17 oktober 2009

Snappla av, som Stina sa

Laddar inför föredrag jag ska hålla om: Var hämtar du din styrka?
Kollar om det finns något nytt om sambandet mellan kropp och själ.
Motivet är att hitta argument för att sjuka måste bemötas som personer, med både kropp och själ i vården. Hittar en artikel om sambandet mellan kropp och psyke i en artikel i SvD med rubriken Våga se att du inte är perfekt.
Utgångspunkten är boken Hälsa genom medvetenhet. Den handlar om att det är problem i kontakten med vårt inre som skapar rädsla och ger stress. Varar stressen länge blir vi sjuka. Citerar ur artikeln:
Varför då denna rädsla? Enligt Norberto Keppe lider människan av "teomani" - ett psykologiskt begrepp som innebär att människan vill se sig själv felfri och utan begränsningar, som en "gud" (teo).
Därmed vill man blunda för sina egna negativa attityder som ilska, rädsla, avund, och problem som misstag på jobbet eller felaktiga livsval.”

Lösningen är att lyssna inåt och acceptera oss som vi är: ofullständiga!
Förstår man det inte själv kanske omgivningen, eller faktiskt de man träffar i vården hjälpa en förstå.
På ren svenska handlar det om att slappna av, eller snappla av, som Stina sa när hon var liten.
Lördagkväll närmar sig. Efter jobb hela dan, ska jag pröva hur det går: att snappla av.
Sjuk vill jag ju inte bli...

16 oktober 2009

Drick mellan måltiderna, sa Are

Tog bara en kopp kaffe igår. Och sprang 8 km i strålande höstsol på 49 minuter. Helt okey, för att vara mej.
Under dagen klingade ledvärken av. Lärdom: Var måttlig. Håll dig till max en kopp kaffe om dagen, som du bestämt. Överväger att fortsätta dricka kaffe fram till årssskiftet, så att det blir ett halvår med kaffe. Och så nästa halvår fram till 1 juli 2010 utan kaffe.
Då har jag nåt att jämföra med: Hur mår jag med kaffe och Waerland-dieten. Hur mår jag utan kaffe och Waerland-dieten?
Han har rätt om annat så varför inte att kaffe är fel för oss?
Rätt har han i alla fall om att det är en fördel att dricka mellan måltiderna. Inte till dem. Jag börjar morgonen med en kopp grönt te, eller en kopp varmt vatten med citron. Sedan yoga och dusch medan kruskan sväller.
Tycker att matsmältningen fungerar mycket mer elegant när jag dricker mellan måltiderna.

15 oktober 2009

Ont i lederna - straff för kaffe

Igår somnade jag med ont i alla leder. Vaknade och hade lika ont.
En trög onda som begränsar mig.
Tror det beror på allt kaffe jag drack igår. Först en till frukost (ifall jag inte skulle få någon på uppdraget jag skulle till). Sedan en ute på jobb, en god caffe latte. Varför tog jag då en tredje på eftermiddagen?
Sedan var jag trött och speeeedad på en gång. Och lederna började dunka.
Är en svag typ, bara att inse det.
Idag blir det bara en kopp. Just inmundigad.
Solen skiner så det blir nog en löpartur i höstgyllene skogen.
Får se om ondan viker, när svetten lackar.

14 oktober 2009

Siktar på att bli över 100?



Siktar du på att bli över 100 år eller? frågar mannen när vi är på lång skogspromenad. Gör jag det? Jo, hoppas nog bli äldre än mormor och farmor, som båda dog 93 år gamla.
Åldrade, med krämpor, men självständiga i princip friska.
Av de som föds idag, antas många bli över 100 år. Så kanske jag också om jag lever sunt, även om jag redan levt 54 år.
En del rår vi över. Men dagen för vår död är okänd. Så vad kan vi göra: leva här och nu och förståss fantisera om hur det blir sedan. När vi är riktigt gamla.
Anna på jobbet sa att hon ville åldras som ett träd. En ek.
Fin bild.
Vilket träd är jag? Vill jag bli över 100 som? En rönn?
En bok är du, sa mannen.

