länge sedan, men ibland behövs något nytt för att ta nya tag. Här handlar det om att det aldrig är för sent att börja yoga. Yogan är särskilt bra i övergångsåldern, eftersom hormonella förändringar lindras med yoga.
Dessutom blir man smidigare och mer flexibel.
Mer flexibel behöver jag bli. Hann inte stretcha efter Lidingöloppet, vilket känns idag. Lårmusklerna är hårda och korta, liksom höftsträckarna. Efter morgonpasset, då jag gått efter Iyengarprogrammet för måndag känner jag att blodet strömmar där det var stopp nyss.
Hör på radio att Bill Clinton blivit vegetarian. Efter flera hjärtoperationer har han tagit steget. Ny forskning, har enligt vad han lärt sig, visat att grön kost till och med kan läka hjärtsjukdom. I USA erbjuds små morötter i särskilda apparater med slogan: ät dem som "junkfood". Kul.
Underbart: Det enkla vinner i längden. Back to basic: Vegetarisk mat, yoga och löpning. Som extraval musik....

26 september 2010

Lycklig i mål efter Lidingöloppet!


Lycklig i mål, efter 30 kilometer på Lidingöloppet på 3.30. Snabbare än jag vågat hoppas och mycket roligare. Vacker omgivning med stigar längs öns yttersta delar, så att jag skymtade vatten och segelbåtar mellan tallarna gjorde loppet till en härlig upplevelse. Trots att det var trångt på stigarna var alla löpare hänsynsfulla, bara en gång fick jag en puff från en kvinna som bad sååå om ursäkt. Höften bråkade inget med mig. Vad det är som krånglat annars förstår jag inte. Hade fin skjuts genom hela loppet och var grym i nerförsbackarna. Har övat på att rulla på nerför och luta mig framåt för att utnyttja farten. Där sprang jag om massor av andra löpare. På slutet spurtade jag och en tjej kom fram till mig efteråt och tackade. Hon hade inspirerats av min orange tröja och hängt på i min speed. Jag är otroligt lycklig och stolt, fylld av mersmak.

Mot starten med syskonen Eva Lindgren och Björn Dimming. Bilden togs av deras syster Lisa Dimming. Eva är på väg att fullfölja sin fjärde Klassiker, Björn sin tredje och Lisa (bakom kameran) sin fjärde. Inspirerande.
Energikakan var underbar att ha för att få ork och skjuts. Jag känner direkt ny kraft när jag fått i mig den. Tar den strax före en vätskekontroll, vatten behövs för att den ska slinka ner lätt. Den landar så fint i magen och ger omedelbar påfyllning av kolhydrater och energi.

24 september 2010

Löparnerver

Klockan är 21.15 och jag står och gör energikakor efter två dagar på Bok&Bibliotek. Borde jag inte ha badat redan och ligga i sängen? Jo, förmodligen. Framförallt skulle jag ha packat. Men jag vet inte hur jag ska vara klädd imorgon. Åker man i löpardress på löpartåget, eller i vanliga kläder och byter om? Jag vill ju inte göra bort mig. Och vad ska jag äta? Måste kolla i Torbjörns häften efter råd och kanske hitta recept på en dundergröt att börja morgonen med i morgon?
Och vad ska jag äta innan loppet, på plats på Lidingö? Jag börjar ju inte förrän 13.20 och räknar med att vara ute i lersörjan i regnet minst fyra timmar. Och vad ska jag äta efteråt?
Jag frågar Annelie, som sprungit Marathon i Frankrike och som ska åka med imorgon.
Hon skrattar inför alla mina frågor:
- Är det löparnerverna som spökar Pia?
- Ja, det är det nog.
Det känns helt obegripligt att jag ska iväg och springa tre mil imorgon. I regnet. Långt hemifrån. Galet. Tokigt. Hur ska jag orka? Energikakorna får följa med i bältet, men räcker de?
Samtidigt bubblar känslor av ren glädje och spänning. Jag ska ge mig ut på ett äventyr!
Vem vet hur det slutar? Utmaningen skapar livet.
Nu är energikakan i ugnen.Badet väntar och sedan slänger jag ner lite kläder i en väska innan jag kryper ner i bädden.
Imorgon ringer klockan 5.30.
Minns plötsligt en rad i en av Ares böcker att före en fysisk ansträngning ska man äta basiskt. Tar fram en potatis och en morot och skivar ner i ett glas vatten. Det får bli min morgondryck! Då har jag gjort vad jag kan för att det ska gå bra imorgon.

