11 juli 2009

Använda kraften till - omtanke

Ny kraft med vegetarisk kost. Javisst så känns det efter 10 dagar på kruska och råkost. Löpningen i morse gick fint, med spänst i benen. Kunde hoppa över bäckarna som skapats av de senaste dagarnas skyfall här på ön.
Vegismat är bra för miljön också. Bäst är närproducerad, ekologisk mat, som väljs efter årstid.
Men kraften ska användas till nåt bra såklart:
Läser om en av mina favoriter i DN på webben, idrottsläraren Igor från Klass9A:
"Vi är så vana att tänka negativt, på saker vi inte vill ha. I stället bör vi tänka på vad det är vi vill ha. Då blir det mycket lättare att se de möjligheter som faktiskt finns. Inte går vi till affären med en lista med saker som vi inte vill köpa? Tänk om alla antimobbningskampanjer i skolorna i stället vore kampanjer för omtanke. Det skulle ge bättre resultat."
Hans tankar om omtanke tycker jag är kloka. Det börjar med omtanke om sig själv. OM att satsa en stund per dag på att må bra. Då orkar jag bry mig om andra också. Då skapas kraft till omtanke.
Omtanke om de närmaste, men också om dem som inte har det lika bra som vi: de som lever i krig, som blir förföljda, som inte får uttrycka sig fritt eller välja liv fritt.

10 juli 2009

Ät som en vild apa - lev längre

Hör på morgonekot om ny studie på apor, som följts under 20 år.
Ena gruppen fick äta vad de ville och hur mycket de ville.
Den andra sattes på diet och gavs 30 procent mindre mat. Det är ungefär vad aporna skulle få i det vilda.
De apor som fick nöja sig med något mindre mat levde längre än kontrollgruppen och slapp diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. De såg yngre ut och hade bättre fungerande hjärna.
Eftersom vi är lika apor, går det att dra slutsatser:
Lite mat är bättre.
Det stämmer så väl vad professor Charlotte Erlansson Albertson i Lund sagt:
Med all den goda mat vi har tillgång till måste vi själva sätta gränser.
Det är den tuffa utmaningen.
Det finns ingen genväg till bra vikt och god hälsa.
Vet inte om kor överäter. Tror knappast det går med gräs. Volymen i sig sätter stopp.
Dagens slutsats:
Ät lite mindre än du tänkt och förbli frisk.



Källa. R.J. Colman et al. Caloric Restriction Delays Disease Onset and Mortality in Rhesus Monkeys. 16 March 2009; accepted 1 June 2009. DOI: 10.1126/science.1173635

09 juli 2009

Livet är NU

Inser under cykeltur till jobbet att livet är nu. Har såklart läst massor om medveten närvaro och mindfulness, men just då KÄNNER jag Livets nu.
Livet är bara just nu, i detta ögonblick. Inte imorgon, sedan eller igår. NU.
Svindlande.
Njuter av den friska doften från nyduschad sommarstad.
Njuter av de glesa gatorna denna tidiga morgon vid 7.10.
Njuter av den gråmulna dagen.
Alla möjligheter, förväntningar som finns i nuet.
På jobbet tomt.
Drar ett av Emma Wistrands Inspirationskort.
Slumpen (?) ger mig "Jag är fri" med texten.
"Jag kan i varje ögonblick välja ett nytt liv.
De enda begränsningar som finns är de jag själv väljer att tro på".
Enkelt. Vackert. Nu.

08 juli 2009

Alltmer ko-lik

Har ätit enligt Are Waerland många dagar nu. Magen är snabb och glad. Humöret lättsamt. Men hur länge till jag äter som han föreslår har jag inte bestämt än. Läser i tidningen om en kvinna som haft plastfri månad, andra en köpfri månad, ytterligare en som levt på socialbidragsnormen en månad.
Är en månad gränsen för hur länge man orkar vara konsekvent? Men en månad är en baggis, tycker jag. Are snackar om tre års inkörningsperiod.
På trettiotalet tog man i rejält tydligen.
Tre år.
Sitter på jobbet och tuggar. Framför mig en enorm grön råkostportion och råris. (Var busig och skippade potatisen idag) Gott, javisst. Men med allt detta tuggande lunch och middag förvandlas jag väl till slut till en ko.
Kanske är jag redan på väg dit?
Har i alla fall svårt att få ihop artikeln jag ska skriva om rätt eller fel med lågkolhydratkost.
Kor bryr sig inte om ord i rätt ordning.
De vill ligga stilla i hagen och idissla om livets mening i solens sken.