13 oktober 2009

Sällan sugen

Jag är mindre småsugen nu, mellan måltiderna. Det är en skillnad mot hur det var före mitt årslånga experiment att äta Waerlandskt.
Förr kunde jag få värsta hungersvackorna mellan frukost och lunch. Åtskilliga knäckemackor med ost och smör valsade ner som hungertröst. Plus te. Grönt. Och ibland kaffe.
Likadant på eftermiddagen. Särskilt de dagar då jag jobbade länge. Mackor igen. Goda småkakor, Hobnobs överdragna med choklad.
Men nu är det annorlunda. Jag känner mig nöjd på ett ovant sätt.
Är det kruskan som spelar in? Eller att mathållningen blir så enkel nu att jag slipper ödsla energi på att fundera? Förstår ännu tydligare genom undersökningsprojekt Jakten på den fulländade hälsan, att det är svårt att med säkerhet säga vad, exakt som påverkat mig. Vill såklart tro att det är min nya matstil som gör skillnad, upplever det så. Men hur kan jag veta?
Forskning kring mat sägs vara det svårast av allt, eftersom människor ofta inte är sanningsenliga, eller minns fel, eller "glömmer bort" att de åt det som inte ingick. Eller att mängden de åt inte stämde.
Förmodligen finns variabler vi inte alls uppmärksammar, som spelar himla stor roll. Tills jag hittar dem tror jag på kruskan.

12 oktober 2009

Nyttiga vitaminer - för ögonen

Räcker vitaminerna vi får från maten?
Are Waerland skrev inget om att äta vitamin och mineralpiller.
Men förespråkare av vitamintillskott hävdar att dagens grönsaker innehåller mycket färre vitaminer och mineraler än de gjorde på exempelvis 30-talet då Are levde. Det beror på att vi tillfört konstgödsel som ska öka produktiviteten. På köpet dras mer näring ur jorden än vid exempelvis ekologisk odling. I ekoodling strävar man alltid efter balans. Lika mycket in som ut. Inte som i modernt vanligt jordbruk: Max ut. Hela tiden. På köpet utarmas jorden.
Därför behovs tillskott av vitaminer.
Dessutom minskar vår förmåga att absorbera vitaminerna i mage och tarm med åldern. Efter 45 år, behöver alla äta tillskott har en svensk ögonläkare hävdat. Stöd hämtar han i amerikanska rekommendationer om en mix med vitaminer. Annars får vi problem med - just det ögonen - på äldre dar. De små kärlen i ögonen är särskilt beroende av massor av näring för att inte förkalkas.
Jag, som just börjat med läsglasögon, störs av mitt nya handikapp. Vill göra vad jag kan för att dämpa farten på försämringen...
Men vilka vitaminer ska jag satsa på?

11 oktober 2009

Bra i kroppen - klar i knoppen

Märker att mitt experiment Jakten på den fulländade hälsan provocerar. Men varför frågar de jag möter? Känner du av din reumatism? Förklarade senast att jag mådde dåligt i juni då jag rest till Stockholm, som en utlösande faktor. Mår du så dåligt? Men juniupplevelsen räcker inte som ensam förklaring. Frågan har varit med mig länge. Vet ganska väl vad som gör att jag mår dåligt: stress, stillasittande, sömnstörning, mat med mycket vitt och lite grönt för att göra en snabb beskrivning. Men vad gör att jag mår bra? Vad hämtar jag min styrka?
Läser intervju med Bodil Jönsson i DN Söndag ((11 oktober), där hon konstaterar: Hälsoforskningen kommer att öka:"Om sjukdomar finns väldigt mycket kunskap, men om vad det är som får oss att må bra /.../ vet vi mindre om".
Generell forskning om vad som får oss att må bra finns. Men exakt kunskap om vad jag mår bra av, vad som ger mig fulländad hälsa, finns inte. Än. Det håller jag på att ta reda på.
Ett vet jag redan. Mår jag bra i kroppen, känner jag mig klar i knoppen. Känner jag mig klar i knoppen är livskänslan, tilliten och livslusten som starkast. Det är den jag är ute efter. Särskilt när höstmörkret växer för varje dag.