22 september 2010

Löpartåget till Lidingö

Nu har bekräftelsen kommit. Jag åker med det första av två Löpartåg från Göteborg, 7.07 på lördag morgon. Närmare 500 löpare tar miljövänliga transportsättet med Löpartåget till Lidingö söderifrån. På tåget får jag min nummerlapp 62211! Framme i Stockholm väntar biogasbussar, så det miljövänliga konceptet håller hela vägen fram till starten.
Tre dagar kvar.
Pirrigt i kroppen. Kan knappt tänka på annat. Sprang en kort rund kring Härlanda tjärn i morse. Det blir kanske sista rundan innan lördagen. ”Den fart du hade i kroppen, senaste gången innan loppet är den fart din kropp minns”, sa en kille på Solvikingarna senast.
Min tycks vara att lunka på i ett tempo där varje kilometer i snitt 6.30, åtminstone på längre sträckor. Och långt blir det nu på lördag. Hela tre mil.

21 september 2010

Svenska äpplen och russin från Turkiet

Jag älskar svenska äpplen. Nu frossar jag i de sorter jag kommer över. Jag njuter av deras friska sötma, allra helst helt obehandlade, gärna rårivna över kruskagröten. Deras syrlighet står så fint mot de söta små sultanrussinen från Turkiet. Jag gillar svenska potatis, men också mungbönor och råris från Latinamerika.
Västerbottenost från norra delarna av landet är perfekt ingrediens i pesto, tillsammans med olivolja och ruccola från Italien och mandel från Grekland.
Vad vore en svensk kanelbulles vita vetemjöl och smör utan kardemumma och kanel från Indien eller en tomatsallad utan svartpeppar från Kerala?
Och vad vore min förmiddagsfika utan grönt te från Japan eller roibus från Afrika?
Svaret är: Det vore urtrist.
Kontrasterna och mångfalden är nödvändig. Inte bara i matlagningen.

20 september 2010

Gröna blad bästa maten för att förbli frisk


Ät mycket gröna blad. Dagligen. Det är bästa sättet att förbli frisk. Övriga hälsotips, baserat på senaste nutritionsforskningen är: Ät inte kött (särskilt inte charkuterivaror) och strunta i mjölkprodukter. Mjölkprodukterna innehåller alltför mycket fett för att motivera nyttan. Kalcium kan du få genom vegetabilier istället.
Råden kommer från Dr Michael Greger. Han är en läkare som specialiserat sig på sambandet mellan diet och hälsa. Han är inte intresserad av åsikter eller tyckande, det enda han bryr sig om är vetenskap, förklarar han. Han förlitar sig på studier som visar svart på vitt vad som är bäst respektive skadligt för oss. Därför läser han varje år alla studier som publiceras i engelsk språkliga vetenskapliga tidskrifter. De senaste två åren blev det enligt hans egen utsago 12 000 artiklar. (puh!)
Han berättar om sina slutsatser på en video vid Hawaiis vegetariska förening.
Där tar han också upp vilka vitaminer som är särskilt viktiga. Det gäller bland annat om B12. Hans slutsats är att veganer bör ta B12 tillskott, eftersom de annars riskerar att få brist, med allvarliga konsekvenser utöver blodbrist. Han hänvisar bland annat till en en studie (European Journal of Clinical Nutrition. 2010 Jul 21) där man jämfört B12 nivån hos slumpvis utvalda köttätare (228), vegetarianer (231) och veganer (232). Köttätarna hade högst b 12 nivå, medan 52 procent av veganerna och 7 procent av vegetarianerna och en köttätare hade B 12 brist.
Tack för tipset till Klas Nilsson, som hittar mycket inspirerande och nyttig läsning på www.ivu.org en sajt för vegetarianer över hela världen.

18 september 2010

Uppladdning för Lidingöloppet



Av en slump passade en tur till Lidingö in denna vecka innan loppet. Efter jakten på huset där Are Waerland bodde på Lidingö tog jag och min ciceron Åsa en promenad på banan.
Vissa partier var mycket leriga. Lerig var också min morgontur denna lördag. 12 kilometer då det var vått både nerifrån och uppifrån. Turen gick i mitt vanliga lagom tempo och hemma igen kände jag mig väldigt nöjd. Imorgon blir det ännu längre, innan det är dags för småturer de sista dagarna. Så spännande det ska bli. Nu gäller det att fundera över vad jag ska äta för att orka.

15 september 2010

Fasta innan loppet?