¨

07 juli 2009

Lev som en lycklig ko - ät gräs+var ute

Vaknade tidigt och kände mig utvilad redan halv sex. Trots att jag var uppe till 23.00.
Åldern, årstiden eller omlagd kost orsaken?
Läste någonstans att vegetarianer sover färre timmar, då mindre kraft går åt till att smälta maten. Låter logiskt.
Men orsaken nu är kanske att jag unnar mig en tupplur mitt på dagen. Gångna veckans värme gjorde att jag följde föräldrarnas rytm: de tar alltid siesta. Halvdusar minst en halvtimme. Så blir dagen längre. Och humöret bättre.
Kanske bra att fortsätta med det?
Liksom att vara ute så mycket som möjligt. Läste i Dagens Nyheter idag (Kor på grönbete bättre för miljön)

I artikeln stod att kons hälsa förbättras av utevistelse (surprise!). Är de ute och inte bara står inomhus i stallar behövs mindre antibiotika i fodret.
— Om kon kan röra sig och ligga som hon vill, samtidigt som hon får frisk luft och sol, blir hon mer robust och motståndskraftig mot sjukdomar, säger Eva Salomon.
Stämmer för människan också tror jag. Vi mår bäst och håller oss friska genom vintern om vi är ute och rör på oss året runt.
Vare sig vi går på grönfoder eller mest på kött.
På köpet kanske sömnen blir kortare, men bättre.

06 juli 2009

Fett-rätt eller fett-fel?

Har ätit en grymt volymiös måltid som generöst fyllde hela tallriken. Stor grönsallad med två finfina potatisar från mors odling, liten kokt lök, hembakad rågmacka med mesost på. Helt enligt Are Waerland.
Gör samtidigt research för en artikel om kosten med få kolhydrater och mycket fett, LCHF-kost. Förespråkarna säger att kolhydrater ska vara få och tar gärna en skiva smör på en liten ynka finncrisp som lunch. På det går de ner i vikt!
Mitt uppdrag är att finna ut om det passar alla, även sjuka.
Frågar jag förespråkarna säger de: Ja.
Frågar jag dietisterna säger de: Nej.
Socialstyrelsen: Nej. Livsmedelsverket: Nej.
Ändå står välutbildade (läkare) där och berättar att de gått ner minst 17 kilo och mår prima.
Minns hur det var när jag fick diagnosen reumatism. Vanliga sjukvården hade bara smärtstillande, antiinflammatoriska läkemedel att erbjuda. Och framöver operation.
Så sa en gammal reumatiker, jag råkade intervjua, att hon trodde på vegetarisk kost. För att grönsakerna gav bättre syra-bas balans i kroppen.
Då, när jag var en sjuk 19-åring som knappt kunde gå i trappor, men älskade att dansa och cykla, tog jag chansen - trots att vanliga vården sa pyttsan: Det finns inga belägg.
Min kropp gav belägg.
På ett halvår blev jag bättre.
Kanske är svaret på fett nej eller fett ja individuellt och framförallt beroende på vilken frågan är.
För friska är dieten inget big problem. Men för den som är sjuk och överviktig spelar det inte så stor roll vad etablissemanget ropar. Den egna kroppen svarar bäst.

05 juli 2009

Kruska med solmogna smultron

Morgonritual.
Silar bort blötläggningsvattnet till russinen.Kokar upp vattnet. Häller i 1 dl havregryn, 1 dl vetekli (2 dl blir för mycket jag har prövat) kokar någon minut. Drar av kastrullen. Sätter på ett underlägg och virar in i handduk för att svälla.
Gör citronvatten, ljummet vatten med en halv pressad citron. Sägs fungera utmärkt för att rena njurarna.
Dricker på altanens trapp. Kikar på havet. Det ligger blankt som nystruket. Vind från sydväst. Koltrasten som ekvilibrerar från säljdungen bredvid, får sångstöd hos strandskata och mås.
Barfota genom daggvått gräs till utedasset. Sedan byts nattlinne mot yogadress ut blommig tygkasse på en krok i uterummet/köket. Korta svarta byxor från Leelas Yogacentrum och rosa ärmlöst linne, premiegåva från Topphälsa.
Yoga på altanen i morgonsolens värme. Milda dofter från den vita rosen (Mme Plantier) kommer i försiktiga puffar med havsbrisen. Njuter av att kroppen fungerar i alla rörelser, slumrar till i avslutande Savasana. Gör ett kortare program än annars. Är hungrig. Vill ha min kruska.
Får ta en uppläggningsskål för att få plats med kruskan, ännu ljummen efter en knapp timme invirad i handduk. På med röd mjölk och smultron. Hur ska jag få i mig allt detta? Minns att det var så i Indien också. Portionerna var alltid enorma: ris och grönsaker i små skålar. Lika förvånade var vi efter måltiden: allt hade vi ätit upp. Och var så nöjda.
Likadant nu.
Efter kruskan, som tar sin tid att få i sig, känner jag ett stillsamt lugn breda ut sig
i kroppen.
Dags för en ny dag i Jakten på den fulländade hälsan.