Kanske är en fasta innan Lidingöloppet precis vad jag behöver för att lyckas springa alla tre milen? Läser i tidskrift för Hälsa från 70-talet under rubriken: Löpare i toppen bygger upp med råkost.
Svenske mästaren i orientering Gert Petterson och flerfaldige maraton mästaren Jan Eriksson berättar om sitt knep för att lyckas.
Förutom att äta en vegetarisk kost fastar de två dagar före ett lopp. Efter fastan laddar de upp med en kolhydratrik kost.
Då var fasta väldigt hett. Idag är fastan mer ifrågasatt, som hälsometod.
Då fastade jag liksom många av dem jag kände, minst en vecka om året. Men idag vet jag inte om jag skulle kunna motivera mig. Inte två höstdagar och inte två dagar innan ett tremilalopp.
Rätt eller fel med fasta, tror jag mer på att fylla på alla depåer jag har. Och att löpträna mig i form.

14 september 2010

Läckert att leva

Vaknade med en stark känsla av tacksamhet.
Kikade ut och fann tungt regn och blåst, alltså charmigt göteborgsväder.
Yogade, åt frukost och pussade alla farväl.
Med full regnskydds-mundering cyklade jag senare över kyrkogården där de gula löven tecknade sig snyggt mot den blöta svarta asfalten. Fann mig till min förvåning nynna högt på You raise me up... fast regnet piskade mitt ansikte och blåsten höll på att välta mig.
Vad har hänt?
Vad jag minns har vi inte sjungt sången i kören. Ändå kom den, varifrån?
Har jag gått in i Are-stadiet nu där full lycka råder? Kollar upp citatet jag fastnade för förra sommaren där han lovade en ny livskänsla:
”Den fysiska och psykiska energin har blivit nästan outtömlig, alla trötthets- och olustkänslor har försvunnit, livslusten, optimismen, tankeförmågan, minnet, intuitionen, vilje- och tankekraften har stegrats.”
Plötsligt händer det.
Har det hänt nu?

13 september 2010

Barfota bara fem minuter


Fem minuter räcker första barfotaturen, skriver Tellman till mig.
Jag har tittat på hans You tube inslag om barfota löpning och får några tips på vägen.
"Spring fem minuter första gången barfota. Gör det i början av din löpning och ta på skorna sedan och spring vidare."
Barfota behöver jag inte tänka på steget, menar han. Det löser sig av sig själv när jag väl ger mig ut. Det är svårt att landa på hälen som barfota. Per automatik blir det på trampdynan, eftersom foten är konstruerad att ta emot anslaget där. Det låter logiskt, men än har jag inte provat.
Tror inte jag går in på barfota löpning än, och inte direkt efter Lidingöloppet. En tunnare sko får bli nästa steg för att gradvis bygga upp ett annat löpsteg.
Varför undrade någon? Varför kan du inte bara springa som vanligt?
För lusten att vara nära naturen, det naturliga, svarade jag. Att känna underlaget. att leka indian, som när jag var liten.
Ska jag samla kråkfjädrar till mitt pannband också kanske?

12 september 2010

Inga barfotasteg, sa höften

Blev så inspirerad att prova hur barfotasteget för löpare känns, att jag satte igång att springa på främre trampdynan på mina träningar. Tittade på löpare och en professor på youtube och försökte härma.
I uppförsbackarna sprang jag på tå, som om jag sprang med högklackat. Helt andra muskler fick jobba, ända upp i höften. Det kändes spännande och utvecklande att prova något helt annat. Klart man ska hänga med i utvecklingen och bli en modern löpare, som snart kan springa barfota, eller?
Men alldeles tokigt några veckor innan ett lopp.
Lika galet som att börja använda nya skor då.
Jag fick smärtsamt ont i höften vid varje steg. Deppigt.
Tog först en vilodag till sjöss. Gick först en långsam runda idag. Men efteråt spratt löparlusten i benen.
Spring på ditt vanliga sätt, föreslog min PT.
Stack ut på en provrunda i lugnt tempo. Struntade i strilande regnet, sprang vidare och vidare. Kroppen blev glad över att jag sprang med mitt vanliga löpsteg. Belöningen blev: inga smärtor.
Efter några kilometer var det jag, kroppen, skogen och universum, igen.
En lycklig mil blev det till sist.
Kanske, kanske kan det gå bra, trots allt.

10 september 2010

Ont i höften

Ont i höften
Detta bådar inte gott. Jag har fått ont i höften.Försöker min kropp säga något åt mig?
Ta det lugnt människa?
Jag lyssnar inte.
Min idé är fortfarande Lidingöloppet om 14 dagar.
Har sprungit tre gånger denna vecka, fem kilometer och två turer om sju kilometer. Inget märkvärdigt alls, men varje gång har vänster höft smärtat. Mellan löpturerna har det gjort ont även när jag suttit på kontorsstolen i min vanliga ställning med vänsterbenet i kors över höger.
Yogade en morgon, då blev det bättre, särskilt som jag vilade från löpningen dagen efter. Gick istället en skogstur.
I morse sprang jag igen. Efter bara någon kilometer började höften göra ont.Prövade att springa annorlunda, med nedsättning av tårna först, som jag lärt mig i Solvikingarnas löpskola. Men den varianten orkar jag inte länge. Mötte en kille som sprang med varje steg åt sidan som en långskridskoåkare. Testade göra samma och tyckte det gick jättebra. Men inte ska man springa åt sidan. Det är ju framåt vi ska, eller hur. Dessutom känns det sent att ändra löpsteget nu, det får bli ett senare projekt. Efter Lidingöloppet (om det blir något).
Får jaga en naprapat och fråga: Hur är det fatt?
Är det helgens dans i högklackat som knäckt mig, eller långvarigt bruk av felaktigt löpsteg?
Kunde inte fullfölja åttan som jag tänkt mig. Fick bryta efter sju kilometer och gå hem. Ynk.

09 september 2010

Du duger som du är


Älska dig själv var titeln på en bok "alla" läste på 90-talet. Innan du älskar dig själv kan du inte älska andra (eller världen) var budskapet, från amerikanske psykologen Wayne Dyer.
Tänker på det när jag är kritisk mot mig själv, som nu en period.
Är jag lite halvdan i kroppen, kanske med en förkylning eller ont någonstans blir mina tankar lätt negativa. Jag ramlar ner i ett träsk av onda, svarta påståenden om mig själv. Och jag blir inget vidare sällskap till mig själv, eller omgivningen.
Kontentan av tankarna är: Du duger inget till. Du är en odugling som aldrig gör något riktigt fullt ut..
Tar mig då en dos Louise Hay. Med henne i hörlurarna på morgoncyklingen försöker jag hitta på motröster till mina tungsinta mantras.
Istället för du duger inget till blir – Du duger som du är.
Du duger som du är.
Axlarna åker ner.
Upprepar: Du duger som du är.
Andningen blir lugnare och djupare.
Du duger som du är.
Upptäcker att solen skiner.
Du duger som du är!
Allt ordnar sig.

08 september 2010

Pia Vingros är inte Petra Månström

Egentligen finns det bara en anledning för mig att sticka ut och springa.
Jag blir gladare.
Visst på sikt får jag förhoppningsvis också starkare benstomme.
Mitt hjärta får välbehövlig träning och min kondition förbättras.
Men jag är en här-och-nu-person som gillar belöningar idag.
Barnsligt jag vet.
Därför är det bra att jag piggas upp av träning, även om det känns tungt i kroppen de första kilometrarna. Nu har jag sprungit två dagar i rad och det är tungt, flåsigt, men jag lubbar på i alla fall.
Kikar ibland på Petra Månströms blogg, eftersom denne supertränade tjej också ligger i inför Lidingöloppet. Senast stönade hon över att hon inte kunde springa i 6.30 tempo. Hennes ben vill alltid galoppera iväg i hennes vanliga 4.30. Kanske kan hon hänga med mig? Jag springer alltid helst i 6.30 tempo, sällan snabbare och i så fall med Solvikingarna eller i nerförsbackarna.
Gillar inte att jämförelsen med henne får mig att känna mig långsam och hopplös. Alla måste väl inte vara lika?

06 september 2010

Vinner de goda bakterierna kampen?

20 dagar kvar till Lidingöloppet och jag har en infektion i kroppen.
Nacken värker, kroppen känns trög och tung och jag har inte haft någon lust att springa.
Hur ska detta gå?
Hör på radio att problemet med bakterier som är motståndskraftiga mot antibiotika bara växer. Nu tycks lösningen vara att använda goda, lite trasiga bakterier i kampen mot de dåliga. Dessa tycks ha förmågan att växa till sig och ta över. Bekämpa de goda med de dåliga alltså.
Låter som strålande taktik.
Farliga bakterier är inte att leka med var de än befinner sig. Numer är det väl känt att bakterier i munnen, som växer till om man inte sköter tänderna noga varje dag, kan orsaka inflammation i hjärtklaffarna. En dåligt skött infektion, var den än är i kroppen kan också påverka övriga delar. En dåligt skött förkylning kan ge endorkardit, en munbakterie som i sin tur kan ge infarkt, berättar Gunnar Dahlén, professor i oral mikrobiologi vid Odontologen, Göteborgs universitet i en intervju.
En förkylning är alltså inte att leka med.
Nu har jag tio dagar på mig att bli frisk.
Har jag blivit pigg då springer jag Lidingöloppet den 25 september. Annars inte.
Nu ska kroppen få goda bakterier från mjölksyrade grönsaker.
Utöver det Kan Jang, gurkmeja i daglig dos. Gröna blad i massor. Vila.
Sedan får vi se.
Jobbar gör jag under tiden.